Solvarg

Dimmorna stiger ur gräset efter dagens regn, kvällen är varm och fuktig. I skenet från lyktorna är de blivande patrulledarna på väg mot invigning. Nu är det deras tur.

Text & foto: Caroline Spångberg

Leda patrull Solvarg är en kurs för patrulledare och blivande patrulledare som bedrivits i NSF:s regi på Kungshols kurs- och lägergård utanför Rättvik sedan 1982. Uppdelade i patruller med mestadels nya scoutvänner lever äventyrarna lägerliv, jobbar med patrullmetoden, får vara patrulledare, går på hajk och utvecklas som individer. – Det är kul att se hur mycket deltagarna utvecklas, vissa gör enorma framsteg, berättar Jennie Granqvist, en av faddrarna.

Varje patrull har en fadder som de träffar några gånger om dagen. Faddern känner av stämningen i patrullen, håller ett vakande öga på deltagarna och hjälper till med grupprocessen. I övrigt klarar sig patrullen så gott som sig själva under kursen.

Nervöst

Ronja, Olle, Hilda och Tova-Li kom precis tillbaka från sin utvigning som patrulledare och reflekterar lite över kursen och sin dag som patrulledare.

Hela gänget från Solvarg 2021.

FOTO: SOLVARG

– Det var nervöst inför min dag, men det har gått över förväntan, berättar Ronja.

Alla fyra äventyrarna är Patrulledare hemma i sin patrull i kåren, men de menar att det ändå har varit lite annorlunda att vara PL här. – Hemma är vi inte så många i patrullen, berättar Olle, så det blir lite mer ansvar att ta här. – Vi brukar inte heller hålla egna programpass som vi fått göra under kursen, fyller Tova-Li i.

Inte bestämma allt

Det är både roligt, kämpigt och ibland jobbigt att vara patrulledare. – Bara för att man är patrulledare så är inte tanken att man ska bestämma allt, förklarar TovaLi. Det gäller också att få andra att ta initiativ.

Något som kanske fungerat lite olika bra vid olika tillfällen. – Det var inte alltid som patrullkompisarna lyssnade och tog tag i det som behövde göras. Så det blev lite frustrerande när man själv står och diskar och det behöver städas, men ingen gör det, menar Hilda.

De andra nickar instämmande. Det är inte helt okomplicerat att vara ledare för en grupp jämnåriga kompisar.

Fråga hur de andra mår

Att patrullmedlemmarna inte känner varandra sedan tidigare gör skillnad mot hemma också. – Det blev tydligt på hajken, berättar Ronja. Hemma vet jag mer vem som går snabbast, vem som behöver vila först och så. Här behövde vi lära oss det om varandra. Jag var patrulledare under hajken och tyckte övningen när övriga patrullen blundar, håller upp handen och visar med sina fingrar hur man mår fungerade bra. Man behöver fråga, för det är inte alltid så lätt att själv säga hur det känns, speciellt inte i en ny grupp. – En annan viktig sak vi också lärde oss på hajken var att alla behöver hålla koll på kartan och veta var på kartan vi är! säger Olle.

De andra nickar instämmande och menar att det är något av de viktigaste de tar med sig. Kanske att en och annan patrull hamnade lite vilse på sitt äventyr… Men ibland är det felstegen som blir de mest minnesvärda.

Hajken viktig för grupprocessen

– Hajken är ett väldigt viktigt inslag i kursen och grupprocessen, menar vice kurschef Erik Sjömålen. Det är där patrullen svetsas samman och faktiskt blir EN patrull. Alla patruller jag sett har under hajken tagit ett jättekliv framåt, på sitt sätt.

Skymningen smyger sig på och Ronja, Olle, Hilda och Tova-Li går tillbaka till sina byar. Faddrarna är på väg för att kolla läget med deltagarna och kanske bjuds det i kväll på en godnattsaga i tälten innan lyktorna släcks och lugnet lägger sig över Kungshol. Ännu en kursdag är till ända, i morgon är det dags för nya äventyr med nya patrulledare vid rodret.

Bästa stunden som Patrullledare, PL?

Natali Saaman

När jag fick gå först och hålla i flaggan, leda min patrull, det var en härlig känsla.

William Ipsonius

När jag gav instruktioner till min patrull, de förstod och tyckte det var roligt.

Liv Andersson

När vi hade patrullmöte i Lyan.

Jakob Tiedt

Jag tyckte inte det var så roligt att vara PL, det var nog inte helt min grej.