Från fyr till fyr

Från Långe Erik i norr till Långe Jan i söder, 16 mil, sju dagar och tre äventyrare ur patrull Falken från Färjestadens scoutkår. Adam Hesselmark, Olle Juhlin och Leo Hammarstedt gav sig själva en riktig utmaning i somras. Beslutsamma att hitta på något kul, när förbundslägret Frejd blev inställt, började de fundera på vilka alternativ som fanns till hands.

Text: Caroline Spångberg Foto: Färjestadens Scoutkår

Vi blev inspirerade av utmanarna som hade bestämt sig för att gå från Ölands södra udde till den norra, berättar Adam.

Het start

Det var en varm och solig fredagsmorgon när killarna blev skjutsade till norra Öland för att påbörja sin färd. De hade fullpackade ryggsäckar och mat för några dagar. – De första två dagarna var det varmt, riktigt varmt, berättar Olle. – Det var faktiskt ganska jobbigt att gå i den hettan, det var nog några av sommarens varmaste dagar och på norra Öland är det väldigt ont om skugga, fyller Adam i.

Vattnet tog slut flera gånger för killarna i värmen och emellanåt blev det lite väl långa sträckor utan vatten, men när de kom fram till sommarstugeområden var det inga problem att fylla på flaskorna. – Det räckte ofta med att säga att man var scout så var folk väldigt positiva och hjälpsamma, menar Olle.

Snabbmakaroner och godis

I mitten av vandringen lyxade killarna till det med att äta på restaurang. Något som smakade riktigt bra. I övrigt lagade de den mesta maten på trangiakök. – Det blev en hel del snabbmakaroner, erkänner Olle.

Vid några tillfällen under vandringen hade de stämt träff med sina föräldrar för att få påfyllt med proviant. De stannade också till vid några av de små butikerna, som finns vid campingarna och turistställena, för att fylla på med energi. – Det slank ner en hel del chips och godis under den här vandringen, berättar Adam. Det var bra att ta till när humöret började tryta. För det var inte en helt enkel vandring.

Drygt två mil om dagen

Även om Öland är platt, så är 16 mil långt, speciellt om man vandrar det på bara sju dagar.

– Vi gick i snitt strax över två mil om dagen. Några dagar mer och några lite mindre, säger Adam.

Till och från kände de alla tre att det var jobbigt, men de hittade sina egna sätt att hantera tröttheten och det ibland sviktande humöret. – Jag lyssnade igenom en rad sommarpratare, det funkade riktigt bra för att distrahera när det kändes tungt, berättar Olle.

Men det krävdes beslutsamhet och ett jädrar anamma för att klara vandringen, det är de alla överens om. – Den tuffaste sträckan var eftermiddagen dag fyra. Det var mycket landsväg, en tråkig sträcka att gå och vi började bli ordentligt trötta, fortsätter Leo.

Sov hängande

Killarna fick ganska bra rutin på dagarna. De följde ungefär samma mönster med när de vandrade, vilade, åt och sov. När det var dag s att lägga sig på kvällarna var de helt slut och stupade i säng. – Men på något konstigt vis var vi ändå pigga när vi vaknade på morgnarna, berättar Olle.

De hade allihopa med sig hängmattor att sova i, enkelt och skönt menar de på. Och oftast fanns det träd att hänga upp dem i. – Nån natt fick vi sova under några buskar istället, för det fanns inga träd. Men det funkade jättebra det också, bara att breda ut tarpen, som annars är uppsatt som tak över hängmattan, och lägga sig på den, förklarar Adam.

Sista dagen

– När vi vaknade på morgonen på torsdagen så kände vi allihopa att vi vill inte sova ute en natt till, vi vill vara framme, säger Adam.

De hade 3,5 mil kvar, men bestämde sig för att i dag skulle de i gå i mål. De hade möjlighet att lämna lite av packningen inför sista etappen, så det handlade mest om att gå. – Sista två milen fick vi sällskap av vår ledare Magnus som kom och gick med oss, berättar Leo. Det gav lite extra energi.

Den allra sista vägen ner till södra udden och fyren består av en fyra kilometer lång raksträcka. – När man åker bil är det inget man tänker på direkt, men de där kilometrarna var väldigt sega att gå. Man såg fyren men kom liksom aldrig fram, säger Olle.

Glada men helt slut kunde de till sist känna på Långe Jan och de var i mål! – Det var verkligen gött att vara framme, men jag var så trött så det kändes mest skönt att det var över, säger Adam.

Nya äventyr

Det var en tuff vandring som killarna planerade och genomförde. Det var kämpigt, men de fixade det och en önskan om fler äventyr framöver finns. – Om det blir något Explorer Belt, så är vi sugna på det, säger Adam. – Men även andra vandringar, fast kanske i en lite större grupp. Det blir roligare om man är flera, menar Olle.

Som avslutning kan killarna ändå rekommendera en vandring från fyr till fyr till dem som är sugna på en utmaning!

Målet är nått – Långe Jan på Ölands södra udde.