www.metro.se fredag 2015-09-04
METRO.SE/DEBATT 26
HADIL L. JALABI-NORD
Förr i tiden var tatueringar en angelägenhet för sjömän och kåkfarare. I dag är det vanligt på var och varannan. Trots det väcker kroppskonst fortfarande starka känslor. Men jag har rätt att se ut som jag vill – använd inte din yttrandefrihet till att kränka mig, skriver Hadil L. Jalabi-Nord.
HUR KAN MINA TATUERINGAR VARA SÅ PROVOCERANDE? Jag skulle nog inte beskriva mig som någon märkvär dig, egentligen. Jag heter Hadil, jag är 28 år. Jag lever med min man Oscar och vår dotter Nadia. Vårt liv är inte så märk värdigt. Min man jobbar i kundtjänst och jag skriver på en bok om dagarna, Na dia går i första klass och har snöat in på jorden och alla planeterna. Jag är utpekad som sam hällets egen ”freak show”, kom gott folk, kom och tit ta! Kvinnan som har täckt sig med bläck. Men gå inte för nära, gott folk, ryktet säger att de knarkar, super och slåss, de äter barn till frukost och rensar tänder na med rakblad. Tatueringar. Jag måste alltid ha ett alibi. Du som inte ville skaka min hand. ”Det liksom ser skitigt ut.” Den dagen fick min man gå från jobbet för att trösta mig. Du förälder vars barn gick på samma dagis som mitt. ”Ja, hennes mamma ser så läskig ut.” Den kväl len tillbringades med att försöka förklara för min då fyraåriga dotter varför vux na människor säger dum ma saker. Hon fick inget bra svar. Du farmaceut som anklagade mig för stöld innan jag hunnit kliva in: ”Sådana som du är inte väl
Förr i tiden var tatueringar lika med sjömän och kåkfarare. Så är det inte längre, skriver dagens debattör. Bilden är från en tatueringsmässa i London. FOTO: REX
Mitt eget val
”Mina tatueringar står för en vacker typ av konst. Jag vill se ut så här, och jag får se ut så här. De står för min frihet – min tolkning av frihet.” Hadil L. Jalabi-Nord. FOTO: PRIVAT
komna här.” Den dagen fick min man trösta och torka tårarna. Jag kan inte förstå hur mitt utseende kan vara så provocerande. Jag har valt att se ut så här, jag har inte valt att bli kränkt. För det är just det ni gör. Ni som kastar saker, byter säte på bussen
Författaren Hadil L. Jalabi-Nord, 28, bor i Stockholm. Hon gjorde sin första tatuering när hon var 16 år. I dag skriver hon på Metro Debatt att hon regelbundet kränks för att hon valt att se annorlunda ut.
eller tåget, svär över mig, anklagar mig för att vara en dålig mamma, en dålig hus tru och en dålig människa. Är min så kallade fri görelse provocerande? Jag älskar att se hur människor tror sig ha listat ut vem jag är på grund av mina tatue ringar.
Jag har haft en idyllisk barndom och uppväxt. Ing et att anmärka på. Inget märkvärdigt. Mina tatue ringar är en del av mig, jag har inte skaffat dem för uppmärksamhetens skull, och jag tänker inte dölja dem av den anledningen heller. Vi har rätten att
tycka vad vi vill, och vad vi känner kan ingen ta ifrån oss. Och vilken tur att vi har rätten att uttrycka våra åsikter. Men göm er inte bakom er ”sanning” för att rättfärdiga ert kränkande. Yttrandefriheten är så missbrukad och har förlo rat all sin innebörd. Jag trodde att den var till för att skydda oss, inte något som används som försvar när min integritet och person blir kränkt. Vi känner olika, och tur är det. Mina tatueringar skadar inte mig själv, min familj eller någon annan på den här planeten. Så varför bli så förolämpad? De på verkar inte mitt arbete, de har ingen påverkan när det gäller min behörighet och kompetens, de påverkar mig inte som förälder, och de påverkar inte mitt äk tenskap eller kärleken. Jag är lyckligt gift med en man som älskar mig mest av allt. Utnyttja inte din rätt till att kränka min. Jag har valt att använda den frihet jag faktiskt har över min kropp, i ett mycket fritt land. Frigörelse. Mina tatueringar står för en vacker typ av konst. Jag vill se ut så här, och jag får se ut så här. De står för min frihet – min tolkning av fri het.
HETAST PÅ METRO.SE DEBATT
Benny Cruz: Jag vill kunna köpa brunhyade leksaksfigurer till mina barn
Kommentarer på Facebook:
”Varför börjar folk tänka dessa tankar nu? Var har dessa tankar varit de senaste 20 åren?” MICO
”Ett icke-problem.” PETER
”Vad jag vet så finns det flertalet mörk hyade leksaker. G.I. Joe är väl mestadels mörka sen 2013.” MATTIAS
”Fast det finns ju alla möjliga dockor. Var på en förskoleavdelning i går där de hade färgade dockor också.” MAGDALENA
”Hör av dig till dem som tillverkar leksakerna, de kan nog förklara bättre än en som står bakom disken i en affär.” MARIE
HADIL L. JALABI-NORD
REPLIK: VILKA BEHÖVER SVENSKA SOM ANDRASPRÅK?
”DET ENDA VIKTIGA ÄR BARNETS BEHOV”
Metro 27/8.
Meryem Yebio ifrågasätter (Metro 27/8) att barn födda i Sverige får undervisning i svenska som andraspråk (sva) enbart för att de har utländsk bakgrund. Det hör vi talas om ibland, trots att beslut om undervisning i sva, enligt skolförordningen, aldrig får fattas på andra grunder än att eleven är i behov av sva. Men det är inte så enkelt som Yebio menar,
LÄS OCH DEBATTERA HELA TEXTEN PÅ METRO.SE/DEBATT att det bara är ”invandrade barn, inte barn till invand rare”, som har detta behov. Barn som enbart möter svenska språket i förskolan får inte ett lika utvecklat svenskt språk som barn som växer upp med svenska som huvudsakligt umgänges språk. Att låta dem få
svenskundervisning på sam ma villkor som barn med svenska som modersmål vore därför väldigt orättvist. Det kan tyckas enklare att beslutet om sva grundas på om barnet själv har invand rat eller inte. Men språk utveckling är mer komplext än så. Faktum är att det är irrelevant om barnet har in vandrat eller inte. Det är lika irrelevant om barnets föräldrar är invandrare eller
om svenska är barnets för sta, andra eller tredje språk. Det enda viktiga är barnets behov. Behöver barnet un dervisning i sva ska barnet få det. Problemet i dag är snarare att elever som är i behov av sva-undervisning inte får det. ANNA KAYA, KARIN SANDWALL LÄRARE OCH MEDARBETARE RESPEKTIVE FÖRESTÅNDARE PÅ NATIONELLT CENTRUM FÖR SVENSKA SOM ANDRASPRÅK
VILL DU OCKSÅ NÅ UT TILL METROS MILJONPUBLIK?
DEBATT
Varje dag läser 1,2 miljoner människor tidningen Metro. Närmare en miljon besöker metro.se en vanlig vecka. Vill du också nå ut med dina åsikter? Skriv max 3 000 tecken inklusive blanksteg och skicka in din debattartikel redan i dag! Vill du hellre svara på dagens debatt? 1 200 tecken inklusive blanksteg. Debatten pågår dygnet runt, i mobilen, på webben och i papperstidningen!
debatt@metro.se Pontus Ahlkvist, debattredaktör pontus.ahlkvist@metro.se www.metro.se/debatt @pontusahlkvist