Alice Kassius Eggers: Det är bara regn

Alice Kassius Eggers Det 채r bara regn

Omslag: Maria Jonsson

det 채r bara regn

alice kassius eggers

Det 채r bara regn

PEQUOD PrESS

Pequod Press Södra Förstadsgatan 18 211 43 Malmö www.pequod.se

Alice Kassius Eggers: Det är bara regn © Pequod Press och författaren 2012 Tryck: Ulma Press, Lettland 2012 ISBN 978-91-86617-14-1

Saker som inte är sÜkbara 1: Ansikten

De första veckorna vi träffades var du som jag, alldeles för mycket. Som om vi inte hade tid att vänta, som om det inte var någon idé att låta dagar gå mellan samtal, sms och möten. När man hittar något som vi, vill man vara i det hela tiden, etikettlöst men närvarande. Vi satt på Fåtöljen, Jossan lekte med en ring som var formad som en fjäder, vi pratade om skoldagen och du skrattade. Du backade inte, du ville inte stänga av mig och göra annat, inte då. Det var ju därför det gjorde så ont sen, när du pratade om att ses ibland, att höras ”i dagarna” (detta uttryck som jag hatade att du använde, vad betyder det?). Jag hade fått leva i intensiteten av att aldrig vilja skiljas åt och kunde inte förstå hur du kunde byta den mot den så meningslösa distansen.

6

Jag vill ha fler bilder av dig och veta varför min hjärna har valt de jag har, av dina rörelser. Hur jag kan beskriva ditt humör i den rörelsen, rastlös kanske, och då tror jag att du alltid var det.

Eftertryck: Hur du la ditt huvud mot min axel när vi kramades på Slussen. ”Är förtvivlan ett företräde eller en brist?” Är jag en feature eller är jag en bug?

7

En kväll i augusti bjöd jag hem dig för att titta på Cure-videor. Jag hade ett par svarta jeans och en lång tunn klänning över. Du och jag och Elisis satt i mammas soffa, din hand låg bredvid min på dynan.

Det finns en Kent-video där Jocke Berg kastar sig ut från Västerbron, och en Céline Dion-video med en man på en gul motorcykel i ett moln av eld.

8

Eller: Skillnaden mellan dรถden som estetik och praktik.

9

Vi hade köpt Weeping Willows-biljetter, nästan som en date. Vi hade sällskap till Tantogården men det ösregnade så vi sålde våra biljetter i dörren. Du tog med mig till ditt jobb, vi satt i en röd soffa och du visade mig Cure-låtar jag inte visste fanns. Du spelade ”From the edge of the deep green sea” för mig den kvällen och det är fortfarande den bästa låt jag vet. Som att hoppa ut från ett fönster skrev jag till dig sen. Du plockade fram en kajalpenna och fyllde i mina ögon,

Och jag vet att det var därför

jag lånade Per Hagmans Volt på skolbiblioteket, eftersom jag slog upp en sida där de sitter i en säng och lyssnar på Cure. På båten sen, Vieille Montagne, jag satt på en bänk i svarta jeans och grön luvtröja och vi kysstes och det betydde inte särskilt mycket. Jag hade missade samtal på min mobil från Iffe i Linköping och jag stod uppe på däck och pratade med honom och märkte hur något försköts, från att bara handla om honom till att handla om att kanske få dig, kanske vilja ha dig.

10

jag tror att jag blev k채r i dig.

11

Vi satt på en bänk utanför en festlokal vid Lindhagensplan. Mia hade fest med Mette och Maria och vi var båda bjudna. Jag hade min blå sammetsklänning och ett kinesiskt tecken i tinningen, målat med eyeliner. Du var ledsen, passade inte in tyckte du. Vi rökte och du upprepade som ett mantra ”It even feels like skin”. Jag fick gå hem och slå upp det, det var innan jag fick Head on the door bränd på cd av dig och ”Kyoto song” får mig alltid att tänka på den kvällen. Dig i kostym och hur du kunde krympa ihop på den tiden, få tårar i ögonen. Som den kvällen vi gick hem längs med Åsögatan och det var så kallt ute den vintern och du sa att det blev varmare av att gå nära husen.

12

Vi tittar på stormen ihop var för sig. Som jag minns det. Jo alltså jag vet att du är död. Ibland ser jag dig ändå.

13

En gång på Bonden satt vi vid varsitt bord. Vi var inte ihop men det var bra mellan oss.

Efter ett tag kom du och satte dig vid mig. Jag skrev på en servett: ”why R you so far away”. Jag minns just det, att jag skrev are som ett stort kantigt R. Och under: ”why won’t you ever know”. Jag visste att du visste hur det fortsatte ”that I’m in love with you” och det störde mig inte att jag la mitt hjärta på bordet för dig.

En kväll ringde du när jag låg i sängen, du och Fredrik Grufman var utanför min port med hans nya BMW-motorcykel. Du hade ingen plan med ditt samtal, det var ett infall. Det fick mig att börja lyssna efter motorcykelljud på nätterna, det kunde vara du, det kunde hända, jag kunde få ett samtal.

14

Analytiska sanningar: en medicin mot sjukdom.

Eller: Hur kan du kalla det konstruktion n채r det 채r det fysiska muskelstinna sanna.

15

Andra gången vi kysstes, innan det blev svårare, var utanför Oslagbar.

Vi gick till Gargoyles ihop, du lekte med stearinet i ett ljus och min väska blev full av stelnade droppar. När de stängde ville vi inte skiljas, la oss på trottoaren under en ljusprojektion av en klocka. I varsin lur lyssnade vi på ”Hot hot hot!!!” och jag fick en kyss till slut. Vi sprang i gångarna under Tegelbacken och lekte med en kundvagn. Ändå kunde jag inte låta bli en natt, jag kröp upp mot dig. Jag la en hand på ditt bröst. Nästa dag sa du att du trodde att jag drömt, att jag hade kelat med dig som en katt. ”Kitten as a cat as smitten as that”, sa jag.

16

I en sorglöshet som bara kan uppstå när man är som ledsnast, i sekunder som blir viktigare än allt eftersom allt annat är meningslöst.

17

Foto: Stefan Tell

Alice Kassius Eggers är född 1980 på Kungsholmen i Stockholm. Hon skriver om kultur i bland annat Aftonbladet, ETC och Arbetaren.

Hon är instruktör inom Svenska Brukshundsklubben och bor med sin hund Norpan.

ISBN 978-91-86617-14-1

Det är bara regn är en berättelse om att försöka skriva om döden, och om att misslyckas skriva om döden. Om att rekonstruera en historia av minnen som för alltid finns kvar som en ibland knappt hörbar, ibland dånande bakgrundsmusik. En saga om olycklig kärlek och ett pussel av dikt.

PEQUOD PrESS