Kvinna, kropp och skönhet

Kropp och skönhet

Ögon för skönhet.

Kan du se din egen skönhet? Kan du njuta din vackra röst, din inre talang, din kraft, din eld, din glöd och unika existentiella läggning? Hör du barnet, känner du doften och melodin av närvaro eller skratt i rummen? Jublar du ännu, framför din spegelbild? Kanske är ångesten och vreden väl använt, våra starkaste och mest användbara drivkrafter.

Tvärtemot den berömda kungen Oidipus (som stack ut ögonen på sig själv när han såg den kusligaste av sanningar uppenbaras) föddes jag själv i det närmaste och fysiskt påtagligt helt blind. Jag kunde m a o aldrig se och uppfatta min egen unga och mycket vackra moders ansikte, enbart urskilja och njuta helheten av hennes gestalt som ett godare och ömt hållande väsen. Utan flertalet ögonoperationer under mina första levnadsår, var måhända min destination att framleva livet som den blinde Marcus, som svenska författarinnnan Marianne Fredriksson kallat: ”Den som vandrar om natten..”

Det finns inget under bakom det faktum att jag blev fullt seende så småningom, enbart talangfullt hantverk i form av ögonkirurgi i någon annan människas händer och min egen starka nyfikenhet och vilja till att beskåda den underbart stora och vida världens skönhet.

Femtio år senare och efter flera ”vandringar om natten” har det här lilla traumat via bl a forskningsarbete, artiklar, uppsatser, djuppsykologiska utbildningar inom den auditiv/visuella varseblivningens och det sociala samspelets psykologi, dock format mig till en av världens idag antagligen mest framstående, intressanta, kunniga och auktoritativa experter inom ämnesområdet tittandet, seendets och den estetiska skönhetens djuppsykologi. Det här givetvis också efter långvarigt praktiskt arbete intill den här världens brister på medkänsla mellan människor, illamåenden och onskans livskrafter. Mitt arbete idag inom psykologins område, går nästan helt uteslutande ut på att ständigt lyssna in, återskapa, rekapitulera, sätta ord och förmedla vetandedriftens, seendets, tittandets och skönhetens gestalter i de unika människornas liv och de livssituationer som lever dem, ungefär som modeskaparen, plastikkirurgen eller konstnären dagligen söker återskapa skönheten inom sina resp. hantverk.

Skillnaden är arbetsmaterialet och mina betydligt vidare teoretiska och djuppsykologiska angreppssätt och metoder. Som professionalitet; skapar jag skönhet. Det är förstås för amerikanskt kaxigt, främmande och tecken på högmod att i lilla kungariket Sverige kalla sig ”världens mest auktoritativa expert”, även om det är sant. Ingen blir dock profet i sitt eget land. Bland unga internationella trendanalytiker och media, estetiskt intresserade, framtidsinriktade duktiga skolledare och pedagoger, hos ungdomsgrupper i tillväxt expansiva regioner i världen, liksom hos yngre miljömedvetna generationer som börjat genomskåda dansen kring Guldkalven, stressen, pengarnas makt och åldersnojan i föräldragenerationen, Botoxkulturens och konsumismens ytterligheter och baksidor, har hörsamheten efter en högre utvecklad skönhetens psykologi varit mer fruktsam, efterfrågad och framgångsrik.

Min insisterade inriktning på en djuppsykologisk förfining, skönhet, fulländning i livet skiljer sig inte nämnvärt ifrån kläddesign-, skräddar - och sömnadskonsten inom modevärlden när den är som bäst och som den kommer till uttryck i t ex Chambre de commerce et d'industrie de Paris modehus. I fokuseringen i mina djuppsykologiska teorier och inriktning på människan, så känner jag oftare större samhörighet med modeskapare och modedesigners som Adeline André, Gabrielle Bonheur "Coco" Chanel , Christian Dior, Christian Lacroix, Dominique Sirop, Emanuel Ungaro, Franck Sorbier, Hubert de Givenchy , Jean Paul Gaultier, och Jean-Louis Scherrer, än med traditionella psykologer, psykiatriker, vetenskapsmän och filosofer som t ex Jean-Paul Sartre, Sigmund Freud eller Jacques Lacan.

Som dessa Haute Couture designers försöker klä upp sina modeller lager för lager, ett skickt efter ett annat annat till en allt högre grad av förfining och strålande elegans, söker jag i mitt arbete med människor förverkliga och skapa kropp till samma typ av existentiella mysterium. Enbart yttre skönhet är ofta outvecklad ungdom, oskuldsfull naivitet, ungdomlighet eller försök till kitschig efterapning. Temperament, glöd, förädlade personlighetsdrag, mild närvaro kombinerad med tillvaratagandet av en inre utvecklad begåvning tillför däremot ofta klass, hög kvalité, nyanser och ett erotiskt tillslag och en attraktion inför relationssubjekt, som sammanvävt blir ett av skönhetens mer optimala rynkmedel.

Död, lidande, sjukvård, tragik, ångest, panik, depression, ältande, kriser, åldrande, förfall, värk, skrupler och enbar problematisering förvirrar också mig och gör mig lika olycklig såsom obehagliga upplevelser drabbar de flesta människor. Många som arbetar inom sjukvården väljer en sådan inriktning för att de som man säger: Vill rädda liv! I mitt yrkesval har detta varit en mindre orsak och jag har ofta kritiserat just sjukvården, främst psykiatrin med en lite opportunistisk och ifrågasättande hållning där jag ansett att grundambitionen måste vara högre än att rädda folk till livet. För mig har helgande av livet inneburit en annan etik med högre och kräsnare mål.

Jag vill därför rädda människor till ett skönare och mer meningsfullt liv. Livet har i sig ingen mening utan måste tillföras och skapas ett värdefullt meningsinnehåll. Här är förstås detta att utstå armod och lidande som ett mål i sig, ett hedersamt meningsinnehåll värt att hålla högt i en kristen och luthersk idétradition. Men, till en viss gräns! För mig innebär det sköna livet d v s skönheten i sig som uppfattad och tillhandahållen varseblivning, en högre etisk och mer utvecklad glad och älskvärd hållning till humaniteten, mänsklig aktivitet och mänskligt givande. Måste himmelriket avskaffas ”på andra sidan”, för att vi njuter det medan vi fortfarande lever?

Vi kan på ett annat sätt säga att Freuds berömda fråga (om kvinnors gåtfulla hållning till sexualiteten, som en essentiell del av psykoanalysen): Vad vill kvinnan? (Was will das Weib?) har omformulerats av mig till: Hur ser kvinnan på sig själv? Vad gör henne vacker?

Vad skapar hennes lycka? Vad gör livet som sådant inte enbart uthärdligt, utan vackert, härligt, njutningsbart och meningsfullt att leva? De här frågorna förskjuter frågan om att först och främst rädda liv eller förstå livet, till frågan om vad är skönhet och ett skönt liv.

Sigmund Freuds eget självmord visar oss och pekar också ut den här vidgade frågeställningen om behovet av en skönhetens psykologi. (Den 23/9 1939 gav husläkaren Max Schur på Sigmund Freuds egen begäran, honom en kraftig överdos av morfin som för alltid förpassade honom in i evigheten.) En dag slutar vi alla att se skönheten i vårt liv, men vi kan inte anta självmordet och hans starka önskan att dö som en acceptabel utväg, ens när det gäller psykoanalysens upphovsman. Döden och dödslängtan utesluter och är bortom skönheten, men pekar mot välmåendet och betydelsen av att se skönheten också i åldrandet och i samtliga åldrandeprocesser.

Det är med andra ord sant att en del av mitt eget lilla barndomstrauma, min egen syndrift, min nyfikenhet, mitt starka begär efter att se, förstå och bygga upp skönhet och skönhetens gestalter (till visualiserade och begripliga fenomen som The New Queen, den förfinade, sköna, kräsna kvinnan eller mannen) utgjort del av grunden för ett skapade av en helt ny behandlingsmetod och behandlingsinriktning för ett mer meningsfullt liv med strukturer för det vackra och sköna för de många människorna. Det här plus ett långt liv med framför allt artikulation och praktiskt arbete i skönhetens intrikata fenomenologi, skapar självklart ett godare liv bortom psykoanalysen och den paranoida hållningen till Voice of Commandatore, eller Fadersnamnsignifianten som den också kallats. Jag har kallat metoden Beauty Aging Therapy. Metoden leder oss fram till den goda sunda

narcissismen, den vänligt förmedlade ordanvändningen och återför oss till en bästa möjliga hantering av kreativa källor som varsebliven ångest, prestationskrav, nedstämdhet, vrede och skuld. Läs mer om metoden och metodens på http://www.eliazon.eu.

Som en följd av ovanstående introducerar jag nu en inbjudan till en ny scen, en skola av samtal, kurser och teman för dig med ögon för tittandets, seendets och skönhetens fenomenologi. Utgångspunkten är enskilda samtal, samtalsgrupper, frågestunder, seminarier, föreläsningar och workshops inom vetenskapsfältet pedagogisk praktisk psykologi. Här möter du konkreta tillämpningar i Beauty Psychology, entusiasmerande vägledning och utvecklingsbidrag till estetik, konst, musik, poesi, familj, utbildning, mångfald, politik, marknadsföring, ekonomi, produktion och arbetsliv. Några av den här scenens teman anger en helt ny och spännande inriktning bl a: 1. Introduktion till skönhetens och estetikens psykologi 2. Är hon inte vacker?

3. Pedagogiken och den konstnärliga artikulationens princip 4. Seendets och tittandets fenomenologi 5. Vad är Beauty Aging Therapy?

6. Peripeti i finanskris, lågkonjunktur och ekonomisk svångrem 7. Ljuva livet i stimulansfylld tillvaro 8. Den oändliga resan 9. Barnet och den stora vida världen 10. Det brinner en eld inom oss

Torbjörn K A Eliazon

Om skönhetens och skönhetsindustrins framtid En intervju av Sarah Rabia - Viewpoint Magazine: -Hur kommer begreppet "skönhet" att utvecklas framöver?

Kommer det att handla om inre skönhet, en känsla att må bra eller vill vi bli mer unika t ex?

Torbjörn K A Eliazon – Eliazon New Queen Institute: -Skönhet är någonting som väcker en slags glädje och tillfredsställelse som vår existens i världen verkligen behöver. Mötet med det vackra i vår omgivning får oss att känna oss lyckligare och uppfatta effekterna av våra liv mindre svåra. Våra tillkortakommanden hamnar i en annan mer önskad eller klarare belysning. Skönheten eller det vackra är en djup eller ytligt förnimmad aspekt av en helhet som kan gälla en person, ett rum, ett objekt eller en idé. Den ger en perceptuell erfarenhet av glädje, mening, lust, religiositet, trygghet, åtrå eller tillfredsställelse. En sinnlig upplevelse som en följd av sensoriska yttringar i t ex en röst, en blick, en form, en färg , en personlighet, ett ljud, en smak, några egenskaper, en doft, en utformning eller en rytm.

-Jag är helt övertygad om att skönhet aldrig kommer att handla om att vi vill bli mer unika i mening utav att vi avviker från gällande normer, förväntningar, regler etc. Det skapar enbar ensamhet och utanförskap. Tvärtom faktiskt, så är människan en gruppvarelse även i sin individualitet och t ex under tonårstiden när vi utåt sett tycks kunna bryta av mot allting i omvärlden. Däremot kommer vi att fortsätta att anamma de regler som gäller för att tillhöra ett helst utvalt toppskick i en subkultur. Där blir de särskilda attribut som förskönar och rangordnar oss betydelsefulla för att behålla en topposition inom den pyramid vi då verkar.

Skönhetsattributet här handlar egentligen aldrig om att det ska vara unikt, som att det ska vara differentierat som det enda varande för att undvika förödande konflikter, avund och konkurrens inom pyramiden.

-Den inre skönheten omfattar psykologiska faktorer som drifter, begär, perversioner, kognition, livsglädje, personlighet, kreativ förmåga och begåvning, social och emotionell intelligens, självförtroende, självmedvetande, karisma, grace, öppenhet, integritet, auktoritet, jämnmod, positiv energi och värme, lust, charm, personlig magnetism och attraktivt tilltal, tjuskraft, elegans. Den yttre skönheten omfattar faktorer som förmåga till förmedling av uttryck och kommunikation av avsikter, känslor och idéer. Kläder och symboler av social anpassning och välstånd, civilstånd, makt, vanor, aktiviteter, personligt oberoende, yrke, hälsa, ungdomlighet, symmetri, färg, välstånd och rikedom. Den fysiska attraktionskraften innehåller delvis universella faktorer giltiga inom de flesta mänskliga kulturer, delvis faktorer beroende av individens subjektiva preferenser, rådande kultur, folkvanor, marknadsföring, samhälle eller olika tidsperioder.

-Begreppet skönhet kommer troligtvis i framtiden att vara lika dallrande subjektivt, framkalla samma begär och fascination som det gör idag. Skönheten kommer att vara lika åtråvärd och också vara lika kopplad till vår uppfattning av självkänsla och attraktion som idag. Behovet av en bra självkänsla är nämligen ett av mänsklighetens starkaste behov, psykologiskt säkert lika viktigt för oss som att äta eller sova.

-Det som främst styr självkänslan är vilken uppskattning och återkoppling vi får från andra människor. Men också: A.Hur trygga vi är i oss själva.

B.Hur vi kan uttrycka känslor och upplevelser.

C.Hur avslappnade vi kan vara tillsammans med andra människor.

D.Hur vi uppskattar och gillar vår sexualitet, attraktion, våra begär och förmågor.

E.Hur vi hävdar vår rätt att få vara i fred ibland.

F.Hur hemmavid vi är i våra livsval -Attraktionen eller begäret styrs utav och begränsas av vad vi psykologer kallar för partiella drifter. Dessa präglas av ett sökande hos människan efter någonting mer att försöka förstå, finna eller återfinna, vilket plötsligen eller efterhand höjer vårt intresse. Ett bra exempel på det här är när vi är ute och strosar längst en affärsgatas skyltfönster, och plötsligen stannar till för något intressant. Det är också dessa partiella drifter som tidvis kan få vår självkänsla i gungning, eftersom vi ständigt försöker vinna andra människors uppskattning och erkännande av vår existens och existentiella förhållningssätt. Den partiella driftens objekt representerar platsen eller minnet av en existentiell saknad, tomhet eller brist och blir ett spår av någonting vi i erfarenheten lämnade kvar, en påminnelse, som lämnar någonting kvar att bli begärt i våra framtidsförhoppningar. Spåret efter brottslingen är s a s detektivens begär. I den erotiska sexuella relationen kan det vara den älskades blick, hennes röst, hennes kurvor, hennes doft som orsakar älskarens begär och starka åtrå. Det är alltid fragmentariska delar som är begärets direkta orsak, aldrig en helhet. I fetischismen blir det objekt som orsakar begäret själv objekt för detta begär, t ex hos shopaholics. För alkoholisten är det ett glas till, eller flaskan eller glaset. I fobin orsakar objektet begäret och en häftig reaktion samtidigt. Ångest är inte rädsla för ingenting, flykten eller skräcken inför en tomhet, utan snarare mötet med det partiella objekt som markerar en öm punkt där det finns eller uppstått en brist. Svaret på frågan blir att skönheten och skönhetens attribut helst ska erbjuda oss mer lugn, delaktighet, stresslindring, harmoni, bekräftelse och glädje i att vi räcker till, är tillräckligt hela, fulländade, storslagna och duger gott och helst lite extra gott, inför våra medmänniskor.

Sarah Rabia - Viewpoint Magazine: Hur kommer kvinnors uppfattningar och upplevelser av sin skönhet och sina kroppar att förändras?

Torbjörn K A Eliazon – Eliazon New Queen Institute: -Under den första tioårsperioden kommer vi kanske inte att skönja någon egentlig stor förändring annat än vanliga modeväxlingar där ”heta och överhettade” trender, marknader och marknadssegment kommer att avlösa varandra. Marginellt så kommer vi dock att bli mer uppmärksam på skeenden som i ett betydligt längre perspektiv kan göra hela mänskligheten mer psykologiskt jämlik och enkönad. I det moderna metrosamhället, där kvinnan är mindre ekonomiskt beroende av mannen, blir definitionen av att vara kvinna förändrad. Särskilt dimensioner som avser görat eller varat i kvinnligheten och kvinnors uppfattning om sina kroppar tycks t ex alltmer problematisk, ovan och styrd av konkurrens, prestationsförväntningar och prestationskrav. Hur vi ser ut och ter oss i andras ögon blir (om det inte redan är), den viktigaste faktorn i våra relationer och karriärmöjligheter.

Traditionellt och i religionen skulle kroppen döljas men i den moderna civilisationen spelar utseendet och aspekterna avseende kroppens skönhet en allt större roll. Inte enbart till följd av personlig modern fåfänga eller reklamindustrins inverkan, utan också för fortplantningens skull och den mänskliga artens överlevnad. Kanazawa har t ex visat att vackra attraktiva föräldrar idag har 26 % mindre chans att få söner, än andra föräldrar.

Fysiskt attraktiva drag är nämligen så starkt evolutionärt ärftliga och styr disproportionerande att du hellre föder flickor än söner, desto mer självsäker, attraktiv och vacker du själv är. Omedvetet så överför vi givetvis de här intuitivt erfarna kunskaperna till karriär, relationer, ekonomi, efterfrågan och konsumtionsmönster i en allt högre utsträckning.

-Naturen bestraffar oss eller belönar oss m a o delvis utifrån vårt utseende, vår identitet och våra personlighetsdrag. Begrepp som den "fria kvinnan", "den fertila kvinnan", "den duktiga kvinnan", "den självständiga kvinnan", "den perfekta kvinnan", "den utvalda kvinnan", "den första kvinnan", "den vårdande kvinnan", "den fria kvinnan" eller "den vackraste kvinnan", blir det som mest gruvsamt skapar en fortsatt osäkerhet, förundran, bristande självkänsla, självrespekt och beroende till mannen. Könstillhörighet och identifikationen med könstillhörigheten definieras nämligen främst genom kulturella minnen och artefakter, relationen till det andra könet och av andra, inte minst föräldern av samma kön som mitt eget. Att kvinnlighet kommer att anses som ett ännu mer efterfrågat och attraktivt attribut i jämförelse med manlighet om några generationer ytterligare, är för många kvinnor en för klen och för sent kommen tröst, särskilt om jag inte kommer överens med min mamma. Det sist nämnda påverkar, låser, underblåser och intervenerar i det vi brukar kalla kroppsuppfattning mer än vi anar, speciellt i ett MetTime med splittrade generationer och familjer i en flyttkarusell mellan olika regioner.

Sarah Rabia - Viewpoint Magazine: Hur kommer mäns syn på skönhet och upplevelser av sina egna kroppar att förändras?

Torbjörn K A Eliazon – Eliazon New Queen Institute: -Männens traditionella patriarkala värderingar kommer att devalveras ytterligare.

Ensamhushållen inte minst i storstäderna ökar enormt (oftast på initiativ av kvinnor). Mäns efterfrågan och behov av rådgivning och hjälp i frågor som gäller identitet, skönhet och kropp kommer bl a därför att öka mycket kraftigt. Detta gäller också deras konsumtion och utprovning av olika skönhets- och hälsoprodukter. Inte för att de själva vill, utan för att kvinnor som väljer partners väljer friare, intuitivt annorlunda och mer kräset. Chanserna att vi t e x ska få en son i en relation är större om mannen i relationen är av den mer våldsamma och aggressiva sorten eller om kvinnan är språkligt bräcklig, har låg självkänsla och är undfallande och svag. Fysiskt välväxta och stora föräldrar får fler söner och fysiskt mindre, men mer språkligt och intellektuellt begåvade föräldrar får i högre utsträckning döttrar. Inre och yttre skönhet och andra psykologiska personlighetsdrag är med andra ord helt avgörande t o m för vilket kön ett barn får. Instinktivt väljer kvinnor idag hellre bibehållen självkänsla, oberoende och ”svaga män”, hellre än ”riktiga karlar” som förr skyddade dem som boskap på savannen. Manligheten står därmed inför en identitetsförskjutning som mannen tvingas förhålla sig till och där balansakten blir svårt prövande också för hans kroppsbild i många fall. Många disparata och diametralt motsatta inre drivkrafter måste hanteras, förstås och vägas samman. Typiskt ”kvinnliga” egenskaper som t ex kommunikation och andra sociala färdigheter måste utvecklas, läras in etc.

Sarah Rabia - Viewpoint Magazine: Vilka insikter och nyanseringar om kvinnor bör skönhetsindustrin svara upp emot (eller bli bättre att svara upp till)? T ex kvinnors paradoxala attityder till sin vikt, deras önskan till självacceptans, post-feministiska skiftningar, idiosynkratiska (unika, karakteristiska, speciella) saker som gör att kvinnor känner sig vacker eller vackrare osv?

Torbjörn K A Eliazon – Eliazon New Queen Institute: -Många kreatörer inom de riktigt stora modehusen i Paris eller den traditionella hantverksindustrin i Storbritannien, tillhör det fåtal som kan uttrycka det fantastiska på motsvarande sätt som en erkänd kompositör gör inom musikens område. Modetrender, mode och modekläder kan i sina bästa stunder gestalta inte bara skönhet, utan skönheten som ett rent mysterium. De mest stilfulla, bländande, fulländade och eleganta verken av tyg i modevärlden (när beteckningen kläder och klädesplagg övergår i en slags konstnärligt designad perfektion) kallas sedan mitten av 1800-talet för ’haute couture’.

Perfektionen i plagget sitter på utsidan, men arkitekturen återfinns på en undersida som oftast består av olika lager av tyger och skräddarkonst. Haute couture anses som den högsta formen av sömnadskonst och vaggan, ursprunget, traditionen, historien, mästarna och fulländningen av modern kläddesign. Skräddar - och sömnadskonst inom modevärlden när den är som bäst. Haute couture betecknar hantverk, klass, hög kvalité, förädling av mänskliga och naturmässiga resurser när genvägar, förenkling, lättja och oföretagsamhet utesluts. Det finns liknande motsvarigheter i andra länder, såsom det italienska alta moda och det engelska high fashion.

-Hela den här exklusivt inriktade industrin måste för sin överlevnad göra stora satsningar och på samma sätt som t ex traditionella konfektionsföretag som Ikea, H&M, Indiska och Lindex försöka rekrytera mognare, duktigare, intelligentare förebilder, modeller, ägargrupperingar och bättre säljkanaler för bl a produktplaceringar. Konsumenter i kommande generationer kommer nämligen inte att se enbart på plaggen och plaggens undersida, utan längtar och behöver också i en allt högre utsträckning få anta modellerna och framträdande ägargrupperingar som sina egna identifikationsobjekt. Ett sätt att möta det här kan vara att ge bättre och utförligare beskrivningar av modellernas unika, karakteristiska, speciella och personliga värderingar, erfarenheter och livsstil. Andra sätt är att inom varumärket erbjuda exklusiva och utbildande kurser, studiebesök, försäljningsinsatser och tilläggstjänster som tar noggrann och auktoritativt fasta på t ex behov av psykologisk rådgivning, begrepps- och identitetsbildning, tidig inlärning, makeover, kroppsvård, viktnedgång, hud- och hårvård, ekologiska frågor etc.. Ett tredje sätt kan vara att bättre ta hand om sina förebilder / modeller och tillåta dem att inom modehusets eller varumärkets organisation göra karriärer. Skapa interna utbildningssystem, trainee lösningar, där duktiga människor tränas till coacher och ledare för t ex beteendeträning och livsstilsskolor.

Sarah Rabia - Viewpoint Magazine: -Hur tror du att skönhetsindustrin bör svara upp mot det växande behovet hos människor att känna sig lyckliga och välmående?

Torbjörn K A Eliazon – Eliazon New Queen Institute: -Skönhetsindustrin kan se fram emot mycket ljusa och ekonomiskt blomstrande tider.

Särskilt för de företag som redan idag har starkt inarbetade varumärken, duktiga designers, ingenjörer, produktutvecklare och samtidigt vågar ingå samarbeten med kunskapsproducerande företag inom den del av hälsosektorn som sysslar med just kulturell och psykologisk utveckling, marknadsföring, personligt präglad styling, åldrandeprocesser och livsstilsfrågor. Konkurrensen och kampen om att definiera och utmejsla själva begreppen kvinnlighet och kvinnlig skönhet resp. manlighet och manlig skönhet, kommer nämligen att stegras avsevärt. De företag som inte sätter sig på det här tåget förlorar kunder, konsumenter, försäljning och efterhand goodwill för sina varumärken.

-Men vet vi egentligen om ifall vi faktiskt är lyckliga eller vackra? I så fall på vilket sätt och hur uppstår lycka eller skönhet? Hur behåller vi och förhåller oss till den? Vad är det som roar oss, får oss att skratta, känna nöjaktighet, välbefinnande och skönhet?

Skönhetsindustrin kan få en väsentligt större ekonomisk framgång genom att stiga fram som en större aktiv aktör i att besvara den här typen av frågor för människor. Även om man då kliver över till den mer privata hälsans, identitetsskapandets och uppfostrans område enligt ekvationen Skönhet=Exklusiva produkter+Hälsa+Goda förebilder!

Uppfostran, hälsa och skönhet är i många fall synonyma begrepp som många kvinnor förstår, men som industrins investerare, ledare, företrädare, aktiemäklare och innovatörer inte tillräckligt tycks uppfattat eller vinnlagt sig om att få in marknadsföringen av sina produkter.

-Det handlar inte om att lära sig manipulera sina konsumenter, utan att mer trovärdigt försöka förstå och möta konsumenternas genuina längtan, efterfrågan och utbudsbehov.

Skönhetsindustrin måste parallellt arbeta på tre fronter: A. Traditionellt hitta och kunna marknadsföra alltmer fulländade produkter och varumärken, som möter alltmer kräsna och medvetna kunders längtan, behov och efterfrågan. B. Öka kundorientering och kundfokus genom att erbjuda trygghetsskapande och tillitsfulla relationer, ställa upp riktiga frågor och hypoteser, förstå tankesätt, påverkansmöjligheter, valsituationer, etik, moral, språk- och begreppsbildning, olikheter, vanor, subkulturella strömningar. C. Visa större respekt för åldersfaktorer.

-En inte helt oväsentlig faktor när vi pratar om skönhet är åldrande och åldrandeprocesser.

Av olika skäl vill vi gärna glömma bort den här faktorn fort. HC Andersens berättelse om ”den fula ankungen”, påminner oss om tre saker: 1.Att den fullt utblommande skönheten tar olika tid för olika individer.

2.Att vi kan tala om en pik i olika åldersintervall eller perioder av ålderskurvan.

3.Att begreppet skönhet är ett ord. Helt en skapelse utifrån ett språkligt sammanhang och den tid som vi lever i.

-Resonemanget öppnar helt nya möjligheter för oss, som individer och för den globala skönhetsindustrin. Om vi förut (och här sitter den traditionella skönhetsindustrin fast) sökte skönhet genom att likställa den med ungdomlighet, så vinner mycket på att hellre klassificera den i olika ålderskategorier: A.Oskuldens tid 0 - 18 år B.Den stora vida världens tid 13 - 35 år C.Skapandets tid 25 - 60 år D.Mognadens tid 35 - 75 år E.Närvarons tid > 45 Skönhet är inte samma begrepp för 18-åringen och 45-åringen. Beaktar vi åldersfaktorn så breddas ofta skönhetsbegreppet av t ex välmående, lycka, glädje, kroppens fysiologiska förändringar, hälsoaspekter osv. Det här gäller också i t ex produktval och behandlingsmetoder (Jmf. gärna t ex Beauty Aging Therapy med andra psykoterapeutiska behandlingsmetoder). Begreppet Skönhet är med andra ord aktuellt, men på olika sätt, under hela livscykeln.

Sarah Rabia - Viewpoint Magazine: -Hur kan skönhetsindustrin (bli bättre på att) samarbeta med branscher som psykologi och hälsa tror du? T e x i att skapa produkter och reklam som svarar mot kvinnors sociala behov eller vad kvinnors hälsa behöver?

Torbjörn K A Eliazon – Eliazon New Queen Institute: -Erfarna psykologer känner till att psykologin både innehåller vetandet om framtidens drömmar och existentiella möjligheter, som en kunskap om märkligt mänsklig föränderlighet, möjlighet och plasticitet. Ämnesområdet psykologi är brett, vidsyntare än bara mörka sjukdomsförklaringar och tangerar samt stiger långt in i även andra vetenskapsområden t ex. ekonomi, religion, medicin, politik, pedagogik, litteraturvetenskap, vår historia, kultur, teater, våra framgångar, skratt och skapandets inspiration - liksom ibland, in våra privata vardagsrum, hjärtan och kärleksrelationer. I alla livsval, i vår ålders och hälsoutveckling, all försäljning, konsumtion och prestationsutövning, t ex produktutveckling eller marknadsföring idag, är psykologin därför en helt avgörande faktor för framgång och produktiv utveckling. Det bästa sättet att lära känna estetiken och konsumenters, t ex enskilda kvinnors vilja och preferenser i förhållande till estetiken är att söka vägledning i psykologin, som ägnar sådana frågor mycket stort utrymme på olika sätt, ända sedan mitten på 1800-talet.

-Genom att inhämta den här information, våga öppna upp sig, skapa kontakter, nätverk, se och förstå möjliga synergieffekter, kan skönhetsindustrin hitta ytterligare kreativitet, växa på andra marknader och finna ytterligare avkastning i på olika sätt: A.Genom att visa intresse och synliggöra sig genom hänvisningar, inbjudningar, förfrågningar och annonsering.

B.Ge förslag till och träffa långsiktiga avtal om lönsamma investeringar och erbjudanden, C.Köp av kompetens och kunskapsproduktion D.Utveckling av gemensam försäljnings, produkt och forskningssamarbeten, E.Erbjuda nya tjänster, butiker och butikssegment.

Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon När vi betraktar någonting ex. ett konstverk eller ett annat skönhetens föremål ex. en idealiserad och upplyft kärlekspartner, är betraktarens förhållningssätt olika. Någon kan vara närmast likgiltig, avmätt, oengagerad och i avsaknad av fascination eller njutning.

Inför vissa föremål (som jag kommer att diskutera senare) kan inställningen vara avvaktande, misstänksam. Någras reaktioner inför den "sköna världen" i vår omgivning är präglad av en sökan efter någonting mer att förstå, finna eller återfinna (vilket efterhand höjer intresset).

Vare sig vi vill det eller inte, även om vi i mötet med omvärlden försöker att bortse från detta, genom att exempelvis titta bort i mötet med andra människor, neurotiskt flackande med blicken, eller bortser från den andre och äter upp henne med blicken, eller inte alls ser den andre därför att vi är stora och starka, oavsett förhållningssätt, är vi begränsade i vårt betraktande och bedömning av omvärlden. Vi ser inte vad vi tror oss se och vi luras ständigt av ett tillkortakommande som har med vår begränsade varseblivning att göra. Ett exempel på detta är att vi inte på ett korrekt sätt kan återerindra oss t ex föremål som vi ser och använder varje dag, ex det detaljerade utseendet på en 20-kronorssedel (Ge någon i uppgift att rita av 20-kronan eller återberätta hur den ser ut ur minnet så märker ni hur svår betraktandets konst kan vara - ett föremål vi vanligtvis kommer i kontakt med och ser dagligen).

Brist och längtan Vi är m a o bristfälliga i vårt betraktande av omvärlden. Inom psykologin talar man därför om att vi är "kastrerade" i betydelsen avskilda materiella entiteter i en materiell värld och som all materia otillräcklig, förgänglig, dödlig, återspeglade också all annan all annan materia. Det sista är den reala nivå där kött är kött och sten är sten. En nivå vi egentligen inte kan föreställa oss. I våra föreställningar (i förnuftet,tankarna och idéerna) och språkligt (i ex. talet) försöker vi hela tiden fånga in, förstå och fatta denna reala verklighet, men åtminstone som neurotiska tvivlare vet vi att det förblir någonting annat bortom vår klokhet och våra innerliga föreställningar. På fantasiernas nivå, där vi föreställer oss, identifierar oss, tänker och försöker förstå, kan köttet och stenen betyda vad som helst. Men det är alltid en omgivning runt omkring oss, bestämd av det språkliga och kulturella sammanhanget, som slutligen bestämmer betydelsen: Köttet blir människa och stenen blir konst osv. Denna reala verklighets subjektsbestämning, sammantaget med den imaginära identifikationsprocessen visavi andra människor och dessas bekräftande eller avvisande värdering, innebär att människan, (eller som det är korrektare att benämna henne:)det mänskliga subjektet, är bristfällig och "kastrerad" och som sådant också ett subjekt som söker en fantasm som ursprungligen placerat henne som ett "subjekt-i-begär". Att människan är ett subjekt-i-begär, innebär att hon alltid (om hon inte är psykotisk) framlever sitt liv i ett sökande om, och en stark längtan att vara "den andres begär" d v s vi söker ständigt ervinna andra människors uppskattning och erkännande av vår existens och existientiella förhållningssätt.

Jaques Lacan Den franske psykoanalytikern Jaques Lacan har ingående beskrivit fantasmen som så avgörande påverkat alla människors grundläggande existensvillkor. Denna fantasm symboliserar Lacan nämligen i en formel: $ <> a, där det överstrukna S:et,betecknar det

kastrerade, a-primmade subjektet. a betecknar objekt a(se nedan). <>-tecknet kallas av Lacan för poincon och är som en vatten- eller myntstämpel som garanterar ett betalningsmedels äkthet. Det betecknar det särskiljande och specifikt unika hos individen och är konstruerat av de bägge matematiska tecknen för mindre än (<) och större än(>). I detta ligger en antydan till det omöjliga. Formeln betyder att subjektet är bundet till objekt a, som i det här sammanhanget inte bör förväxlas med den andre; att det är ur denna fixering som subjektet ervinner sin status av subjekt. Fantasmen artikuleras ständigt på två nivåer samtidigt, dels på det imaginära fantasiplanet, i tankar, drömmar, idér och fantasier och dels på en symbolisk nivå i talet, i skriften, i symtomet eller andra former av ageranden. Fantasmen styr mellanmänskliga relationer, ageranden och förhållningssätt i olika situationer samt påverkar gränserna visavi det reala uttryckt i bl a sjukdomsförlopp och symtombilder. Symtomet är en symbol som manifesteras i det reala enligt Lacan och i fråga om konstituering av fantasmen lägger han en särskild tonvikt vid oidipaliteten och den sk ur-fantasmen. (Se mina tidigare gjorda beskrivningar av Sigmund Freuds klient: Vargmannen).

Det finns en oändlighet av avbrott och diskontinuiteter i den mänskliga existensen som fantasmen försöker överbrygga och fylla ut i fantasin: gapet mellan subjektet och dess imago gapet mellan mig och den andre gapet mellan jag och den Andre gapet mellan vad jag är och skulle vilja vara gapet mellan vad jag uttrycker och önskar säga gapet mellan signifikant och signifié gapet mellan ordet och Tinget gapet mellan lust och jouissance Driftens objekt är alltid det saknade, frånvarande objektet. Men detta objekt är inte bara saknat och frånvarande utan även kraftigt reviderat i förhållande till sin ursprunglighet som driftsobjekt. Frånvaron kvarstår på ett imaginärt plan som begärets orsak och på en symbolisk nivå som det som skapar driften. Eftersom driftsobjektet är en partial del av en i barndomen viktig andre (företrädesvis modern eller fadern) eller en egen kroppsdel, har Lacan valt att kalla detta objekt för objekt petit a, lilla a. a:et betecknar dels en partial del av den andre, lilla a som första bokstaven i ordet andre, och dels frånvaron av detta objekt i nuet närvarande endast som en brist d v s avsaknad av annan symbolisk betydelse för subjektet än just det som skapar driften och det vi brukar kalla upprepnings- eller repetitionstvånget.

Der Böse Blick För att åskådliggöra lusten och begäret att beskåda, kopplat till driftens rörelse och objekt a, ska jag ge ett exempel från en av Sigmund Freuds mer spekulativa texter: I texten "das Unheimliche" diskuterar Freud E T A Hoffmans verk der Sandmann. Huvudpersonen i den här texten, en ung student kallad Nathaniel, blev i sin barndom uppskrämd av en fasanfull berättelse om John Blund. John Blund beskrevs av modern och ett hembiträde som en otäck figur, vilken sades så sand i barnens ögon, varefter han ryckte ut dem och åt upp dem. De små lammen tystnade.

Nathaniels fixering vid denna beskrivning och hans fantasier om fadersmord ( i vilka fadern dör i sonens ställe, efter att ha låtit en John Blund- figur riva ut sina ögon i stället för att ta sonens), får till följd att Nathaniels kastrationsrädsla ökar. Nathaniel fixerar sig härefter vid ögonen och blickens betydelse och blir oförmögen till en kärleksfull relation till kvinnor.

Denna fantastiska tragiska berättelse slutar med att den skuldtyngde Nathaniel i vansinne, efter att trott sig möta John Blunds blick, tar sitt liv. Hoffman lyckas med sin berättarteknik hålla läsaren i en ruggig känsla, där det blir omöjligt att avgöra om berättelsen är en verklighetsbeskrivning (en fantasy-berättelse) eller endast utspelar sig i Nathaniels egen fantasi (=en psykologisk skildring). Hoffmans egna uppväxtvillkor liknade huvudpersonens och bl a avled Hoffmans egen far då författaren var tre år gammal. Berättelsen visar i bokstavlig mening på splittringen mellan driftens källa - ögat (ögonen som ständigt väcker upp Nathaniels upprepningstvång) och begäret efter objekt a - blicken, som slutligen (som en variant av der Böse blick) blir Nathaniels vansinne och död.

Det partialobjekt, objekt petit a, som huvudpersonen, nu i vuxen ålder efterfrågar och söker (faderns blick) finns i realiteten inte längre och har aldrig funnits i den betydelse som Nathaniel i efterhand (nachträglich) givit det. Det som Nathaniel på ett imaginärt plan begär är faderns frånvarande blick. Begäret symboliseras i det reala av John Blundfigurernas onda ögon som väcker upprepningstvånget: skulden och kastrationsrädslan i mötet med fadern och dennes öde. När Nathaniel vanligtvis tittar sig omkring i folksamlingar ser han inte, kan inte återfinna sitt objekt petit a, varför han slutar söka. När han i slutscenen av berättelsen träffar på John Blundfigurens blick tittar han inte längre, han ser. Inte John Blundfigurens ögon, utan bortom dessa sin fars onda ögon dess förebråelser och hat, sin egen skuld, vilket gör honom vansinnig. Projiceringen av aggressiviteten tas momentant tillbaka och han börjar besinningslöst att slå runt omkring sig, särskilt riktat mot den kvinna som substituerar modern och hembiträdet i berättelsen.

Objekt petit a Begreppet objektet petit a, objekt a ska inte förväxlas med det objektrelationsteoretiker kallar objekt. Objektrelationsteoretiker utgår från att objektet är realt och att objektrelationerna kan eller ska vara tillfredställande, medan det psykoanalytiska objektet enligt ett sådant här tankesätt alltid är det frånvarande objektet. För objektrelationsteorin är objektet både en del av jaget (objektsrepresentation) och en del av den andre (kärleksobjektet). Enligt Lacan är det ingetdera utan en del av driften som han liknar vid en lamell mellan subjektet och den andre. Det är bristen hos subjektet men också bristen hos den andre. Objekt a representerar inte ett förnekande av en brist, utan objekt a indikerar platsen för denna brist och denna brists oreducerbarhet. Objekt a är ett spår, något kvarlämnat, en påminnelse, som lämnar något att bli begärt. Spåret efter brottslingen blir detektivens begär. I den erotiska relationen kan det vara den älskades blick, hennes röst, hennes kurvor som orsakar älskarens begär. Det är alltid fragmentariska delar som är det driftmässiga begärets orsak, aldrig en imaginär helhet. I fetischismen blir det objekt som orsakar begäret själv objekt för detta begär. För alkoholisten är det ett glas till, eller flaskan eller glaset. I fobin orsakar objektet begäret och en häftig reaktion samtidigt. Ångest är inte rädsla för ingenting, flykten eller skräcken inför en tomhet, utan snarare mötet med det objekt a som markerar den ömma punkt där det finns en brist.

Blicken, seendet och ögats aptit Skillnaden mellan att titta och att se är, att jag tittar på något när jag inte ser exakt vad det är, eller när något ser ut att undfly min blick. När någon på engelska uttrycker I see betyder detta vanligtvis att denne förstått och har slutat titta. Att se får en betydelse av vetande medan tittandet eller blicken innebär ett sökande efter något att förstå (hos mig själv). Som ett exempel på detta har Lacan nämnt en händelse som inträffade ganska tidigt i hans vuxna liv. Lacan satt i en båt och fiskade med en vän som var yrkesfiskare. Vännen gjorde honom uppmärksam på en liten sardinburk som flöt i vattnet genom frågan: - Ser du burken därborta? – Javisst, svarade Lacan, varvid kamraten tillade med ett skratt: - Men

den ser inte dig! Lacan som kände sig smått förbittrad på kamraten, kunde inte alls förstå underhållningsvärdet i vännens påstående förrän långt senare. För vännen, nästan född och uppvuxen i en fiskarbåt, torde landkrabban Lacans fiske- och sjövana ha tett sig närmast patetisk. Som om han inte ingick i bilden. Poängen i vännens vitsande och anledningen till att Lacan återgivit anekdoten är, att sardinburken inte bara betraktades av Lacan utan att sardinburken också (s a s i lustigheten) betraktade Lacan och liksom uteslöt honom som inte tillhörande bilden d v s som ett icke-existerande subjekt. Burkens blick var Lacans egen, som om den fångade in hans tittande och reflekterade denna blick på ett sätt att han kände sig kusligt betraktad av en blick han inte själv kunde se. Där av den starka känslan av påhopp och förbittring. Lacan har sammanfattat upplevelsen med: Jag är inte bara det punktiforma vara lokaliserad vid den geometriska punkt där perspektivet är gripbart. Tveklöst, i djupet av mitt öga, målas bilden. Bilden är säkert, i mitt öga. Men jag är inte i bilden. Detta händer även när jag exempelvis betraktar ett konstverk. Jag tittar men vanligtvis finner jag inget utan lägger ner mitt sökande när konstverket fångat in min blick.

På motsvarande sätt skulle sardinburken ha fångat in Lacans blick om inte vännen, med sitt infall av att försöka vara rolig, fått Lacan att fortsätta bortom sardinburken. När någon gör ett försök att vara lustig på detta sätt eller när något annat får mig att börja ifrågasätta vad jag tyckt mig se (och förstått) börjar jag ånyo att titta och ångesten börjar uppstå. Ångest för att jag som betraktare ser min egen blick reflekterad i den andre på en annan plats, fixerande mig som subjekt i en position där jag inte undkommer min brist. I tittandet förstår jag inte, ser jag inte annat än detaljer och småsaker fragmentariskt, inte helheten.

Tittandet innebär implicit att subjektet inte förstår, inte ser någonting, vilket är mest frekvent när det finns något frånvarande eller bristfälligt. Frånvaron eller bristen blir ögats aptit och det som underblåser fantasmen. I seendet däremot, tror jag mig förstå bilden och uppfatta dess helhet.

Syndriften - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd Denna seendets fenomenologi, som så lätt får mig att lägga ned blicken, tittandet, och uppgå i en imaginär enhet med bilden, det sedda, i förvissningen om att inget mer finns att se, inget undgår mig, ingen ser min blick leder oss med Lacans terminologi till slutsatsen att hävda att syndriften är den drift som mest komplett undgår kastrationen. Syndriften är i sig ingen perversion, utan är med Lacans ord en radikal struktur som kan tjäna som förklaringsmodell för mycket av det mänskliga subjektets agerande och förhållningssätt. I en av sina föreläsningar tar Lacan upp medeltidskonstnären Hans Holbein d y:s (14971543) målning Ambassadörerna som åskådningsexempel. Eftersom exemplet även kommenterats av andra författare ska jag börja med att återge det.

Ambassadörerna Ett av Holbeins konstverk återger två franska ambassadörer, stela, återhållsamma i det manifesta ansiktsuttrycket, fåfängligt uppklädda, poserande intill de attribut som symboliserar och återger dåtidens världsbild och människoideal (trivium och quadrivium).

Då betraktaren tittar på bilden fastnar denne efter en stund på ett föremål i förgrunden.

Föremålet tycks i vissa vinklar flyga runt i rummet och i andra ser det ut som det välter omkull. Men det förblir omöjligt att identifiera annat än som en suddig fläck. Det föremål som döljs i denna fläck är tänkt att upptäckas precis när betraktaren gett upp beskådandet av verket (tittandet) och är på väg ut ur det rum där målningen hänger på väggen. Då, när jag vänder mig om för en sista snabb blick mot en målning som jag inte riktigt förstått, blir det möjligt att i en speciell vinkel se föremålet för vad det är - en döskalle! Men då när jag redan lagt ned min blick, inte längre väntar mig att se något, uppstår känslan att det är den,

den figurerade döden, som ser mig - och som osedd har betraktat mig hela tiden. Berövat mig min blick. Genom en perspektivförändring, säger Lacan, gör Holbein det synligt för oss här något som helt enkelt är subjektet som tillintetgjord - tillintetgjord i en form som i klartext betyder; det bildmässiga förkroppsligandet av kastrationen. Detta innebär att vi måste fokusera hela organisationen av de imaginära begären genom de fundamentala och symboliska drifternas förutsättningar. Bilden är endast vad alla bilder är, nämligen en fälla för blicken. Poängen är, att i grunden alla tavlor, konstverk och bilder som möter oss som betraktare, får oss att lägga ner sökandet efter objekt a, ungefär som krigaren lägger bort sina vapen. Det Holbein gör är att lyfta fram betraktarens begär och anspela på hans drift att söka veta, se och förstå. Holbeins målning liksom exemplet med sardinburken visar även på det Herre-slav-förhållande som är så typiskt för den imaginära spegelrelationen. I blicken, i den skopiska relationen, reduceras den Andre till ett objektstillstånd, inget mer finns att se, men samtidigt utsätts också jag som subjekt för att bli objektifierad, vilket skapar obehaget när döskallen framträder. Föremålet i Holbeins målning, väcker därför att det undgår oss ett visst obehag och sökandet, tittandet för att förstå och se föremålet. I detta föremål och den känsla av både obehag och nyfikenhet som detta föremål (objekt a) väcker, i syndriften ständigt närvarande genom sin frånvaro, ligger utvecklingen, vetenskapen och sökandet, men också som jag antytt barnets omedvetenhet och sanning.

Lacan har en viktig poäng här när han understryker syndriftens betydelse som en radikal struktur som åskådliggör och visar kärnan i Sigmund Freuds upptäckt av partialdrifterna och det driften kretsar i omkring.

Skillnaden mellan att titta och att se Splittringen mellan tittandet och seendet som jag här försökt visa på är fundamental för subjektets välbefinnande och förhållningssätt och visar på syndriftens betydelse som förklaringsmodell för den psykiska apparatens utveckling. Den existentialistiska författaren Jean-Paul Sartre har i sitt verk L`tre et néant beskrivit blickens betydelse i sociala mellan mänskliga relationer. Sartres komplicerade resonemang bygger i princip på att introduktionen av en annan människas vara (den andre), i form av upplevelsen av dennes blick, innebär att subjektet därigenom kommer att främlingsgöras inför sig själv. Den andres ögon blir som rymdens svarta hål, starka energiska gravitationsfält som s a s suger ut och förflyttar subjektets medvetande, spatialt och temporalt. Härigenom sätts gränser upp för subjektets frihet och möjligheter. För att ytterligare konkretisera syndriften ska jag därför söka applicera och knyta an Sartres tankegångar med en reflektion över Anthony Hopkins "böse blick", hämtat ur filmen "När lammen tystnar". Långt ifrån alla, men många större konstnärer och aktörer inom det konstärliga området identifierar sig även privat med sina verk och rollfigurer. T ex konstnären Kalle Hedbergs egen levnadshistoria (18941959) talar för att han ofta betraktade sig själv som en ond och självdestruktiv man, rotlös i en tillvaro som han hade svårt att förstå sig på. Oaktat detta hade han ett lidelsefullt intresse för psykologiskt skarpa människoskildringar och betraktades som en formens mästare med stark känsla för färg, volym och plasticitet.

Den i Sundsvall födde konstnären Hedberg blev 1955 invald i konstakademin. Den intressanta levnadslinjen till trots vill jag fästa uppmärksamheten på det onda ögat som allmängiltig företeelse, vilket Hedbergs måleri och andras liknande bilder är bra illustrationer för. Om vi noggrant studerar bilden av Anthony Hopkins (ovan) kan vi upptäcka att fotografen tillsammans med skådespelaren lyft fram ögats betydelse i tekniskt hänseende, paradoxalt nog genom att utelämna eller helt mörklägga det ena ögat! Den del av fotografiet som är minst ljussatt är ögonhålorna, speciellt det vänstra, vilket inte består av annat än svärta i bilden. En onaturlig rödsättning lyfter fram och karaktäriserar det andra synliga ögat och gör detta skrämmande ångestlysande rött och s a s reflekterande ljuset och betraktarens obehagsupplevelse inför bilden. Det mest fascinerande är

egentligen det minst bearbetade, det utelämnade ögat, bristen och hålet i en bild som f ö är färglagd, som inbjuder åskådaren att lägga ner sin blick. Men, genom att utelämna ett öga får fotografen betraktaren att börja söka, varvid blicken hakar fast vid det synliga ögat och dess ångeströda färgsättning. Det man gör med betraktaren är att beröva honom ett öga som skulle ha funnits där! Bortom objekt a döljer sig denne kastrator, och det synliga ögat reflekterar för åskådaren dennes avund och hotfulla aggressivitet. När Freud i das Unheimliche tar upp der böse Blick som ett exempel på en av de kusligaste och mest spridda formerna av vidskepelser säger han säger han att det aldrig har funnits någon tvekan om vad denna fruktan för det onda ögat beror på. Den som äger eller besitter något värdefullt men skört, är rädd för andra människors avund och projicerar på dessa den avund han själv skulle uppleva i deras ställe. Känslan avslöjar sig själv i blicken, det onda ögat. Speciellt när personen är skuldtyngd över oattraktiva attribut, är andra människor redo att tro att hans avund stiger till en nivå då intensiteten leder till aggressiva handlingar.

Det som fruktas är liksom en hemlig intention att skada, varvid speciella kännetecken tas till intäkt för denna projicering. Freud inordnar företeelsen under kategorin omnipotenta tankar, ett begrepp för övrigt myntat av Vargmannen. Sådan är vår vän doktor Hannibal Lecter!

Lacan har sagt att ett hål eller ett gap i en målning eller fotografi kan representera ett öga som öppnar sin pupill d v s ett ögats aptit. Detta menar Lacan visar upp den sanna funktionen hos ögonen som organ, nämligen som elakt, illvilligt och rovgirigt. Detta återkommer exempelvis i folktron genom ordspråk som "Om man tittar på kon så sinar mjölken" och "Om blickar kunde döda" osv. Sammankopplad till det onda ögat är som tidigare sagts avunden ex. uttryckt hos det lilla barnet som ser sin bror eller syster vid moderns bröst med bitterhet och hat i blicken. Inte för att barnet åter önskar ligga vid moderns bröst, utan för det avundsjuka barnet hyser av att se en imaginär bild av helhet, som denna bild representerar för barnet. Barnet, subjektet förbleknar framför denna bild av komplett helhet, utestängd från det objekt a till vilket det oavvisligen är knutet i fantasmen.

Ett objekt a som någon annan är i besittning och tillfredställd av. En uppfattning om skönheten, perfektionen, helheten och symmetrin i en bild kan vara ett exempel på en avundsfylld strävan och en stark längtan efter helhet och besittning av denna helhetens gestalt. För Jean-Paul Sartre är den andres blick, det onda ögat, liksom skammen en autentisk företeelse, eftersom Sartre menar att det för subjektet inte kan existera två subjekt samtidigt. När den andre ser på mig är jag ett objekt i den andres värld och när jag tittar på den andre betraktar jag honom som ett objekt.

Det som skiljer människan som objekt i från tingen som objekt är, att det mänskliga objektet med sin blick bestämmer min subjektiva frihet och skapar mig-et. Friheten begränsas alltså av att jag görs till objektet för andra vilket konkret kommer att upplevas som skam, fruktan eller fåfänga. Anledningen till fruktan och skamkänslor är att jag fruktar att den andre ska tillskansa sig min subjektiva frihet och skäms över att se mig själv som ett objekt, avklädd mina möjligheter. När jag befinner mig i blicken ser jag inte den andres ögon och när jag ser den andres ögon är jag inte längre i blicken, ansåg Sartre. Lacan har å andra sidan hävdat att detta inte är en korrekt fenomenologisk beskrivning utan hänvisar till bl a konstnären Goya, som visat hur man kan gripa blicken som sådan i en mask, som maskerad. Lacan hävdar att blicken, den blick om vilken Sartre skriver att den överraskar, förvånar mig och reducerar mig till skam, ser sig själv. Lacan menar att vi i Sartres egna beskrivningar kan finna att den blick jaget inte möter är en sedd, utan en föreställd, en av mig fantiserad blick i den Andres fält.

Bilden på sidan föreställer Benvenuto Cellini saltkar "Saliera" (Florens 1500-1572) Sammanfattning När jag för ungefär 10 år sedan besökte Wiens Konsthistoriska Museum fann jag mig plötsligt ståendes vid detta underbara och fascinerande föremål - Benvenuto Cellinis saltkar. Han skapade detta guldförmål i Paris under åren 1540-43 på beställning av kung Charles IX, som gav bort det som gåva. Inspirationen till verket sägs ha varit konstnärens önskan om att hylla naturens storslagna skönhet och helhet. Mansfiguren fick representera havet och kvinnan land. Ett manifikt vackert föremål, eller hur? Att sammanfatta en text om längtan, begär, kärlek, beskådad skönhet, blickar, erkännande, bekräftelse, perfektion, frånvaro och saknad, låter sig troligtvis bäst göras genom just ett sådant nyss beskrivet föremål. Har vi sett det i verkligheten så stannar det på näthinnan för alltid och när vi ser det igen, påminns vi om skapandets andakt, glädje och storslagenhet. Tänk - alla blickar detta föremål fått genom århundranden, tänk - all beundran och lite avundsamma fascination, tänk - all längtan om att kunna skapa något likvärdigt, tänk - alla liknande sköna härliga livsbejakande föremål. Vi människor styrs å ena sidan av Gestaltlagar som struntar i, bortser och t o m förnekar avvikelser, tillkortakommanden och brister. Enligt dessa s k Gestaltlagar så vill vi bara se och godta HELHETEN. Å andra sidan finns detta objekt a, denna längtan, detta begär och ibland krav som fibblar till det för oss med att återuppväcka intresset för det främmande, för det oförutsedda, för det skrämmande och upphetsande. Ingen sa att människans vandring skulle vara enkel, lättförståelig och självklar. Vi har fullt sjå hela tiden att lära oss lite till om oss själva. Människan blir efterhand sin önskvärda helhet.

Texten är ett redigerat delvis omarbetat utdrag ur min monografi "Begärets uttryck genom Syndriften".

Torbjörn K A Eliazon

Framgång, perfektion, begåvning och skönhet För att bli bäst måste vi våga lämna medelmåttan och kasta oss ut i ensamheten. Vi måste lära oss ha överseende med och tåla överidealisering, hat, avund och t o m förakt. Att vara en Mästare, att vara bäst, briljant och duktig har olika sidor. Inom t ex psykologins område finns många kvackare och det är tyvärr många som utger sig för att vara goda psykologer, utan någon egentlig praktisk eller bildningsmässig legitimitet för detta.

Många människor med talang och begåvning är framgångsrika, ekonomiskt förmögna och tillfredställda med sina liv och arbetsinsatser. Många fler människor i den här situationen kan vara rika eller framgångsrika men erfar ändå en slags otillfredsställelse, misstrivsel och kan trots en bra karriärutveckling känna vanmakt, misströstan och meningslöshet i t ex arbetet eller arbetslivet. I sitt inre kan dessa människor uppleva en förljugenhet, otillräcklighet och skuld och betrakta sig själva som överflödiga och t o m som en börda för sin familj och andra i omgivningen. Några kan i ytterlighetsfall uppleva en sådan obekväm livshållning att de hemfaller till olika former av självdestruktivt beteende (neurotiska besvär, spel, sexmissbruk, arbetsnarkomani, för högt ekonomiskt risktagande, sensationssökeri, överkonsumtion av alkohol, självmordstankar, övergrepp, missriktad aggressivitet, rigiditet, perfektionism etc.etc.) som kan varvas med inaktivitet och nedstämdhetsperioder. Många av de här högt begåvade, kreativa och talangfulla människorna har inte ens förstått sin egen talangfullhet och begåvningspotential och kan än mindre tillstå att värdesätta sig själva på det sättet.

Enligt en undersökning som den amerikanska affärstidskriften Forbes låtit göra och publicerats bl a i The Guardian, är 37 % av de 400 rikaste personerna i USA att betrakta som olyckliga enligt definitionerna i undersökningen. Livet behöver givetvis inte vara på det här sättet. Vi kan idag erbjuda de här personerna en bättre livssituation och bistå dem med att få bättre uttrycksmöjligheter (kognitivt-, känslomässigt och inte minst språkligt) och uppleva en tryggare och bättre existentiell livssituation. Upplevelsen av olycka eller ett förebud om olycka behöver inte vara kopplad till rikedom, talangfullhet eller begåvning, lika lite som till att vi besitter kunskap och intellektuella färdigheter. Det kan även handla om fysiska attribut som att en person har ett attraktivt utseende, begåvning inom vissa specifika områden (t ex musikaliska/artistiska talanger) som sociala attribut ( t ex att en person tillhör en buren och välbärgad familj eller ärvt stora förmögenheter). Nu nämnda attribut och egenskaper tenderar att isolera oss som bärare av dem från det stora flertalet av mer medelmåttiga människor. Isoleringen kan handla om desavueringsförsök, missaktning och ren avund, den kungliga svenska avundsjukan och i Sverige utbredda Jantelagstiftningen, men också innebära en bristfällig social feedback, helt enkelt för att vi har så svårt att säga vad vi tänker och tycker, särskilt till idealiserade och högaktade personer. Som ett resultat av det här kan den mer talangfulle individen uppleva att hon inte riktigt utvecklats av faktiskt upplevda erfarenheter, och uppleva ett främlingskap, en annanhet och ett ifrågasättande av vem hon egentligen är.

För en begåvad och talangfull individ har känslan av att leva i en obekväm livssituation egentligen ingenting med en vanlig psykiatrisk sjukdom att göra. Vad det handlar om är snarare svårigheter att leva i en värld , vars konvenans, normer och regler urholkats och känns främmande, förenklade, simpelt nedlåtande trångsynta och kreativitetshämmande.

Upplevelsen av utanförskap och en oförståelse från omgivningen skapar egentligen bara ytterligare kreativ nyfikenhet och kraft för att gå och trampa i egna stigar och ett intresse för att utveckla någonting annat, någonting mer och bättre. Tröttheten kan kännas

monumental ibland över att vuxna människor tycks vilja bli plagiat av oss, frottera sig, ställa sig in och beskåda oss med en idoliserande osäkerhetens uppskattning och överidealisering. Samtidigt i vetskapen om att samma vänner betraktar "vänskapen" som billig och snabbt realiserbar vid en pantsättning.

Aspekter på begåvning och talang.

Många talangfulla begåvade människor har inte identifierats och värdesatts för sina talanger. I t ex skolan så beaktas inte följande aspekter på hög begåvning hos barn på ett tillfredställande sätt: Goda förmågor till problemlösning och resonemang.

Snabb inlärningskapacitet.

Bra ordförråd och artikuleringsförmågor. Övergenomsnittlig minneskapacitet.

Numerisk förmåga.

Spatial orienteringsförmåga i t ex tid och rum. Övergenomsnittlig förmåga till att kunna fokusera och bibehålla uppmärksamhet vid inlärning.

Hög grad av sensitivitet och urval.

Omtanke och inlevelse i hur andra kan tänka och reagera.

Perfektionism och stilfullhet.

Intensitet i åtaganden och framföranden.

Moraliska och etiska ställningstaganden och värderingar.

Nyfikenhet och intresse för det lite extraordinära.

Intresse och förståelse för träningens betydelse.

Inställning och lustfylldhetens roll i uppgiftslösningen.

Grad av brådmognad. Öppenhet och flexibilitet i intressen och preferenser.

Humoristiska förhållningssätt. Övergenomsnittliga förmågor i skolämnen och andra uttrycksområden. Övergenomsnittliga förmågor avseende observation och analys.

Förmågor till bildspråk, metaforer och till ordspråksförståelse.

Kreativ brådmogenhet och lösningskapacitet.

Intresse- och förståelse av vuxnas auktoritet och auktoritativa funktion.

Hos den vuxna befolkningen respekteras färdigheter, attribut, begåvning och talang likaledes i för liten utsträckning och det kan då dessutom handla om: Förmåga att faktiskt få till stånd avsedda effekter i visioner, planering och insatser.

Sofistikerat och globalt tänkande.

Förmåga till analys och begreppsbildning Humor Sökande efter mening och sanning Individualistiska erfarenheter Experimentell verksamhet och erfarenhet Kuriosa aktiviteter Hög sensitivitet Hög intensitet Integritet Idealism Flexibilitet Perfektionism

Skepticism Talangutveckling Planering och framförhållning Om begåvningens möjligheter och svårigheter: Begåvade och talangfulla personer förväxlas ofta med neurotiska. Inte sällan upplever den begåvade själv sig som neurotisk eller t o m sig lidandes av ännu värre psykologiska tillstånd. Oavsett om vi är ett barn med ett högt IQ eller en vuxen individ med briljanta strategiska insikter, som bara inte kan stå ut med ytterligare ett trist möte, så uppfattas det inte sällan som ett utslag av ointresse eller oföretagsamhet. Kritiken från omgivningen kan gälla att man bör ta till orda, bör uttrycka sin mening osv, och att man själv är ansvarig för att innehållet på mötet utvecklas på ett meningsfullt och stimulerande sätt. Att ta över pladderfyllda meningslösa debatter och organisatoriska sammanhang är dock ingenting som en begåvad person ger sig in i. Det handlar mer om att det inte känns meningsfullt att försöka övertala personer som inte begåvningsmässigt har förutsättningar att förstå komplicerade sammanhang med förenklande oprecisa omskrivningar som missar målet med ev. förklaringsförsök. Många människor begriper helt enkelt inte att det finns sanningar som är helt omöjliga att förenkla till vardagsspråkets nivå. När vi ser människor i vår omgivning (vänner, närstående, kollegor, uppdragsgivare, chefer och arbetskamrater) som helt saknar visioner, intelligens, kraft och mod nog att göra vad som erfordras av dem så är det lätt att ge upp i en slags attityd av inte bry sig. (Det går t ex inte att sköta en organisation eller ett företag som är som en atlantångare på egen hand!) Det finns m a o en punkt där det är bättre att vi nöjer oss med vad vi kan göra i stället för att försöka flytta på berget, som ett slags don Quijotehandling. Det kan kännas främmande och hårt att uppleva sig utanförstående och alienerad i förhållande till grupper och t o m mer närstående själsfränder, när vårt sätt att vara upplevs som hotfullt, respektfyllt, strängt, krävande och udda av de sociala konventionerna i omgivningen. Det är inte så underligt att vi ibland fördömer oss själva om att inte passa in och undrar om man kommer från månen.

Det är svårt att passa in med människor vars omvärldsförståelse, värderingar. utgångspunkter är så disparat olika. Som talangfulla individer är vi bråkdelar av befolkningsmängden i stort, vilket gör oss sällsynta och utanförskapet mer förståeligt I Sverige varnar vi människor i modersmjölken för hybrisidéer och medelmåttan älskar ett ordspråk som säger "Högmod går före fall". Skadeglädjen om en begåvad individ begår misstag känner inga gränser när "drevet går" i det massmediala gatloppet. Högt drivna ambitioner, som en strävan mot t ex perfektionism innebär, är inte den dåliga egenskap som så många människor och även behandlare och terapeuter vill få oss att tro. Tvärtom så är det egentligen själva motorn i alla mänskliga utvecklingsprång. Vilka mänskliga framsteg har uppnåtts genom att någon bara har försökt göra något tillräckligt bra? Vilka av de så kallade mänskliga "underverken" skulle ha funnits om ingen vågat tänka lite större och stort? Perfektionism är att undvika det som talangfulla och begåvade människor fruktar mer än pesten: Att vara medioker, medelmåttig, att inte vilja något mer och bättre! Det är dessutom troligt att vi instinktivt och ödesmättat (genom det som psykoanalytikerna kallar för :upprepningstvånget) strävar mot mål som är fullt möjliga för några av oss att uppnå, om vi har talang eller begåvning för det och kan hushålla med uthålligheten. Perfektionism är en bra egenskap för den begåvade att uppnå det bästa, men saknas den genuina talangen riskerar personen bli svedd, utmattad eller utbränd som en gudasagans Ikaros.

Strävan mot perfektion för den begåvade innebär att vi reglerar "höjden på ribban" mot efterhand omdefinierade målsättningar. Inte sällan kan den begåvades önskan om perfektion växla i ett fördömande av mindre lyckade prestationer och t o m växa sig till ett självförakt. Detta betyder inte så mycket, så länge det inte blir till en massa tvångsmässiga "måsten". Smärtan som perfektionisten upplever vid ett misslyckande omvandlar den begåvade till förnyade krafttag mot möjligen omdefinierat mål. Strävan till perfektion är

därför något vi ska vara stolt över.

Ibland kan vi uppfatta de begåvade och talangfulla människorna som mer identitetssökande, än befolkningen i stort. På ett sätt så är det självklart att det är på det viset beroende dels på att den begåvade är talangfullare och mer begåvad än den genomsnittlige på många saker, dels så ervinner människan sin identitet genom det hon testar, gör och de roller hon intar, vilket innebär att den som vågar gå ny vägar också måste utforska och pröva nya identiteter. En av de främsta utmaningarna för de högre begåvade är just att gå från den säkra trygga "tillräckligt bra"-identiteten mot den identitet som innebär att vara "den bäste", eller "den som anses veta" eller, "auktoritetens position" osv.

En begåvad individ upplever ofta att han kan få framleva i åratal under smärtsamma existentiella villkor där livets cynism, ångest och depressivitet avlöser varandra. Frågan om "livets mening" upprepar sig i grubblerier på samma sätt som bl a Sören Kierkegaard åskådliggjort denna vilsenhet i sina böcker. Denna till synes depressiva tendens resulterar från ett sökande efter "en sanning" ackompanjerat av vanmäktighet att inte kunna förändra saker och ting, att inte ha tillräckliga påverkansmöjligheter. Givetvis finns det bättre strategier att hantera denna existentiella levnadsångest på än att hemfalla till olika former av självdestruktivt beteende (ätstörningar, sexmissbruk, droganvändning, kriminalitet m.m), som tyvärr allt för många begåvade individer hemfallit till, t ex prinsessan Diana, Ernest Hemingway, Marilyn Monroe, Elvis Presley osv. Genom att med olika psykologiska behandlingsverktyg reducera självdestruktiva inslag är det idag möjligt att utveckla en inre styrka baserad på glädje och tillit till genuint egna talanger och förmågor.

Nyss nämnda personer uppvisade också andra briljanta egenskaper i sina personligheter nämligen intensitet, närvaro och temperament. Många riktigt begåvade människor kan inledningsvis och utåt sett uppträda som passivt försiktiga, ointresserade och halvneurotiska individer, men äger inom sig en beredskap att med stor frenesi och intensitet slåss som en sårad tiger för betydelsen av sin talang eller verksamhet, om och i fall den ifrågasätts eller hotas. Risken i intensiteten är om den leder till självförbränning och används när det uppenbart är bättre att hålla god min i elakt spel. Som en god boxningspromotor väljer matcher åt sin adept, måste vi välja och gallra våra striders arenor. Tyvärr så låter sig många begåvade och talangfulla individer utnyttjas i sin intensitet och trasslar in sig som snart utslocknade "eldsjälar" och i sista hand som s k "rättshaverister" i organisatoriska strukturer de inte klarar av. I sistnämnda fall ofta beroende på en obearbetad narcissistisk karaktär med tillägg av raptus i självkänsla och integritet i kombination med okunskap om att etablerade hierarkier och allianser ofta står i motsättning till förändringar.

Stoppnålen Sammanfattningsvis så kan vi förstå att även "lyckan" är förenad med komplikationer: Om du är vacker - så vill inte omgivningen förstå att sätta värde på dina inre behov och egenskaper.

Om du är rik - så ser man ingenting annat än ditt bankkonto och din balansräkning.

Om du är intelligent - så uppfattas du som svårförståelig och ointresserad av värden som gör andras värld njutningsfull.

Om du är talangfull framgångsrik musiker, skådespelare, poet eller annan konstnär eller yrkesarbetare så uppträder man märkligt och obekvämt i din närhet.

Komplikationerna är ganska likartade oavsett om vi är intellektuellt, fysiskt, socialt eller psykologiskt begåvade. Om vi föddes med begåvning, talang, välstånd, börd eller en

position eller om vi är vackra, attraktiva och stenrika, så finns medelmåttans ifrågasättande, avund, och desavueringsförsök där som en vagel i ögat. I Sverige, tyvärr, värre än på andra ställen. "-Jag är för fin, jag är för fin för den här världen!", sa Stoppnålen, när hon föll i vasken. Här skjuter vi landets statsminister, nedvärderar all kunskap och tradition! Men hon höll, när åkarlasset gick över henne.

Torbjörn K A Eliazon

specialist områden: inspiration, föredrag och utbildning personlig stil, skönhet och hälsa arbetsmiljö, chefs- och ledarskap auktoritet och motivation relationer och konflikter identifikation och självkänsla aggressivitet, våld och hot stress och utmattning ångest och nedstämdhet fascination, lust och engagemang kvinnligt – manligt urval och rekrytering nedläggelse o omplacering organisationsutveckling analyser o utvärdering psykometrisk testning psykologiska terapier och behandling övergrepp o krishantering coaching och handledning föräldraskap, barn och ungdom beteendeproblem och missbruk ångest, fobier o tvångstankar begåvning, minne och inlärning åldrande och åldrandeprocesser existentiella och språkliga frågor reklam- och Internetmarknadsföring social vård o omsorg Mottagningar: Kungsgatan 46, GÖTEBORG 070 – 24 17 588 Residensgränd 25 A, ÖSTERSUND 063 – 10 32 50

Beauté World www.eliazon.com