9789137134581

Bombteknikern ställde sig på höger sida om dörren och klistrade fast sprängladdningarna medan de andra tre intog attackställning. Ettan befann sig endast trettio centimeter från sprängladdningarna medan tvåan och trean tryckte på bakom. De var tvungna att tränga ihop sig nära varandra så att alla fortast möjligt kunde ta sig in och oskadliggöra motståndarna på andra sidan.

Bombteknikern rullade ut kopplingstråden från laddningarna och ställde sig till vänster om dörren. Han anslöt tändapparaten till kopplingstråden och nickade åt ettan.

Endast en sak återstod att göra innan de kunde inleda anfallet. Sista gruppens tvåa drog ut sprinten på en behållare stor som en sprejburk. Det var en chockhandgranat som exploderade med bländande ljussken och knallar som påverkade mänskliga trumhinnor så starkt att offren föll ihop i hemska plågor. Insatsgrupperna måste gå in samtidigt som chockhandgranaten exploderade för att inte förlora initiativet. De hade övat med granaterna en längre tid och påverkades numera nästan inte alls av ljusblixtarna och knallarna.

Tvåan sträckte fram armen och höll chockhandgranaten framför ansiktet på ettan – han visste att männen bakom honom var beredda.

Prickskytten såg att den sista gruppen var i position. ”Sierra rapporterar Röd Fyra klar. Alla grupper klara.”

Chefen för insatsstyrkan ville inte spilla mer tid på att vänta och riskera att det dök upp fler motståndare. Han lät sig inte heller hejdas av tankar på hur många motståndare det kunde finnas inne i byggnaden. ”Lystring samtliga, allt klart för insats. Var beredda! Var beredda! Nu!” De fyra bombteknikerna tryckte på knapparna och genast flög dörrarna bort i öronbedövande explosioner. Grupperna fortsatte att huka vid dörröppningarna medan kraften i laddningarna fick träflisorna att yra genom luften. Tvåorna kastade in sina chockhandgranater samtidigt som ettorna stormade in.

Starka ljuskäglor från lamporna på de extra tjocka piporna till de ljuddämpade automatkarbinerna skar genom röken och dammet och de övriga i gruppen följde efter in medan ljusblixtarna och knallarna sände chockvågor genom deras kroppar. De höll munnarna öppna för att inte trumhinnorna skulle spricka av tryckvågorna från de ekande explosionerna inne i byggnaden. Med dunkande pulsar sökte de efter motståndare att bekämpa.

Men där fanns inga motståndare. Inte en enda.

Och inte ett spår av någon drogfabrik – byggnaden såg ut att vara helt och hållet tom.

9