IDA-LOVISA RUDOLFSSON är uppväxt i Stenungsund, men bor och arbetar numera i Göteborg, där hon 2010 tog sin masterexamen i textilkonst på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk. Samma år visade hon sin första separatutställning, Sju sorters ensamhet, på Nationalgalleriet i Stockholm. Titeln är, förutom att alludera på Sju sorters kakor, en hälsning till en av Ida-Lovisa Rudolfssons litterära favoriter, den amerikanske författaren Richard Yates, vars novellsamling Eleven Kinds of Loneliness skildrar människors vilsna och vardagliga ensamhet på ett sätt som går att känna igen i hennes eget bildberättande. De senaste åren har publiken här i Göteborg bland annat kunnat se hennes bilder i separatutställningen Tysta skyar över Björkvallen på Galleri Magnus Winström (2015) och i grupputställningen Det stora stygnet på Röhsska Museet (2015–16). Under hösten 2016 medverkade Ida-Lovisa Rudolfsson även i grupputställningen Hem ljuva hem på Kungsbacka konsthall. – Jag har alltid berättat, skrivit och ritat mycket, ända sedan jag var riktigt liten, säger Ida-Lovisa Rudolfsson när vi slagit oss ner runt soffbordet i hennes ateljé på Hisingen, i närheten av Kvilletorget. Det är en hemtrevlig gammal butikslokal som tidigare bland annat inhyst ett glasmästeri. I det halvmåneformade fönstret ovanför dörren hänger en guldfärgad julstjärna i metall. På väggarna syns några av hennes collage i mer eller mindre färdigt skick. I soffan, på stolar och bord ligger små tygstycken och lappar med broderier under arbete. – Allting bottnar i berättandet, säger Ida-Lovisa Rudolfsson. Själv är jag helt beroende av andras berättelser. Att det har blivit bildberättande är faktiskt litet av en tillfällighet. Jag träffade min gamla dagisfröken för några år sedan, som kom ihåg att
IDA-LOVISA RUDOLFSSON
95