Fokusområde Naturvård .....................................sid

FOKUS: NATURVÅRD Att bidra till att rädda utrotningshotade djur genom avel och utsättning i deras naturliga miljöer.

Den biologiska mångfalden i världen utarmas i allt snabbare takt och vi riskerar att förlora tre fjärdedelar av jordens arter om inget görs. Allt fler forskare varnar för att världen står inför ett sjätte massutdöende, vilket till stor del beror på människans överexploatering av jordens resurser. Det går fortfarande att vända trenden men det kommer att krävas kraftfulla åtgärder för att skapa ett mer hållbart nyttjande av naturresurserna. Stora satsningar med ökade kostnader för naturvårdsinsatser kommer att bli nödvändiga för att bevara hotade arter i vår flora och fauna.

För Nordens Ark är bevarandeprojekten ryggraden i vårt viktiga arbete. Vi arbetar med avel och utsättning av hotade arter där fokus läggs på att utveckla hållbara metoder och att återinföra livskraftiga djur till deras naturliga livsmiljöer. Vidare bedriver Nordens Ark aktiva insatser i fält för att gynna den biologiska mångfalden och säkra såväl livsmiljöer som populationsutveckling för flera hotade arter. Signifikant för allt arbete Nordens Ark bedriver är att det är långsiktigt och att samarbeten är av största vikt för att uppnå resultat.

Nordens Arks roll i artbevarandet kan se olika ut i olika sammanhang. I flera nationella projekt är vår roll att utveckla metoder för att föda upp hotade arter och sedan sätta ut dem för att förstärka populationer i det vilda. Majoriteten av arterna har ett nationellt åtgärdsprogram där uppfödning och utsättning ingår och då sker detta i samarbete med berörda länsstyrelser och Naturvårdsverket. Nära samarbete finns även med Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen, Svenska Jägareförbundet, ornitologiska föreningar, lantrasföreningar och Artdatabanken. Vitryggig hackspett, fjällgås, grönfläckig padda, större ekbock, bredbandad ekbarkbock och mnemosynefjäril är några av de arter vi arbetar med på just detta sätt.

Nordens Ark är också delaktigt i och driver projekt runt om i världen tillsammans med andra internationella organisationer. En allt större del i Nordens Arks verksamhet innebär åtgärder direkt i artens livsmiljö. Arbetet kan bestå av biotoprestaurering, övervakning av populationer och utveckling av inventeringsmetoder för populationsuppskattning. Även opinions- och utbildningsinsatser blir allt viktigare för att öka medvetenheten och förståelsen hos lokalbefolkningar och beslutsfattare. Exempel på denna typ av fältprojekt är Projekt Nordlig tiger där Nordens Ark samarbetar med både svenska och ryska WWF för att bevara amurtigern i ryska Fjärran östern. Även samarbetet med organisationen Red Panda Network för att bevara den röda pandan och de artrika bergsskogarna i Nepal kan nämnas här, liksom fältprojekt för bevarande av snöleopard i Mongoliet i nära samarbete med organisationerna Snow Leopard Trust.

Nordens Ark samverkar även med andra djurparksorganisationer runt om i världen som ingår i de globala och/eller regionala djurparksorganisationerna World Association of Zoos and Aquariums (WAZA) och European Association of Zoos and Aquaria (EAZA). Majoriteten av de arter som hålls på Nordens Ark ingår i internationella samarbeten för att bevara deras genetiska bredd och bas, så kallade räddningspopulationer. För arter där den vilda populationen är nära att försvinna eller där den till och med är utrotad, som exempelvis amurleoparden och den vietnamesiska dammsköldpaddan, är detta arbete av avgörande betydelse då räddningspopulationer spelar en viktig roll för artens existens.

För att mäta framsteg och resultat när det gäller våra fält- och utsättningsprojekt utgår vi från flera viktiga nyckeltal. Vi stämmer bland annat av antal födda individer i förhållande till den uppsatta målsättningen. Vi gör, i samarbete med andra berörda organisationer, årliga populationsberäkningar i utsättningsområdena för att mäta om utsättningarna gett någon effekt. Antal återfynd av utsatta individer ett annat viktigt nyckeltal och för utsättningsprojekten produceras varje år rapporter tillsammans med samarbetspartners och/ eller Länsstyrelsen.

DÄGGDJUR

Pallaskatt (Otocolobus manul) Nordens Ark har fortsatt driva på arbetet inom pallaskattprojektet Pallas’s cat International Conservation Alliance (PICA) tillsammans med samarbetspartnerna Royal Zoological Society of Scottland och Snow Leopard Trust. PICA arbetar för att förbättra vår förståelse och kunskap om pallaskatten och samtidigt förbättra de globala bevarandeåtgärderna för arten.

PICA lanserade under året en fond för att främja forskning och bevarandearbete för pallaskatten inom

utbredningsländerna. Fonden syftar till att uppmuntra och finansiera projekt som fokuserar på att förstå och bekämpa de största hoten mot pallaskatten.

Under första ansökningsperioden fick vi in tolv ansökningar från sex länder (Mongoliet, Pakistan, Iran, Nepal, Bhutan, Kazakstan). Av dessa är det fyra projekt (två från Iran, ett från Pakistan och ett från Kazakstan) som beviljades stöd. Samtliga projekt kommer pågå under 2021–2022.

PICA har också jobbat intensivt för att öka kännedomen om pallaskatten globalt och få arten inkludera i nationella förvaltnings- och bevarandeprogram genom ett tätt samarbete med Pallas’s cat Working Group (PCWG) och Global Snow Leopard and Ecosystem Protection Plan (GSLEP).

Röd panda (Ailurus fulgens) För att bevara en art måste man många gånger arbeta mer med människor än med den faktiska arten som är hotad. Detta är verkligen fallet för den hotade röda pandan.

Östra Himalaya, där den röda pandan bor, anses vara ett av jordens artrikaste områden men alla arter som lever där delar också sin livsmiljö med miljontals människor. Försörjningsmöjligheterna för människorna som bor på landsbygden är ofta begränsad vilket gör att de använder naturens resurser för sin överlevnad men tyvärr är nyttjandet många gånger ohållbart. Ett av de största problemen är bristen på medvetenhet och en begränsad tillgång till hållbar teknik.

Detta vill Nordens Ark och Red Panda Network råda bot på genom att bygga ett Naturcenter The Center for Conservation and Sustainable Living (CCSL). Naturcentret kommer när det står färdigt inte bara fokusera på hotade djurarter utan också på de människor och miljöer som är avgörande för utvecklingen i området. Centret kommer medverka till ett långsiktigt skydd och ett hållbart nyttjande av skogsmiljöerna i området och samtidigt skapa arbete för lokalbefolkningen.

Under 2020 har fokus legat på att bygga centret i Taplejung distriktet. På grund av coronaviruset framfart i världen har vi under året varit tvungen att omprioritera, vilket bland annat har lett till förseningar i byggnationen. Det har även lett till att vi varit tvugna att skjuta upp vissa aktiviteter som bland annat en studieresa till Sverige samt att vi inte kunnat skicka vårt veterinärteam till västra Nepal för att bistå lokala Amurtiger (Panthera tigris altaica) Amurtigern är ett av världens största kattdjur och lever i ryska Fjärran östern. Antalet amurtigrar i Ryssland uppskattas till 480–540 individer och arten är klassificeras som hotad av den internationella naturvårdsorganisationen IUCN.

Nordens Ark driver tillsammans med Världsnaturfonden och WWF Ryssland projekt ”Nordlig tiger”. Ett projekt för att bevara den hotade amurtigern i ryska Fjärran östern.

Under 2020 hann vi precis innan coronapandemin slog till arrangerar en studieresa till Sverige för representanter från bland annat Anuiski nationalpark, tigerkonfliktgruppen, och jaktvårdsområden. Syftet med resan var att se, lära och inspireras av olika goda exempel kring hur man bland annat kan utveckla ekoturism, hur man sköter skyddade områden och att lösa rovdjurskonflikter. Under resan besöktes bland annat Länsstyrelsen i Västerbotten, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och Ammarnäs som är Europas största naturreservat.

Snöleopard (Uncia uncia) Nordens Ark har ett stort engagemang för bevarandet av snöleoparder. Parken har haft snöleoparder sedan 1989 och Nordens Arks ansvarar för den internationella stamboken och det europeiska avelsprogrammet. Snöleoparden lever i Centralasiens berg och är ett av de stora kattdjur vi vet minst om och det är därför viktigt att ta fram grundläggande information om snöleopardens ekologi som sedan kan ligga till grund för olika bevarandeprogram.

Snow Leopard Trust är en internationell organisation som har bedrivet forskning om snöleopardens ekologi i Tostbergen i södra Mongoliet sedan 2008. Nordens Ark har stöttat forskningen i Tostbergen sedan 2010. Informationen som tagits fram i området är och har varit en viktig del för att förfina och utveckla olika bevarandeprogram i flera av Centralasiens länder och bidrar därigenom till att skapa förutsättningar för att människor och snöleoparder skall kunna fortsätta att leva tillsammans i bergen.

Under 2020 har stödet från Nordens Arks hjälpt Snow Leopard Trust att fortsätta arbetet i Tostbergen även om mycket av arbetet under 2020 såklart har påverkats av pandemin och många delar av arbetet skjutits upp. Kamerainventeringen av snöleoparder i Tostbergen och

de kringliggande bergskedjorna och inventeringen av stenbockar i Tostbergen har dock kunnat genomföras som vanligt. Stödet från Nordens Ark har också bidragit till att fyra mongolska studenter kunnat fortsätta sina doktorand och mastersarbeten inom projektet även om delar av deras arbete påverkats av pandemin.

Innan pandemin bröt ut hann dessutom Gustaf Samelius, som jobbar för både Snow Leopard Trust och Nordens Ark, att göra en två månaders predationsstudie i Tostbergen i januari och februari. Målsättningen med den studien var att studera snöleopardens bytesval och speciellt boskapspredation då boskapspredation är en stor utmaning för bevarandearbetet med snöleoparden. Vi hoppas därför att denna studie skall leda till information som kan användas för att minska boskapspredationen och därigenom hjälpa till att skapa förutsättningar som gynnar samexistens mellan människor och snöleoparder.

Vildkatten i Skottland (Felis silvestris silvestris) Ett spännande projekt som tog fart under 2020 var projektet Saving Wildcats. Projektets mål är att förhindra utrotning av vildkatter i Skottland genom att föda upp och släppa ut arten i det vilda.

Vildkatten är ett av Storbritanniens mest hotade däggdjur och arten står på randen av utrotning i landet. Arten var en gång vanlig i hela Storbritannien men idag finns endast ett hundratal individer kvar och alla finns i Skottland.

Historiskt sett har vildkatterna hotats av förlust av livsmiljöer och förföljelse, idag hotas de främst av hybridisering med tamkatter och sjukdomar. Detta har lett till att den vilda populationen har minskat kraftigt. Under 2019 slog IUCN Cat Specialist Group fast i en rapport att vildkattspopulationen i Skottland inte längre är livskraftig. Rapporten slog också fast att för att kunna rädda arten i det vilda måste man förstärka den återstående populationen genom att föda upp och släppa ut vildkatter. För att kunna producera ett stort antal vildkatter för utsättning kommer ett avelscenter byggas i Skottland och drivas av Royal Zoological Society of Scotland.

För att komplettera det skotska avelscentret och minska sårbarheten kommer även Nordens Ark att hålla ett flertal avelspar och producera ungar för utsättningsprojektet. Under 2020 startade byggnation av två nya avelshägn på Nordens Ark samt att ett nytt genetiskt viktigt avelspar importerades. Förhoppningen är att detta par ska producera ungar redan 2021. Saving Wildcats är ett samarbete mellan Royal Zoological Society of Scotland (RZSS), Nordens Ark, Scottish Natural Heritage, the Cairngorms National Park Authority, Forestry and Land Scotland och Junta De Andalucía och projektet är möjligt tack vare finansiering från EU-LIFE.

Persiska leopard (Panthera pardus saxicolor) Året avslutades med en spännande utveckling för Nordens Arks arbete med den persiska leoparden. Den persiska leoparden är den största av alla underarter av leopard och härstammar från Asien. Underarten var i början på 1900-talet vanligt förekommande längs Kaukasus men på grund av ökad mänsklig påverkan har den sedan 1950-talet minskat drastiskt i antal.

Den persiska leoparden är idag ett starkt hotat kattdjur där den huvudsakliga populationen på 550–800 individer finns i de iranska bergen samt ett fåtal små isolerade populationer i Afghanistan, Turkmenistan och Armenien. I Ryssland anses den persiska leoparden i princip vara utdöd med färre än tio individer kvar i det vilda, och inget hopp finns om att populationen själva ska kunna återuppbygga sig.

2009 startades ett världsunikt utsättningsprojekt för den persiska leoparden i ryska Kaukasus med hjälp av djurparksfödda individer och omhändertagna vildfödda individer. Ett avels- och utplanteringscenter byggdes i Sochi nationalpark där leoparder tränas för att klara ett liv i det vilda.

Att återuppbygga en hållbar population i det vilda tar lång tid men centret har redan släppt ut nio leoparder vid fyra utsättningstillfällen. Den första utsättningen skedde 2016 med tre leoparder och det senaste tillfället var i augusti 2020 då fyra leoparder sattes ut i nordvästra Kaukasus.

Leoparderna som sattes ut har levt i stora naturliga hägn utan mänsklig kontakt för att anpassas till ett liv i det vilda. Hägnen är utformade på ett sådant sätt att leoparderna kan anskaffa sig de kunskaper de behöver för att överleva och de får även levande föda för att lära sig att jaga. Innan leoparderna släpps ut måste de klara en rad olika tester som visar att de är förberedda för ett liv i det vilda. De måste visa att de kan hitta och jaga byten och de har tillräcklig mycket rädsla för människor. De är även könsmogna då de släpps ut tidigast vid två års ålder. Leoparderna är vid utsättning försedda med GPS-halsband för att projektet ska kunna följa leoparderna och se hur de anpassar sig till deras nya livsmiljöer men även för att förebygga möjliga konflikter med människor i området.

För att kunna förse utsättningsprojektet med tillräckligt många leoparder för utplantering krävs det att fler djurparker håller persisk leopard. Nordens Ark blev tillfrågade att delta i det europeiska avelsprogrammet för persisk leopard och färdigställde 2014 ett hägn i parken för arten. Samma år tog vi emot vårt första avelspar som fram tills i år 2020 lyckats föda upp tre ungar.

I slutet på 2020 skickade Nordens Ark vårt framgångsrika och etablerade avelspar till utplanteringscentret i Sochi nationalpark. Där kommer de få fortsätta producera ungar som alla ska ingå i centrets utplanteringsinsatser. Det är viktigt att säkerställa att de leoparder som ska sättas ut inte är närbesläktade med de individer som redan finns i området. Avkommor från avelsparet från Nordens Ark kommer bidra med att öka den genetisk variation bland de leoparder som sätts ut och spelar därför en otrolig viktig roll i arbetet med att återuppbygga en hållbar population i det vilda och rädda den persiska leoparden.

Utsättningsprojektet för den persiska leoparden är unikt då det är det första och enda i sitt slag för stora kattdjur och detta är en makalös chans att få bidra till att få tillbaka den majestätiska persiska leoparden till områden där den för mindre än 100 år sedan vandrade fritt.

FÅGLAR

Fjällgås (Anser erythropus) Fjällgåsen är globalt utrotningshotad och är listad som sårbar på den internationella rödlistan och är en av Sveriges mest akut hotade fågelarter.

Projekt fjällgås är ett samarbete mellan Nordens ark, svenska Jägareförbundet och Norrbottens ornitologiska förening. Målsättningen för Projekt Fjällgås är att det i framtiden ska finnas en livskraftig population av arten i de svenska fjällen. Det sker bland annat genom att fjällgäss föds upp på Nordens Ark och på Öster Malma och släpps ut i svenska fjällen. Därefter får de leva fritt och förhoppningsvis återvända för att häcka i de svenska fjällen.

Under 2020 släpptes 67 fjällgäss ut på två olika platser i svenska fjällvärlden. Årets utsättningar ägde rum under första veckan i juli. Som vanligt transporterades fjällgässen med bil från södra till norra Sverige, där helikopter användes för att nå själva häckningsområdet. I år testade projektet även en ny utsättningsplats för att se om fjällgässen kan etablera sig i nya områden. I det vilda kan man konstatera att fler och fler fåglar återvänder till häckningsplatserna i Arjeplogsfjällen. I år observerades mellan 100 till 140 fjällgäss flygandes norrut, stor framgång för Projekt Fjällgås.

Vit stork (Ciconia ciconia) Nordens Ark samarbetar sedan flera år tillsammans med Storkprojektet i Skåne för att få en vild och flyttande population av vit stork i Sverige. Ungar som kläcks på Nordens Ark skickas varje sommar ner till Skåne för att tillsammans med hundratalet andra storkar släppas ut i det vilda sista lördagen i juli.

Årets häckningsresultat på Nordens Ark blev tyvärr inte så bra som förväntat. Det blev totalt endast nio ungar som blev flygga och kunde skickas på utplantering i Skåne. Detta då vi under häckningssäsongen haft stora problem med predation från kråkor som specialiserat sig på att ta ägg och små storkungar. Glädjande är dock att det ser allt ljusare ut för den vilda storkpopulationen då hela 81 par häckade vilket resulterade i mellan 110–120 överlevande storkungar - en rejäl ökning jämfört med förra årets toppnotering på 96 ungar!

Tack vare utsättningsprojektet och arbetet med att återskapa våtmarker är storken på frammarsch i Sverige efter att ha varit borta som häckfågel under flera årtionden.

Vitryggig hackspett (Dendrocopus leucotos) Den vitryggiga hackspetten är listad som Akut hotad på den svenska rödlistan vilket betyder att arten löper extremt hög risk att dö ut i vilt tillstånd i vårt land. Nordens Ark arbetar för att bevara den vitryggiga hackspetten och samarbetar med flera andra aktörer inom Projekt vitryggig hackspett.

Under året har utsättningar av vitryggig hackspett skett som planerat och åtta vitryggiga hackspettar fick lämna Nordens Ark för att ansluta sig till den svenska vilda populationen. 2020 har varit ett lyckat år för den vilda vitryggspopulationen med sex konstaterade häckningar runt om i landet.

Idag utrotas arter i en takt som är oöverträffad i mänsklighetens historia, något som har allvarliga konsekvenser för såväl människor som resten av livet på jorden. En av de mest hotade djurgrupperna, som funnits på jorden i över 200 miljoner år, är sköldpaddor. Över 60 % av världens sköldpaddsarter hotas av utrotning eller är redan bort för evigt. Trots att hotet är större än för både fåglar, däggdjur och groddjur så har sköldpaddskrisen fått lite uppmärksamhet och lite resurser.

Nordens Ark lanserade därför under året en stor satsning för att bevara några av världens mest hotade sköldpaddsarter. Syftet med projektet är att bygga en unik anläggning och skapa räddningspopulationer för akut hotade sköldpaddsarter, med speciellt fokus på stora och mer utrymmeskrävande arter.

Situationen är för många arter så akut i det vilda att den enda lösningen för att säkra deras överlevnad är att hålla räddningspopulationer i avelsanläggningar. Populationer som sköts genom strikta avelsprogram, i samarbete mellan olika aktörer i syfte att bibehålla så stor genetisk variation som möjligt. Slutmålet är att i framtiden kunna återinplantera arter i sina forna utbredningsområden. Projektet kommer även i samarbete med lokala organisationer och myndigheter i arternas utbredningsområde, att initiera och stötta naturvårdsåtgärder för att bevara/återetablera vilda populationer. Under 2020 har projektering av anläggningen initieras och målsättningen är byggstart under hösten 2021. Projektet är möjligt tack vare stöd från svenska Postkodlotteriet.

Kycklinggroda (Leptodactylus fallax) Den akut hotade kycklinggrodan är en av världens största grodor och återfinns idag endast på öarna Montserrat och Dominika i Karibien.

Kycklinggrodan drabbades hårt av svampsjukdomen chytridiomykos och var nära att utrotas i det vilda. För att rädda arten etablerades en räddningpopulation i djurparker runt om i Europa. Nordens Arks är delaktig i detta räddningsarbete och är en samarbetspartner i The Mountain Chicken Recovery Programme (MCRP).

Nordens Ark föder upp kycklinggrodor under kontrollerade, karantänsliknande former för att så småningom kunna släppa ut avkommorna i det vilda. Efter flera års hårt arbete tog vårt avelsarbete under 2020 ett stort steg framåt då en våra avelshonor producerade tre kullar under årets fortplantningssäsong. Totalt kläcktes 15 stycken av dessa akut hotade grodor.

Räddningsarbetet inom MCRP innebär också åtgärder på plats i Karibien med inventeringar av antalet grodor i det vilda, återställande av förstörda miljöer och ett unikt forskningsprojekt som undersöker om det är möjligt att återetablera arten på Montserrat genom att skapa miljöer där svampen som orsakar den dödliga sjukdomen chytridiomykos inte trivs. Genom försöket hoppas man inte bara kunna rädda den akut hotade kycklinggrodan utan också ha arbetat fram en modell som kan användas för att rädda hundratals andra amfibiearter som drabbats av sjukdomen runt om i världen.

Grönfläckig padda (Bufotes viridis) I samarbete med Länsstyrelsen i Kalmar län fortsatte arbetet med att återetablera en livskraftig population av grönfläckig padda på Öland.

Under året gjordes tre olika utsättningar vid fyra olika lokaler. Två utsättningar gjordes på Öland, i Ottenby samt i Högbyhamn och en utsättning gjordes i Malmö på två olika lokaler. Totalt släpptes 40 000 yngel och ett 100-tal vuxna paddor ut. Alla individer har kläckts och fötts upp på Nordens Ark. Även i år deltog vi i inventeringen av arten på Öland och även i år såg vi positiva resultat då vi återfann individer som släppts ut 2019.

Under året lanserade vi också en unik studie där vi årligen under fem års tid kommer förse 25 paddor med radiosändare för att under några veckor efter utsättningen kunna följa deras rörelse och beteende. Vår förhoppning är att studien kommer att ge oss ovärderlig information som hjälper oss förbättra vår utsättnings metodik.

Vår satsning på mer och mer in situ-arbete får gensvar. Under våren sattes yngel ut på norra Öland och under hösten genomfördes en innovativ studie med radiosändarförsedda nyutsatta vuxna paddor på norra Öland. För första gången fick vi en inblick i hur de rör sig och utnyttjar landskapet. De visade sig nogsamt undvika trädbevuxen mark och var väldigt duktiga på att hitta daggömslen i landskapet. Utan radiosändare är det nästintill omöjligt att återfinna de välkamouflerade djuren. Vi återfann dock en tidigare utsatt individ utan sändare i området.

Under året har länsstyrelserna och Uppsala universitet tillsammans med oss diskuterat en större gemensam satsning på att gå till botten med genetiska undersökningar som en starkare bas för fortsatt avel. Utan vårt enträgna arbete och engagemang i arten tror vi knappast att dessa positiva initiativ inte tagits. Vår uppfödningsanläggning får en central roll och vi bistår nu också med fältinventeringar på Öland av grönfläckig padda.

INSEKTER

Fetörtsblåvinge (Scolitantides orion) Många fjärilars situation i Sverige blir alltmer ansträngd och en art som kämpar för sin överlevnad är fetörtsblåvingen. Under året lanserade därför Nordens Ark tillsammans med Länsstyrelsen i Stockholm ett nytt bevarandeprojekt för arten.

Fetörtsblåvinge är vacker blåvinge som lever på bergiga eller steniga platser där det finns gott om fetbladsväxter, i synnerhet kärleksört som är dess främsta värdväxt. Arten har under de senaste 50 åren minskat kraftigt i Norden och i Sverige är den klassad som starkt hotad. Den främsta orsaken till att fetörtsblåvingen minskat är igenväxning av dess livsmiljöer.

För att i framtiden kunna förstärka det vilda beståndet inledes därför ett uppfödningsförsök för att bevara arten. Försöket genomförs inom ramen för arbete med åtgärdsprogram för hotade arter. Försökets första år föll väl ut. Av de 30 ägg som samlats in och förts till Nordens Arks avelsanläggning kläcktes ca hälften till larver. Larverna utvecklades väl och majoriteten av larverna förpuppades i slutet av juli. Då fetörtsblåvingen övervintrar som puppa är det först till våren 2021 när pupporna kläcks till fjärilar som vi får ett slutresultat av uppfödningsförsökets första år.

Fetörtsblåvinge är den senaste dagfjäril där Nordens Ark har fått uppdraget att etablera en räddningspopulation men vi är sedan tidigare involverade i arbetet med flera andra starkt hotade fjärilar. Vi är också involverad i bevarandearbetet för mnemosynefjäril (på uppdrag av Länsstyrelsen i Blekinge och Uppsala), kronärtsblåvinge (på uppdrag av Länsstyrelsen i Östergötland) och veronikanätfjäril (på uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar och Västmanland).

Mnemosynefjärilen (Parnassius mnemosyne) Mnemosynefjärilen förekommer mycket lokalt och är hotad över i princip hela sitt utbredningsområde. I Sverige finns i dagsläget mnemosynefjärilen endast kvar i Blekinge, Uppland, Stockholm och Medelpad. Arten är aktiv väldigt tidigt på säsongen då äggen som vilat över vintern kläcks till larver redan under april.

Under tidig vår 2020 väntade vi på att äggen från både den sydliga (P.m.argiope) och nordliga (P.m.romani ) underarten av mnemosynefjäril skulle kläckas i avelsanläggningen på Nordens Ark. Tyvärr fick vi inte de resultat vi önskat från årets avelssäsong då inga av äggen från den sydliga underarten kläcktes. Anledningen till detta är oklar men kan bero på olika negativa faktorer som drabbat och försvagat den vilda populationen så som minskad fertilitet till följd av inavelsdepression.

Situationen ser tyvärr också väldigt mörk ut för den vilda populationen av den sydliga underarten i Blekinge. Fältpersonal från länsstyrelsen lyckades inte hitta några honor alls under 2020 och insamlingen av ägg för framtida uppfödning uteblev därför helt. Däremot lyckades fältpersonal samla in ägg från den nordliga underarten på två olika lokaler. Vid inräkning av äggen hittades totalt 123 ägg och detta bedöms som ett gott resultat och ger goda förhoppningar om att bygga upp en räddningspopulation av underarten för framtida utplanteringar.

Kronärtsblåvinge och veronikanätfjäril För kronärtsblåvinge (Plebejus argyrognomon) och Veronikanätfjäril (Melitaea britomartis) ser situationen tyvärr mycket dyster ut i det vilda. Under fältsäsongen 2020 fann länsstyrelsens fältpersonal inga individer av respektive art i det vilda, trots upprepade försök under arternas flygtid. Man befarar nu det värsta att arterna kan ha utrotats i landet. En stor förlust för Sveriges biologiska mångfald!

Större ekbock (Cerambyx cerdo) Under det gångna året har flera spännande satsningar och framsteg gjorts i arbetet med att bevara den större ekbocken. Projektet, som genomförs på uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar och Blekinge län, syftar till att återetablera en långsiktigt hållbar population av större ekbock i Sverige.

Under året skedde två utsättningar av större ekbockar där över 130 individer som fötts upp på Nordens Ark kunde släppas ut i restaurerade områden på fastlandet i Kalmar och Blekinge län.

Arbetet med att utbilda specialsökhundar som tränas för att kunna användas vid inventering av större ekbock har under året fortskridit. Syftet med projektet är att testa om

hundar som tränats till att markera på träd med doft av ekbockslarver kan användas för att inventera större ekbock. Förhoppningen är att hundarna skall kunna bidra med undersökningar och uppföljningar av tex spridningsgrad och utvärdering av utplanteringsmetoder.

Hundarna har under året tränat intensivt med goda resultat. Fältbesök i Björnö naturreservat och Halltorps hage har gjorts för att testa hundarnas färdigheter. Träningen kommer att fortgå och förhoppningen är att hundarna ska vara redo att användas i fält nästa säsong.

Nordens Ark samarbetar även med forskare på SLU Alnarp kring insamlandet av feromoner från större ekbocken och den bredbandade ekbarkbocken. Feromoner är doftämnen som används av bland annat insekter för att kommunicera. Genom att identifiera insekternas egna feromoner, kan man för systematiskt övervaka deras förekomster och förändringar över tid i hela regioner med hjälp av inventeringsfällor. Insamlingen av feromoner från större ekbock har pågått under flera år och har tidigare varit resultatlösa då man inte lyckats samla in tillräckligt med feromoner från arten.

I början av årets säsong var personal från SLU Alnarp på Nordens Ark för att sätta upp insamlingsutrustningen på nytt. Under de följande veckorna samlade Nordens Arks personal in hela 63 vialer med extraherat feromon. Merparten av proverna innehöll enligt uppgift mycket eller tillräckliga mängder substans för att nu kunna säkerställa de kemiska sammansättningarna. Något som kan vara ett stort framsteg för möjligheter till att inventera arten mer effektivt i det vilda.

Bredbandad ekbarkbock (Plagionotus detritus) Arbetet med att skapa livskraftiga populationer av bredbandad ekbarkbock bedrivs i samarbete med Länsstyrelsen i Uppsala och Kalmar län.

Under den gångna säsongen skedde lyckade utsättningar av totalt 375 bredbandade ekbarkbockar i båda länen. Glädjande är att vi nu ser tydliga tecken på att utplanteringarna har gett resultat och tack vare vårt arbete finns det numera en återetablerad population av arten i Björnö naturreservat i Kalmar län.

Nordiskt bi (Apis m. mellifera) Projektet BIstånd till Nordiska Bin- INTERREG där Nordens Ark tillsammans med Norges Biröktelag och ett antal svenska universitet/högskolor samverkar startades. Studien är en jämförelse mellan nordiskt bi och tre andra, i Sverige vanligt förekommande biraser gällande produktion, motståndskraft mot sjukdomar med mera.

Projektet har varit i full gång trots pandemin med ett jättearbete med datainsamling och chippning med RFIDtaggar på bin. Ungefär 5000 bin har taggats, till del finansierat av crowdfunding som visat sig lyckosamt. Ett stort arbete har lagts ned på att samla in pollen från bina och påbörja analys av detta pollen vid Göteborgs universitet.

Projektet löper på enligt plan men tyvärr har många resor och möten ställts in från mars och framåt. I januari hanns dock med deltagande i Norge på den årliga baltiska bikonferensen, just innan corona lamslog dessa aktiviteter.

LANTRASER

Nordens Arks Lantgårdsförman sitter som SDFs representant i Husdjursgenetiska rådet hos Jordbruksverket. Den nationella handlingsplanen för bevarande av husdjursgenetiska resurser löpte ut 2020 och behöver uppdateras inför kommande period då Jordbruksverket vill göra handlingsplanen mindre omfångsrik. Djurparkernas roll har i Jordbruksverkets förslag inte förändrats, även om flera diskussioner förts om detta. Aktuellt för djurparkerna är fortsättningsvis att skapa efterfrågan för nationella raser och att öka informationsspridningen.

Hösten året 2020 planerades ett seminarium tillsammans med NordGen om djurparkers roll i uppdraget att bevara svenska husdjursraser. Tanken med seminariet var att få nya idéer från övriga nordiska länder och se hur de jobbar mot allmänheten med informationsspridning om sina lantraser. Seminariet blev tyvärr uppskjutet pga. corona.

Ett demonstrationsprojekt finansierat av Jordbruksverket för att visa upp ny teknik drog igång under 2020. Tillsammans med Hencol AB visar vi upp automatiserad självvägning av bland annat får och nötkreatur. Viktdata är ett användbart hjälpmedel för att förbättra både djurhälsa och skötsel av våra lantraser.