Livet i den helige Ande och hållbarhet

En tydlig majoritet av bibeltexter om Anden och skapelsen handlar således om hur den helige Ande verkar i och genom urelement som ett tecken på att hela universum ska uppfyllas av Guds kärleksfulla kraft. Gud vill rädda både skapelsen och människan. Däremot finns det ett mindre antal bibelställen som beskriver hur dessa element kan vändas emot människan på grund av hennes svek, själviskhet, förtryck och avguderi (för att nämna några orsaker som även påverkar vår miljö).192 De gånger som Bibeln säger att helige Andes drivkraft är Guds vrede, kan hon agera som vinden, vattnet och elden på ett sätt som får negativa, till och med katastrofala, konsekvenser för skapelsen, landet och folket. Sådana textsammanhang hittar vi framförallt bland profeterna i Gamla testamentet, men också mer implicit i ett fåtal texter från Nya testamentet med koppling till eld.193 Det enda element som inte är Anden, när en text handlar om gudomlig vrede, är jord. Istället är det jorden (som då inkluderar allt levande) som drabbas av Guds dom.194 Eftersom Anden förkroppsligar sig som eller associeras med jordnära varelser och materia, illustrerar det hur Guds vrede inte bara drabbar människan och hennes värld, utan även Gud själv. Gud relaterar till världen inom ramen för tid och rum, och det som då påverkar världen påverkar Gud.195 När något drabbar världen på grund av dess ondska, drabbar det även Gud själv – på grund av sin kärlek till skapelsen. Den helige Ande, och därmed Gud, lider därför med skapelsen (Rom 8:22–27).

Livet i den helige Ande och hållbarhet

På Bibelns tid levde majoriteten människor i mycket högre grad i andlig symbios med det ekologiska samspelet i naturen, än vad en stor del av

192. Att det handlar om en mindre grupp av texter illustrerar löftena i Ps 103:9; 30:5 och Jes 54:7–8, som försäkrar oss om att Guds vrede varar för en kort tid i kontrast till Guds kärlek som varar för evigt. 193. Guds Ande kan blåsa upp som bestraffning och skapa torka med konsekvenser för ekologi och välfärd (Hos 13:15; Jes 40:7; se även Hes 13:13); Herren kommer som en våldsam flod framdriven av sin egen vind (Jes 59:19); Guds andedräkt förknippas med naturkrafter som översvämmande vatten och våldsam vind (Job 4:9; Jes 11:15; 30:28; 2 Sam 22:16); om Guds röst kan kopplas till Guds Ande (se Heb 3:7; Ps 95:7; Upp 14:13; jfr Jes 29:4), kan naturkrafter som storm och åska förknippas med Anden (Jer 10:12–13; jfr. 51:15ff); Andens som eld framställs som en kraft som förtär (Jes 33:11) eller dömer människor (Matt 3:11; Luk 3:16). 194. Se ex. Ps 29:3–9, hur Guds röst genom åskväder (vind, vatten och eld) kan drabba det som är av jord. 195. Fretheim 1984, ss. 34–44.

92

västvärldens befolkning gör idag. Moderna ekofilosofier återupplivar regelbundet en medvetenhet hos människor om hennes koppling och tillhörighet till naturen, men ändå fortsätter gapet att vidgas mellan det andliga och jordiska. Denna artikel förespråkar inte en tillbakagång till en föråldrad världsbild, där vi lämnar all den kunskap vi har forskat fram om vår värld, men däremot vill jag uppmuntra till att vår livsstil förenar det osynliga och det synliga för en mer hållbar miljö. En biblisk förebild på hur ett liv i Anden är förenbart med det jordiska, finner vi exempelvis i Ps 23. Denna psalm skildrar i poetiska ordalag relationen med Gud och en tillvaro nära naturens villkor som inte var utan faror, men där vers 3 lyder: ”Han [Herren, min Herde] ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull”. Eftersom Gud som livgivare och ledsagare kopplas till den helige Ande både i Gamla och Nya testamentet, är Guds Ande i hög grad närvarande i denna del av lovsången (vv. 1–4). Det bekräftas av en parallelltext till Ps 23:3, som lyder: ”Lär mig att göra din vilja, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på jämn mark” (Ps 143:10). Guds Andes närhet i vardagen i dessa två skildringar visar att Gud inte är enbart ovanför eller på skapelsen, utan i den tillsammans med människan, och att när det andliga och jordiska förenas hjälper det människan att leva i fred med naturen.

I Bibeln finns det visserligen en förståelse av Gud som Kung i relation till världen, men den relationen har en biblisk motpol, som Terence E. Fretheim i sin bok om Guds lidande beskriver som organisk.196 Ett sådant levande förhållande mellan Gud och världen är internt både i tid och rum. En liknande bild är den kristna församlingen som Kristi kropp, eller församlingen som den helige Andes tempel och en reflektion av kosmos som en makrohelgedom för Guds härlighet och närvaro. En sådan parallell – Gud och världen/Gud och kyrkan – gör att Anden och ekologi är en fråga både för församlingen och den enskilde troende. Jag har därför lyft fram Guds djup-nära relation med det jordiska utifrån en skapelseteologisk pneumatologi om Andens kärleksfulla kraft i världen och hur en sådan närvaro märks genom de så kallade ursprungliga elementen. En sådan teologisk insikt om oss i skapelsen, i relationen till Gud och världen, är avgörande för en kristen attityd gentemot naturen, miljön, medmänniskor och medvarelser. Vi är en del av en organisk mångfald och helhet som är orsakad av Guds Ande och som tillhör Treenigheten. Teologiskt innebär det att hela skapelsen lever tillsammans med sin Skapare i Anden på ett sätt som kan liknas vid ett hem.

196. Fretheim 1984, s. 35. Se även McFague 1993.

93