k rö n i k a n
AV JOHAN
NO~BrEAG
JAG FUNDERAR ALLVARLIGT på att sluta T måste du ta i ordentligt." Det är barnsligt .
med gitarrfodral, det vore åtminstone värt en studie, en jämförelse att se hur mycket skada instrumentet skulle ta egentligen. Flygbolagen menar att det är min skyldighet att packa i en ordentlig väska som jag sedan ska checka in, (efter att ha betalt en saftigt tilltagen extraavgift). J ag har provat och det är egentligen den sämsta lösningen. De som lastar bagage i och ur flygplan hanterar musikinstrumentfodral som om de vore oförstörbara, gjorda av armerad betong. Mitt kraftigaste gitarrcase, som ser ut att hålla för ett mindre kärnvapentest, har ingenting att stå emot när bagagekillarna sätter igång. Det slängs, hivas och packas helt utan hänsyn och det kan man väl egentligen inte säga så mycket om. De har sitt tidsschema att hålla och dikterar inga egna regler. Men mina gitarrer klarar sig inte, hur kraftiga fodralen än är och de går sönder och spricker på alla möjliga ställen. Jag kan inte leva med risken att upptäcka på flygplatsen i Istanbul, tre timmar innan gig, att gitarren är trasig, så det får bli gigbag som jag tar med i kabinen. Ibland kan det hända att någon protesterar vid incheckningen, men väl framme i planet aldrig, och flygvärdinnorna brukar vänligt och utan prut eller protest hjälpa mig med både en och två gitarrer. Men det fmns andra problem. Varje gång jag lagt en gigbag i hyllan ovanför flygplanssätet så kommer det någon och försöker pressa in sin kabinväska, tar i och baxar. Ibland kan jag inte hålla mig och säger: "Om du verkligen så hjärtans gärna vill trycka sönder min gitarr
. . .. .. . .. ... .. .. .. .. . ..• .. . .... . . .. ..• . . . . ..
~ ~
.
~
.
: •
~
. ; . : ·. . : . · . ; . · . : ;. ; . : . ;. ~
: .
~
~ ~
·. . . ~
.
.:.
med den typen av ironi, jag vet. Folk blir bara förvirrade och i värsta fall tar de mig på orden. Om jag hade lagt gitarren där utan fodral skulle knappast någon missa att det är ett skört musikinstrument, och varit lite varsammare. Eller kanske inte, ändå . För de flesta är det ju bara någon slags trubadur-attiralj. (Den vanligaste frågan när folk ser mig komma med gitarren är: "Trevligt, vad brukar du sjunga?") Förmodligen skulle folk pressa in väskan ändå, case eller inte, men min akustiska Sanden-gitarr verkar tåla hur mycket stryk som helst. Hela sommaren på Gotland har den följt med till stranden. Utan fo dral har jag slängt in den bland campingstolar och badleksaker i bilens bagageutrymme och sedan har den legat i solen sju timmar ·varje dag. När jag avbröt semestern mitt i sommaren och åkte till Skåne för en konsett med Nisse Landgren rann det ut en deciliter sand och fyra Yatzy-tärningar ur ljudhålet innan vi skulle in på scenen, men den har varit med om värre. För tio år sedan spelade jag i Visby, i St Nicolai kyrkoruin den 8 december i 12 minusgrader. Gitarren höll fint och blev otrolig vacker när lacken fick hundratals små sprickor som letade sig över locket, eftersom jag missade att tina upp den långsamt. 25 plusgrader i gassande sol eller 12 minus mitt i vintern, det spelar ingen roll, den låter fortfarande som den ska. Jag tror det finns få med ett så osentimentalt förhållande till gitarrer som jag har. Det är i alla fall något jag helhjärtat delar med personalen i lasten på Arlanda.
~-
..
'
-~
l
FUZZ OKT 13
;·_
gitaf r: verk-a:G· tå 1·a hur
•
mycket stry·k. som helst. ~ ela sommaren på Gotland har den följt med tiU stranden . Utan fodral har ja.g s-längt in den bland camping.$talar och badleksaker i bHe:J;l~.- ~.agageut rymme och sedarn ~:a:~ de:n legat i solen sju timmar va[l~ dag. När jag avbröt semesternm·itt i sommaren och åkte till 5kane för en konsert med Nisse Landgren rann det ut en deciliter sand och fyra Yatzy-tärningar.ur ljudhålet innan vi skulle in·-p:å· - ~cen en" .
)
.
66
-
~·.
.