leda mig, tar emot bilderna och orden. Jag är faktiskt inte alls rädd för att drabbas av skrivkramp. Det här är mitt sätt att leva. Med sångerna och låtarna kan jag formulera det som är svårt att prata om på annat vis. På den nya skivan Kristaller finns en låt med samma namn som verkligen illustrerar detta. Vi får först höra texten, som Laleh läser från mobilen: Vi spelar orgel och piano Vi sjunger sånger och någon håller tal Jag hörde när ni övade Jag lovar det blir bra i dag Sorger är som sånger Man övar och kanske blir man bättre Som orgel och piano När paraden har tystnat i fjärran Och klockor och sånger vikt av Fylls salen upp med kristaller Som du lämnade kvar När allt man försöker att säga Finns i en tyst minut Världen är full av kristaller Och aldrig mer som förut
Vi lyssnar på låten som på ett typiskt Lalehvis lyckas härbärgera både sorgen och hoppet, glädjen och saknaden. Det finns en energi och kraft, en galopperande rytm som leder framåt. – Det är vackert, men också tomt, säger Laleh. Man får en glimt av något och förstår plötsligt utan att riktigt veta vad det är. Något som inte går att hålla fast. Bara i låten.
L ALEH POURK ARIM
89