Page 1


komPost #1 Antologi


Š Post Forlag Forside: av Frøydis Sollid Simonsen Tilrettelagt for ebok av eBokNorden as komPost #1, 2012 ISBN 978-82-93192-00-8 Alle henvendelser om denne boken kan rettes til Post Forlag: post@postforlag.no http://www.postforlag.no


BIDRAGSYTERE

GEIR GULLIKSEN

5

KIRSTINE REFFSTRUP

9

DAN ALEKSANDER ANDERSEN

12

SUSANN WILHELMSSON

16

JAN ROAR LEIKVOLL

20

JOHAN STAXRUD

23

MONICA ISAKSTUEN

26

KRISTIAN LUNDBERG

29

ANE NYDAL

36

SKJALG WIE SKARE

44

JACOB POLLEY

48


GEIR GULLIKSEN (f. 1963), bor i Oslo Siste utgivelse: Forenkling (2010)


Kjærlighetsdikt, forsinket kjærligheten fortsatte å åpne seg i deg men hvorfor måtte akkurat jeg vite det hvorfor var det dette jeg måtte vite og hvorfor må jeg vite det nå se på deg nå er det nå du skal bli ei sånn jente som aller helst vil være ei sånn jente som vil bli ung kvinne som vil bli voksen dame som går over gulvet og blir sett på selv når det ikke er noen der til å se på deg du snur deg i senga der det ikke er noen å snu seg vekk fra og ingen å snu seg tilbake til heller brå og naken og liksom ikke til å holde ut er det nå du skal ligge med ansiktet mot veggen er det nå du skal ligge med hendene under kinnet på deg selv er det nå du skal våkne og reise deg og gå gjennom et grøtete rom er det nå det grøter seg rundt deg er det nå det blir varmt og hovent og ikke til å ta på er det nå hele rommet blir oppsvulmet og rørt og du var så fin i det rommet og han skulle sett deg nå og er det jeg som sier det her hvor ikke engang rommet tåler å ta på deg uten å bli rørt og ute av seg hvorfor må akkurat jeg vite det hvorfor er det akkurat dette jeg må vite og ikke noe helt annet og hvorfor er det dette jeg må tenke på jeg tenker på en kvinne som legger hånden på en hval en stor voksen hval tretti meter lang den lå på en strand da hun tok på hvalen gikk det en skjelving gjennom den det leste jeg i et intervju med muriel rukeyser fra 1978 der hun fortalte om et dikt hun var i ferd med å skrive hun var redd for at hun aldri kom til å skrive det ferdig fordi hun hadde begynt å snakke om det jeg burde finne ut om det diktet ble ferdig, om det finnes et dikt om en kvinne som legger hånden på en hval og som kjenner at hele den enorme kroppen rykker til jeg tror at muriel rukeyser snakket om å være mann eller kvinne men ikke på den vanlige måten, det skjønte du sikkert


eller gjorde du det, du hører meg ikke du vet ikke at jeg snakker til deg engang, du vet ikke at hele tiden mens jeg snakker om en hval på en strand er det deg jeg tenker på fordi du var den hvalen og jeg var en ganske liten kvinne som fant en tretti meter lang glatt kropp på en helt uforberedt strand jeg ville bare ta på deg jeg ville legge hånden på deg for å kjenne om du levde jeg hadde ikke trodd at du skulle merke det engang jeg hadde ikke trodd at jeg skulle gjøre inntrykk på deg ikke på den måten jeg kan fortsatt kjenne at det rykker til i kroppen din men jeg kunne ikke hjelpe deg ikke den gangen og ikke nå og det vet du jo at vi to ikke kunne hjelpe hverandre du skjønte det sikkert lenge før jeg og for deg var det vel jeg som var hval og du som var hånden som la seg på hvalen og hvis hånd eller hval er gyldige betegnelser for deg eller meg lurer jeg på om du kjente hvordan det rykket til i meg og hvordan den rykningen fortsatte å leve langt inne i kroppen lenge etterpå og i så fall håper jeg at du for lengst har gått videre og at du ikke tenker på meg som noe annet enn en enorm skygge som sakte glir ut av livet ditt sakte, uvitende, uten å vite om det selv og hvorfor må jeg vite det likevel og hvorfor er det akkurat dette jeg må vite hver eneste morgen og hver eneste kveld og hvorfor må jeg tenke på kroppene som støter inn i hverandre med åpne munner og hender som drar i den andres klær kropper som slår inn i hverandre for å trenge inn i den andre for å trenge gjennom hverandre for å trenge inn i verden fordi den eneste måten å komme til verden på er gjennom en annen, gjennom den andres kropp hvorfor må jeg tenke på stemmene våre som ropte ut i mørket og hvorfor må jeg vite at vi ikke ropte på hverandre men at vi ropte på noe vi ikke visste hva var at vi ropte på noe vi trodde vi måtte ha og som vi trodde vi kunne få eller hva det må vi ha trodd vi lå hos hverandre i mørket og ropte at det gikk


at det kom at det som kom var noe som gikk at det som viste seg var noe som ble borte og hvorfor måtte akkurat vi vite det og hvorfor var det dette vi måtte vite jeg tenker på hvordan du nærmet deg en annen en av de andre som også må ha nærmet seg deg jeg tenker på en av dem som bare ville bli holdt eller han som var så god til å holde jeg tenker på hva det gjorde med deg å være en som ble holdt til forskjell fra en som alltid la armen over skulderen på andre og hvorfor det ikke var mulig å gjøre begge deler samtidig og hvorfor det var sånn også når du ikke ville at det skulle være sånn og hvorfor du alltid burde vært en annen når du var sammen med meg eller hvem som helst annen og hvorfor jeg så på deg hver gang du så på andre for å se hva det gjorde med deg å bli sett på av en annen jeg tenker på den kjærligheten som fortsatte å åpne seg i deg lenge etter at dere to ikke kjente hverandre mer fortsatte den å åpne seg i meg men hvorfor måtte akkurat jeg vite det hvorfor var det akkurat dette jeg måtte vite og hvorfor må jeg vite det nå


KIRSTINE REFFSTRUP (f. 1979), bor i Berlin


Hvid belejring … her i huset bor vi. Trappen fører op til første sal, der sover jeg. Gennem den bløde madras mod gulvet mærkes knoglerne. Under stuebordet cirkulerer katten, lang og grå. Jeg strøg den over ryggen, klemte den, jeg følte misundeligt på fedtet under pelsen.

Vi er fire her, huset er ikke vores.

Jeg fangede en hvid høne, bandt en elastik om vingerne, den lå i plastikposen, jeg gik så hurtigt, ingen så mig. Fandt en øldåse, tom, den snurrede om sig selv, i vinden, jeg kvaste den, i min hånd var posen levende. Jeg bar den hjem til huset.

Vi har sat rationerne ned, trefjerdedele, totredjedele.

Døren ud til haven står åben, luften er frisk og klar. Græsset falmet. Jeg befinder mig her, døsigt betragtende. De hvide fjer. Æggene.

Der hvor jeg boede før så jeg ringen, oppe fra taget så jeg langt, ringen var så tæt af mænd, de lå på lur, med blødende albuer, den skarpe læderlugt, jeg fablede om det. Ingen troede på mig. Ringen lukkede sig om byen, ingen går igennem ringen, ingen slipper ud. Jeg løb, løb, da mændene kom. Nu er jeg her.

Vi mødtes i huset for første gang. Hver især fandt vi hemmeligt vejen hertil. Huset stod tomt. Vi rev gulvtæpper af, sov, foldet ind i tæpperne, slimhinderne belagt med støv. Vi har fordelt os i værelserne efter rang og alder.

Jeg slikker dug af ruden, det er mig der går ud, jeg løber hurtigt gennem haverne, jeg kan ligge gemt i hegnet. Jeg finder grøntsager, klumper af tørmælk, foliebakker som jeg skraber fedtkanter af.

Vi har set de sprøde skygger i skoven, deres ansigter, gyldne blade. Ringens omkreds er blevet mindre. Om natten tænder de projektører og lygter. Byen er mørk. Rundt om byen lyser ringen.


Jeg vidste ikke hvor lang tid de havde været her, eller rettere, vi talte dagene, men de havde ligget i skoven i et ukendt antal dage, efterlod sig skovbunden plettet med daddelsten og sæd. Nu er de her. Jeg hørte, de sagde, ”i dag” eller ”i morgen”. Nu er de her. Intet at stille op. Jeg havde købt en hel flaske Fernet Branca, sådan nogle sager er det næsten umuligt at få fat på nu. Ude på plænen hobede jeg møblerne op, skænkede et glas til mig selv, smuldrede cigaretterne. Jeg tømte flasken ud over møblerne og antændte bålet. Huset jeg boede i før lå i udkanten af skoven, mændene sang et stykke væk. Jeg gik derfra, flammerne sodede min ryg. Da jeg kom til dette hus var det allerede beboet.

Huset ligger åbent nu. Her kommer kun gæster. Alt er levende, i bevægelse og på flugt. Huset er gennemlyst, uden for disse vægge lyser ringen. Katten knuste æggene. Ringen er ikke varm, men kold. De synger mellem skoven og byen.


DAN ALEKSANDER RAMBERG ANDERSEN (f. 1982), bor i Oslo Siste utgivelse: Evighetsarbeid (2010)


Tidene forteller De døde lå strødd på gatene og trær vokste opp av dem Så hogg vi dem ned Vi fôra ovnene med folk og forbrant sorgen, vaska likkleda og hang dem te tørk Vi reiv våre blodige laken opp i strimler a minner for å pynte døtrene med slør å giftes i Vi betalte bryllupet med gråt, ga dyrt i medgift: sølvtøy, blod og mel Vi førte dem opp kjerkegangen med salmesang i øra og så våre egne fotspor viskes bort Etter hvert som vi blei eldre, tenkte vi med stadig større munterhet tebake på frykten for en likbleik brudgom og satte oss te rette i stoler a støv


Jomfrudom/Matador Han var en horesønn men mora hans var jomfru Han var ufødt og gikk i orda mora spytta ut Faren var ei gyllen okse som i all øvrighet stanga mot moras røde tunge og hennes trange svelg, traska horesønnen Han fant sin død under påkallelsen av sin Himmelske Far, det skulle knekke sjøl moras drevne kjeve å doble virksomheten


Harpe Hu var født uten kjeft, men faren var knivmaker Han dro bladet over kinnet hennes og ga dattera si et høyrevridd gap å skratte med I sin lykke gikk a rundt og kyssa på alle som ville, fylte den svære fjeslomma med jord, lo og snøyt åmer ut a nesa Da nok år var gått og hu hadde lært seg et gammalt og slafsete språk snakka a så stygt at mora, sadelsyersken, lukka hølet med korssting I alderdommen sku stillheta hennes bli en velsignelse Hu var a fingernem slekt og spelte hymner på trådene


SUSANN WILHELMSSON (f. 1967), bor i Malmรถ Siste utgivelse: Vรฅgrรถrelser (2011)


Vinterljus flödar över dränker solbestänkta droppar smälter slingor kalla kristaller stänker jag håller andan i ett anfall av frånvarande sekunder barnens gungor en rostig kvarglömd torkvinda plockar isär bråkar än

mitt inre


: reproduktion gulbrunt träck bakom pannben färdas minnesbilder under förmultning man säger fragment man säger posttraumatisk stress överlevnad mekanismer man säger utmattning syndrom psykiska strategier varför inte kalla saker vid dess rätta namn fritt fall förruttnelse förfall

           


Kretslopp tungvåta leriga jordar grova urtidsbetor regntunga tystnad brandskogar gulnar bakom bondens sävliga gång över gårdsplan de betande djuren idisslar reproducerar forntid i sväljmekanism dåtid i nutidscell eko i kött i framtidsjordar                    


JAN ROAR LEIKVOLL (f. 1974), bor p책 Frekhaug Siste utgivelse: Fiolinane (2010)


Flori og eg Eg var glad for å ha ei jente i bingen, men kjende sterk redsle for at nokon skulle finne ut kva eg dreiv på med. Eg gjekk frå eplehagen og inn den mørke gangen til bingen, opna luka og stakk hovudet inn. Jenta kikka opp som om ho trudde at eg verkeleg hadde henta Flori og at han alt no kom for å snakke med henne, sleppt penn og papir og lagt på sprang for hennar skuld. Jenta satt på matta med pleddet over seg, dei grøne skoa stod ved sidan av, varsamt la eg epla ned, dei måtte ikkje få sår, eple var kjenslevare. - Dei er modne, sa eg. Jenta såg ikkje lenger på meg som snakka, men på dei nyplukka, raude epla som låg ved sidan av føtene mine. - Du er kanskje svolten, sa eg og trilla eit eple bort til henne med foten. Handa hennar fanga det med eit lite klask. Eg såg på jenta, men jenta såg på eplet, så såg ho bort. Eg stengde luka og det knaska frå innsida, det var mest som å ha purka med grisungen att i bingen, den gongen Flori og eg stelte om purka og ungane hennar, heilt til slaktedagen kom, flogene er raske med å kome til blodet og til kjøttet, søke mat og ein stad for egga så snart grisungen er strupeskoren, den skrikande grisungen Flori ber ut av bingen mens purka står att og kavar og snøftar, trakkar rundt i sirklar, lenge sidan no, grisungen sprellar i armane til Flori mens han ber han gjennom kjellaren og inn på arbeidsbenken, legg han på rygg og ber meg halde frambeina, dei tynne beina fektar og kaver og det vesle grisetrynet kikkar seg til sidene, Flori står mellom bakbeina på dyret og det går underlege krampar under den raudskumra huda når Flori sig langt inn i dyret, det gryntar med eitt annleis og dyret må vere ein annan stad, ein stad der alt og ingenting ventar, det går krampar i huda som spenner seg heilt opp i snuten, og munnen står vid open og eg tenker at grisungen alt er død, men så rykker han plutseleg og eg kan ikkje anna gjere enn å halde dei tynne frambeina. Krampane er sterke og rein muskelkraft ligg mellom oss på arbeidsbenken, Flori beveger seg att og fram og bukvalkane klaskar mot den stive dyreskrotten, Flori svettar og klaskar og dyret fell ut igjen, fell inn ein stad bare dei som ligg slik kan kome til, frambeina spenner seg og hjartet slår hardt og ujamnt i bringa, det luktar, og luktar all kjærleik slik som dette, luktar det slik når Flori står framfor ei jente lagt på eit bord i landsbyen, eg heldt frambeina og dei fektar og mistar eg taket vil dei slå og sparke. Flori stønnar og tvinger bakbeina til sida og dyret kaver meir og gir frå seg fleire høge, lange grynt, eg er redd heile klosteret skal høyre det men Flori gir seg ikkje, det klaskar stadig meir og rumpa hans dissar stor og bleik, dyret gir frå seg fleire lange og lyse grynt og Flori stønnar høgare, han bryt beina endå meir til sida og grisungen skrik og Flori bøyer bakbeina til det knekk under skinnet og dei vert slappe, han legg hendene på arbeidsbenken og gir rumpa endå meir kraft og presser arbeidsbenken og meg mot veggen, bakbeina sleng og dinglar lause til kvar si side og det kjem fråde ut av munnen og snuten


pustar og slever og freser, brått skrik Flori til og eg ser på rytmen i kroppen hans at han tømmer seg inne i grisungen og holet raper og luktar då han trekk seg ut, det blør ned på arbeidsbenken og Flori sitt seige blandar seg med blodet. Eg slepp frambeina, og dyret gir ikkje lenger motstand men ligg stille då eg drar han ned frå benken. Skallen klaskar i murgolvet og eg drar han etter bakbeina over kjellargolvet, ned mot juvet. Flori kjem etter med kniven og morgonsola blenker i det spisse bladet. Det er mykje godt kjøt i denne krabaten her, seier han mens eg ser inn i dei mørke griseauga. Ser dei det same som meg der dei stirer til eine sida? Så skjer Flori over strupen og varmt blod fossar over dei kjølige fingrane mine, Flori spretter opp magen og floger trekk opp av jorda og ut av busker og kratt og samlar seg rundt skrotten, mens eg lempar innvollar til ravnene langt nede i juvet.

                               


JOHAN STAXRUD (f. 1985), bor i Oslo

 


Flegma du står stille og venter tålmodig venter du på den andre som muligens og for en gangs skyld kan utgjøre en forskjell det er en viss optimisme i dette og dagene gjentar seg tilsynelatende uten en klar bestemt mening du går oftere og oftere rundt unnvikende og leter i det du kaller et hjem etter nye fremmede mennesker som fyller din verden og i dette: det forskjellsartede og ubestemmelige som du tar feil av når du finner et nytt ord lukter det død * lysene gjør et forsøk på å lage sprekker i mørket for å vinne tilbake omgivelsene det er dyreropene som kaller på lyset i et innfall av god tro for å beherske mørket og legge det under seg beseire kontrollere (...) uten oversikt og med feil kurs de snubler og kravler seg fremover mot antatte mål steder, rom, som består av ord følelser stemninger terrenget: kløfter av behandlet steinmasse kurver i varierende størrelse som en enorm ismasse har dyrene rent over formet og utbrodert laget flater og sletter bratte stup, runde daler uten historie eller tid eller liv ingen bekreftelse kan finnes i prosjektet


* kunnskapen går tapt smurt inn med etsende oljeaktige substanser presset til flate ugjenkjennelige ark med færre og færre ord som alle mister betydningen kun umiddelbar og kompromissløs konformitet som forsøker å bekrefte det nye (ukjente) for så å gå til grunne det som står igjen er det livløse det døende helvete jeg ser deg gjennom tykke uklare lag gjennom den seige slimsubstansen svakt kjølig som en omfavnelse som aldri slipper, aldri holder jeg kan puste du kan puste biter av slimet finner veiene inn i kroppen og tetter til det beste vil være å svelge det er mindre av oss mer av det nye og altomfattende svakt kjølig og omfavnende det påkaller trygghet en fornemmelse av å være ett eller heller en del av dette Ett * lyset fra utsiden gir en illusjon om hendelser men det går for sakte vi forstår at plutselige og brå hendelser eksisterer at hendelsene er samtidige og av kraft med vår nedtyngede og klaustrofobiske åndenød vender vi oss mot forlengelsen og slår i blinde


MONICA ISAKSTUEN (f. 1976), bor i Fredrikstad Siste utgivelse: Alltid nyheter (2011)

                                 


Det är inte så här det kommer att bli den der lyden igjen en gutt som gråter med ansiktet inn mot veggen jeg sier snu deg og se på meg og han snur seg og han ser på meg og jeg er faren hans og jeg er faren min og jeg er faren til Agnes (Olof med det milde ansiktet som ser ned på hendene sine og ikke vet hva godt han kan gjøre for jenta som ligger der så lukket så lei seg i Fucking Åmål) sier lilla gumman det kommer lösa sig alla saker kommer lösa sig vänt du bara de du er redd for er reddere enn deg de som sier dumme ting vil angre når de forstår hvem du egentlig er de som ikke oppfører seg som venner vil de ønske de hadde en venn som deg i morgen og kongen av gata er egentlig bare en flau fis hvis du skjønner hva jeg mener (for Olof og jeg vil være redningsvest skjold ullpledd og bobleplast varm dun vil være myk gummi langs skarpe kanter goretex og sklisikre matter vil være antibiotika og insektmiddel hjelm kollisjonspute ørepropper korrekturlakk skuddsikker vest og harde slag med bare nevene vil beskytte dere mot alt sammen snu deg sier jeg titta på mig lilla gumman sier Olof hur är det snälla berätta


og Agnes berättar långsamt og du forteller langsomt og både Olof og jeg forstår og husker kanskje til og med hvordan det er å være seksten eller fjorten og sikker på at alt kommer til å bli som det er for alltid at rollene er satt og spillet over selv om det så vidt har begynt eller hva sier du Olof jooooo det händer ju ibland att man känner sig lite tråkig medan alla dom andra värkar ha det jättebra ja sier jeg den følelsen der er lei men den forsvinner det tar mange år å forstå sånt at det som er vanskelig kan bli bra (Olof nikker) for sän ändras allt och det blir tvärt om lilla gumman det är inte så här det kommer att bli sier han det høres kanskje enkelt ut men om tjuefem år ser alt annerledes ut det er sant sier jeg gutten ser på meg om tjuefem år finnes liksom ikke sier han og snur seg mot veggen igjen som jeg da faren min gjorde det samme satt seg på sengekanten min og strøk meg over håret sa han visste alt om noe langt der framme er det hele poenget kanskje en far som sier at alt kommer til å løse seg blir ikke trodd det er for mye kjærlighet inne i bildet likevel fortsetter vi å snakke          


KRISTIAN LUNDBERG (f. 1966), bor i Malmö Siste utgivelse: Och allt skal vara kärlek (2011)              


En liten berättelse om helvetet

Vi måste börja så enkelt som möjligt. Vi måste först låta språket bli enkelt som is. Låt oss försöka. Det är påsk och jag tvingar mig att skriva så rent och kliniskt som möjligt. Jag skriver det nu som om det var ett antal scener. Exteriör: fasad, sjuttiotal, hyreshus, detalj. Det finns en känsla av distans, utanförskap redan vid den första bilden. Interiör: kök, sparsamt möblerat – inte på grund av eget tänkande, utan på grund av fattigdom. En kvinna snart medelålders, 38-39 år gammal, ansiktet fårat, bekymrat, klädd i gröna joggingbyxor och ett vitt urtvättat linne – böjd ner över ett kollegieblock där hon antecknar, skriver, vänder sida – hur ensam kan en människa bli? Hur ensam som helst. Det är vad som sker. Kvinnan skriver sig förbi ur sin ensamhet. Man märker det i hennes intensitet. Köket: ett bord, sex stolar. Allt är udda. Trasigt. Skitigt. Det är ett kök hos en människa som har gett upp, som bara utsöndrar ensamhet, hopplöshet. Exteriör: fasaden i brutet tidigt vårljus. Det är mars. Fåglar högt upp i träden. Fågelsång. Interiör: i dörröppningen till köket, en magerlagd pojke, kanske åtta eller nio år gammal, han står stilla och ser sin mor skriva färdigt en sida – ser henne vända sida och fortsätta. Han står tyst en kort stund. Han är klädd i bara kalsonger. Vi talar tidigt åttiotal. Pojken: Finns det någonting att äta? Mamman fortsätter att skriva. Hon varken ser eller hör pojken. Han kommer närmare, går in i köket. - Finns det någonting att äta? Hemma alltså? Kvinnan tittar upp från sina anteckningar. Ser på honom. Lite för länge. Hennes svar är långsamt formulerat, man anar med hela kroppen att hon försöker avslöja vad hans fråga egentligen skall handla om. - Har du träffat Pappa… - Nej. - När träffade du honom senast? - Det vet jag inte. - Nej. Det är just det. Du vet inte. - Nej? - Han kan ha opererat om sig. Det är inte helt ovanligt. Han kan ha bytt både ansikte och röst. - Ja. Jag vet inte. Jag undrar bara… Modern avbryter honom, slår samman kollegieblocket.


- Du undrar ja. Det gör jag med. - Har vi någon mat hemma? Det är uppenbart att det inte är första gången som pojken och modern för den här typen av idiotisamtal. Modern verkar plötsligt ha kommit till sans. Hon svarar, närapå med sorg i rösten: - Idag får du verkligen gå till skolan. Du måste äta där. - Ok. Pojken står kvar i rummet. Hur kan man beskriva den känsla av hopplöshet som vilar på pojkens axlar? Går det ens? Modern öppnar kylskåpet och där står en flaska sirap, ett paket smör – annars tomt. Hon slår med triumf upp skafferidörren: - Ser du, här är det tomt! - Jag vet. Jag menade inte att bråka. - Nej. Men ändå är det vad du gör. Fy faen! säger hon med vämjelse. - Är det tisdag idag? Om det är det så är det fisk i skolan. - Du kan behöva äta lite fisk. Jag har hört att det skapar smarta hjärnor. Pojken bryr sig inte om förolämpningarna, han kryssar fram i samtalen. Han vet. Denna pojke är jag. Det kommer som en film till mig; en plötsligt scen så enkel och avskalad att jag knappt kan se det framför mig. Den magerlagda kroppen, det pickande hjärtat som finns fördolt bakom bröstkorgen. Det skall komma att stanna; vägra följa med. Nu när jag skriver och är ensam hemma måste jag se till att alla fönster är stängda och reglade. Jag tror att jag i ett enda ögonblick skall övermannas av mig själv och kasta mig ut i tomheten. * Det kommer nu; som det gör varje år vid den här tiden. Ibland tänker jag på det som en befrielse; ibland kommer det som en sjukdom. Det är ett annat slags liv. Mänskligare. Mer utsatt. De här dagarna kommer det som ett påstående. Jag står surrad vid masten och hör dödsmusiken stiga och sjunka. Jag hör min mors röst när hon säger: ”Det enklaste skulle vara om de bara kunde söva ner dig. Lägga dig i en morfinvagga.” Hon är allvarlig. Hon kommer att säga det flera gånger under det kommande året. Hur mycket kunde jag bära som barn? Allt. Allt kunde jag bära. Det är först nu jag är trött; det är först nu som jag vill lägga av mig bördan. En bild. Min mor står i hallen med ytterkläderna på sig, som för att leda mig ut från lägenheten och in till en ledig sjukhussäng. ”Sövas ner.” Första gången som jag får höra det är jag


tio år gammal. Efter det, när det blivit ett verkningslöst instrument bland alla andra, så ärver mina bröder domen: ”Jag tror att det är bäst om ni sövs ner, om ni läggs i morfinvagga.” Den kemiska Morfeus skulle tvätta oss rena med sömn. Det kommer nu, som det gör varje år vid den här tiden. Jag kan inte sova, inte äta. Meningarna måste skrivas ner, de kommer lysande genom hjärnans mörker, som lanternor omkring ett fartyg. Brusa nu, låt dödshavet stiga, ingenting skall förfaras och jag skall sänkas ned genom natten som en mänsklig lampa: allt skall stå i ljus. Hör du det, jag skall föra in er alla, lägga er som barlast i skeppet som jag nu bygger samman, som jag här sänder ut. * Det sägs att en snökristall aldrig kan likna en annan; att naturen själv har skapat ett evighetsmönster av ständig förändring och fördjupning. Vattendroppen liknar bara vattendroppen, snökristallen påminner bara om en snökristall. Det som ser ut att vara identiskt är i själva verket precis tvärtom; ett alldeles eget mönster, fördolt och invecklat på samma gång. Det tar tid att se nyanserna, det tar tid innan man ser det bakomliggande mönstret träda fram. Ett liknande fenomen kan upptäckas inom både matematiken och musiken. Det abstrakta och det konkreta. Allt påminner om vart annat, ingenting är sig likt. En ton faller på en annan. De är identiska, klangbottnen skiftar – och musik uppstår. Så är det också med oss; avlägset kunde han påminna om en människa, men det fanns ingenting mänskligt inom honom, ingenting. Han var en slags parasit som livnärde sig på andras liv. * Och jag minns. Tro ingenting annat. Jag vet vad det betyder när man tvingas ner mot golvet; när armarna vrids upp mot skulderbladen. Jag vet hur det är att ligga så. Fastlåst. Att vingklippa en ängel. Om det är din vilja skall jag gå tillbaka; skall jag samla ihop mig och berätta. Det är så enkelt. Jag säger det igen. Den som skriver och talar blir den som äger världen, är den som har mandat över minnet. Vi skriver världen hel. Ibland, bara under ett par sekunder när jag tappar koncentrationen, så kommer dödsängeln tillbaka för att igen stå bakom min rygg, för att viska i mitt öra: ”Du skall glömma.” Hur länge kommer jag att vara vaken nu? Vid flera tillfällen har jag sövts ner. Min mors förbannelse visade sig bli sann. Efter ett par dagar utan sömn kördes jag till ett akutintag. Hjärtat pickade. Jag var övertygad om att jag bar på en hemlig smittsam sjukdom. Jag trodde att jag var tvungen att offra mig själv. Mediciner. Allvarliga samtal. Det blev omöjligt. Jag förlorade min plats i mig själv. Smärtan håller mig levande, gör mitt uppdrag mänskligt. Det är dock uppenbart att jag måste offra mig själv för att kunna överleva. En cirkel är sluten.


* Min mor. Ett rosentörne. En röst i öknen. En kvinna ensam lutad över sitt kollegieblock. En cirkel av ljus över henne, över blocket där hon skriver. Jag vakade. Jag väntade ut mig själv. Vi var fattiga; inte på det här plötsliga sättet där pengar kommer och går – vi var totalt barskrapade. Kylskåpet var tomt; kanske fanns det en halvfylld flaska sirap. I skafferiet: havregryn. Hon satt alltid i köket och skrev; långa komplicerade brev som skulle förklara allt, som skulle återbörda henne och ge henne en plats i samhället. Min mor. Brev till Kronofogden, Olof Palme, Skolverket, Elverket, Allmänna arvsfonden, Birger Elmér. Mottagaren var oviktig. Det enda angelägna var att hon fick lägga fram sin sak. Att hon fick sin sak prövad. Hon var en slags kvinnlig Job där Gud lyste helt med sin frånvaro. Jag har stängt den dörren nu. Hon kommer på ett plan alltid sitta isolerad i ett kök på andra våningen och skriva brev till främmande varelser som sällan eller aldrig svarar på hennes anklagelser eller påhopp. Mer än trettio år senare skall jag finna ett oavslutat brev i en tummad pocketbok. Hon måste ha blivit avbruten och snabbt gömt undan sin skrivelse. Varför har jag ens den boken hemma? Jag läser i hennes brev: ”Eftersom det är allmänt känt att det finns en person som uppträder med mitt namn och som har opererat sig för att likna mig ansöker jag om namnbyte” står det bland annat – och jag minns just det - hur hon envisades med att hon var utsatt för en kosmisk komplott. Baksidan av pappersarket: en karta. Hennes stil: den torra sakliga och det fantastiska orimliga innehållet. Vi var som käglor, uppställda. Vi bara föll, en efter en. * Staden är en cirkel. Malmö är en stad omgiven av vatten. Öppet och slutet. Stjärnorna är mörklagda. Nu är jag ensam för ett par timmar och jag måste igen försöka hitta ingången till den här berättelsen. Ibland är förtvivlan den enda anständiga hållningen. Scen: Min mor ringde en sen kväll till min klassföreståndare för att förklara varför jag inte heller den här gången kunde följa med på klassläger. Hon berättade att jag led av en mystisk sjukdom och att jag under veckan skulle läggas in för observation. En mystisk sjukdom! En säng stod och väntade på mig. Jag fick stanna hemma under en vecka nu. Det var omöjligt att återvända till skolan. Jag var den sjuke, den utvalde. Min klassföreståndare var uppriktigt orolig för mig; ”En mystisk sjukdom som satt sig på lungorna så att han ibland inte fick luft.” Jag minns det fortfarande. Min mors röst. Hennes sorg. Jag satt i mitt rum; bläddrade redan då bland böcker, anteckningar, teckningar. Det kunde ha varit sant. Det skulle bli sant; en slags sjukdom som angrepp mig från insidan. En mystisk sjukdom som bär mitt eget namn. Barnsjukhuset hade jag tidigare besökt. En längre period var jag inlagd. Det händer att jag kommer tillbaka till det grönskande bruset omkring sjukhuset. Gallergrindarna. Jag minns att vi var slutna i det vita, i det mjuka och varma. Jag var ett spöke


redan då. När jag tänker på min stad är det alltid gatorna, kvarteren som jag tänker på. Jag är en människa och jag förstår inte längre vad det är som sägs till mig; det är som om det fanns en annan underton i språket som jag inte längre kan avtolka eller förstå. * En människa är värd ingenting. Hon är bara ett föremål. Denna berättelse saknar namn. Vi är namnlösa. Vi är bara objekt. Jag försöker att skriva och motståndet är enormt. För varje mening som jag formulerar går det dagar, veckor, år. Jag vaknar och somnar mitt i meningarna; somnar i april och vaknar i december, bara tolv år gammal på ett öde öppet fält medan iskristallerna virvlar omkring i den tomma rymden. Jag är en människa som åldras. Jag går ner på knä för att kunna resa mig upp. Jag skriver en strimma ljus mitt i denna natt och det som får mig att uthärda är då bara kärleken och jag måste tänka mig henne i våra rum – att hon gör allt verkligt. Jag måste tänka på alla dessa banala gester som skapar en människa: hur hon fäster håret bakom örat, att den ena tanden är missfärgad. Nåden är konkret. Kärleken är konkret. Det är påsk och dagen skall segra över natten; ljuset skall vara tyngre än natten. Vi skall alla vara döda för en svindlande minut och sedan väckas till liv av orden. Vi skall talas fram. En kropp skall inte monteras ner och förvandlas till en vara. Det som är Kristus skälver också i mig; det är det ytterst mänskliga. Att förlora och resa sig upp. Igen och på nytt. * Jag minns alla ytterdörrar. Jag minns ytterdörren på Ehrensvärdsgatan. Jag minns hur min mor stod i dörröppningen, precis på dörrkarmen och skrek in i rummen vi hade hyrt ”Nu orkar jag inte mer, nu kommer de och hämtar dig, nu kommer dem.” Och jag låg i min säng med ansiktet vänt in mot väggen och lyssnade efter bilar, efter ljud i trappan, efter rörelser som jag inte kände igen. Tid. Det var tid som gick. Det var minuter, dagar, veckor. Jag vaknade och somnade i en annan varelses ursinne. Tredje eller fjärde gången som det skedde var jag mer avspänd, visste jag att det inte var sant; att ingen skulle komma och hämta mig. Efter det bytte hon strategi: ”Nu har jag talat med Doktor Robertsson. Han föreslår en morfinvagga!” Den första gången svarade jag: ”Vad menas med det?” Min mor var snabb: ”Det är väldigt enkelt. Man söver ner dig i sex månader. Du får ligga på barnsjukhuset. Jag har pratat med skolan.” Jag sövdes aldrig ner. Jag var en vuxen man när jag äntligen förstod att man inte sövde ner barn med morfin för att de var motoriskt oroliga. Jag hanterade min smärta själv; det var slussar som öppnades och stängdes, portar som stod på vid


gavel, dödsvatten som strömmade. ”Vart skall du gå?” frågar jag mig själv nu och jag vet att jag ingenstans skall gå: skall bara sitta här medan dödspatrullen söker igenom rummen, letar efter mig och jag vet att så länge som jag sitter här ensam och skriver så är jag osynlig, så kan ingen finna mig.


ANE NYDAL (f. 1981), bor i Oslo Skribent


Former Utdrag fra Globusens anelse om en jordklode (Kategoribetraktninger)

Idet tyggegummibobla når sitt ultimate volum er den på størrelse med guttens munnhule I sekundet før bobla sprekker danner de tegnet for uendelighet

*


Om formiddagen pløyer bonden jordet i fine riller Om ettermiddagen drar han varsomt den blinde konas håndflate over jakkeermet av kordfløyel for å vise fram dagens dont

*


Tre fluefiskere øver på kast ved bredden Snørene danner liggende s’er i lufta eller det diakritiske tegnet tilde som utgjør glorien til en õ


~~~


Fluefiskernes snører smetter inn og ut av tegnet Tildene danner konturen av hvaler som fosser i flokk gjennom havoverflata Formen på hvalenes rygger speiles i bølgenes buer Tegnet synker gjennom bølgen idet hvalen trenger gjennom Stiger opp igjen idet den har passert


Konturen av hvalens overside utgjør formen til en slange som bukter seg framover i gresset mot fiskernes føtter Formen gjentas i krumminga i fiskernes tær Hvalen synger og lytter for å kommunisere og skaffe mat Lyder fra skip og seismiske undersøkelser bukter seg vei gjennom lydbølger og øreganger, bryter gjennom sangen som hvaler gjennom bølgene Hvalenes sang gjenopprettes ikke like sømløst som en bølge Bokstaven s er den eneste en slange kan uttale

*


Den utstoppa svanen i apotekvinduet forsøker å tilegne seg poetens blikk for tings likheter slik at vindusglasset kan ligne tilstrekkelig på vann

Vinduet ønsker å la det skinne gjennom at det selv er en utstoppa sandstrand


SKJALG WIE SKARE (f. 1984), bor i Bø Forfatterstudent på Høgskolen i Telemark


Avduking (eller: amor) Vi (eller: dem) kom godt i gang, det synes jeg, og jeg har aldri fortalt deg hvordan jeg oppfattet vår begynnelse. Vi har jo hverandres ulike inntrykk av det. Du sa en gang at du først hadde lagt merke til meg da jeg spilte fotball, og jeg trodde lenge det var fordi jeg var dyktig. At kanskje du hadde tenkt jeg var rask og sterk, kanskje de andre virket mindre og svakere i forhold til meg, eller muligens beundret du det harde skuddet fra venstrefoten min. Men da jeg brakte det opp på et vorspiel, for liksom å statuere hvordan hun hadde sett ham, på et tidspunkt da han var på sitt aller ypperste, så utbroderte du historien, og fortalte om hvor god jeg helt åpenbart innbilte meg å være, den gangen. Videre fortalte du om hvordan jeg posisjonerte meg heller håpløst, og at jeg sjelden traff mål. Du syntes det var søtt, sa du: Hvordan jeg løp rundt der ute på banen, helt i min egen, imaginære verden, liksom med mine manglende fotballferdigheter som en svær elefant, dundrende kloss etter meg. Der og da sa jeg ikke noe om det: Hvor jævlig dum jeg følte meg, der jeg satt, ved kanten av bordet, i alles påsyn, til spott og spe for dem vi kjente. Du syntes å ha satt ord på noe alle de andre hadde merket seg ved, et eller annet de dro kjensel på, en slags åpenbar svikt som jeg selv ikke kjente til. Og jeg hatet deg for det. Virkelig hatet deg. Det kan jeg si nå, for det er jo mange år siden, vi var tenåringer og det var sånn følelser fungerte den gangen; hat og kjærlighet om hverandre (eller: flettet inn i hverandre). Ingen elsket og hatet jeg like sterkt, som deg. Men denne historien din (eller avdukingen av ”min egentlige karakter”) førte til at jeg absolutt ikke kunne fortelle deg hvordan det hadde gått til for meg, hva som gav meg ”forståelsen” for at jeg måtte være forelsket: det var noe så enkelt som at du hadde glemt hanskene dine på bussen, hvorpå jeg tok dem med meg hjem og ble liggende og lukte på dem gjennom natten. Jeg hadde tenkt å fylle denne historien med detaljer, la deg og alle rundt bordet få vite at jeg virkelig husket den dagen, at jeg aldri kunne glemme da jeg tok med meg de lilla, underlige hanskene hjem, bare for å bli liggende og lukte på dem. Som avslutning på historien, da jeg skulle fortelle at det viste seg å være din mors hansker, at det dermed var henne jeg hadde ligget der og inhalert med en så voldsom appetitt, hadde jeg forestilt meg et unisont utbrudd av latter. Jeg skulle la det bli hengende som en uuttalt kuriositet, at kanskje var det egentlig din mor jeg falt så veldig for. Men alt dette kunne jeg ikke fortelle. Skulle jeg liksom folde meg ut på den måten, innrømme det underlige i å ha luktet på hansker, gjøre meg enda mindre, slippe alle sammen enda nærmere innpå meg, etter hva du hadde sagt? Etter at teppet hadde blitt trukket til siden og jeg stod naken og alene, med en fotball i halsen? Nei, jeg satt der og var rasende. På et øyeblikk gikk jeg fra å være fullstendig hengiven overfor alt ved den du var, til å nære et inderlig ønske om å rive deg i filler. På vill impuls begynte jeg å brette ut det du hadde fortalt meg i fortrolighet: om skoleballet, da du hadde sugd Kjetil på handicaptoalettet. Jeg snøvlet da jeg hevet glasset til skål og sa at jeg


da forstod hvilken enestående jente jeg hadde truffet, en som var villig til å gå gapende på kne på første date. Stillheten som fulgte var lyden av min fullstendige nakenhet. Som et skadeskutt dyr forsøkte jeg å hente meg inn igjen ved å påstå at jeg hadde løyet, at det var tull alt sammen, men det var åpenbart at dette ikke fungerte, og jeg angret allerede mens jeg sa det. Flere av de andre jentene husket godt hvem Kjetil var, du hadde ikke vært den første til å ”involvere” deg med ham, skammen over fortellingen var utelukkende min. Der kunne historien om oss (eller: dem) like gjerne ha endt brått. Ingen ville stilt seg spørrende til det, og jeg vet at flere av venninnene dine omtrent fremmet krav om det. I stedet var det du som slepte meg hjem noen timer senere, som fikk meg i hus og som bredte over meg, det var du som kom tilbake dagen etter og som fortsatt var med meg. Senere har jeg skjønt at min virkelige forelskelse først forplantet seg etter ”avdukingen”, da du enda ville være med meg, liksom på tross av den jeg var. Hadde dette vært en riktig god fortelling, burde den endt med at jeg kastet et forsonende blikk mot refleksjonen av meg selv i vinduet, og dro deg nærmere inntil meg i sofaen. I stedet oppstod en overdøvende angst for at alle nå kjente til det udugelige og nedrige ved meg. Oss ble til dem, du ble henne, og for meg var oppgaven med å skulle reparere bildet av meg selv i omverdenen, av aller høyeste prioritet. Dette tenkte jeg på for noen dager siden, da jeg satt ved det samme bordet, med mange av de samme menneskene, og innså at deres bilde av meg bestandig har vært og bestandig vil være fullstendig ute av min kontroll. Noen spurte hva som egentlig hadde skjedd med oss, hvor hun hadde blitt av, om ikke vi hadde ventet barn. Jeg svarte ærlig og sa at du hadde flyttet, at du hadde født vår datter og at jeg ikke har truffet henne. Noen mente det var jævlig, at å flytte var å forlate oss alle, og at du gjorde galt i å nekte meg å treffe henne. For en stund sa jeg ingenting, og de hadde skiftet samtaletema da jeg sa at det ikke var henne, det var meg, og fortalte dem alt sammen. Enda en gang stirret de, på ny kom jeg virkelig til syne, og nå som da, håper jeg det er for aller siste gang.


Å falle (eller kunsten å leve et mildt og ordinært liv)

Først fortsetter det: Etter å ha kommet i gang skal man videre. Nå er det hele satt i bevegelse: Det får briste eller bære. I brevet forteller du at hun har tatt sine første skritt, og det får meg til å tenke på hva jeg har lest om det å gå: Hvert skritt er et fall, en potensiell ulykke man forhindrer ved å sette frem en fot, og det var noe jeg umiddelbart forstod, da jeg forestilte meg henne, som nettopp har kommet seg på beina og som vakler rundt, i kamp med sine egne begrensninger, overveldet av sitt iboende potensial.


Â

JACOB POLLEY (f. 1975), bor i Fife Siste utgivelse: Talk of the Town (2009)

Oversettelser av Alexander Bertin


Kramkaren Hva er det jeg har som er i nærheten? Hva er det jeg selger, men også gir vekk? Skulle jeg stjålet fra egne lommer, kuttet min strupe og dumpet liket i butikkens dørsprekk? Påskeliljer, fuglefløyter, flosshatter, klinkekuler, trappetroll, navnet ditt stavet i bånd; tusenbein, musefeller, hundredritt av plast, følelsesutbrudd, spådommer og Guds egen ånd. Jeg har prutet meg selv til Bedlam og tilbake det er et under at jeg ikke er mindre brusk, for jeg hadde solgt deg restene, det løse skinnet, jekslene, tåtuppene og min siste pust og jeg kunne godt ha gjort det for alt det pusten min har gjort; jeg har blåst bort jobber, ekteskap, hus og jord: jeg er han som må betale for sin forræderiske tale og kommer du for nærme, får du bo der jeg bor. Hva vil det koste? Ikke så mye som du tror. Hva kan du gi? Det får holde. Her er nikket, her er vinket, her er blod til blekket. Jeg ber deg nå: alt mot mitt liv.

     


Speil Jeg er speilet, en halvmåne over ildstedet hvor ansiktene dine bryter overflaten og forsvinner: ommøbler rommet og du ommøblerer meg. Men jeg er sliten av å se, fra hvor enn det er jeg henger eller står, sliten av å aldri stenge, sliten av å aldri slås av. Jeg lever av det som er foran meg: det som er foran, blir jeg. Svøp meg i et laken: under det arbeider jeg. Snu meg mot veggen: jeg gir den min fulle oppmerksomhet. Knus meg og alle delene av meg er like hele.

 


Løvetann For tiden vi har igjen og gangene vi har spurt om hverandres tid, pakker jeg til deg en vektløs boks av støv, blåst fra løvetann-klokkene langs veien. Som et pilhode eller en spydspiss, lurer jeg i en hul pennetupp for å si at vinteren uten deg blir ordløs, som kistevann og tomme trær uberørt av vindens stønn. Fortell meg hvilken tid det er. Fortell meg igjen. Jeg sender deg alt jeg kunne redde av de sårbare, talløse sommermånene.

 


komPost #1  

komPost #1 er en heldigital, skjønnlittærer antologi. Utgivelsen inneholder nyskrevne tekster fra etablerte forfatternavn som Geir Gulliksen...