HÄLSNINGAR FRÅN BRYSSEL

HÄLSNINGAR FRÅN BRYSSEL

MOT KOLNEUTRALITET

Det händer och sker också annat i Bryssel än sådant som är relaterat till coronaepidemin. Även beslut fattas. I slutet på april lyckades till exempel EU-instituten komma överens om EU:s miljölag. Enligt överenskommelsen sätts målet för utsläppsminskningen år 2030 till ca 57 procent, vilket är en kompromiss. På olika håll och i olika länder har kraven rört sig mellan 50 och 60 procent. Hittills har målet varit 40 procent mindre utsläpp än år 1990.

Med tanke på att utgångspunkten i EU:s miljölag är kolneutralitet senast år 2050 är det viktigt att man nådde enighet om nivån på det mellanliggande målet, som länge stötts och blötts. Finlands eget mål är ambitiösare, kolneutralitet redan år 2035. Och vårt eget bolag säljer ju redan enbart kolneutral värme och el producerade med förnybara energikällor.

Om det intressebevakningsarbete jag själv gör för Finsk Energiindustri rf:s räkning i Bryssel på elhandelns slutanvändarområde finns just nu inget mera betydelsefullt att berätta.

Fastän det inte direkt hör till mitt eget intressebevakningsområde noterade jag med intresse att kommissionens energiavdelning fört fram energieffektiviteten som det främsta kriteriet för EU:s klimatmål. Enligt avdelningens enhetschef Paula Pinho bör Europa massivt öka mängden el producerad med förnybara energikällor för att kunna uppnå 2030 års utsläppsminskningsmål. Och elens andel av den totala energins slutanvändning bör i stort sett fördubblas.

Minst lika intressant i kontext med det föregående – och också annars – är EU-kommissionens forskningscentrum JRC:s (Joint Research Center) färska rapport. Enligt den är klimatutsläppen från kärnkraftsproducerad el jämförbara med utsläppen från el producerad med vatten- och vindkraft.

Finsk Energiindustri rf har helt riktigt konstaterat att sålunda borde ansvarsfullt producerad kärnkraft inkluderas i klassificeringssystemet för hållbar finansiering. Jag citerar Energiindustrins sakkunniga på området, Taina Wilhelms. – Rapporten visar att kärnkraften stöder uppnåendet av miljömålen och inte är desto skadligare för människans hälsa och inte heller för miljön än andra energiproduktionsformer i klassificeringssystemet.

Det är inte svårt att förutse att slutsatserna i rapporten kommer att diskuteras livligt och också ifrågasättas. I synnerhet som det i rapporten också konstateras att inte heller väl genomförd lagring och slutdeponering av använt kärnbränsle utgör någon nämnvärd fara för människors hälsa eller för miljön.

Rapporten publiceras lämpligt i och med att Olkiluoto 3:an äntligen börjar vara klar att sättas i drift. Kärnkraftverkets produktion kommer att täcka 14 procent av elbehovet i vårt land, utan koldioxidutsläpp. Samtidigt ökar den utsläppsfria elproduktionens andelen till 90 procent.

Kunde man drista sig att tala om något slags klimatgärning?

Patrick Wackström energiråd, verkställande direktör