Mette Moestrup: Dö, lögn, dö

DÖ, LÖGN, DÖ

Mette Moestrup

Foto: Kajsa Gullberg

DÖ, LÖGN, DÖ

Mette Moestrup DÖ, LÖGN, DÖ Översättning från danskan: Jonas Rasmussen och Clemens Altgård

PEQUOD PrESS

Pequod Press Södra Förstadsgatan 18 211 43 Malmö www.pequod.se

Till mina systrar

Mette Moestrup: Dö, lögn, dö © Översättarna och Pequod Press 2013 Originalets titel: Dø, løgn, dø © Mette Moestrup och Gyldendal 2012 Design: Anni’s (annis.dk) Grafisk produktion: Absent AB, Malmö Tryck: Livonia, Lettland 2013 ISBN 978-91-86617-20-2

As I said: Nobody is pure.

Rosmarie Waldrop

VIT MJÖLK FRÅN DET ONDA BRÖSTET

Oh, white milk from the evil breast!

White nights, wild nights, white nights, white birches in Russian or Scandinavian forest.

You ladies of the forest, white goddesses, I beg you; Do not break with hard pain, oh, ladies, my heart. (upprepas tre g책nger: viskande, talande, skrikande)

9

SKAM Vi pratade om förnedring på väg ner från klippan, som var oförsonligt brant. Du sade att man inte kan hela, bara dela en värdighetsförlust. Jag sade att man måste försöka bära den gemensamma utsattheten utan att utesluta någon. Eller något i den stilen. Åh, vad man kan gå och småfilosofera i ett sådant klipplandskap, bli slagen av storslagenhet. På väg ner, ner, ner.

Ner i sitt eget våld som en man som kämpar sig igenom svår sorg.

När du spottar på mig blir jag ett sjukt djur.

Skådar från hålan. Slickar skam.

Slickar mera skam. Men vilket gryt!

Ren vodka droppar från droppsten. Ett zebraföl darrar.

Oböjliga småord ler.

11

HJÄLTE Du håller modet uppe på en nål. Tror du inte jag ser ditt hål.

Jag är inte blind. Jag är bara hemma i förtid med posttraumatiskt stressyndrom. Som vittne, inte offer.

Det känns inte som en känsla. Det är ett rövar-, ett lovpris för att ha gjort skillnad. Något stort. Det är att komma billigt undan. Att kunna ge sig halvt hän. Du är helt hel. Det kommer på skam, säger du. Senare vecklar jag ut en använd binda och ser dess röda rorschachtest i ögonen, eftersom jag törs dö. Det är ett mönster som proppar mig med hö.

Dömer mig att se ner på psykologen. Drömmer om en formlös mun. Skriver dikter till dig bakom din rygg.

Vet du vad jag gör om du ser mig så här? Röda ögon.

Lukten är brun och järn. Det är som att slicka på bark.

Visst blod är bra att spilla, visst blod är bra.

Alle man! Dia vit mjölk från det onda bröstet, ty modersmålet rosslar. Hjärtat pumpar. Bandet går i en loop under min långskalle. Du kammar ditt tunna hår bakåt, slätt, så man kan se allt.

Hjälte. Det klär dina kindben att gråta.

12

PENGAR Du slickar på pengar, patetisk, packar in inre organ i sedlar, rullar bunt runt om lem, runkar den, kram, kram, kramar kosing, kulor, klöver. Oh, it’s so dirty, honey. There’s no such thing as dirty money. Oh, it’s so dirty, honey. There’s no such thing as dirty money. Eller mera exakt: En suddig vision av något som inte är du – i en dikt.

Något suddigt, slappt. En pappfigur harklar upp seg säd med lungor utanpå axelvaddar. Sluttande bomull. Vitglödande bomull.

Papp i brand. Det var godnatt med att slicka sår igår i vår för år och ärr sedan, så när då, när då är segern vår? Vilka vi än var. Jag förstår inte frågan: Känner du dig ren nu?

Det är inte meningen att man ska svara ja. Nej, meningen är att man ska känna sig oren som … smutsiga pengar, eller? Pengar. Pengar. Blodspengar blöder inte, inte alls som en person i fertil ålder.

Och om personen avstöter död vävnad, hypotetiskt, en närmast cylinder- eller liten könsformad icke-kropp , ur kroppen, så är den varken oren eller ren. Den tjänar inga pengar, tjänar ingen herre, tjänar ingen.

TJÄNAR INGA PENGAR TJÄNAR INGEN HERRE TJÄNAR INGEN TJÄNAR INGA PENGAR TJÄNAR INGEN HERRE TJÄNAR INGEN

13

PENGAR OCH MAKT Din kropp är lagar, lagar, lagar.

Du jagar, jagar, jagar inte för att det behagar.

Du tappar inte, du tejpar sedel efter sedel på din segers vita hud som en vit fjäderskrud.

Fjäderlätt vitt wc-papper vajar i vinden från vinterstyv stång i takt, takt, takt med ung blond nationalsång som vit flagg.

Ja, vit flagg kamouflerar din makt i en vinglös fjäderprakt överräckt till en övermakt, som du upphöjd över hävdar, att ingen står över. Suverän som offer för din egen pakt tar du maktspråk för modersmål. Porös prakt.

Stora stackare! All din vanmakt är som ditt eget våld (som du är i) av makt.

Så även hon som inte aktar dig, måste ta sig i akt för din bröllopsklänningsvita kamouflagedräkt. Förakt fick konkubinen att spotta på sin kejsare.

FÖRAKT FICK KONKUBINEN ATT SPOTTA PÅ SIN KEJSARE

14

MAKT Du petar virilt på psyket i sitt kött med en pinne.

Jag har inte sett min död. Jag har bara sett reptilhjärna glöda i mänskoögon, ultrarött.

Det skrämde livet ur min lilla inre … öh …

Se bra!

Jeg menar inte imperativ.

Silly jolly zebra folly.

Lite halt, men glad kom hon hoppande, stod på en stiliserad savann (en scen, o.k.?) och blev sto.

Så kom det en hingst eller två.

Poppigt triangeldrama.

Happy ending? No. Jo, jag menar imperativ: Se bra efter själv med slutna ögon: Det är ingen skillnad mellan ränderna. Väl?

Men du vill gärna ha ett svart-vitt skinn att trampa på, när du inte får det, som du vill ha det. Så får du det, som du vill ha det. Så vill du ha min zebrapenis på ett silverfat. Öh, va?

Jag har aldrig haft en penis, ergo aldrig känt skräck för kastration. Sensation!

Jag har heller aldrig varit en zebra, tralala.

Men du är faktiskt taktisk. Du vill ha min icke-zebrapenis till vilket spotpris som helst. Och om inte, så ... får du slå. Får jag förstå.

Se bra även med dem, den, det, som utesluter, för makt kan inte utesluta sig själv från uteslutning.

Vad finns det för segerprakt, som inte rimmar på lägervakt?

15

ZEBRARANDIGT PLASTARMBAND OCH ALABASTERÄGG Tonight Ensam med månen igen i natt. Åh.

Jag har mitt zebrarandiga plastarmband på, men så tar jag av det. Så ligger det här, där.

Runt som en nolla, ett hål.

Bredvid det ligger alabasterägget (souvenir).

Nu lägger jag ägget i hålet. Jippie!

Alabasterägg i zebrarandigt plastarmbands hål!

Det är mitt favoritstilleben tonight. Det låter jag bara stå där lite till vänster om datorskärmen. Zebraränderna är falskare än fuskpäls. Ägget konstgjort, matt där mot armbandets insida, som är blank och vitare än alabastern, som är vit.

Mindre vit. Mer vit. Vit i motsats till vit. Vad? Om vitt inte är vitt.

Alabasterns genomskinlighet görs ogenomskinlig vid upphettning till kokpunkten.

BUBBEL, BUBBEL. O ... opaka icke-ägg, kläck inte!

Du ligger så fint, infertilt, på is i ditt zebrarandiga pseudobo. De ser ut att vara påsprejade, zebraränderna. Superoautentiska. Men för 21 år sedan såg jag ett halt zebraföl springa för sitt liv. Det var natur, sedd genom zoom. Inte ett dugg zoo.

Men du, icke-ägg, om du nu ska kläckas, kan du då inte kläckas chimär-ish?

Va? Vad jag har i hjärnan?

Eh, du. Något med vingars sus.

Något à la zebrapegasus!

16

Senare tonight Men det är också schwung i att snurra runt alabasterägget, tumme och pekfinger om dess feta, runda mitt. Det klickar artificiellt och arytmiskt mot plasten, tick tack klirr, lite glasartat, lite som tomma flaskor i en påse, bara lite mindre nyanserat.

Och toppen roterar och pekar inte på någon, som när flaskan roterar och utpekar en som ensam Helsjuk lek, förresten, den lilla kollektiva kicken när den som flaskan pekar på, står på ett ben och gal kuckeliku kuckeliku. Fuck alla former av segregation! Ta dig en sup med en fågelfri, en hemlös, vem stöter ut sig själv?

INGEN UTSTÖTER SIG SJÄLV.

ensam ensam

Ännu senare tonight Ja, ja, alabasterägg i zebrarandigt etc.

Du är en okej installation. Jag lovar att låta dig stå över natten.

Medan jag sover. Om jag sover.

Natten är ljus. Skärmen lyser vit.

Vinet är vitt. Om vitt inte är vitt. Så vad?

När något genomskinligt blir ogenomskinligt. Åh, grå nattsvärmare på skärmen.

Jag tittar och klickar på dig, men du är ju inte en ikon.

Du är natur, du tror kanske att skärmens sken är månens skära.

Skära. Sken. Skära. Sken.

Jag är lite på lyset. Har bara ett liv.

17

Ut på balkongen och slösa billig tid.

Ute utan att vara utanför. Uppe mellan inne och ute bakom grå stålspjälor. Mascara och kajal runt röda ögon, ingen ser upp. Något, inte någon, ligger och brinner känslolös på trottoaren.

Allt andas inget att vinna.

Far out Fenix.

18

HÅL Jag sitter i ett hål och kluckar så brösten studsar och könet barskrapat och blödande, skrapar brunnens botten. Hålets brunn mot könets mun är också ett slags kyss.

Och det kommer alltid en lem och en lem till. Upp ... upp! Fucking fall-lem.

Men jag måste också fråga mig själv: Vad är det för hål?

Vad är det för hål?

Och jag måste också fråga någon som jag inte vet vem och om den är där: Är det någon där uppe?

Buh. Buh. Jag sitter som ett stort B i ett större U vad är det för H Å L Buh. Buh. Är det någon där uppe där jag gick klädd i tusen tankar?

Vad var det nu jag hade på mig?

Vad var det nu jag tänkte på?

Sjöng jag måntro lite Hole i den bleknade natten?

I get what I want and I never want it again Vet inte … mitt minne känns löst som en peruk, men jag minns venusbergets dunkla buske!

Och mitt namn, vagt som ett eko, ett dåligt rim på vad jag hette Och vad ska jag med det till

-ette -ette

19

här nere? Däruppe bet jag i gräset igen och igen som en flock strykrädda ston.

Det är när den falska ytan till förväxling liknar den äkta, man faller i fällan. När det just inte är grönare på andra sidan.

Utan grönt åt alla håll, hela tiden. Alltid, överallt.

Grönare än grönt.

Only language grows such grass-green grass.

Gräsgröna gräs, jag springer genom dig, intuitivt, systematiskt, medan du slickar mina anklar som tungor.

Och den ankellånga, midnattsblå vintage-klänningen, vars ärmar öppnar sig som tulpanblad vid axlarna, släpar mig med sig genom dig, gräsgröna gräs, som om jag är dess tillfälliga innehåll.

Och över urringningen svävar reptilhjärnan, medan månen skiner maskulint, abstrakt

skiner, skiner

vit kvadrat

20

SPEGEL/SNÖVIT Du är snygg.

Suck.

Du är väldigt snygg.

Fuck.

Snygg, snygg, snygg.

Suck, fuck, fuck.

Du är snygg, snygg, snygg, när du säger suck, fuck, fuck.

Fuck snygg.

Du är snygg, när du säger fuck snygg.

Jag är en retuscherad reklambild i en glaskista. FUCK. Du är snyggare än snygg.

Som är en fucking skyltdocka. Skygg! Öh, har du det röda?

Konsumismen producerar levande döda.

Varför ser du så mörkt på livet, du söta?

Här är 100 % genomskinligt; öde.

Det här är ett hem med säng och allt och se ... en inköpslista!

Du är en spegel, och det här är en glaskista.

Kom du ihåg att köpa bindor, bikini och att turista?

Jag är t.ex. en retuscherad reklambild för bindor, bikini och att turista.

Du har din ungdom och skönhet att mista.

Mitt zombieliv handlar bara om att bevista.

Din hud är vit som den renaste snö.

Du har aldrig sett min hud, liksom du aldrig har sett snö.

Du är svart som ebenholts och röd som blod och vit som snö.

Min hud är svart som snö. Se. Ditt hår är svart som ebenholts, din hud är vit som snö.

Mitt hår är vitt som snö. Se. Dina läppar är röda som blod – till din moders ve.

RES. RES. RES. Vem var det? Varför säger han res?

Det var bara Ytte pytte, Spegeln. Han pratar baklänges; SER. SER. SER. Honom gillar jag: R E S E R. SHE. Vem var det? Varför säger han SHE? Det var jägaren med hjärta.

21

Vad är det för hjärta?

Ett som rimmar på smärta.

Din mor dog av att föda dig i smärta.

Mitt moderskön är rött, rött som fosterblod i snö.

Ordet jungfru poppar upp på min skärm. Är du det?

Fucking spegel. Jag måste skratta.

22

HE SN

23

DRÖM SJÄLV (Skrivet i tevestudio) S h e betyder kvinna på ett nästen utdött språk som talas av en nästan utdöd stam.

Och jag vet inte ...

Uttalas det som hon på engelska: She eller rimmar det på sné.

Det du sa i teve ska du inte se i drömmar. Väl?

Dröm själv!

Vad betyder det för fjärilen, att jag kallar den för chelelon i natt? Åh. Småsakerna vi säger till varandra kl. 12 påminner om fraser på ett nästan utdött språk: Jag är så trött. Det är så kallt. Vinden är så väldigt stark.

Natten är så väldigt lång. Låt oss gå till vila. Godnatt.

24

FOTO: LÆRKE POSSELT

Mette Moestrup, född 1969, har i Danmark kommit ut med böckerna Tato­veringer (1998), Golden Delicious (2002), kingsize (2006), Jævnet med jorden (2009) och Dø, løgn, dø (2012).

Förutom föreliggande bok har Pequod Press även givit ut Golden Delicious i svensk översättning..

ISBN 978-91-86617-20-2

VIT MJÖLK FRÅN DET ONDA BRÖSTET MYCKET LITE OM KLEIS LADIES FIRST ANSIKTEN I ANSIKTEN SVART TREKANT

PEQUOD PrESS