
3 minute read
Personligt: Ari Leinonen
Ari Leinonen
Ålder: 62 Sysselsättning: Ordförande fritidsnämnden Umeå kommun och ordförande Björksta scoutkår.
Advertisement
Ari lär av sina misstag ”Jag har gjort alla misstag som går att göra – men jag gör dem bara en gång”, säger Ari Leinonen, ordförande för NSF:s största scoutkår. Med nära 45 års erfarenhet av föreningslivet berättar han om fallgroparna längs vägen och knepen för en spirande verksamhet.
Det började på fotbollsplanerna i Biskopsgården, Göteborg. Ari Leinonen var femton år när han fick frågan om att starta upp ungdomslag i den lokala föreningen tillsammans med vännerna – ett beslut som kommit att påverka resten av hans liv. – Klubben växte kolossalt på bara några år. Idrotten gav mig så mycket, det var ”learning by doing” hela tiden. Jag lärde mig allt om vad ett årsmöte var och hur det fungerade, och fick snabbt stort förtroende, säger han.
I förortsklubben föddes ett engagemang och ett driv, som fungerade som språngbräda till nästa nivå. Snart fick han axla ännu större ansvar. Flyttlasset gick till Umeå i mitten av 90-talet, för att jobba på Norrlands största idrottsförening, Gimonäs.
Var utmattad
Där jobbade han som en galning, berättar han. Det var mer jobb än han kunnat ana, och för att klara av presssen belönade han sig med alkohol på helgerna – tills det inte gick längre. Båda hans föräldrar hade varit alkoholister. Och nu, 1996, var det plötsligt han som hade fem promille i blodet och inte längre kunde ta sig till jobbet. – Jag fick sluta på Gimonäs och var totalt utmattad. Det var en oerhört pressad situation, för som alkoholist kan man vara väldigt gränslös och ta Text: Emelie Svensson Foto: Nathalie C. Andersson intyga. När vi började var vi flera som på sig mycket. Det var väldigt jobbiga år som följde, där jag sov 22 timmar om dagen, och det tog nog fem år innan jag hämtade mig helt, säger Ari.
Idag har han inte druckit på 24 år. En viktig pusselbit i nykterheten kom 2002. Då fick en bekant med honom i nykterhetsrörelsen och de startade upp en Junis-grupp i området. Ett par år senare åkte de på läger tillsammans med en närliggande NSF-scoutkår. Det blev ett lyckat samarbete som de ville bygga vidare på.
Bildade Björksta scoutkår
Sagt och gjort – de bildade Björksta scoutkår tillsammans, med Ari Leinonen som ordförande. Junisverksamheten hade startat med endast ett fåtal barn, men efter sammanslagningen med scouterna och tolv års verksamhet är de nu störst i NSF – med runt 450 medlemmar. – I början var det en hisnande tanke att vi ens skulle bli 100 eller 200 medlemmar. Men det har nästan gått av sig självt, säger Ari, och fortsätter: – Man ska vara försiktig med att säga att man är stor. Jag tror det är viktig att vara ödmjuk och inte försöka ta för stor plats, det har jag lärt mig genom åren.
Han tror kårens framgång beror på att han fått med sig likasinnade, som insett betydelsen av att bedriva verksamhet med nitisk kontinuitet. Genom idrotten lärde han sig organiseringsförmåga och att ett laserfokus på att ordna många roliga aktiviteter gör att alla svetsas samman.
Dessutom har Björksta struntat i att dela in verksamheten i tydliga kategorier, efter ålder, kön och etnicitet. – Vi vill att alla ska vara blandade, och bejakar spännande med olika kulturer och generationer, och hur vi kan mötas. Vi har fortsatt odla den tanken och ägnade mycket tid åt det, säger Ari.
Emellanåt har det även varit riktigt motigt i kåren, vilket stundtals fått honom att tvivla på om det verkligen är värt all tid och engagemang. – Herregud, vi har gått igenom många svåra processer, det tror jag många kan hur folk lever på fritiden idag. Jag tycker det är
var nynyktra, och det är inte det lättaste. Vi hade konflikter och olika syn på hur saker skulle bedrivas. Men det lärde jag mig mycket av, och vi tog oss igenom det.
Klarar man svackorna, så utvecklas man.
Scouting har gett kraft
Våren har också varit tung för Ari, med en segdragen cancerbehandling och en rad andra motgångar i familjen. Då är det scoutverksamheten som gett honom kraft många gånger. Han tycker att det är det medmänskliga som ger energiboostar: när man kommer nära och synliggör medlemmar, kan namnet på alla knattar som cyklar förbi och träffar glada föräldrar.
Och som ledare är det viktigt att vara på gott humör om man vill få med sig medlemmarna, säger han. – Går man ut genom dörren ska man vara på hugget – annars kan man lika gärna stanna hemma.