PORTRÄTTET

Att ha andra ledare att ta rygg på är viktigt för Hanna Brännström. Hon ser pastorskallet och livet som en helhet, men är också mån om vila och återhämtning för att hålla på sikt.

Text: Noomi Lind • Foto: Annie Wikehult

DET ÄR TORSDAG förmiddag och solen skiner in genom fönstret hos Hanna Brännström. Hon är mitt i sin arbetsvecka, där hon som pastor och föreståndare i Brukskyrkan i Ursviken, har ett särskilt barn- och familjefokus. – Jag sitter ganska ofta och förbereder något för barnen inför helgen. Idag ska jag fundera över hur vi får ihop vår tårtbakartävling på bästa sätt, berättar hon.

Hanna flyttade till norr för detta uppdrag för fyra år sedan och det är hennes första tjänst, men hon är väl förtrogen med pastorskallets olika sidor genom sin uppväxt. Pappa Lars Hermansson tjänade när hon var liten i Bua utanför Varberg och senare i Åtvidaberg. Han är en viktig förebild. – Jag vet att en del som växt upp som pastorsbarn ser yrket som skrämmande, men så är det inte för mig. Det betydde mycket att få följa med pappa och vara delaktig i många roliga saker som han gjorde. Pappa har varit samma person i predikstolen som hemma och i alla olika möten med människor, vilket har känts väldigt gott.

Efter studenten fick hon vid sidan av sitt jobb som undersköterska koordinera barn- och ungdomsverksamheten på några procent. Hon insåg att hon ville gå Teamträningsskolan. – Jag upptäckte min kallelse mer och mer, en längtan. Och under skolan så insåg jag på riktigt att det var pastor jag ville bli.

Senare gick hon pastorsutbildningen på ALT (Akademi för Ledarskap och Teologi), vilket gett henne en gedigen grund att stå på. – De åren, då vi fick fördjupa oss i studier, gå bredvid andra ledare och vrida och vända på frågorna tillsammans, har betytt mycket. Jag har fått så många redskap och så mycket erfarenheter med mig som hjälper mig enormt mycket nu. ÄVEN OM ANTALET kvinnor som är pastorer och föreståndare inom Pingst ökar, så är de fortfarande i minoritet. Hanna har pratat med andra som mött motstånd, men har själv inte upplevt detta förutom några få gånger. – Jag önskar att vi var fler kvinnor i denna tjänst, och kan se i de olika nätverk vi har att många nya är på väg.

Hon lyfter fram vikten av att uppmuntra ledaregenskaper på samma sätt hos kvinnor och män, en inställning som hon tycker präglar nätverket Älska Norrland.

Resande predikant för Älska Norrland

– Hanna är en strukturerad pastor, med stort hjärta för den enskilda människans mående och utveckling. Omtyckt av alla generationer.

– En av de saker jag värdesätter mest hos Hanna är hur hon verkligen värnar om alla volontärer, äldste och andra engagerade i församlingen. En bra ledare som verkligen ser till att de hon leder mår bra mitt i tjänandet.

Ungdomspastor i Brukskyrkan, Ursviken

– Från allra första gången jag var på en träff så kände jag mig välkommen och inkluderad. Gemenskapen och värmen i pastorsnätverket är fantastisk, hur vi står tillsammans och hjälps åt för att Norrland ska få möta Jesus. HUR SER DÅ en vanlig vecka i pastor Hannas liv ut? Den börjar med en ledig måndag som är viktig för att ladda batterierna. På tisdagen startas sedan veckan upp med att stämma av med kollegerna hur läget är och vad som ligger framför. Även onsdagar och torsdagar är ofta planeringsdagar för att få saker i rullning. Då blir det ofta möten på kvällarna med olika ledare eller familjer och även bönesamlingar. På fredagen kommer sedan slutspurten inför helgen, då predikan och barnsamlingar ska förberedas.

Hon har lett församlingen under hela pandemin, en tid som hon tycker gått över förväntan bra. Att ställa om till möten via Youtube och Zoom var en utmaning, men att de är en relativt ung församling sett till medelåldern underlättade. – Jag tror också att något hände under pandemin som gjorde oss mer måna om varandra. Detta är särskilt viktigt nu när Skellefteå växer väldigt mycket och vi behöver ta hand om alla nya som kommer.

Till engagemangen i samhället hör att de ihop med Pingstkyrkan i Skellefteå driver en skola, samt ett stödboende tillsammans med LP-verksamheten. I somras delade också Brukskyrkan, tillsammans med Bibelmissionen och det ekumeniska nätverket, ut biblar till varje hushåll i staden. – Det gör något med församlingen även inåt, att få rikta sig utåt, säger Hanna. PÅ PAPPRET FINNS omkring 190 medlemmar varav många är barn och ungdomar och att församlingen har ett särskilt fokus just här, känns angeläget för Hanna. – Jag vill att barnen själva och hela församlingen ska förstå hur viktigt det är att tidigt i livet få en relation med Jesus. Jag brinner för att livet med Jesus ska genomsyra allt. Oavsett om man är fem eller åttio år så vill Jesus vara med i vardagen och vi behöver inte förställa oss inför honom. När detta budskap om en enkel och naturlig gudsrelation landar, betyder det väldigt mycket. – När jag får uppleva hur barnen inser att Jesus vill ha med dem att göra, att de kan be till honom och att han svarar, det är ett av mina största glädjeämnen. Ett annat är när församlingen fungerar som allra bäst, när man tar hand om varandra och välkomnar nya. När individer hittar sina platser och använder det som Gud har lagt ner i dem.

Samtidigt ser hon tiden som en stor utmaning. Det är så mycket som hon själv och församlingen drömmer om. – Vi lever i ett samhälle där så mycket pockar på hela tiden och frågan är hur vi bygger Guds rike i en tid där allt rusar på. Vi behöver hitta balansen men också vara överlåtna. DET ÄR JUST HÄR som hon tror att vardagslivet med Jesus är en nyckel. – Det kanske inte blir så komplicerat om man tar med sig Jesus till jobbet. Att man inte dela upp livet, utan att Jesus är med i allt.

Helhetssynen på livet med Gud hjälper henne, men också insikten om att hon inte kan göra allt. – Det gäller att veta sina egna begränsningar och vara ledig när man behöver det, för att hålla länge. Och att värna om nära vänskapsrelationer som ett sätt att fylla på. För mig är det också viktigt att i mitt yrke få varva det som är tungt och svårt med sådant som ligger väldigt nära hjärtat och är roligt och inspirerande. Då får jag mer ork.

Hon är nygift med Victor som även han är engagerad i församlingen. – Vi är inställda på att livet kommer att vara lite rörigt ibland när det händer mycket, men jag är också noga med att prioritera honom. Kyrkan får inte ta all min tid utan jag ser till att ha en balans mellan jobbkvällar, lediga kvällar och att även ha lediga helger. Det är också viktigt att hinna åka hem och äta middag tillsammans innan kvällsmöten. Att planera dagar och veckor så att det finns utrymme. Pastorskallet får inte ske på bekostnad av vår relation. Den ska hålla också.

Framför allt är det en levande relation med Jesus som ger henne styrka att möta varje dag. Här är det också väsentligt att

SATSAR PÅ BARNEN. En hel del av Hanna Brännströms tid används till att förbereda inför helgen för församlingens barn. Exemelvis planera en tårtbakartävling.

omge sig med andra andliga ledare som ger henne inspireration. – En gång i månaden möts vi till regional teamträff och att få sitta ner och dela en större bild betyder så mycket. Jag åker också på Pingst Pastor och Pingst Ledare för att pumpa in energi. Sen jobbar jag lite på ALT som studieledare och att få komma dit och möta studenterna och hänga på i deras tankar och funderingar håller också uppdraget levande.

Hennes råd till den som bävar inför att ta steget att bli pastor, är att börja med att lägga en god grund för ett hållbart ledarskap genom att gå på ALT. – Jag tycker att den som har en längtan och kallelse på sitt hjärta ska våga testa. Jag tror att osäkerheten ofta bottnar i att man inte känner igen sig i andra, inte tror sig ha det som krävs. Men på ALT inser man att pastorer är väldigt olika varandra.

Hon tror att även ett hårdnande samhällsklimat kan bidra till en tvekan inför att axla ett pastorsansvar, och framhåller även här betydelsen av de olika nätverk för pastorer som finns inom Pingst, liksom tillgång till mentorskap. – Att ha andra att ta rygg på tror jag är riktigt viktigt när vi möter motstånd. Insikten om att jag inte är ensam är för mig avgörande. Jag är föreståndare för den här församlingen, men vi står också tillsammans som församlingsledning och jag har ett stort nätverk runt mig.

Var ser hon då sig själv om 20 år, när hon hunnit fylla 50? – Jag tror att jag är pastor fortfarande, men kanske i en annan församling här i norr. Norrland är fantastiskt har jag upptäckt.

• Hanna Brännström är född på Västkusten men bor nu i Norrland.

• Hon är gift med Victor Brännström.

• Hanna utbildade sig till pastor på ALT, Akademi för Ledarskap och Teologi, där hon också jobbar deltid som studieledare.