Boken blev en kärleksförklaring

När Daniel Alm skulle skriva en bok om ledarskap blev det en personlig berättelse. En kärleksförklaring till pappan Karl-Olov, äldstebrodern och till alla andra volontära ledare som aldrig ger upp.

HAN TÄNKTE SIG först ett liv som företagare och entreprenör och ville gärna tjäna miljoner, men Daniel Alm drogs istället allt mer till Bibeln. Bara 22 år gammal blev han föreståndare i sin första församling. Hur formades han till den ledare han är, som föreståndare för Pingst?

Hans egen pappa Karl-Olov drömde själv om att bli predikant. Istället blev det hårt fabrikssarbete, men också ett hängivet engagemang som äldstebroder.

I boken Går inte – det måste gå, som ges ut av Libris, berättar Daniel Alm om ledarskap med sin pappa som exempel. Karl-Olov var inte perfekt, men en förebild i uthållighet och trofasthet.

Din bok om ledarskap är ju väldigt personlig. Det har också tagit emot för dig att skriva den. Varför?

– Det är en process som pågått i säkert tio år. Att leda i kristen miljö är ju väldigt speciellt då formen är mer trädgård än fabrik, mer relationer än produkter. Att använda sitt ledarskap för att forma bra strukturer, bra gemenskap, sund andlighet och ur detta se en tillväxt.

– Jag har också alltid sagt att jag inte ska ge ut en ledarskapsbok förrän jag har fyllt 50. Först då kan det finnas något att se tillbaka på. När det väl var dags, så kunde jag först inte. Istället började jag fundera över vem och vad som har påverkat mig och valde sedan detta sätt.

Du kände dig älskad av din pappa men han var samtidigt kärv. Man skulle vara beredd att ta i utan arbetshandskar. Vad har detta inneburit för ditt ledarskap?

– Jag får mycket uppskattning och uppmuntran, men också väldigt många hårda omdömen. Jag känner att jag har min pappa att tacka för att jag blev förberedd för att kämpa i alla väderlekar och inte låta mig ätas upp av motgångarna.

– Samtidigt som han var kärv så var han oerhört snäll. Däremot inte lättimponerad. Att jobba hårt var en självklarhet. Jag tror att han har format mig väldigt mycket. Jag hör ju mig själv säga saker som han sa till mig.

Han levde också ut församlingstanken i vardagen, skriver du, bjöd hem människor och tog hand om de utsatta. Hur har det präglat dig?

– Pappa fostrade oss i att vi skulle hjälpa andra, men själva inte behövde hjälp. Vi hade ofta alkoholister boende hemma hos oss. Min mamma var rädd ibland, så de fick sova i källaren dit hon låste dörren.

– Detta har påverkat mig enormt. Jag kan ju inte tänka mig pingströrelsen utan LP, utan stödet till de utsatta, till människor på flykt och i fattigdom. Pappa fick ihop en ganska konservativ livssyn med denna solidaritet och medmänsklighet.

Du fick tidigt lära dig att jobba hårt och hålla vad du lovat, och uttrycker att ansvaret ibland slitit på dig. Har du varit för hård mot dig själv ibland?

– Ja, så är det nog. Det där med att kunna försonas med sig själv, sina egna brister, är inte det enklaste. Jag kan gå hårt åt mig själv över saker jag missat, petitesser ibland. Men samtidigt vill jag ju se det som blev fel som potentialen i att lära mig mer.

– Den tidigare SAS-chefen Jan Carlsson sa i sitt sommarprat: ”Det kom ett skifte i mitt ledarskap när jag

Jag känner att jag har min pappa att tacka för att jag blev förberedd för att kämpa i alla väderlekar och inte låta mig ätas upp av motgångarna.

bestämde mig för att försonas med mig själv och kunde göra det.” Det finns en vila i att acceptera att man inte är perfekt, att man ibland misslyckas. Att inte kräva det omöjliga av sig själv men ändå vilja utvecklas.

Vad har varit avgörande för dig i att orka hålla ut?

– Vissheten om kallelsen till Ordets tjänst, predikantskapet. Jag har vid två, tre tillfällen varit väldigt nära att ge upp, men varje gång så har tanken att jag inte längre skulle vara predikant, inte utföra det som ändå är min grundkallelse, varit outhärdlig. Detta har hållit mig kvar.

Du skriver att man måste lära sig att älska svagheten för att upptäcka styrkan i kyrkan. Hur menar du?

– Dietrich Bonhoeffer skrev att den som älskar sin vision av gemenskapen mer än gemenskapen i sig, kommer till slut att förstöra den. Det är inte svårt att i en kyrka som vår, hitta fel och brister och man kan behöva utmanas att ta tag i saker. Samtidigt måste vi också lära oss att älska församlingen för vad den är. I den finns ett guld av människor som ber och tjänar. Vi läser Paulus ord ”I svagheten fullkomnas Guds kraft,” nästan poetiskt, men att tillämpa detta själva är vi inte alltid så bra på, när någon är trött eller har begått ett misstag.

– Den cancelkultur som finns idag gör mig väldigt ledsen. Vi förstår inte alltid varandra, men vi ger inte upp på varandra. Så tänker jag.

Vad vill du säga till dem som vill gå in i ledaruppdrag men är rädda för att inte hålla måttet?

– Att de bör ta sin kallelse på stort allvar men inte ta sig själva på alltför stort allvar. Nya testamentets texter om Paulus, Petrus och Johannes handlar inte om felfrihet men de är ändå hängivna i att tjäna Gud, de ger sig aldrig. Jag tycker det är fantastiskt. Detta är jag också oerhört stolt och tacksam över när det gäller min pappa. Han var lite fumlig som ledare både nu och då, men däremot så behövde man aldrig tveka över hans överlåtelse.

Hur ska ledare få mod i en tid då vi möter hårt motstånd men samtidigt behövs mer än någonsin?

– Det pågår krig om så många saker i vår tid och vårt uppdrag i detta är att så evangelium, att plantera gemenskaper, att bli kvar vid grunduppgiften som vi har som församling. Det tror jag är helt avgörande. Exemplen från Ukraina är gripande. Pingströrelsen där har under pågående krig byggt upp en infrastruktur så att man bespisar omkring 100 000 människor varje vecka. De delar ut hundratusentals Nya testamentet med motiveringen att i skyttegravarna finns det inga ateister.

– Mannen som gick förbi den person som låg slagen på vägen till Jeriko tänkte kanske: ”Vad händer med oss om vi hjälper honom.” Men någon måste istället fråga sig vad som händer med folket som är offer för allt detta.

Du kunde ibland känna att din far prioriterade alla andra före sin familj. Hur har du själv förhållit dig som upptagen ledare men också pappa?

– Våra tre barn är alla aktiva kristna, men deras mor Susanne har haft en stor del i att prägla dem liksom vår barnpastor Tommy Log. Jag har en väldigt bra relation med barnen, men om de var här nu så skulle de säkert säga en del om att jag har varit borta mycket. Jag tog ut alla mina föräldradagar och gick på föräldramöten. Logistiken var också till vår fördel i att vi bara bor 300 meter från kyrkan. Men visst kan jag känna vemod över att jag jobbade så mycket under deras uppväxt.

Vad önskar du att din bok ska betyda?

– Framför allt så är den en kärleksförklaring till det volontära ansvarstagandet, det fina i att vara ledare eller engagerad i en församling. Jag vill stötta de människorna, ge dem råg i ryggen. Jag vill att de ska inse hur värdefullt det de gör är. Det är kanske det allra viktigaste.

– Den är ju också en kärleksförklaring till min pappa. Och för den som tycker att jag är svår att begripa sig på, kan det vara lite lättare efter att ha läst den här boken.

Lösningen på korsordet i nr 1 2023

Förra numrets vinnare

Gunvor Eriksson, Tibro

Gunilla Lindgren, Varberg

Ulf Eriksson, Lit

Stina Mahrle, Örebro

Ulf Bergstrand, Umeå

Jag vill helst ha:

Boken Går intedet måste gå av Daniel Alm.

Skivan Psalmer utan ord av Bergström/Riedel.

NAMN:

ADRESS:

ORT:

Skicka rätt svar till: Tidningen Pingst Box 15144

167 15 Bromma

Senast den 21 augusti behöver vi ha rätt korsordslöning. Fem personer vinner antingen en bok eller CD-skiva.

Var fjärde invånare i världen (cirka två miljarder människor) lever i ett område där möjligheten att få höra om Jesus är så gott som obefintlig. De allra flesta finns i det så kallade 10/40-fönstret från Nordafrika, genom Mellanöstern, Centralasien och till östra Asien. Källa: joshuaproject.net

En andlig turist är en som betraktar det som sker medan en pilgrim är öppen för att förvandlas

Malina Abrahamsson, kulturreporter i tidningen Dagen om vad som lockar till resandet i religiösa miljöer och om att vara på en plats som gör det lättare att se Guds rörelser i världen och i sitt eget hjärta.

onådda folkgrupper ska nås i Indien de kommande fem åren, enligt IBRA. 350 pastorer har bestämt sig för att plantera fem församlingar var under denna tid.

Budskapet bakom vår egen högtid pingsten nådde ut till svenska folket via helsidesannonser i Expressen och Aftonbladet i maj. Läsaren bjöds också in att besöka närmaste pingstförsamling.