Ofta sätts också hjälpen in alldeles för sent enligt de hemlösas berättelser (Andersson & Swärd 2007). FEANTSA driver frågan om att länderna i högre utsträckning bör uppmärksamma de grupper som är i risk för eller håller på att exkluderas från bostadsmarknaden för att mycket tidigare kunna ingripa för att förhindra hemlösheten. Även om de hemlösa familjerna hamnar i olika tillfälliga boenden finns det, inte minst ur barnens perspektiv, skäl att med kraft skapa stabila förhållanden för familjerna.
Barnen behöver bekräftelse Ett barncentrerat förhållningssätt ligger väl i linje med den forskning som tar sin utgångspunkt i intervjuer med barn och ungdomar som befinner sig i osäkra positioner på bostadsmarknaden. Barnen som går i skola vill ha lugn och ro omkring sig, slippa trångboddhet, inte behöva oroa sig för familjens situation, kunna ta hem kamrater, vill slippa känna skam för familjens situation, vill att familjen ska ha bättre ekonomiska resurser och få tydligare besked när deras situation kan klaras upp. Framför allt vill de bli sedda och få bekräftelse på sina erfarenheter och den utsatta situation de befinner sig i (Andersson & Swärd 2007).
” Forskning har visat att barn med osäkra boendeförhållanden har en tendens att falla mellan stolarna, till exempel mellan hälsooch sjukvårdens, socialtjänstens och skolans ansvarsområden.” Forskning har visat att barn med osäkra boendeförhållanden har en tendens att falla mellan stolarna, till exempel mellan hälso- och sjukvårdens, socialtjänstens och skolans ansvarsområden. Tvister mellan föräldrar om vårdnaden och barn som levt med en våldsutsatt förälder behöver fångas upp.
54
