Ebl

Page 1


ELEVBLADET 6/2008

Från mig till er alla: Var smartlata! TEXT: JENNI TUOVINEN ”Smartlat” är ett av de färskaste orden i min vokabulär, men av någon anledning har det ännu inte lyckats hitta sin plats bland de övriga egenskapsorden i mitt ordförråd. Visst kan jag säga att jag strävar efter att vara lat på ett smart sätt, men vad menar jag då? Det känns som om ordet fortfarande genomgår en inkubationsperiod, som om jag alltjämt väntar på att det nya adjektivet ska visa sina verkliga sidor. En sak är ändå klar: är man inte väldigt hårdhudad, eller kanske just smartlat, är det svårt att låta bli att känna av alla ”måsten” som kryper fram så här års. ”Att göra”-listor kan i bästa fall underlätta läget, men frågan är hur uppbyggande det är med femtielva kråkfötter hafsigt nedskrivna på baksidan av ett H&M-kvitto. För att då inte ens tala om att ordna upp alla ”måsten” och ”borden”. Ska jag först ringa och fixa praktikplats för nästa år och sedan fylla i FPA-blanketten, eller borde jag till att börja med skriva julkorten och först när de är färdiga lämna tillbaka de redan försenade biblioteksböckerna? När det kommer till kritan är alla måsten på ett eller annat sätt knutna till en önskan om att vara duktig. Men är duktighet något att skylta med om strävan att uppfylla vartendaste ett kriterium för ordboksdefinitionen av ”duktig” gör oss till Godzillaliknande stressmonster?

2 • INLEDNING

I den bästa av världar skulle vi på Elevbladet råda alla stressdrabbade att ta en promenad ute i skogen, eller att blicka framåt mot julfriden – för i den bästa av världar förekommer inte global uppvärmning. I den bästa av världar har man vare sig hört talas om julklappar eller på pricken-formulerade julklappsrim. Men nu när åttan i 2008 snart blir en nia ser läget helt annorlunda ut. Skolskjutningar, finanskrisen och en lidande natur konkurrerar om vår uppmärksamhet och vårt bistånd. Men hur mycket vi än vill ändra på det har dygnet fortfarande bara 24 timmar. Hur behändigt det än vore har vi vanliga dödliga bara två armar och två ben att tillgå. Med dem kan vi inte ensamma rädda världen, men vi kan göra ens en skillnad. Och det är bland annat den här lilla skillnaden det här numret av Elevbladet handlar om – hur du och jag genom små val kan göra stor skillnad. Under rubriken ”Rädda världen (nästan) gratis” kan du bland annat läsa om hur ylletröjor kan skona din plånbok och varför den allra viktigaste julklappen du kan ge någon i år består av röda och vita blodkroppar. Vill du veta vilka inhemska projekt som är på gång för en bättre värld, eller har du kanske själv en idé du skulle vilja genomföra? Jessica Suni har zoomat in den nya finländska webbsidan

www.pelastamaailma.fi för att bland annat få veta mera om webbsidans motto ”världen kan räddas i små bitar”. För att eliminera risken för julstress innehåller höstens andra nummer av Elevbladet också en drös nyttiga jultips. Sofia Mattjus levererar ett snyggt och prydligt paket med julklappsförslag och serverar dessutom idéer på hur du kan piffa upp din julgran i år. Därtill bjuder gänget bakom Elevbladet på finurliga tips på hur du kan få ut mer av din ferie. Och om du hellre känner för att fly verkligheten kan du göra det med Christoffer Gröhns novell ”I berusat tillstånd”, eller så kan du låta Ida Henriksson med sitt resereportage ta dig med på en färd till Carries stora äpple – New York. För det är just den här typen av val att vara smartlat innebär. Att bland allt det som är på gång, bland allt det man måste och borde göra, bara välja ut just det som verkligen är relevant för stunden. Eller som en av mina favoritböcker konstaterar: ”Den verkligt lata människan kommer ingenvart – den ständigt upptagna människan kommer inte mycket längre”.

s. 2 inledning / s. 4 ordförandes kolumn / s. 5 hey medlem! / s. 5 medverkande / s. 6 tanter och med mänsklighet / s. 7 nio bilder / s. 8 alternativa julklappar / s. 9 rädda världen via din dator / s. 10 förbättra världen (nästan) gratis! / s. 12 global solidarity 2008 / s. 13 retro ebl / s. 14 världskartan - julafton utan gränser / s. 16 på menyn / s. 17 night visions / s. 18 hur ser framtidens gudlära ut? / s. 19 konfekt i massor under finlands första godsaksfestival / s. 20 en tugga av carries stora äpple / s. 24 millenium youth forum / s. 25 Walters webtips / s. 25 visste du det här? / s. 26 konsten att vara ett mumintroll / s. 26 alternativ skolpersonal / s. 27 concépcion och pritt / s. 28 recensioner / s. 29 kvinnlighetens födelse=fötternas död? / s. 29 konstiga saker i leeds / s. 30 i berusat tillstånd / s. 32 heco-lucia / s. 34 jag är din flickvän nu / s. 35 jullovstips / s. 35 varde lux! / s. 35 ruben / s. 36 notiser Chefredaktör: Jenni Tuovinen, 044 3755437, jenni.tuovinen@skolungdom.fi / Art Director: Antton Nuotio, 044 0545471, anttonnuotio@gmail.com / Förbundsordförande: Hanna Backman, 044 2778669, hanna.backman@skolungdom.fi / Generalsekreterare: Emma Hovi, 044 0690098, emma.hovi@skolungdom.fi / Organisationssekreterare: Tea Tennberg, 09 644 881, tea.tennberg@skolungdom.fi /// Medarbetare: Jenni Tuovinen, Antton Nuotio, Hanna Backman, Emma Hovi, Tea Tennberg, Valter Söderman, Frej Vuori, Karin Ringbom, Emma Sundstén, Elina Andersson, Sofia Mattjus, Sara Hovi, Ida Henriksson, Christoffer Gröhn, Nora Rinne, Liselott Lindström, Gustav Rehnby, Alina Böling, Fanny Fröman, Matts Bjolin, Petter Erikslund, Jessica Suni, Tiia-Marie Sundberg, Emma Mustala, Ted Urho, Anni Eckerman, Otto Ekman, Heidi Norrbygård/// Finland Svenska Skolungdomsförbund (FSS) r.f. har gett ut Elevbladet sedan 1920 under namnet Nordan, Svensk Undom, Ung Makt och Elevbladet / fst@skolungdom.fi www.skolungdom.fi / Ansvarig utgivare: Förbundsordförande Hanna Backman /// HBL:S TRYCKERI


Lite mera Robin Hood TEXT: Hanna Backman

En vän berättade om en skola där föräldrarna hade råd att sponsorera klassens skolprojekt så att alla ungdomar kunde flyga hela vägen till Etiopien för att överräcka lådor med skolmaterial. Man tog bilder av de vita ungdomarna lekandes med oförstående halvnakna svarta skolbarn, och åkte hem stolt och präktig. Skolprojekt om globalt ansvar hurrahej, vips så fick alla ungdomar en middagshistoria som räcker livet ut. Jag vet inte vilket som är värre; den uppenbara orättvisan eller gruppens oförmåga att förhålla sig till den med ödmjukhet och respekt. Globalt ansvar har blivit ett ”brand” man klär sig i för att skyla över det dåliga samvetet över att man har det bättre än större delen av jordens 6,7 miljarder människor. Googla Globalt ansvar och de tio första sidorna länkar dig till multinationella och svenska företag som omnämner globalt ansvar på sina hemsidor. Det är ju naturligtvis positivt att det blivit trendigt att förbättra världen, även om man kan diskutera huruvida renandet av våra samveten med plåster är den rätta vägen att gå. Men visst kräver vi det, hur ska vi annars kunna fortsätta köpa kläder på H&M och möbler på Ikea utan att skämmas? Katalogen är tryckt på miljövänligt papper, de har en t-skjorta av organisk bomull i sin kollektion, tio cent av 40 euros-byrån går till att rena vatten och det är ju BRA, så vi köper konceptet. Och så rullar det på. Finanskris, matkris, klimatkris, skuldkris, människorättskris. Tidningarna smäller upp den ena krisrubriken efter den andra och politiker och beslutfattare världen över vänder kappan efter nyhetsvindarna. Människorna blir fler och fler och klyftan mellan rik och fattig fortsätter att öka. Djur- och växtarter utrotas och biodiversiteten minskar. Informationen om vart vår värld är på väg är lättillgänglig men ändå lever de flesta av oss vidare som om vi inte hade någon aning om hur orättvis fördelningen av jordens resurser är. Vi ojar oss, fiser lite grann, stänger av TV:n och går och lagar mat. Men det håller inte. Den 23 september detta år hade mänskligheten konsumerat det världen producerar under ett år, räknat från den första januari. Dagen då vår konsumtion överskrider världens kapacitet inträffar tidigare och tidigare varje år. Om alla levde som Matti Meikäläinen skulle det i dag behövas fyra jordklot för att få resurserna att räcka

4 • ORDFÖRANDES KOLUMN

till alla. Alternativ? Göra det vi vet vi borde, och enligt bästa förmåga satsa på hållbara lösningar. Inte svårare än så? Faktum är att jag tycker att det är ganska svårt. Vi skulle mer än väl klara ekonomin även om vi bara köpte rättvist producerade produkter. Vi skulle rent av klara oss utan de flesta produkter vi envisas med att köpa. Det vet du lika väl som din granne. Men det tycks krävas en närapå religiös övertygelse för att bryta beteendemönstren som likt barnbidraget ges till barnet som växer upp i det slitåslängsamhälle som föräldragenerationen så fint berett. Det globala ansvaret konkurrerar ständigt med individualismen, som med sin populärmedvetenhet har fått en hel del anhängare på sitt lag. Det går upp för mig att det som saknas mest av allt är en mer opartisk och blygsam attityd till världen, en attityd som erkänner att det finns en mycket starkare kraft som inte kan reduceras eller förstås. Jag hävdar att det som är ”rätt” och ”fel” inte automatiskt kan placeras i ett diagram för mänsklig lycka och uppfyllelse. Allt handlar inte om oss, hur svårt det än är att begripa. Den individualistiska och människocentrerade världsbilden är inte nödvändigtvis given utan beror snarare på kultur, språk, vanor och beteendemönster. Denna slutsats drar jag ur insikten att vissa språk helt saknar individbegreppet och att man i vissa kulturer villigt ställer sig underst i naturens rangordning. Att se sig själv som en liten, liten del av det stora världspusslet där allt hänger samman är ett synsätt som kan tränas och läras in. Det här kommer knappast som någon nyhet. Respekt och uppskattning för kulturell diversitet måste kultiveras genom kunskap och dialog, likaså förmågan att förstå konsekvenserna av sina handlingar ur ett globalt perspektiv och i relation till andra varelser och fenomen. Jag drömmer om den dag då skolan inser sin roll i skapandet av en bättre värld genom att ta sitt ansvar i fostrandet till globalt ansvar. Till dess kan vi göra vårt, lägga på oss Globalt ansvar-brillorna och chockas av tidningarnas, vännernas och medias subjektiva världsbild. Att göra tvärtom är inte konstigt, utan snarare upplysande. För en annan värld är faktiskt möjlig.

HEY MEDLEM!

Namn: Caroline Hall // Ålder: 20 // Skola: Svenska Yrkesinstitutet, bildartesan // Medlem i FSS sedan: högstadiet

TEXT: EMMA HOVI

Efter ett telefonsamtal fick vi veta att Caroline Hall går i en klass med roliga människor och har koll på alternativa julklappar.

Det sägs att julen är en enda stor konsumtionsfest. Håller du med? Lite grann, det blir väldigt koncentrerat till ett enda tillfälle.

Förra Hey Medlem Jens vill fråga dig vad du gör då ingen ser? Oj, sjunger! Fast det gör jag ju också när andra ser.

Exakt. Föredrar du film eller litteratur? Film.

Ah, vi har en näktergal på tråden. Nåmen, vad är bra i just din skola? Det går roliga människor i min klass, dessutom får man syssla med mycket praktiska saker.

Borde alla världens medborgare ha fått rösta i presidentvalet i USA? Det tycker jag kanske inte. Nä.

Är du slösare eller snåljåp? Slösare!

Intressant. Skulle du kunna tänka dig att äta vegetarisk skolmat tre gånger i veckan? Javisst, någon dag i veckan. Jag tycker om viss vegetarisk mat.

Jasså. Tror du på övernaturliga fenomen? Ja, det gör jag nog. Det kan finnas andar och sånt tror jag.

Jaha Caroline, vad betyder globalt ansvar? Det innebär att man tänker på miljön och andra människor i allt man gör.

Spännande! Visste du att du kan ge bort en get i julklapp via Kyrkans utlandshjälp? Det visste jag!

Respekt och systerskap! Vad vill du fråga nästa Hey Medlem? Vem är din största förebild?

Vad önskar du dig i julklapp? Pengar behöver man ju alltid. Men ja, faktiskt önskar jag mig ett stativ till min kamera.

Knivigt, knivigt. Tack för din kreativitet och tid säger vi! Och en riktigt god jul.

Medverkande i Elevbladet 6/08 ELINA ANDERSSON Elina är en 20-årig helsingforsbo. Hon studerar journalistik för andra året men har ännu inte klart för sig vad hon ska bli när hon blir stor. Elina slösar alldeles för mycket pengar på kläder och lyssnar fortfarande på 80- och 90-tals musik. Främst är Elina intresserad av olika folk och kulturer världen över.

SARA HOVI Sara Hovi är FSS:s vice ordförande, och kommer från Vasa. Sara är besatt av att blåsa tuggummibubblor, hon kämpar mot sina i-landsproblem och spenderar samtidigt för mycket pengar på tidningar. Sara blir glad då någon doftar gott, och hon har just börjat spela i en orkester.

CHRISTOFFER GRÖHN Christoffer, som också kallas Toffe, studerar journalistik och skriver noveller på uppmaning. För att få igång skrivprocessen drack han öl och lyssnade på Eva Dahlgren.

5 • HEY MEDLEM!


NIO BILDER BILDER: HELEN KORPAK (600x450.blogspot.com)

Tanter och medmänsklighet TEXT: EMMA HOVI

Min mormor bor på femte våningen i ett höghus som doftar gammalt trä. Utsikten från fönstret begränsar sig till en hundpark, ett kyrktorn och hamnen där passagerarfartygen lägger till. Går man ut på balkongen ser man dessutom ett skrangligt plåtgarage som inte fyller annat än en funktion – lekplats för husets sjuåriga pojkar. Lekplats är i denna kontext milt uttryckt, snarare kunde man tala om slagfält! Ungarna skuttar omkring som tokiga på plåttaket med kulsprutor i händerna varje förmiddag. De tar paus vid middagstid och så återvänder de till barrikaderna igen och härjar tills energin tar slut. Mormor påstår att de inte för mycket väsen, hon störs inte av krigsrop och dödstjut. Däremot oroar hon sig för att det ruttna plåttaket vilken sekund som helst ska ge vika och klippa av ben och armar på krigshjältarna. Plåtkanter är fruktansvärt vassa, det vet alla som någon gång har öppnat en konservburk. Så går ångestfyllda mormor ut på balkongen och hojtar till pojkarna att hoppa ner från det oberäkneliga taket och fortsätt kriget på annat håll där det inte finns en risk att skära sig på knivskarp plåt. Hon kan inte riktigt urskilja svaret som kommer fem våningar ner, men hon kan ana sig till det när en liten plastkula kommer vinande förbi örat. Hon har sparat kulan och visar den för mig när jag kommer på besök. Jag hävdar att ovanstående incident speglar en samhällsattityd som inte är särskilt sund. Det kallas individualism. Att visa medmänsklighet gentemot och omsorg om andra är inte nödvändigtvis uppskattat i ett klimat där vi så gärna vill tro att vi kan stå på egna ben utan stöd av någon annan. Också sjuåringar tycks ha förstått tankesättet. En gammal tant som står och ropar från balkongen kan rimligtvis inte ha någon annan avsikt än att vara elak. Det hela är ju absurt – hur ska vi kunna ta hand om varandra om vi inte är beredda att tro på att alla kan visa medmänsklighet? Mormor har inte sett till pojkarna på länge och plastkulan har hon slängt bort. Förhoppningsvis kommer plåtskjulet inte att stå kvar särskilt länge. Än mer hoppas jag ändå att pojkarna leker någonting annat än krig och att rekvisitan är något annat än kulsprutor.

6 • KOLUMN

7 • NIO BILDER


ALTERNATIVA JULKLAPPAR TEXT: SOFIA MATTJUS BILDER: ANTTON NUOTIO

Rädda världen via din DATOR TEXT: JESSICA SUNI

Världen ter sig ibland som en tröstlös plats. Krig, klimatförändring, fattigdom och katastrofer fyller nyheterna. Därför är pelastamaailma.fi (Rädda världen) en välkommen nyhet för alla som känner sig maktlösa inför globala problem. Världen kan räddas i små bitar lyder mottot för sajten. Alternativ 1: Vad: Ett loppispresentkort. För vem: Till vännen som skulle vilja konsumera mindre, men som dessvärre är en obotlig shoppaholic. Varför: I dessa tider, när miljömedvetenhet och recycling är modeorden nummer ett och två, så är (och borde) loppisbutiken vara ditt och dina vänners alternativ nummer ett! Lämna dina gamla kläder vid loppiset när du har tröttnat på dem och inhandla nya istället!

Alternativ 3: Vad: Baddräkt eller simbyxor. För vem: Till din bekant som borde kunna simma bättre. Varför: Bara det att få ett badplagg mitt i vintern är rätt alternativt och oväntat. Men har du någon i din bekantskapskrets som av någon anledning inte är så bra på denna livsviktiga aktivitet så är det dags att köpa henne eller honom ett badplagg och ett presentkort till närmsta simskola. Det blir en uppmuntrande knuff för dem att faktiskt lära sig hund- och bröstsimmet.

Alternativ 2: Vad: Klippbok. För vem: För din glömska morfar eller farfar Varför: En klippbok kräver lite mera planering än andra presenter men kommer garanterat bli en uppskattad julklapp. Här kan du klistra in tidningsklipp från det gånga året och limma in pinsamma, roliga och vackra foton. Det är ett bra sätt att både för dig och din vän att minnas alla trevliga stunder eller de pinsamma stunder som du redan lyckats förtränga.

Alternativ 4: Vad: En pokal. För vem: Till någon som förtjänar det. Varför: När någon nämner ordet “hjälte” tänker väl de flesta av oss på Batman eller Stålmannen. Men sanningen är ju att de flesta hjältar finns mitt ibland oss. Det kan kusin som hjälpte dig med ett skolarbete eller din granne som var med när ni renoverade huset. En pokal blir en fin symbol över just din vardagshjältes gärning och garanterat en uppskattad sådan!

Rosetter: Här får du användning för alla band, snören och rep som ligger och skräpar i huset – istället för de traditionella bollarna är rosetterna ett trevligt alternativ till julgranens främsta pynt!

Fjäderboan: Glitter i all ära, men det är inget som slår en riktig härlig fjäderboa. Precis som julglittret finns den i regnbågens alla färger, så det är bara att välja och vraka!

Glödlampor: För att det inte skall bli alltför mörkt under årets största men samtidigt mörkaste högtid är det bra att ha ett alternativ till julgransljusen. Också discolampor rekommenderas!

Grandilemmat När julafton sedan anländer brukar de flesta ha köpt, huggit eller stulit en grön prydnad som får stå och barra i husets centrum (eller damma om man använder sig av plastvarianten). Föräldrarna envisas med att det varje år ska vara röda, och endast röda, julgransbollar. Traditionen har helt enkelt inget rum för alternativa lösningar. Men skam den som ger sig! FSS presenterar alternativ till det traditionella julpyntet.

När du läser detta är det skrämmande nära till årets höjdpunkt, nämligen julafton. Men lika mycket glädje som denna högtid kan frambringa kan den också orsaka sådan vånda och stress att provveckorna kan verka rent av ljuvliga i jämförelse. Det främsta stressmomentet

8 • ALTERNATIVA JULKLAPPAR

enligt flera helt ovetenskapliga undersökningar lär vara skaffandet av julklappar. Bara det faktum att handeln nuförtiden redan kan börja i september ger till och med de mest inbitna julfirare migränsymptom. Men det finns andra problem. Förutom att människor anser sig ha för

många personer de “måste” handla klappar åt, så lär det främsta problemet vara idétorka. Vad i hela världen skall man köpa till vänner, mormödrar, farbröder och katter som redan har allt? Lugn bara. FSS finns här för din julstressade själ.

Man behöver inte rädda hela världen, åtminstone inte ensam och inte på en gång. Det är budskapet bakom den interaktiva världsförbättringstjänsten pelastamaailma. fi. Precis som många andra sociala nätsamfund erbjuder sajten användarna möjligheten att delta i och starta egna små projekt för en bättre värld. Men till skillnad från till exempel Facebook är det här också sidans huvudsakliga funktion. – Vi ville skapa ett forum där användarna själva kommer åt att påverka och kan utveckla påverkningsmöjligheterna. Något liknande fanns inte från tidigare inom referensramen för föreningsfältet, säger Lauri Soini som är webbproducent för Kyrkans Utlandshjälp. Pelastamaailma.fi öppnades i oktober och har under sin första månad hunnit samla över 400 användare. Tjänsten är avsedd för både privatpersoner och föreningar. En av målsättningarna med den är att väcka diskussion om

olika ämnen som berör till exempel miljöfrågor, mänskliga rättigheter, solidaritet, fred och djurens rättigheter. – Det här är ett bra sätt att få fram sina egna synpunkter och göra en insats. Tröskeln att delta är låg och man kommer i kontakt med andra som tycker lika. Man kan också få nya idéer och tjänsten kan hjälpa en att hitta sitt eget sätt att påverka, säger Lauri Soini. Tjänsten upprätthålls av Kyrkans Utlandshjälp. Nio andra organisationer har också medverkat i planeringen, bland annat Amnesty, Greenpeace, Finlands FN-förbund och Servicecentralen för utvecklingssamarbete Kepa. Många bäckar små... Även om sajten grundats på intiativ av olika föreningar domineras pelastamaailma.fi av grupper som startats av privatpersoner. Att delta är mycket enkelt. Efter att man registrerat sig som användare kan man gå med i räddningsuppdrag som någon annan hittat på eller grunda ett helt eget uppdrag som andra kan delta i. Man behöver inte vara med om allting eller ta sig an uppgifter som verkar övermäktiga. I presentationstexten för sajten står det att du kan rädda just den bit av världen du själv vill genom pelastamaailma.fi: Stora saker består av små saker.

– Som målgrupp har vi personer som redan är intresserade av den här tematiken, men vi har inte sett något behov av att begränsa tjänsten till en viss åldergrupp. Vår vision är att utvidga det till en tjänst för hela folket, säger Lauri Soini. Några av de mest populära projekten är ”Fillarna ut ur skåpet”, ”Överväg varje inköp” och ”Fler rättvisa kommuner i Finland”, som alla har samlat över 50 medlemmar var. Poängen med tjänsten är ändå inte att tävla om hur många användare man lyckas skrapa ihop. Lauri Soini ser diversiteten av grupper och medlemmar som en positiv sak. – Ett av våra mål är att erbjuda sådana personer som vi inte når på traditionella vägar en möjlighet att delta. Det finns en uppsjö av olika grupper att välja mellan och det är inte bara föreningar som bildat dem, säger han. För tillfället är pelastamaailma.fi en helt finskspråkig tjänst men instruktioner på svenska kommer senast vid årsskiftet då sajten annars också uppdateras. Redan nu är det möjligt att grunda grupper på svenska. – Vi har tänkt satsa på unga och vi vill också få med svenskspråkiga världsförbättrare. Goda idéer om hur man kan förbättra världen behövs alltid! säger Lauri Soini.

En nyttig tidstjuv TEXT: JESSICA SUNI BILD: ANTTON NUOTIO

Det är roligt att surfa omkring på ett webbforum där alla vill dra sitt strå till stacken för en bättre värld. Men det har sina faror. Man loggar in sig för att bekanta sig med tjänsten och kolla lite vad andra har hittat på. Innan man vet ordet av har en timme förflutit och man har blivit medlem i femton olika grupper samt grundat några egna. Under dagens lopp hittar man sig själv på sidan oftare än man planerat. Med jämna mellanrum måste man ta och checka hur många som hakat på ens förslag. När man borde arbeta med något helt annat får man fast sig för att sitta och fundera ut formuleringar för ett nytt räddningsuppdrag: ”Vilket låter bättre: Etiskt resande eller Ekologiskt resande...?” Att rädda världen är en tidsdryg uppgift. Det kommer man inte ifrån. Men det finns ju sämre saker man kunde sysselsätta sig med. I slutet av 90-talet utgjorde surfning på porrsidor en femtedel av all nätanvänding. På bara tio år har snusksurfandet förlorat ordentligt med mark till sociala nätverk. Idén med nätsamfunden är sympatisk, men i längden blir det lite monotont med alla mer eller mindre roliga tester, spel och gåvor som man kan spamma sina vänner med. Här kommer nätverk som pelastamaailma.fi in i bilden. Man behöver inte välja bara det ena eller det andra, utan de går bra att kombinera. Varje räddningsuppdrag innehåller en länk genom vilken man med några musklick kan sprida budskapet om uppdraget på Facebook. Vem har sagt att världsförbättring måste vara tråkigt?

9 • RÄDDA VÄRLDEN


 Återupptäck lunchboxen!

FÖRBÄTTRA VÄRLDEN (NÄSTAN) GRATIS! Texter av Hanna Backman, Emma Hovi, Alina Böling och Sara Hovi

Drygt 1,4 miljarder människor lever i fattigdom. Klimatförändringarna orsakade av människan ökar stadigt och sätter såväl biodiversiteten som människoliv på spel. De globala problemen i världen är många, och det kan kännas frustrerande att de sju rikaste personerna i världen med sina tillgångar kunde utrota världens fattigdom medan man själv, med sina drömmar, ideal och sina 57 euro på kontot, inte kan göra så mycket. Men även om en person inte kan rädda hela världen så kan var och en av oss göra en liten skillnad. Därför listar Elevbladet några tips på hur just du kan ta det globala i beaktande i din vardag.

Ibland går hela dagen utan att man kan äta hemlagad mat eller fylla magen med något ur kylskåpet. Sådana dagar är det lätt hänt att man spenderar dyra pengar på snabbmat, mellanmål från någon kiosk eller varför inte ett restaurangmål. Det är ofta väldigt dyrt att äta mat som någon annan lagat, och man bidrar ofta till onödigt slöseri i och med att snabboch kioskmat ofta serveras i engångsförpackningar. Därutöver är det svårt att kontrollera om maten är närproducerad, ekologisk eller rättvist tillverkad. Lösningen på dina och omvärldens problem heter Planering. Ska du resa någonstans? Kommer du att vara borta hemifrån i flera timmar? Packa med dig en vattenflaska, en lunchbox eller ett mellanmål hemifrån!

 Förälska dig i dina gamla, trasiga jeans! Jeans har länge varit det obligatoriska basplagget och att köpa nya jeans är något man satsar både tid och pengar på. Mycket tid och pengar – att hitta passande jeans är tidskrävande och så kostar de lika mycket som halva hyran. Men visste du att jeansen ur miljöhänsynsperspektiv det giftigaste plagget du kan köpa? Ett par jeans kräver mycket bomull, som är en otroligt törstig växt. För att tillverka ett par jeans krävs 6600 liter vatten och vanligtvis används fler än hundra kemikalier under odlingen. På så sätt bidrar jeansodlingen till att torrlägga floder, förgifta vattendrag och försämra levnadsförhållandena för växter, djur och människor i lokalmiljön. Så nu finns det ingen orsak att genomlida ytterligare ett tidsdrygt och kostsamt jeansköp! Gräv fram dina eller någon kompis gamla, utslitna och uppmjukade jeans och ge dem än chans till.

 Ät gratis! Köttindustrin står för 18 procent av Europas växthusgasutsläpp och hälften av USA:s vattenkonsumtion. Bland annat därför väljer en del personer att anpassa sina principer för att bli freganer, som härrör från engelskans free och vegan. Att vara fregan innebär att man ibland äter animaliska produkter om de erbjuds gratis. Det finns mycket mat som är dugligt att äta men som ändå slängs bort. Utanför stora matkedjor kan man hitta lådor med ätbar mat vars utgångsdatum passerat dagen innan. Också bakgården till restauranger och andra matserveringsställen kan vara riktiga guldgruvor. Den finkänsliga freganen äter inte öppnade förpackningar, men så länge man vet vad man gör behöver det inte innebära någon hälsorisk att plocka åt sig också löst liggande mat. Nyckeln ligger i att inte äta sådan mat som man inte kan avgöra när den blivit gammal. En annan tumregel är att produkter som vanligtvis är hårda har blivit dåliga när de är mjuka och tvärtom. Även om du inte gillar sopdykning kan du göra mycket för att äta billigare och samtidigt spara på jordens resurser. Ett tips för den som bor ensam är att hitta en middagskompis. Bjud din vän på mat ikväll så kanske du blir bjuden på mat imorgon!

 Skona plånboken med ylletröjor! När det blir höst, ruggigt och kallt är en vanlig reaktion att vrida upp temperaturen inomhus för att undvika att känna av kylan utomhus. En högre temperatur inomhus kan bli dyrt i längden – det bidrar till ökad energianvändning och därmed till slöseri av jordens resurser. Och elektricitet. Istället för att vrida upp värmen så fort temperaturen sjunker under nollsträcket kan du sänka temperaturen redan i oktober och vänja dig vid lite kyligare temperaturer. Blir du sjuk och förkyld kan du trösta dig med att det tar ett tag för din kropp att vänja sig vid förändringar men att det i slutändan leder till bättre immunförsvar. Hemstickade sockor och mönstrade halsdukar är alltid rätt och inget går upp emot värmande stearinljus och ljuslyktor en regnruskig höstkväll!

 Skaffa dig en vän! På ålderns höst kan vardagen kännas ensam och tom, speciellt för de som inte längre har nära och kära kvar i livet. Men att gå ut och roa sig eller knyta nya vänskapsband är inte lätt för en person som har svårt för att röra sig självständigt eller som inte har så mycket ork. Röda Korset, diakoniarbetare, vänstugor och andra sammanslutningar gör vardagen ljusare för dem som är ensamma genom att arrangera olika slag av vänverksamhet. Genom att ansluta sig till ett sådant samarbetsprojekt kan man få en god vän och

bli många erfarenheter rikare samtidigt som man gör en annan människa glad. Och om det inte finns något liknande projekt på din hemort kan du gå till ett närliggande åldringshem och knacka på!

 Rädda marken! Det är enkelt. Släng inte skräp på marken och plocka upp om du ser ett!

 Ge en blodig gåva! Varje år behöver cirka 50 000 patienter i Finland något slags blodpreparat, men att dessa patienter ska få blodpreparatet de behöver hänger helt och hållet på att frivilliga människor donerar av sitt eget blod. För att sjukvården vi har ska fungera är blodgivningen nödvändig, viktigt är dessutom det att det finns tillräckligt med blod från alla blodgrupper. I Finland är det Röda Korsets blodtjänst som har hand om blodgivningen. Blodtjänstbyråer finns faktiskt bara på 16 orter i Finland, men det finns också en så kallad mobil blodtjänst som reser runt och organiserar massblodgivningar på orter där en blodtjänsbyrå inte finns. Regler för vem som får donera blod är ganska strikta, både för att skydda mottagarens och givarens hälsa. Blodgivaren måste vara minst 18 och högst 66 år, väga minst 50 kg, vara frisk, ha ett tillräckligt hemoglobinvärde och så vidare. När man kommer till blodtjänsten fyller man först av allt i en hälsodeklaration,och går sedan genom den tillsammans med någon från blodtjänstens personal som avgör om man får ge blod. Att ge blod är ingen lång procedur, själva blodgivningen går på ungefär tio minuter och allt som allt tar hela besöket till blodtjänsten mellan en halv och en timme. Men det finns inget skäl att stressa igenom blodgivningsproceduren – fast man endast donerar 450 milliliter blod, alltså cirka 10 procent av den totala blodmängden, ska man ta det lungt resten av dagen och dricka mer än vanligt så att kroppen kan återhämta sig. Fast antalet blodgivare hittills har räckt till i Finland behövs hela tiden nya blodgivare. Att ge blod är ett enkelt sätt att göra en liten god gärning. Vill du veta mer om blodgivning? Sök dig då till webbsidan www.veripalvelu.fi.

 Skänk en get till en behövande! Det påstås att julen är en enda stor konsumtionsfest. Varuhus smockfulla med svettiga nervvrak, samveten som trasas sönder av vetskapen om att den väluttänkta, personliga julklappen högst antagligen inte finns bland bråtet på hyllorna och att man hursomhelst kommer att hetsköpa en intetsägande prydnad eller köksmaskin. Här kommer Kyrkans Utlandshjälp in i bilden som allas vår räddare, inte bara för i-landsinvånarna med för mycket pengar – också för invånare i länder vars årliga BNP knappt motsvarar omsättningen för den årliga julkommersen i Finland. På toisenlainenlahja.fi, Kyrkans Utlandshjälp, kan du skänka bort allt från plantor, höns, brunnar och yrken till människor i u-länderna för dina vänners räkning. Det billigaste alternativet är att ge bort en skoldräkt för fem euro, är din prisklass en helt annan kan du skänka ett helt klassrum till barnen i en by för 3900 euro! Projektet Annorlunda Gåva är långt ifrån ett hafsverk; Kyrkans Utlandshjälp lovar att produkterna inhandlas lokalt för att undvika långa transporter. Utöver själva produkten får människorna utbildning i anknytning till gåvan. Skänker du bort en get skänker du samtidigt bort utbildning i hur man sköter en get och dess killingar samt hur man bäst tar getspillning tillvara. Hela proceduren lyckas smidigt via hemsidan – rättfärdigad online shopping. När du handlat klart får du ett vykort som berättar om gåvan du köpt och hur du genom den delat med dig till människor i u-länder. Detta blir den fysiska presenten till din vän! Knyt en stor rosett runt kortet, lägg i säcken och känn givmildhetens sanna glädje.

 Rädda luften! Utan växterna och deras fotosyntes skulle vi inte kunna leva, springa, kyssas eller dansa. Skogar och träddungar tas ofta för givet men faktum är att varje människa för att motverka skogsnedhuggningen borde plantera sju träd om året. Om du har extra plats på din bakgård, alternativt bor nära något grönområde är det plättlätt att så ett litet frö. Det tar lång tid för en trädplanta att utvecklas till ett träd, men du kan ju alltid låta skötseln gå i arv åt ett lillesyskon eller en grannunge!

11 • RÄDDA VÄRLDEN


Global Solidarity 2008: vi gör anspråk på världsordningen! TEXT OCH BILDER: EMMA HOVI

Retro EBL: Vaddå IRC? Inskriven av Valter Söderman Elevbladet har kommit ut sedan 1920 och under dessa år har en hel del artiklar publicerats. Vi på Elevbladet har bestämt oss för att rota i arkiven och kommer nu under läsåret att publicera ett urval texter från Elevbladets långa historia. I det andra inslaget av artikelserien bekantar vi oss med en intervju från andra numret av Elevbladen år 1998 skriven av Carl ”Calle” Haglund och Frans J. Saxén, där de två lustiga gossarna träffar Ted ”Jördis” Urho för att ta reda på vad IRC egentligen är för något. Och då snackar vi inte galleriet, utan själva klienten. En fråga som säkert är lika mystisk för många än i dag.

För att börja med slutet vill jag utmana er! Lova mig att ni aldrig vaknar upp och inbillar er att någon annan ska lösa era problem. Lova mig att ni aldrig vaknar upp i tron om att någon annan ska göra er röst hörd; att någon annan ska bereda väg för er revolution. Det här är vad jag, tillsammans med åttio unga människor, lovade Gustav Fridolin när Globsol 2008 led mot sitt slut. Glosbol, Global Solidarity, är en konferens som varje höst sedan 2005 samlat unga människor från de nordiska länderna kring samma bord i kulturcentret Hanaholmen i Esbo. Konferensen zoomar in specifika teman och sakfrågor varje år, vilket gör deltagarskaran mycket brokig. Där möjliggörs tanke- och erfarenhetsutbyte över såväl språkliga som värderingsmässiga gränser. Konferensen kan ses som ett forum för organisationsaktivister med expertkunskap inom sitt samhällsområde, men vem som helst som är ung och intresserad får delta. Höstens konferens ägde rum 10-12 oktober. I fokus stod demografiförändring, mental hälsa och unga människors deltagande i demokratiska processer. Ämnena kan verka något diffusa, men de konkretiserades till slut till något som kallas problemlösning. Det är ett problem att den hysteriska urbaniseringen i de nordiska länderna avbefolkar landsbygden, det är ett problem att det i dagens samhälle råder ett klimat som stämplar mentala problem som pinsamma och onaturliga och det är ett problem att unga människor allt som oftast lämnas utanför demokratin. Detta

12 • GLOBAL SOLIDARITY

är exakt vad vi sysslade med under helgen; att upptäcka och definiera problem - och hitta lösningar. Arbetet genomfördes i workshops varvat med föreläsningar och diskussioner. Evenemanget var verkligen professionellt ordnat. Hanaholmen gästades under helgen av FN-forskare, framstående läkare, författare och tidigare riksdagsmän som delade med sig av sina historier och gav oss kött på benen. Arbetstakten var definitivt snabb. Tiden ville inte räcka till för det kryllade av nya bekantskaper att stifta och en hel massa intryck och information att smälta. Helst skulle man vara överallt, hela tiden. Det var ett under att vi hann med firandet av två vernissager som Levande bibliotek och buffémottagning på Svenska ambassaden i Helsingfors! Målet var att under helgen var att ta i tu med de problem som vi definierade precis i den stund när vi fann en lösning. Det resulterade i att vi skissade upp projektplaner, skrev brev, kopierades upp flyers, repade forumteater och tecknade stickers. Vi skapade Facebookgrupper, sjöng och skrev mejl. Det är otroligt hur tidspress kan ge näring åt kreativiteten! På söndagen presenterade vi resultaten av workshoparbetet. En stor del av diskussionen fokuserade på skola och utbildning, speciellt i fråga om mental hälsa och demokratifostran. Det bekräftades än en gång att skolan så ofta spelar huvudrollen, oberoende av vilka samhällsfenomen det handlar om. Att upptäcka att så många av deltagarnas tankar gick i precis samma banor när

det kommer till utbildning var helt fantastiskt. För visst är det så att ett samhällsengagemang inte kan schemaläggas, att en elevkårsstyrelse utan reell makt passiviseras, att skolan ska erbjuda professionella stödpersoner och att hela skolans verksamhetskultur skall genomsyras av solidaritet och demokrati. För att avsluta med början vill jag poängtera något annat alldeles fantastiskt. Gustav Fridolin, journalist för Sveriges TV4 Kalla Fakta, författare och före detta riksdagsman fungerade som ledare för workshopen som arbetade med unga och demokrati. I sitt avslutningstal sade han så här: ”När någon vuxen nästa gång klappar er på huvudet och tycker det är trevligt att få träffa framtiden – låt er inte luras! Ni är inte framtiden, ni är precis just idag. Alla de problem och fenomen som vi diskuterar är ju inte problem och fenomen sen nångång i framtiden, de är ju problem och fenomen just precis idag!”. Exakt. Materialet från Globsol 2008 presenterades i form av en resolution under Ungdomens Nordiska Råd, som höll session på Hanaholmen 24-26.10. http://globsol.info/svenska/index.html Globsols hemsidor http://www.joneysworld.com/?cat=10 Jonas Eriksson bloggade under Globsol 2008 – checka det! http://www.norden.org/unr/sk/index.asp Ungdomens Nordiska Råd

- Internet relay chat. Alltså??? - Man kan chatta i realtid med människor runt om i världen. Vad betyder chatta? - Prata med folk på nätet. Den är en svengelsk term. Det låter relativt komplicerat! - Nej, nej! Man bara loggar on! Vilket betyder vad på svenska??? - Man liksom tar kontakt med sin ISP, d.v.s. internet service provider. Varför IRC:ar du? - Jag träffar vänner på nätet, emedan jag ej kan träffa dem i verkligheten p.g.a. att de bor långt bort. Är IRC socialt? - I och för sig, men man sitter ju egentligen bara framför en dataskärm. Hur ofta IRC:ar du? - Cirka fem gånger i veckan Anser du dig vara beroende av IRC? - Nej inte jag, men bl.a. i USA lär det finnas människor som är det, vilket har orsakat vissa problem. Tycker du att ITC borde illegaliseras, emedan det kan ha skadlig efekt på samhället? IRC??? Det låter ju som någon nordirländsk terroristorganisation. Vad tror du Frans? - Jag vet inte Calle, kanske vi borde ta reda på det! - Ja, det låter ju sympatiskt. - Det vore kiva… En stund senare träffas de två oinformerade Ted ”Jördis” Urho, en IRC:are. Så Jördis, vad är IRC egentligen?

Hör du Frans, är inte det där lite överdrivet - Just det! Nä ja. Jag skämtar ju bara. -Hej, men grabbar nu måste jag fara hem för att IRC:a! Vi ses!

Vaddå IRC? – 10 år senare TEXT: Ted Urho (Bijou-jr @ IRCnet 1996-1999) BILD: Mathias Lejonqvist För tio år sedan hade jag en PC med en 15 tum tjock skärm, Windows95 och en internetuppkoppling på 33,6 kb/s. Kilobit i sekunden! För att komma åt min mail använde jag ett modem som satte telefonen ur spel, och tur var det om man kom genom till internetoperatören på femte försöket. I dag har jag bytt ut PC:n mot en Mac, modemet mot bredband, och IRC har bytts ut mot Mese och Facebook. Ändå kommer IRC alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta: det var där man hängde efter skoldagen för att snacka skit och det var där man höll kontakt med sina FSS-polare som bodde på andra orter. Och, FFS, IRC-galleria är inte IRC!

13 • RETRO EBL


VÄRLDSKARTAN JULAFTON UTAN GRÄNSER I Finland är risgrynsgröt, bastubad, släktmiddag, Kalle Anka och Jultomten självklara moment i många familjers julfirande. Julen firas samtidigt på många olika håll i världen. Elevbladet har därför frågat ungdomar från olika delar av världen hur man firar jul hemma hos dem.

1. ARGENTINA Julen inträffar i mitten av sommaren, då det är 30 till 35 grader varmt. På julafton samlas vi med min pappas släkt, och på nyår med min mammas. Man räknar farbröder, morbröder, fastrar och mostrar, kusiner och deras makar och barn. Vi är aldrig färre än 40 personer. Alla dricker och äter för mycket av de traditionella efterrätterna och dryckerna; claricó (fruktsallad med sött, vitt vin), pan dulce (liknar italiensk panettone), olika slags turrón (en sötsak gjord av honung och jordnöts eller mandelkräm) och äppelcider. Vid midnatt kramar och pussar alla varandra (det tar mycket länge), det skjuts raketer och smällare överallt och hundarna skäller på dem över hela staden. För vissa är julafton fortfarande en religiös högtid men för de flesta är det en stor familjehögtid i mitten av sommaren.

//Mariano 2. WALES Den 24 och 25 december firar min familj jul. Det är en familjehögtid och min mormor kommer och bor hos oss den tiden varje år. Den 24 är en dag av förberedelse mer än någonting annat, då man gör allting klart för firandet dagen därpå. På kvällen varje år deltar jag och min familj i nattmässa vid vår lokala katolska kyrka. Den 25 börjar med utbytandet av gåvor som efterföljs av lång lunch med traditionell gås och kalkon. Resten av den 25 och påföljande dagar får vi besök av släktingar och äter och äter och äter. // Alex 3. ETIOPIEN Julen är en stor högtid i Etiopien. Runt klockan fem på morgonen går alla till kyrkan

och återvänder hem klockan nio. Det första vi gör efter det är att utföra den etiopiska kaffeceremonin och efter det äter vi frukost. Men innan det blir vi välsignade av våra föräldrar, far- och morföräldrar. Efter det samlas alla i byn för att dricka kaffe. När vi möts denna dag säger vi ”Melkam ye genne beal” vilket betyder God jul! // Bante 4. UZBEKISTAN Det enda vi firar under vinterhalvåret är nyårsafton. Vårt traditionella nyår kallas Navruz och det firar vi den 21 mars. Då samlas vi med familjen, äter en mäktig måltid och dricker vin. Vi brukar samtala och titta på TV – ganska vanliga grejer. Vid midnatt skjuter vi raketer. Det här är nog den trevligaste dagen jag har med mina föräldrar. // Akmal

5. PERÚ Julaftonen sker på sommaren i Perú. Den 24 kommer min mamma hem från jobbet klockan 12 och resten av dagen är vi latare än någon annan dag på året. På kvällen tar vi på oss finkläder och åker vi till mormor. Min mammas syskon och deras barn är där och vi dricker vin och äter tillsammans. Mormors hemfyllda kalkon och sötpotatis finns alltid på middagsbordet och det är alltid en lika stor succé. Vid midnatt går alla ut på gården för att titta på fyrverkerierna och önska alla grannar God jul. Sedan går vi in för att höra på då mormor återberättar Jesu födelse. Hon ställer upp små dockor som föreställer Maria, de tre vise männen, herdarna och så vidare. Den yngsta kusinen får alltid lägga Jesusbarnet i krubban. Efter detta delar de yngre kusinerna ut julklapparna som ligger under julgranen. Det

är en lång och högst utdragen process… När julklapparna är utdelade går jag ut för att fira natten med mina vänner. // Andrea 6. ITALIEN På julafton samlas hela familjen runt bordet för att äta. Vi äter en massa olika rätter som min mamma förberett. På kvällen spelar vi traditionella sällskapsspel som exempelvis Tombola (ett slags bingo) och vid midnatt går alla katoliker till kyrkan för att delta i gudstjänsten. Den 25 och 26 träffar man släkt och familj, äter lunch tillsammans som består av liknande rätter som på julafton. Under dessa dagar kan man i staden titta på föreställningar av julevangeliet, lyssna på musik på gatorna och betrakta ljusshower. Det är en magisk atmosfär i luften. Olika välgörenhetsevenemang pågår som samlar in pengar för humanitära projekt eller för att

ge julmat åt fattiga. Julen är en väldigt glad högtid för de flesta, men ju äldre jag blir desto sorgligare tycker jag att det är. Vi äter på tok för mycket, den katolska innebörden har glömts bort och hela högtiden kretsar kring konsumtion. // Salvatore 7. JAPAN Den 24 december firar man jul i Japan. Få japaner är kristna så julafton är främst en kul grej innan nyårsafton, som är en betydligt större högtid för oss. De flesta familjer köper julkaka och köper presenter. En del har till och med en julgran, i plast naturligtvis. När jag firade jul hos min kompis i Tjeckien blev jag överraskad över att de hade riktiga träd och att de träffar sina släktingar flera dagar i rad, för det gör inte vi. // Yukiko

8. NORGE På morgonen den 24 ser jag och min syster på Tre Nøtter til Askepott och Reisen til julestjernen och så äter vi pepparkakor och mandariner till frukost. Innan lunch kommer nissen (tomten) på besök i grannskapet och ger godispåsar till alla barn och alla är söta och sjunger. Tillsammans med hela familjen (morbröder, farbröder, mostrar, fastrar, kusiner etc.) äter vi risgrynsgröt med knapp i till lunch, för min kusin är allergisk mot mandel. Vinnaren får en marsipangris (det är helt ok, för hon som är allergisk hittar aldrig knappen ändå) och på eftermiddagen går vi i kyrkan. Sen är det stor julmiddag hemma med mormor, morfar och familjen och helt till slut är det kaffe och julklappsutdelning. Åå, jeg gleder meg til jul! // Elisabeth


NIGHTVISIONS

N

Y EN

M

Text: Antton Nuotio

Vegetarisk lasagne Ugnsrätter är inte bara väldigt lätta att laga, de mättar dessutom magen på ett alldeles unikt sätt. Såhär innan julskinkar dimper ner på bordet tipsar FSS-förbundsstyrelsemedlemmen Tiia-Marie Sundberg om en smarrig vegetarisk lasagne som är lika god som den är lätt att laga! EBL TIPSAR: Klipp ut receptet och skicka det som julkortsbilaga till någon du tycker extra mycket om!

6 portioner

2-3 msk sojasås

Grönsakssås: 250g lasagneplattor 2 msk olja 4 vitlöksklyftor 3 morötter 1 liten zucchini 1 röd paprika 1 burk tomatkross 2dl vatten 1 grönsaksbuljong 1 msk honung 2 tsk oregano ½ tsk svartpeppar aningen cayennepeppar

Ostsås: 1-2 burkar grynost 1 burk (2 dl) crème fraiche 1 ägg 1 msk citronpeppar 1 ½ tsk örtsalt 100g riven ost

1. Börja med grönsakssåsen. Tvätta och ansa grönsakerna, skär dem sedan i små tärningar. Finfördela löken. Värm oljan i en stekpanna och fräs grönsakerna i den. Tillsätt tomatkross, vatten samt kryddor. Låt såsen småkoka på låg värme i ca tio minuter. 2. Rör ihop ostsåsen genom att blanda grynost med crème fraiche, ägg och kryddor. 3. Täck bottnet av en smord ugnsform, med ett tunt lager grönsakssås. Bred ut en aning ostsås. Placera lasagneplattor så att hela ytan täcks. Fortsätt på samma sätt tills du nästan nått formens kant. Slutligen Strö riven ost på de översta lasagneplattorna. 4. Lägg lasagnen i 175°C ugn till en halvtimme. Täck därefter lasagnen med aluminiumfolie och låt den vara i ugnen en halvtimme till.

Nästan alla upplever att det är jobbigt att vakna klockan tre på morgonen efter några timmars nattsömn, oberoende av varför man gör det. För mig var det speciellt tungt att vakna den 25 oktober, för jag var på väg till skräckfilmsfestivalen Night Visions. Och i ärlighetens namn är jag ingen stor anhängare av skräckfilmer. Efter att ha gjort lite research visste jag åtminstone så mycket som att Night Visions grundades år 1997 och att festivalen koncentrerar sig på skräck-, fantasi-, sci-fi- och kultfilmer. I år arrangerades festivalen under namnet Maximum Halloween 3008 i biografen Maxim i Helsingfors. ”Maxim” och ”Maximum”, riktigt smart! Festivalen hade egentligen börjat ett par dagar tidigare och när jag anlände hade man redan hunnit visa film ganska många timmar under den dagen. Det kan ju bero på den sena tidpunkten, men genast när jag passerat godisförsäljningen märkte jag att det inte inte fanns någon extra rekvisita. Jag hade väntat mig åtminstone blodiga zombies, ormar som gömmer sig i wc-stolar eller småflickor med rabiesskräck. Människorna hade inte ens klätt sig enligt temat, om man inte räknar de mörka ringarna under ögonen som vakandet lämnat efter sig. Vilken tur att jag inte hade försökt klä mig enligt det bloddrypande temat! Eden Lake Eftersom jag är en fegis hade jag bara fått biljetter till de två sista filmerna. Den första av dem var Eden Lake (2008) i regi av engelsmannen James Watkins. Allra först vill jag säga att jag tyckte att filmen var strålande i fråga om regi, skådespelararbete och det tekniska utförandet. Den här filmen, i motsats till många andra skräckfilmer, baserade sig

inte på något övernaturligt eller icke-trovärdigt. Skräcken uppstår genom realistiska händelser, som nästan kunde vara tagna från det verklighet livet. Det här gjorde att filmen var speciellt påträngande och otäck. I filmen åker den unga läraren Jenny och hennes pojkvän Steve för att tillbringa veckoslutet vid en idyllisk sjöstrand. Ett vilt ungdomsgäng börjar reta dem genom att spela musik, stjäla saker och slutligen ta parets bil. Våldet börjar när de försöker prata med ungdomarna för att få sin bil tillbaka och av misstag dödar gängledarens hund. Den händelsen följs av en lång och mycket otäck katt-och-råtta-lek. Märkvärdigt vad nutidens ungdomar är ovilliga att kompromissa! Ofta kunde en sådan mängd våld uppfattas som en skrattretande kliché, men det är ingen som verkar vilja skratta åt den här filmen. Eller, nåja, någon finns det ändå. Filmen kommer kanske inte att bli någon filmkonstens milstolpe. Men knappast har filmen heller gjorts med tanke på att den skulle komma med i böckerna om ”1001 filmer som du måste se innan du dör”. Ett väl gjort arbete och bra skådespelare garanterade i alla fall att det här är en film som det lönar sig att se, ifall man av någon märkvärdig orsak vill se en kvalitativ film som på allvar väcker skräck och rädsla. I Drink Your Blood Efter Eden Lake var jag ganska utom mig av allt byxkissande och blundande och övervägde allvarligt att inte se den andra filmen, I Drink Your Blood (1970). Obetänksam som jag var bestämde jag mig i alla fall för att vänta på att filmen skulle börja, för det hade ju varit slöseri

att inte utnyttja den gratisbiljetten. Bara de mest hängivna skräckfilmsfanatikerna — och så jag förstås – var kvar när filmen började. Jag valde en plats nära utgången. Jag är allt annat än en vän av slasher-filmer och hade därför onda aningar i fråga om hur I Drink Your Blood skulle passa mina nerver. Lite senare visade det sig att jag hade gissat rätt. I filmen kommer ett obestämt gäng hippier till en liten by för att väcka anstöt hos byborna. Byborna försöker driva bort gänget som ägnar sig åt sjuka ritualer och droger. Slutligen betämmer en pojke att han ska smitta ner dem med rabies från sin döda hund. Det här får naturligtvis inte gänget att åka iväg, utan i stället följer en våg av våld, mera än vad som skulle vara nödvändigt. Någon egentlig idé bakom filmen kunde jag inte märka, utan filmen var enbart underhållande. Med det undantaget att det överhuvudtaget inte fanns något underhållande i den. Filmen har sagts vara ett utmärkt exempel på genren och som första film i USA som blivit förbjuden under 18 år har den nått en verklig kultstatus. Det gladde ändå inte mig speciellt mycket, för ungefär vid halva filmen fick jag nog och avlägsnade mig. Vilken tur att jag valt en plats nära dörren! Maximum Halloween 3008 motsvarade inte helt den bild jag har av en filmfestival som så här starkt anknyter till ett speciellt tema. Trots att den stämning som jag förväntade mig i viss mån saknades, är festivalen ändå helt säkert värdefull för alla vänner av skräck-, fantasi-, sci-fi- och kultfilmer. Det finns ett så litet utbud av den här typen av filmer att man sällan annars ser dem i Finland.

17 • NIGHT VISIONS


HUR SER FRAMTIDENS GUDALÄRA UT?

TEXT OCH BILDER: ELINA ANDERSSON

TEXT: FANNY FRÖMAN

Religionskunskap ska vara framtidens religionsundervisning. Det anser FSS som i början av november ordnade ett religionskunskapsseminarium i SFVsalen i Helsingfors. Målet med seminariet var att behandla utvecklingen av religionsundervisningen – ett ämne som verkar väcka blandade åsikter hos de finlandssvenska studerandena. Istället presenterade FSS ordföranden Hanna Backman kort den nuvarande läroplanen. Målet med dagens religionsundervisning är att ge studerandena beredskap att möta andra religioner, samt främja förståelse för andra människor. Först klev Maria Klingenberg, doktorand inom kyrkosociologi, upp på scenen för att presentera resultatet från sin forskning inom finlandssvenska skolungdomars syn på religionsundervisningen. Under våren 2006 intervjuade hon 31 stycken 19-åriga gymnasie- och yrkesskolelever om deras religiösa identitet. Enligt undersökningen var elevernas syn på religionsundervisningen kluven, men ändå generellt god. Ett genomgående drag var efterlysning av objektivitet och bättre möjligheter att själva välja vilken åskådningskunskap man tar del av. Intressant var att många såg den lutherska religionsundervisningen som det normala och inte reflekterade över att de tillhör just det lutherska religionssamfundet. –Då det lutherska upplevs som en norm, har man ju inte riktigt nått det mål som läroplanen strävar efter, påpekar Klingenberg. Den andra föreläsaren var Tuula Sakaranaho, lektor vid institutionen för religionsvetenskap vid Helsingfors universitet. Hon redogjorde för Finlands ovanliga religionsundervisningsmodell, där även minoriteter har rätt att kräva sin egen undervisning.

18 • FRAMTIDENS GUDLÄRA

KONFEKT I MASSOR UNDER FINLANDS FÖRSTA GODSAKSFESTIVAL

Modellen inrymmer flera praktiska problem, allt från organiseringen av undervisningen till framställningen av läroplanen. Hon såg religionskunskapen som en möjlighet, som skulle främja respekten och toleransen i vårt mångkulturella samhälle, men poängterade också problematiken inom modellen. Efter lunch var det dags för den andra delen av seminariet, en paneldebatt. Panelen var lite fåtaligare än planerat, men kaplan Björn Vikström och lektor Erik Klingenberg fick igång en intressant och livlig diskussion, med aktivt deltagande av publiken. Religionsundervisningens roll i formandet av elevens identitet, samt dess objektivitet, väckte många åsikter. – Då religionsundervisningen är uppdelad skapar man normer för ”normalt” och ”avvikande”, det skulle ge mer perspektiv om alla elever var närvarande vid undervisningen, anser Erik Klingenberg. Också Vikström delar Klingenbergs tankegång. – Varför läsa främmande religioner i separata grupper, då man istället kan läsa dem tillsammans och få igång en diskussion. Diskussionen kom även igång kring frågan huruvida etik, moral och främmande religioner borde tas in i lärostoffet i grundskolans lägre klasser – men till några direkta konklusioner eller svar kom man ändå inte. FSS vill tacka alla som deltog i seminariet. Själv upplevde jag det som ytterst intressant och hoppas att detta florerar i en fortsatt diskussion.

Hur skulle det smaka med chokladfylld vaniljtryffel, grön citrongräschoklad eller äkta mörkchoklad med en kakaohalt på 85 procent? Bland annat de här sorterna och många många fler kunde festivalbesökare få smaka på under Finlands första Chokladfestival den 15-16 november i Helsingfors. De första chokladfestivalerna arrangerades i Perugia i Italien år 1993. Därifrån har idén spridit sig runtom i världen och i dag arrangeras chokladfestivaler på många olika håll i Europa, USA och Australien. Under festivalen informerades det om varför choklad är nyttigt för hälsan samtidigt som berättades och hur denna läckerhet framställs. Den som ville kunde också prova exempelvis chokladmassage eller en chokladansiktsbehandling. Sammanlagt fanns över 30 företag resenterade, bland dem både inhemska och utländska. Jag var verkligen inte den enda chokladälskaren som valt att besöka chokladevenemanget, på plats fanns nämligen en stor drös med ivriga och nyfikna människor – från barn till pensionärer. Och naturligtvis fick man som gäst köpa och smaka på de mest exotiska chokladsorter. Själv tyckte jag mest om att smaka på vitchoklad med jordgubbar och basilika, mjölkchoklad med pistagenötter och salt, och mörkchoklad med citronskal och svartpeppar. Om du tycker att det låter som något för dig, finns de här smakerna i de finländska butikshyllorna från och med januari. Känner du att du också skulle vilja få en inblick i världens chockladutbud, men är för otålig för att vänta på nästa års chokladfestival i Helsingfors? I så fall kan du som chokladälskare besöka exempelvis Sverige, där det arrangeras flera chokladfestivaler – årligen!


EN TUGGA AV CARRIES STORA ÄPPLE TEXT OCH BILDER: IDA HENRIKSSON

Att promenera i Central Park en frisk och solig höstdag med en take away coffee från Starbucks i handen är verkligen just så romantiskt som det ser ut i Sex and the City. Jag har provat. Och nu kan jag stryka en punkt på min lista av saker jag ska göra före jag dör. Jag åkte till New York med min pojkvän och hans föräldrar på en knapp veckas semester för att fly höststressen i det mörka Helsingfors. Mitt mål var att ta reda på om det stora äpplet faktiskt är en så fantastisk stad som den som Carrie Bradshaw skriver om. Utgångsläget var fördelaktigt. Vi åkte, tack vare extra Finnair plus-poäng, i business class. Det bjöds på Champagne redan före planet hade lyft och fyra rätters middag under resan. Så mycket mer behövdes inte för att jag skulle vara himlen. Bokstavligen. Framme i New York bodde vi på ett stiligt hotell på East 42:nd street, alldeles invid Chrysler building och Grand Central Terminal. Skyskraporna tävlade om att nå upp till himlen och i gathörnet doftade det av prezel och roasted pecans. Alice i underlandet Jag älskar kläder och därför tänker jag dela med mig av några New York-tips för andra shoppingintresserade. Min första shoppingupplevelse i New York var antagligen den mest fantastiska. Vi promenerada på Times Square då jag lade märke till en flicka som stod i ett

gathörn och delade ut rosa flyers. Den rosa färgen väckte som vanligt mitt intresse, och triumfen var total då jag läste att det handlade om Betsey Johnsons sample sale (ni vet, utförsäljning) i ett hotell alldeles runt hörnet! Så jag släpade med mej pojkvännen inklusive föräldrar till en svit som var fullproppad, och då menar jag verkligen från golv till tak-fullproppad, med härliga BJklänningar i alla tänkbara pastellfärger. Hur är det här möjligt? tänkte jag, medan jag av dessa underbara gräddbakelser valde ut en (senare ångrade jag mej, varför bara en?) blommig kreation och två par typiska skyhöga Betsey-klackskor till ett skrattretande lågt pris. Där och då kände jag mej lite som Carrie. Från att ha känt mej som Alice i underlandet bland Betsey Johnsons kläder kan man kanske beskriva det som om jag kommit till världens största godisaffär när jag gjorde min entré på Victoria´s Secret. För de är ju som godis, alla dessa små trosor, BH:n och babydoll-nattlinnen. De trevliga biträdena började med att mäta mig, och sen fick jag en stor låda fylld med olika BH-modeller i min egen storlek som jag i lugn och ro kunde prova. Efteråt skrev ett biträde (som presenterade sig som Victoria – heter de alla så, eller råkade det sig bara?) upp mina favoritmodeller på ett litet ljusrött kort som hon sa att jag ska spara i plånboken. Sen var det bara att be om olika färger i de modeller jag var intresserad av. Så praktiskt! För övrigt säljer Victoria´s Secret också en massa skönhetsprodukter, bland annat karamelldoftande body lotions som jag skulle ha kunnat köpa kilovis av om jag inte kommit


ihåg flygbolagets viktgräns för bagaget. Prisklassen är helt ok, inte den allra billigaste men ändå helt överkomlig. Om du har vägarna förbi Ground Zero området, alltså stället där World Trade Center stod före 9-11 (vilket jag rekommenderar att du har, där håller röjningsarbetet fortfarande på och det är en riktig tankeställare) ska du ta en titt in på varuhuset Century 21. Eller en titt kanske inte räcker. Den här butiken säljer nämligen märkeskläder skitbilligt (ursäkta uttrycket)! Själv blev jag alldeles vild då skapelser av Valentino, Christian Lacroix och Diane von Furstenberg låg framför mej i en salig röra och utspridda på flera våningar. Det gäller att hålla huvudet kallt och hitta på nåt slags system för att finna pärlorna, för det finns också mycket skräp. Själv gjorde jag fynd som en Juicy Couturedräkt till mindre än halva originalpriset, Ralph Lauren-skjortor och Jessica Simpson-skor för en spottstyver. Om man är det minsta intresserad av mode lönar det sig att ta en promenad på Fifth Avenue och gå in i Saks. Det är som Stockmann, fast tusen gånger finare. Och dyrare. Men man behöver inte köpa nåt, jag fick mina mode-sinnen mättade av att bara gå omkring och titta på alla vackra kläder. Juicy Couture och Abercrombie & Fitch är lite mer ungdomliga butiker som har flaggskepp på den femte avenyn. Där vill alla biträden vara dina vänner, eftersom de får provision per varje kund de säljer nånting åt. Musiken spelar på full volym och man blir liksom i shopping-trans. Abercrombies trumfkort är de snygga killarna och tjejerna som

dansar vilt (ibland halvnakna) bland hyllorna. Rekommenderas inte för nybörjare. Från Broadway till The Met och Guggenheim I det här skedet hade min pojkväns pappa fått nog av den fantastiska shoppingen. Men New York är så mycket mer än shopping, det är en riktig kulturstad. Brinner du för musikaler, eller föredrar du opera? Här finns allt. Själv gillar jag både och, och det gjorde mitt reresällskap också. Så första dagen styrde vi kosan mot Broadway där vi såg musikalen Grease. Renodlad underhållning, kan man väl säga att det handlar om. Det fina är att alla medverkande är stenhårda proffs på både sång och dans. Inga pinsamma falsetter här, som man ibland kan råka ut för på finländska teatrar som har bestämt sig för att göra pengar på att sätta upp en musikal. Nej, här är konkurrensen så hård att man måste vara bäst på allting för att få en roll i någon musikal. Och det märks. Vi hade tur och fick biljetter från teatern samma dag, några timmar innan föreställningen började, vilket antagligen var billigare än att förhandsbeställa. Till Metropoiltan Opera hade vi ändå bokat biljetter långt före resan för att vara säkra på att få bra platser. Nästsista kvällen såg vi Verdis La Traviata – ett säkert kort som inte gjorde oss besvikna. Verdi är min favoritkompositör så det var bara att luta sig tillbaka i salongen och låta sig förföras av stämningen, takkronorna som hissades upp innan ridån öppnades och avtäckte en generöst utsmyckad scenografi. Medan musiken strömmade

in genom våra öron började våra ögonlock ändå så småningom falla ihop och jag tror att vi alla turvis tog oss en liten ”nap” i de sammetsdraperade stolarna. Detta trots att kostymerna var så undebara att man skulle ha kunnat titta på dem i evigheter utan få det tråkigt. Men vi var bara så jetlaggade och trötta efter vårt hektiska program och kilometer efter kilometer av promenad i staden. Av alla New Yorks museer valde vi på grund av den knappa tiden ut ett som vi ville besöka – Guggenheim. Redan själva museibyggnaden, designad av Frank Lloyd Wright, är värd ett besök. Utställningarna var dock inget vidare, men de byts ut med regelbundna mellanrum så vi hade väl bara otur. På vägen hem promenerade vi längs Upper East Sides vägar och jag föreställde mej att jag var Blair i teveserien Gossip Girl och fantiserade om hur det skulle vara att att bo här. Pannkakor och andra äkta New York -smaker I matväg är utbudet i New York oändligt. Jag rekommenderar den anrika Oyster Restaurant på Grand Central (de har de största och rödaste hummrar jag nånsin sett!) och China Towns små matställen (observera att det endast går att betala med cash där), för att nämna några favoriter. Det lönar sig inte att äta morgonmål på hotellet, gå istället ett par kvarter bort till någon Deli, som det heter, där man kan beställa allt från egg on a roll till fruitsalad och pancakes. Mycket mer autentiskt och till ett mycket billigare pris än på hotellet. Först

köar man vid en disk för att beställa maten av kockar som står på andra sidan och steker korvar och ägg och gud vet vad och sedan betalar man vid kassan. Det verkade som om amerikanerna själva också gillar att springa via Delin före jobbet. Själv körde jag med pannkakorna en morgon och mängderna var, liksom allt annat i Amerika, enorma. Sent på kvällen kan det vara svårt att hitta ett ordentligt matställe som har öppet, det är inte som i Europa där man äter middag till långt in på natten. Efter vårt operabesök tog vi därför med oss pizza till hotellrummet och delade på en flaska rödvin ur tandborstglas – ganska mysigt även det! Om du är i New York, ta vara på tiden och gör allt det du vill göra och se allt det du vill se. Med hjälp av lite planering går det bra, till och med på mindre än en vecka! Åk subway, fotografera Frihetsgudinnan från stranden och skratta åt alla turister som köar i många timmar för att få åka ut med båten för att se henne närmare – det är ju därför man har zoom på kameran! New York är en stad man ska uppleva med alla sinnen. Där finns så mycket vackert att se, höra och känna. Så många smaker och dofter – ta vara på dem! Jag förstår varför Carrie är så förälskad i sin stad och varför det krävs en hel teveserie och en film för att beskriva den kärleken.


MILLENNIUMPRIS FÖR VIDAREUTVECKLING AV MÄNSKLIGHETEN

RS E T L A W WEBT IPS

TEXT: VALTER SÖDERMAN

I början av oktober ordnades Millenium Youth Forum 2008. Tillställningen gav ungdomar en chans att träffa Milleniumpristagarenv Robert Langer och få en insikt i framstegen inom dagens vetenskapliga forskning. Elevbladet tog en tripp till vetenskapscentret Heureka i Vanda för att lyssna på den nyblivne vinnaren. – Låt ingenting stoppa dig om du tror på det du gör, var hans budskap. Dr. Robert Langer, 60, är på många sätt en enastående vetenskapsman, något av ett dagens universalgeni. Han är den yngsta personen (vid 43-års ålder) som någonsin blivit invald i alla tre USA:s vetenskapliga akademier: National Academy of Sciences, National Academy of Engineering och Institute of Medicine. Langer har kallats en av de största uppfinnare inom medicin någonsin, håller 380 patent, har skrivit 680 artiklar och 13 böcker och är känd som fadern bakom exakt dosering av läkemedel i kroppen (med hjälp av nyskapande material som släpper ut medicinen i rätta doser) och det så kallade ”tissue engineering”, det vill säga odling av mänskliga vävnader och organ. Priset det första i sitt slag Milleniumpriset i teknologi (eng. Millennium Technology Prize) är världens största teknologipris och delas ut vart annat år. Priset har sitt ursprung i Walter Ahlström-priset som firman Ahlström tillsammans med finska staten i många år hade tilldelat forskare och uppfinnare inom nyskapande teknologi. År 2002 skapades Millenium Prize Foundation av finska staten och åtta finländska företag inom teknologibranschen, för att skapa ett större, mer prestigefyllt finskt pris. Prisets beskyddare är republikens president och det är även hon som tilldelar vinnaren prispokalen. Prisets ideologiska bakgrund ligger i att det inte förr funnits ett stort pris för teknologi och innovationer inom vetenskapen. Nobel-priserna i vetenskap (fysik, kemi och fysiologi eller medicin) grundar sig alla på helhetlig och långvarig grundforskning, inte enskilda uppfinningar. Det beror på att man vill undvika pinsamma situationer där man gett priset för något som senare visar sig vara fel eller rent av farligt. Ett klokt beslut, men även nya och fräscha uppfinningar borde väl få uppmärksamhet? Det var precis så som man tänkte i Finland då Milleniumpriset stiftades. Led-ljus och www Själva kriterierna för priset säger att innovationen ”direkt ska förbättra människors livskvalitet, grunda sig på humana värden och verka positivt för en hållbar ekonomisk

24 • MILLENIUM YOUTH FORUM

utveckling”. Således har man velat uppmärksamma de forskare som genom framsteg inom sin egen bransch inte bara vidareutvecklat någon idé eller uppfinning, utan så att säga vidareutvecklat mänskligheten. Detta gäller verkligen den första pristagaren, Tim BernersLee, skaparen av World Wide Web, (d.v.s. Internet i den form vi upplever det i vardagen) som 2004 blev den första mottagaren av priset. Vem kunde inte skriva under att hans uppfinning förändrat och på många sätt förbättrat vår vardag? Själva Internet som struktur var inte Berners-Lee’s uppfinning, utan just det system med webbsidor vi idag använder för att underlätta surfandet. Webben har skapat helt nya sätt att ha tillgång till information, oberoende var i världen man befinner sig. Vinnaren år 2006, professor Shuji Nakamura, uppfann det blåa LED-ljuset. På vilket sätt är då en lampa världsförbättrande? LEDlampor använder betydligt mindre elektricitet än vanliga ljuskällor och är på så sätt mycket energisnåla. De är dessutom mer anpassningsbara till olika strukturer och former, vilket möjliggör maximering av ljusstyrkan. LED-ljus kan också användas till många andra saker, t.ex. är det rött LED-ljus vi använder i många fjärkontroller för att styra en apparat från långt håll. Det pågår även mycket lovande forskning som visar på att man särskilt med blått LEDljus kunde rena smutsigt vatten. Tro på dig själv Ämnet som årets vinnare Dr. Langer forskar i är mycket spännande och bland de nyaste inom medicin, men hans sätt att föreläsa och framställa invecklade saker inom medicin på ett lättbegripligt sätt är nästan lika fascinerande. Han talade självklart om sin egen forskning och om det revolutionerande framsteg han varit med om att göra, men det han egentligen vill tala om med ungdomar (en rätt så annorlunda publik jämfört med alla de universitet runt om i världen där han föreläser för experter inom medicin) var själva processen då man skapar något nytt. I Langers bransch får man oftast vänta i årtionden före någon faktiskt tror på det man skapat. Allt skall verifieras och undersökas och testas om och om igen, så från momentet då man gör det stora framsteget får man vänta en hel del på att någon skall se resultatet av ens arbete. Då måste man orka tro på sina egna prestationer. Samma gäller alla branscher, säger han, vare sig det handlar om vetenskaplig forskning eller konst. Man måste tro på sig själv och fortsätta framåt även om alla inte direkt inser det man skapat. Det var den uppmaningen Langer ville ge alla sina lyssnare – att inte låta någonting eller någon stoppa en om man tror på det man gör. // Mer information om priset, vinnarna och deras uppfinningar finns på www.millenniumprize.fi

Green Porno är åtta kortfilmer om djurs sexualitet (främst insekter), där den världskända skådespelerskan Isabella Rossellini spelar alla roller. Hon har dessutom skrivit och filmat alla avsnitt. Filmerna ger en surrealistisk och skrattretande insikt i olika djurs sexvanor, ett tema som egentligen inte är så spännande. Berättelserna är makabra, visuellt vackra ibland till och med romantiska. www.sundancechannel.com/greenporno Om du inte redan är bekant med poeten Rives, skall du kolla in länken illa kvickt! Rives är dessutom inte bara poet (eller uppträdare, som han kallar det) utan en allmän konstnär som inte kan hålla sig till några kategorier. Genren är slam poetry, som är något av en blandning performance,

stand-up, klassisk poesi och hip-hop. YouTub:a ”Rives” så hittar du mera av hans poesiuppträdanden. www.shopliftwindchimes.com Loesje är en internationell gruppering av affischerare, som använder ytterst minimalistiska och avskalade svart på vitt-texter som sitt budskap. Du har kanske redan sett deras planscher på ett elskåp nära dig? Personliga favoriter från svenska sidan är: ”Barbie, förebilden som inte kan stå på sina egna ben”, ”Bomba sakta; varning för levande barn” och ”Polisövervåld; leka krig på arbetstid”. www.loesje.org & www.loesje.se

D E ISST

T E UD

En mycket stilig video som fungerar som en lysande introduktion till vad Internet 2.0 betyder. Om du någonsin använt en sida som YouTube, Wikipedia, Digg, Last.fm eller Flickr lönar det sig för dig att förstå vad det hela egentligen handlar om. Men YouTube-länkar är krångliga skrivna; hittas även om du söker ” The Machine is Us/ing Us (Final Version)” på Youtube. www.youtube.com/ watch?v=NLlGopyXT_g

Nu kan du äntligen gratulera exempelvis din gamle brevvän i Nigeria på dennes modersmål med ett glatt ”Eku Ojobi!”. Jag använder själv sidan nästan en gång i veckan, då det känns som om någon fjärran vän skulle ha födelsedag hela tiden. www.shabbir.com/romance/bday.html

Här hittar du ”Grattis på födelsedagen” på typ alla språk i hela världen!

? HÄR

gen glerin aturre å att det r e p ns att r tem bryte en samma håller på p an p m o r t k t i som a känns . s a stek den i förbju a var inte hade k n A e n • Kall för att ha d Finlan å sig. p byxor r

en till r årlig . en ö d r ikane knat p.g.a amer r • 100 att ha sto v a e d .s följ nna som etspe t djur akta kulsp tillhör är de or i Afrika n e oligf t s r k . gland ä n h is n d E i n lo r •F t mä : www svana r mes LLOR • Alla gen Strike t döda e y KÄ k d c in r A s fö u n ä L drott ket L id en tlicen rgia, ttmär ett lotteri, , Geo en giraff v vs jak MUSTA e a ä r t r a n k ig n la n •C rjan na e • I At att binda : EMMA lifornie ttfälla ån bö de fin t • I Ka dda en rå TEXT var fr naren kun paketet. laglig e o la i in ihjäl olp att få stiska där v nacigarett lyktst fryser e på n n a vauku ioner = hic k t r a a a s e u r m h ij n ö r r s n e t st ma te e milk x inna • Hyp agmavibra ns 20 ubbs ller in • Stra fr världe gas Jordg ld’s innehå å v v • a t n kadia n e o t V na ästa än • Sjut inns i Las McDo rdgubbe kar n jo or blin ket som m ell f r 158 t n a a o h d in h n v g e •K myc lsån risar er så ationa ckats gång t för g nds n r hittills ly ig la jl k ö e r m a o G h t • n k e is n r. Ing ill. himle är fys verse alla utant • Det a upp mot g ig k s ll 6 a o lär att k snitt der i använ vstid a n in li v • En k t under sin tif läpps

V

a,

emsid

SS h

på F ven er ä r” t danef ”länka s hä finn tegorin s p i t i ka web m.fi, Alla skolungdo

25 • WEBTIPS & FAKTOR


EN ÄR T DETTA EX t på tex bra cerad? LÄSART li t å en cks ll få pub ter i et u o als u vi ar d H som d fall ditt till r t e ! lag a i så ka de m.fi g ic gdo Bifo och sk olun k l s j me et@ blad elev

KoNsten att vara ett mumintroll TEXT: Heidi Norrbygård

Oftast jämförs vi finlandssvenskar automatiskt med de stornosade mumintrollen. Det är vansinnigt att kategorisera en hel språkgrupps egenskaper och döma sätter vi pratar på. Eller? Vad säger din favoritkaraktär bland Mumindalens invånare om dig själv? Att finna det sanna mumintrollet inom sig lättare än vad man tror, och det finns säkert både en och två Muminmammor och Snusmumrika bland oss! Muminpappan är en stadgad familjefar som haft en äventyrlig ungdom. Han underhåller andra människor med sina historier och kvällarna tillbringar han under skrivbordslampan. Han är inte så mån om sin klädsel men är noga med hur hatten sitter på huvudet. Muminmammans passion är matlagning och att bjuda på sina gourmetskapelser. Hon går ingenstans utan sitt randiga förkläde och sin svarta handväska. Hon är den lugna källan som inte drabbas av panik fastän en större katastrof skulle inträffa och hon är alltid beredd på att lyssna på andras bekymmer.

Concépcions passion för hattar har ingen gräns! Hon kan helt enkelt inte äta sig mätt på stilrena huvudbonader. Givetvis skall de vara av bästa kvalité och kosta minst ett par hundra euro. Det är ett kriterium.

Pritt brukar inte gå på Stockmann. Hon trivs inte där. I dag var det dock oundvikligt eftersom delikatessen hade ärtsoppa för 38 cent per burk. Dessutom älskar hon finländska souvenirer – i sitt hem har hon en stor samling med allt från Muminmuggar till Finlandsflaggor. Det skulle slå utbudet i vilken souvenirbutik som helst.

Efter en psykiskt tung dag av alla ickesvenskatalande i kundbranchen, är Concépcion mer än upprörd! Hon behöver något lugnande, så hon styr sina värkande fötter mot Strindbergs där hon tar sig en kaffe och 8 centiliter Whisky.

På vägen mot metrostationen går Pritt förbi Strindbergs. Hon stannar en stund för att betrakta de som sitter där inne. Hon skulle ha lust att ta en kall öl, men skrattar åt alla som sitter där inne och använder en halv dagspeng på två deciliter Paulig Juhlamokka.

Hennes tillspetsade kaffe fick henne att bli äventyrslysten. Hon slogs av en impuls att ta sig till sin barndomsvilla på Brändö. Det är flera decennier sedan hon tagit sig öster om Domkyrkan, och Concépcion känner sig både stolt och extrem. Hon känner sig dock inte bekväm i det allmänna transportmedlet, och börjar ångra att hon inte tog en taxi.

metron hade varit proppfull och Pritt hade inte haft en chans att sätta ner sig på hela resan. Hennes rygg värker, som den alltid gör nuförtiden, på grund av sin stora buktyngd och hennes fötter är svullna. I rulltrappan passar hon på att hämta andan en stund.

Concépcion åker inte metro längre än till Hagnästorg, där hon stiger av. På gatunivå ser hon en intressant butik, hennes nyfikenhet har tagit över henne och hon går in. Hon gör sitt livs fynd! Ett Burberry paraply för bara 4,95?!

Pritt går till sin favoritbutik Saiturin Pörssi i Berghäll. Där kan man finna högklassiga varor riktigt billigt! I dag hittade hon ett par sidenunderbyxor för 1,95! Tur att butiken finns, annars skulle Pritt tvingas gå utan underbyxor, eftersom Saiturin Pörssi är ända stället i Helsingfors som har tillräckligt stora storlekar i sitt sortiment.

Concépcion har blivit helt prillig av den berghälliska luften! Hon känner sig vildare än vad hon var i sin ungdom – och hon njuter av det! Nu överväger till och med att besöka en lokal krog.

Pritt blir både fel bemött och orättvist behandlad i samhället där hon bor! Vart hon än går pekar och skrattar folk åt henne, och hon blev just utslängd från Alko! Pritt är besviken och ledsen. Hon som just slutat göra hemvin i sin städskrubb för att istället stöda Alko-imperiet – och så är tacket ett portförbud!

Hemulen är artig, ett väluppfostrat barn av naturen. Han är lite skygg och håller sig ofta för sig själv. Han är fanatiskt intresserad av frimärken och botanik och samlar på allt. Ibland färglägger han sina historier så mycket att ingen vill tro honom. Lilla My är liten men energisk. Hon bits, står för sin åsikt och är inte rädd för något. Hon säger alltid rakt ut vad hon tanker och bryr sig inte om konsekvenserna. Dessutom är hon väldigt nyfiken och vill alltid veta vad som är på gång. Snorken är mycket intelligent och avgudar pengar. Spontana och galna ideér hör till Snorkens vardag och han kan jobba 20 timmar i sträck eftersom han anser att arbete är livets salt. Snorken tänker mer med förnuftet än med hjärtat och känner sig lite besvärad i romantiska situationer. Mårran trivs allra bäst för sig själv eftersom allt hon vidrör fryser till is. Hon längtar till ljus och värme och beksrivs aldrig som elak, men eftersom hon är så märklig är folk rädda för henne och hon lider av sin ensamhet. Mårran är melankolisk och ser alltid sorgsen ut.

Snorkfröken är rätt ytlig och skulle aldrig överge sina smycken eller avboka sin frisörstid. Hon är väldigt bekväm och fåfäng av sig, samtidigt som hon är rar och romantisk. Fast hon har mumin, spanar hon ibland på andra pojkar.

Sniff är en sann materialist som är svag för god mat och andra delikatesser. Han vill bli rik och berömd och älskar allt som blänker. Han hatar att frysa och avskyr tidiga morgnar och är aningen feg av sig.

Snusmumriken använder secondhandkläder och lever miljövänligt i ett tält bredvid floden. Han sitter oftast med munspelet eller pipan i munnen och filosoferar. Snusmumriken är alltid på resande fot för att upptäcka världen och delta i olika äventyr. Han är hjälpsam och

(Skribenten är efter en slarvig analys mest lik Snusmumriken och samlar på muminkoppar)

Städpersonal TEXT: Emma Sundstén

ALTERNATIV

Pritt har sedan 13 år tillbaka dagligen åkt ett varv med 3B, för hon hört att snygga och raggande män brukar åka med den. Själv har hon dock aldrig blivit uppraggad, men håller fortfarande hoppet uppe. Hon sysselsätter sig med att påminna passagerarna om att betala för sin resa.

vän med allihopa och är inte villig att forma sig efter det rådande samhällets krav.

Mumintrollet gillar action på sommaren och sover mycket under vintern. Han sätter andras behovföre sina egna och är lite svartsjuk av sig. Det är sällan mumintrollet vågar gå någonstans på egen hand utan att ha sina vänner intill.

SKOLPERSONAL

Concépcion ska ta sig en angenäm dagstur till Stokis. Hon tar spårvagn eftersom hennes chaufför är intagen på sjukhus för magsår och den beställda taxin aldrig dök upp. Till sin fasa ser hon något osmakligt uppenbara sig...

Elevbladets följetång om alternativ skolpersonal fortsätter med att zooma in städpersonalen. Jag gick till Carleborgsskolan för att prata med Margareta Nyman som jobbat där i ungefär sju år. Margareta trivs bra med sitt jobb och sina arbetskollegor, som är sex till antalet. Att arbetstiderna är flexibla och att arbetet relativt fritt ökar trivselfaktorn, men Margareta säger att hon ändå försöker vara på jobb från ett till fem eftersom hon inte annars får sitt jobb gjort eftersom det är svårt att städa innan skolan slutat för dagen. En negativ aspekt med

jobbet som städerska är, enligt Margareta, att det ofta blir stressigt i och med att det är en stor yta som ska städas på en kort tid. Margareta har bara fyra timmar på sig varje dag att hålla skolan i bra skick så det krävs en del knep. När jag frågar vad som är jobbigast att städa upp blir svaret att det är jobbigt att torka våra svarta tavlor som de är fulla med text och klott. Margareta tycker heller inte att det är så trevligt att städa vindfånget vid ingången eftersom de ofta är väldigt smutsiga nu på hösten när det kommer in mycket skräp. Margareta säger ändå att hon kommer bra överens med eleverna och att de inte är så stökiga och smutsiga av sig som man kan tro och. Margareta har alltid hållit reda på mina borttappade vantar och skolböcker, och skött sitt jobb ypperligt. En bättre städerska kan man inte ha!

TEXT: KARIN RINGBOM BILDER: ANTTON NUOTIO 26 • LÄSARTEXT


KVINNLIGHETENS FÖDELSE = FÖTTERNAS DÖD? TEXT: SARA HOVI BILD: MATTS BJOLIN

RECENSIONER

En läsupplevelse med frihetssmak En kväll då min mamma kom hem från matbutiken, hade hon en egendomlig bok med sig åt mig. Hon berättade om en man som sålt självskrivna böcker på varuhusets parkeringsplats, och häpnadsväckande nog lyckats prångla en på henne. Som den bortskämda tonåring jag är, var min första reaktion ilska över att hon samlat på sig sådant skräp. Efteråt fick mina samvetskval mig ändå att bläddra lite i boken, mest för att göra min mamma glad. Jag läste lite innan läggdags och plötsligt satt jag fast. Boken ”Vapauden maku” är skriven av Henri Aleneff, samma man som sålt boken åt min mor. Den handlar om två unga pojkar, Rami och Toni, som rymmer från ett svenskt barnhem över till Finland. I Finland får de smaka på friheten och möta ett nytt och spännande liv, med glädje och frihet. De sover i den varma sommarnatten i nationalparken i Noux i Esbo, äter glass på Salutorget i Helsingfors och besöker Åbo slott. Men mitt i all lycka måste de även möta det verkliga livet, kampen för överlevnad. Deras vardag på rymmen präglas av brist på mat och husrum, men på olika fyndiga sätt får de i alla fall ihop pengar för att försörja sig själva. De samlar flaskor, håller dockteater i metrovagnar, tvättar bilfönster och säljer böcker, precis som författaren själv. Jag kunde påstå att boken är dålig, orealistisk, barnslig och skröpligt skriven, men då skulle jag inte vara helt sanningsenlig. Om man granskar boken ur ett lite öppnare och mindre dömande perspektiv, upplever man dess läsvärdhet. Den är långt ifrån ett litterärt mästervärk, men innehåller någon slags viktig lärdom. Något i pojkarnas optimism och härliga livslust gör att jag ändå uppskattar boken. Människoödena och känslorna är verkliga, och hoppfullheten smittar av sig i höstmörkret. Författaren vill påminna läsaren om att varje dag är värd att leva. Så ifall du är sugen på en annorlunda läsupplevelse och råkar ha 20 euro extra, kan det vara värt att hålla utkik efter denna bokförsäljare, om du rör dig i huvudstadsregionen.

Fanny Fröman

Mina svarta kängor smattrar med tillfredsställande klick-klack-ljud då jag går ned för stentrapporna till Tikanojas konsthem, som just nu ställer ut världens dyraste, mest exklusiva högklackade skor. Under en håltimme drog jag med min kompis för att kliva in i stilettklackarnas drömrike där Manolo Blahnik och hans röda-mattan-vänner regerar. Likt tusen andra intressanta fenomen hänger de höga klackarna med från antiken, då egyptiska slaktare använde dem för att ”höja sig över det vanliga dödliga folket”. Sedan dess har de antagit mängder av färger och former, av vilka ett urval fanns representerade på utställningen. Jag och Andrea inser snabbt att många av dessa skor inte direkt lämpar sig för museibesök och trots att mina egna skor både saknar kristaller och rosor av papier maché är de i det här fallet nog ett fiffigare val. Det som väcker mest uppmärksamhet är dock inte skorna, utan citaten som står på de svart- och rödmålade väggarna. Psykologer och celebriteter hävdar bestämt att klackarna är Guds gåva till kvinnorna och kvinnlighetens räddning. Att de främjar en bra hållning, höjer självförtroendet

Konstiga saker i Leeds TEXT: Petter Erikslund

och framhäver den kvinnliga mystiken och sensualiteten. Om man över huvudtaget kan tala om den kvinnliga mystiken (ett uttryck jag hyser djupt agg emot). Sedan när satt den i våra skounderdelar? Det lustiga är att de högklackade skorna från början var ett skodon för män. De var tänkta att underlätta ridning, men även skydda männens fötter från smutsen på gatorna. Först långt senare, på 1500-talet, började kvinnor använda platåklackar för att se längre ut. Skorna var alltså inte menade att framhäva kvinnlighet utan helt enkelt för att göra män långa. De kunde vara upp till 60 cm höga och man behövde käppar och tjänare för att kunna gå framåt. Inget för den fattige alltså. Klackens form och popularitet varierade under århundradena, i något skede blev det tabu för män att bära högklackat och idag kämpar tonåringar med att tränga in fötterna i smala stiletter. Var ligger logiken i dessa skor? Jag blir otroligt tudelad: samtidigt som jag genast känner mig festligare iförd ett par högklackade skor och använder dem så ofta som möjligt, förstår jag inte hur vi ständigt tvingar våra kroppsdelar att passa in i omöjliga smärtsamma former. Försvarare får kalla det konst hur mycket de vill, pragmatikern i mig ser det otroligt ohälsosamma och onaturliga. För ett par år sen besökte jag en ortoped. Han kallade dessa fetish-artade objekt för ”prinsesskor”. Uttalandet är ganska passande, för det är ju nog så att prinsarna skall hålla sig till låga skor medan flickor i stiletter måste ta korta vippande prinsessteg. Det är sant att högklackade skor kan vara bekväma. Det jag menar är ändå att något gått för långt då vi binder vårt självförtroende vid ett par skor. Det är inte möjligt att alla fötter kan passa in i allt från de kinesiska 7 cm långa lotusskorna till dagens smala italienska skapelser. Förlorar vi då vår kvinnlighet om vi lider av hallux-vallux eller känsliga fötter? Knappast. Jag uppmanar er alla att använda Crocs om ni så önskar. Att vår sensualitet sitter i våra skodon är endast en romantiserad saga som tagen ur en harlekinroman.

Har du kommit på vad du vill göra med ditt liv? Jag bestämde mig ganska snabbt, men frågan var bara var. De var för ungefär två år sedan som jag började fundera på att studera utomlands. Jag fastnade snabbt för en skola i London, men insåg ganska fort att de ofta mycket höga kurskostnaderna, och de otroligt höga hyrorna i huvudstaden, skulle vara alldeles för dyra för en finländsk studerande. Ett ändlöst Googlande ledde mig till slut till Leeds College of Music. Nu har jag varit i England i sju veckor, och börjar känna mig mer och mer hemma för var dag som går. Speciellt under de första två veckorna fick jag lära mig en hel del saker som skiljer den engelska kulturen från den finlandssvenska. Ett exempel är engelsmännens ändlösa köande. Nästan var man än är finns det en kö. Och oftast är köerna förvånansvärt långa. Mest chockad blev jag då jag såg en cirka 30 meters lång rad med människor ståendes på trottoarkanten. Först när en buss stannade framför dem en stund senare insåg jag att det fanns en busshållplats i ena ändan av kön. Då jag för första gången skulle använda min dusch, blev det problematiskt. Det satt en låda på väggen inne i duschen, och de fanns en liten röd lampa på den. Så jag funderade ut att den måste vara elektronisk. Men det fanns ingen strömbrytare i närheten, vilket kanske var tur. Jag började söka efter knappen och en bra stund senare hittade jag

den utanför badrummet högt uppe vid taket. Det verkar som att det är någon nordengelsk grej, för många av de andra som bor i lägenheten har haft problem med duschen. Men i butikerna säljer de annars bara elduschar. På grund av Ryan airs låga tillåtna max vikt på bagaget kunde jag inte ta med mig så hemskt mycket mer än min dator och mina kläder hemifrån. De ledde till att jag måste skaffa en himla massa saker då jag kom till Leeds. Efter att jag äntligen hade hittat WC-papper, började jag shoppa lite mindre akuta saker, så som en diskborste. Men de var lättare sagt än gjort när man befinner sig i Leeds. Jag gick ut och in i en massa affärer men fick inte tag på det jag ville ha. Till sist hittade jag en diskborste långt bak i en lågprisaffär. Senare lärde jag mig att man använder disksvampar mer än diskborstar i Leeds. De finns ju inte direkt någon studiehandledare som förstår sig på alla länders utbildningssystem. Så om man bestämmer sig för att studera utomlands, måste man vara beredd på att lägga ner mycket tid på planering. Men känslan då man sitter på flyget, och har allt planerade bakom sig och bara de ”roliga” kvar, är obeskrivlig. Efter att jag lämnade Finland i september har jag lärt mig massor, och inte bara gällande musik. Det mest värdefulla är nog det man lär sig om sitt eget land och sin egen egen kultur, då man studerar utomlands.

29 • KOLUMNER


Han dansade omkring med handduken virad runt nedre delen av kroppen. Han hade just varit i duschen. Han dansade till Arctic Monkeys som strömmade ut ur högtalarna. – Jag slår vad om att du ser bra ut på dansgolvet, sa han åt sin egen spegelbild och dansade lite till. Han tog kvällens första öl från kylskåpet och drack en stor klunk. Han funderade på om han skulle träffa några trevliga tjejer i kväll. Åtminstone hoppades han att han skulle göra det. Då pep det till i mobilen. “Vi e där om 5 min. Far nu från Per.” – Okej, tänkte han och började klä på sig. Han valde ut en svart kragskjorta och ett par nya jeans, som han fått i födelsedagspresent. Lyssnade en gång till på I Bet That You Look Good On The Dancefloor och spelade luftgitarr framför spegeln. Då ringde det på ytterdörren. – Morjens, vi har med oss lite kalja, sa Mikael och visade upp en tolvpack-öl som han hade i handen. – Och för att vi inte ska bli hungriga köpte jag en påse chips, sa Per. – Bra, bra, sa Sebastian och släppte in pojkarna. – Fan vad bra att du inte längre bor med morsan och farsan så vi kan komma hit och förfesta, sa Mikael. Några timmar senare var tolvpacken nästan tömd och pojkarna började vara redo för nattens äventyr. Ur högtalarna ljöd Franz Ferdinand. – I say don’t you know, you say you don’t know, I say ... take me out!, skrålade Per och Mikael för full hals. – Vart ska vi sticka i kväll? Till nån nattklubb med många brudar?, sa Per. – Borde man fara till nån pub innan?, sa Mikael. – Jo, vi skulle kunna fara på ett stop till Henrys Inn, sa Sebastian.

I berusat tillstånd TEXT: CHRISTOFFER GRÖHN BILD: ANTTON NUOTIO 6:34. Digitalurets obärmhärtiga siffror lyste klart ut i luften. Sebastian låg i sängen och stirrade i taket. Utanför höll solen på att gå upp och dess första strålar siprade in genom persiennerna och in i höghuslägenheten, in i enrummaren. Han hade inte sovit en blund. Inte en jävla blund på hela natten. Ångesten i hans kropp var outhärdlig. Den var som

30 • NOVEL

en orm som växer till sig i magbottnet för att sedan kravla sig upp i strupen och ut genom munnen. Dessvärre hittade den inte ut utan blev kvar där i magbottnet och krälade runt. – Vad har hänt henne? För bara ett halvt dygn sedan var allting annorlunda. ****

18:34. Per och Mikael skulle komma kring sju. Sebastian förberedde sig inför kvällen. Kvällen med stora K. Kvällen då han skulle få uppleva allt det där som han tidigare bara hört talas om. Han hade äntligen fyllt 18 år och skulle i kväll för första gången sätta sin fot på en krog. Per och Mikael var jämngamla och likaså nyligen myndiga.

På Henrys Inn var klientelet lite äldre än de nyss myndiga pojkarna. Där fanns kvinnor och män i 30-40 års åldern och vissa var mer berusade än andra. I ett bord bredvid satt fyra tjejer som gick i samma gymnasium som pojkarna. De hälsade på tjejgänget, men pratade inget mer med dem. – Jag vill ha fler brudar i min egen ålder! Vi drar till Nightclub N, sa Per med hög röst för att överrösta musiken och sorlet. – Jo, jo, jag dricker min öl först. Varför ska du alltid ha så bråttom?, sa Mikael. Plötsligt stod en av tjejerna från tjejgänget vid pojkarnas bord. – Kommer ni till N? Vi tänkte också sticka dit, sa hon. Pojkarna gick tillsammans med tjejgänget mot Nightclub N. En av tjejerna berättade att hennes kusin som var på besök skulle komma till nattklubben senare. Kusinen hade haft annat för sig under kvällen men lovade att komma och bekanta sig med stadens nattliv. Kusinen hette Linda. Kön utanför Nightclub N ringlade sig lång. Per pratade en del med tjejerna, men annars var konversationen inte särskilt livlig. Sebastian hade alltid varit blyg för tjejer. Han hade aldrig haft en flickvän. Inte ens under lågstadietiden, då var och varannan var “ihop”. För att inte tala om andra aktiviteter som man kan ha tillsammans med tjejer. Att ha sex med en tjej kändes för honom som en främmande tanke, fastän han så klart skulle vilja, men han vågade nog inte. Han hade knappt ens kysst någon. Han var vad man kallade en looser, en förlorare. Han hade hatat sitt utseende under de tidiga tonåren då ansiktet var fyllt med finnar och

näsan pryddes av ett par glasögon. Men han hade vant sig. Finnarna var numera färre, men glasögonen satt kvar. De hade dessutom vuxit i styrka sedan puberteten. En lukt av parfym och svett mötte dem då de steg in i nattklubben. – Vi tar en drink, sa Mikael och drog med sig Per och Sebastian. Tjejerna gick genast ut på dansgolvet, som var så gott som tomt. En stund senare såg Sebastian hur en tjej i mörkblå klänning och brunt lockigt hår gjorde tjejgänget sällskap på dansgolvet. Han antog att det var Linda. Dj:n spelade Rosa Helikopter. Sebastian iakttog henne under nästan hela låten och tyckte att hon verkade söt. Han avbröts i sina funderingar av en hand som sträcktes fram och en röst som började prata. – Hej! Sara sa att du går i samma gymnasium som hon. Jag är hennes kusin Linda. – Öh ... jo, det stämmer. Jag är Sebastian. – Hej Sebastian! Hur är det med dig då? – Bra, antar jag. – Antar du? Är du osäker? – Nä, men alkoholen har börjat verka. Känner mig lite dåsig. – Men kom och dansa då. Det här är en bra låt. Linda tog tag i hans svettiga hand och förde ut honom på dansgolvet. Sebastian var inte den dansanta typen utan han stod mest och svängde på kroppen och viftade med händerna. Linda verkade ändå trivas och log mest hela tiden. Efter dansen anslöt sig Sebastian till pojkarna vid bardisken. – Fan alltså, vilken söt tjej, tänkte Sebastian. – Vad borde jag göra nu? Jag har nämligen ingen aning. Per och Mikael hade någon intressant diskussion på gång och verkade inte bry sig om Sebastian. Han gick därför mot utgången och ställde sig där för att få en nypa frisk luft. – Vad borde jag göra? Mer hann han inte fundera förrän Linda stod bredvid honom. – Röker du?, frågade hon och tände på en cigarett. – Öh ... bara då det är fest. – Okej, här varsågod, sa Linda och gav en cigarett i handen åt honom. – Jag kan tända på, sa hon sedan. – Tack, fick han ur sig. Han hade aldrig rökt förut. Inte ens smakat på tobak. Han drog in rök i lungorna. Och släppte ut. Och började hosta. – Du har inte rökt förr, eller? – Nja ... – Det gör inget, du behöver inte röka den till slut om du inte vill. En stund senare stod de båda på dansgolvet igen. Linda höll honom i händerna. Han ville aldrig att hon skulle släppa taget. Allting kändes så bra. – Låt det aldrig ta slut, tänkte han. Han hade glömt allt det andra. Visste inte längre var Per och Mikael befann sig. Eller var tjejgänget från skolan var. Nu var det bara han och Linda.

Hans initiativ förvånade honom själv, men han skyllde på alkoholen. – Vart då? – Kom med, sa Sebastian och drog Linda i handen. – Jag vet inte. Jag borde fara hem med Sara, men okej då. – Hon är med i spelet. Nu ska jag inte längre vara den fega Sebastian. Nej, nu ska jag visa för henne och mig själv, vad jag går för. Jag är trots allt 18 och kan rå om mig själv. Jag har ju körkort och allt. Kan röra mig vart jag vill. Ingen kan hindra mig. Nu ska jag vara tuff. För att få tjejer ska man vara tuff. Tuff, inte feg. Tuff, inte feg. TUFF! De stod utanför nattklubben. Sebastian visste inte var Per och Mikael höll hus, men han brydde sig inte. Istället fixerade han blicken på en bil som stod på tomgång på gatan. Var chauffören var visste han inte, men dörren stod öppen. – Kom, sa Sebastian och drog Linda med sig. Han satte sig på förarplatsen och tryckte gasen i botten. Han kände sig oslagbar. Oövervinnlig. Han var kung. Linda tittade på honom. Först lite förskräckt, men sedan frågade hon vart de var på väg. – Får se, sa Sebastian, som kände sig yr och berusad, men samtidigt ville visa sin tuffhet. Han körde bort från centrum. Tills gatorna blev vägar. Han tittade på Linda. Hon var så söt. Hon satte plötslgt handen på hans knä. Han funderade vad han borde göra. – Koncentrera dig, Sebastian. Spela dina kort rätt. Linda började smeka hans knä. Han fick stånd. Han vände sig mot henne. Hon log. Han sträckte sig fram. Hon sträckte sig fram och putade med läpparna. Han mötte hennes läppar. Plötsligt förlorade han kontrollen. Han märkte hur bilen började glida ut mot vägrenen, mot diket och mot skogen. Sedan sade det bara PANG, KRASH och BANG. Nästa gång han vaknade upp hade han en grym huvudvärk. Han såg sig förvirrat omkring och började söka sig hemåt. Vid hemdörren slog det honom. – Var var Linda? **** 10:32. Han klev in genom dörren på centralsjukhuset. Frågade efter Linda och blev hänvisad till ett rum på fjärde våningen. Hans hjärta bultade och pulsen var säkert långt över 100, då han med darrande steg gick längs korridoren mot rummet där Linda uppgavs vara. – Vad kan ha hänt henne? Tänk om ... Han steg in i rummet där Linda låg. En läkare satt vid hennes sida. Läkaren gjorde tecken åt honom att vara tyst. Hon sov. Han betraktade hennes söta ansikte. Solen lyste in genom sjukhusfönstret. Strålarna träffade ansiktet; den lena huden, den näpna nästippen och de röda vackra läpparna. Han tyckte att hon log.

De dansade tillsammans ända till stängningsdags. – Ska vi sticka i väg nånstans?, sa Sebastian.

31 • NOVEL


Namn? Jahkob TafarI Tjäder Födelsedag? 15 augusti 1990 Bor? Botby Varför ska du bli HECO-lucia? För att jag är snygg Vad betyder HECO för dig? Kalas & möten. Helt enkelt är det en del av mig. Favoriträtt på julbordet? Mormors julfisk Lussebulle eller pepparkaka? Pepparkakor är godare Tre saker som borde vara gratis? Kollektivtrafik, studentbostäder och Internet

Namn? Marie Perret Födelsedag? 7 februari 1989 Bor? Helsingfors Varför ska du bli HECO-lucia? För jag ser ut som en lucia Vad betyder HECO för dig? Engagemang& skoj Favoriträtt på julbordet? Skinka, lådor och hela fadirullan Lussebulle eller pepparkaka? Pepparkakor är goda Tre saker som borde vara gratis? Kollektivtrafiken, bindor...

Namn? Jannika Julia Christina Törnqvist Födelsedag? 10 juli 1990 Bor? Grankulla Varför ska du bli HECO-lucia? För att jag passar i vitt Vad betyder HECO för dig? Stress och massor med skojiga typer Favoriträtt på julbordet? Äppelsylten Lussebulle eller pepparkaka? Pepparkaka för fan! De kan man ju äta hur många som helst av Tre saker som borde vara gratis? Kommunaltrafik, sjukvård och rättvisa

Namn? Oskar Dikert Födelsedag? 3 februari 1989 Bor? Speccen Varför ska du bli HECO-lucia? För att jag är unik Vad betyder HECO för dig? Kontakter och vänner Favoriträtt på julbordet? Skinka Lussebulle eller pepparkaka? Pepparkaka

Namn? Karin Elisabeth Punktknullare Ringbom Födelsedag? 21 april 1989 Bor? I mina egna tankar Varför ska du bli HECO-lucia? För högst antagligen kommer jag att vara den enda som vaknar för att gå ut och lussa på stan, haha Vad betyder HECO för dig? Helt enkelt är det en del av mig. Sen betyder HECO vänskap, gemenskap, hårt men givande arbete och crème bonjour. Favoriträtt på julbordet? Hummer och gåslever (firar inte julen i Finland) Lussebulle eller pepparkaka? Pepparkaka! Fast i degformat! Men den skall vara iskall och hård! Tre saker som borde vara gratis? Vatten, utbildning, begravningsplats

Namn? Anni Hilma Maria Eckerman Födelsedag? 7 september 1991 Bor? Skatudden Varför ska du bli HECO-lucia? För att det är min mammas dröm & det skulle vara roligt Vad betyder HECO för dig? Kärlek, vänner, kalas, långa möten, skratt, jobb, styssekarkki Favoriträtt på julbordet? Kryddgurka Lussebulle eller pepparkaka? Pepparkaksdeg Tre saker som borde vara gratis? Kollektivtrafik, utbildning och bindor

Namn? Valter Söderman Födelsedag? 14 februari 1990 Bor? Berghäll Varför ska du bli HECO-lucia? Jag har en inre skönhet och vill ha världsfred Vad betyder HECO för dig? Välmående distrikt Favoriträtt på julbordet? Marsipan Lussebulle eller pepparkaka? Pepparkaka för att russin är äckliga Tre saker som borde vara gratis? Utbildning, preventivmedel och bindor

Namn? Tiia Matilda Tuominen Födelsedag? 25 september 1989 Bor? Grankulla Varför ska du bli HECO-lucia? Jag är allt en lucia inte är Vad betyder HECO för dig? Lite politik, massor av kreativitet och framför allt kalas! Favoriträtt på julbordet? Plommonkräm Lussebulle eller pepparkaka? Lussebulle, pepparkakor är torra och tråkiga Tre saker som borde vara gratis? Spåran, påtår och julstämning

Vi är H ganis ECO; ka ation nske e regio nen! n som fin den cool aste eleve HECO ns i h or r u lemm s centralo står för fvudstad sar u r g H a e nisat l tg Helsi ion, v singfors ngfo örs av a r a r sregi nisat s me lla g o io y d medl n till FSS nen! Som mnasiste r emm a u i r b n e dero ars v tar v från rga ih äl p cock olitikerträ mående. årt för vå ta V ff r na! V ilpartyn; ar och s i ordnar a a pa-k i tar g allt fö llt v ällar Ifall d r at f ärna ö ti e u samh är mer i mot idée rena elev ll err ntres et ell o c h serad försla er ifa rar så ll g a t skolu a kontakt det är nå v vår ver ! k! Skic got d ngdo m.fi e u k ller r a mail till unding 0 h 46 64 eco@ 3 161 7!

HECO-LUCIA

För att rösta skicka ett mejl till heco@skolungdom.fi där du skriver din kandidats namn.

BILD: FREJ VUORI


TEXT: EMMA HOVI, HANNA BACKMAN OCH JENNI TUOVINEN BILDER: EMMA HOVI

JULLOVSTIPS! Jag är Din flickvän nu

Jullov innebär inte bara maffig julmat och bjällermusik, utan också lediga dagar med många göra ingenting-stunder. Teamet bakom Elevbladet önskar dig en riktigt god jul, och bjuder samtidigt på fiffiga och finurliga tips på hur du kan få ut mer av din ferie.

EMMAS JULLOVSTIPS! Julen innebär förhoppningsvis snö. Om man av någon anledning känner för att göra något mycket resultativt och lärorikt under lovet kan man göra ett pedagogiskt experiment i bästa ta-reda-på-anda. Du behöver ett kaffefilter och en tratt. Placera filtret i tratten och ta en handfull snö och lägg i tratten – låt smälta. Så här kan du ta reda på hur mycket spår av avgaser och annan lort som gömmer sig i snön. Tänk vilket pedagogiskt sätt att övertyga eventuella småsyskon eller skötbarn om att snö inte skall ätas! Eller så kan man bara låta bli att analysera och låta snön vara vit och gå på konditori med en handfull vänner och dela på en maffig tårta.

HANNAS JULLOVSTIPS! Skaffa dig en extern hårddisk och kopiera några vänners hela musikbibliotek. Ladda ner last.fm och låt sedan låtarna spelas upp helt slumpmässigt medan du går på skattjakt i konfektaskarna eller räknar prickarna på din nya pyjamas. När du hittar någon låt du gillar kan du med last.fm läsa lite om bandet och hitta artister som gör liknande musik. Underhållande, avslappnande och upplysande! Ett lite annorlunda jullovstidsfördriv är att tillsammans med din syster eller bror sova i alla rum i huset. Sovandet blir garanterat mer spännande om det sätts på prov! Pröva på att byta sovrum varje natt och betygsätt enligt vilket som fungerar bäst. Är du en riktig hårding sover du i dina familjemedlemmars sovrum utan att de får veta om det. Duschskåp räknas naturligtvis som ett eget rum.

JENNIS JULLOVSTIPS! Det finns en gubbe, förutom julgubben, som kan göra ditt jullov lite klurigare. Han bar ofta de märkligaste av huvudbonader, stod för de besynnerligaste av ordkombinationer och gick under ett så ovanligt namn som Povel Ramel. Trots sina påhittade ord och sina uppror mot den svenska grammatiken, fick Povel under sitt 85-åriga liv till och med de mest barska av modersmålslärare på fall. Med ord som ”svampinjon”, ”räknematik”, ”ansjovisrap” och ”i-skitare” säkrade Povel Ramel sina melodiers odödlighet. Han var inte bara upphovsmannen bakom sången ”Far, jag kan inte få upp min kokosnöt”, utan också det västra grannlandets mest älskade underhållare. Artisten, kompositören och ordjonglören Ramel underhöll Sverige i tiotals år, och nu är det dags för honom att med sina trudelutter förgylla ditt jullov – så leta fram Povels ”mångsidor” och krydda dina lediga dagar med hans ”karamellodier”!

VARDE LUX!

RUBEN

BILD: GUSTAV REHNBY

TEXT: Emma Hovi

TEXT: OTTO EKMAN BILD: FREJ VUORI En tjej gör slut med sin pojkvän efter att ha hittat något så vulgärt som avföring i hans tarm och på en glittrande gala kritiseras bland annat Karl Marx kvinnoaffärer och Charles Bukowskis författarskap av uppfriskande elaka flickor i plastiga dockkläder med pupillösa ögon. Teater Viirus och Balue Fraus samarbete med Liv Strömquists och Nina Hemmingssons seriealbum är något av det roligaste, fräckaste och mest energiska jag någonsin sett på en scen. På Gasklockans scen begås en nattsvart humoristisk massaker på samhället i allmänhet och dumma män i synnerhet. Pjäsens enda manliga skådespelare och musiker, Henrik Heselius, gestaltar med lågmäld självironi machistiska idioter och oförstående pojkvänner som en efter en drabbas av Sonja Ahlfors, Marika Parkkomäkis och Joanna Wingrens karaktärers bitande vrede. Strömquists material, som i sin kritik är mera rättfram och “upp på barrikaderna”, varvas skickligt med Hemmingssons mörkare och mer bisarra

34 • JAG ÄR DIN FLICKVÄN NU

humor. Att konvertera Hemmingssons enrutingar till teaterformat var svårt, berättar Wingren senare efter pjäsen, och en dialog kan bestå av upp till fyra helt olika rutor. Detta har dock genomförts smidigt och utan att förlora originalens unika känsla. En extra komplimang måste även gå till Kontrabasisten Sara Puljula, vars diskreta men ändå starka scennärvaro sätter en märkbar prägel på hela pjäsen. Trots att hennes roll inte är lika stor som de andra skådespelarna gör hennes framträdande, uppläsningen av en tidigare opublicerad dikt av Hemmingsson, ett bestående intryck. Jag brukar ha som princip att aldrig avsluta en recension utan ha fått med åtminståne ett minimum av så väl positiva som negativa kommentarer, men faktum är att Viirus och Balue Fraus uppsättning Jag är din flickvän nu är en verklig pärla i teaterväg. Jag kan inte göra annat än applådera och varmt rekommendera den här till alla vänner av intelligent svart humor och genuint entusiastiskt spelad teater.

Synskadade, sjuka barn, ångerfulla prostituerade och vävare har en gemensam beskyddare i den sicilianska martyren Lucia – numera helgonförklarad inom den romersk-katolska kyrkan. Det sägs att Lucia bar ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna med ljus i håret för att kunna bära så mycket som möjligt i händerna. Moderna nordiska

lucior som struttar runt med plastljus och lingonris på huvudet den 13 december kan knappast uppnå helgonstatus, däremot lyfter de onekligen lite grann på filten av mörker som ligger och ruvar på oss så här års, det måste erkännas. Lux; lucis är latin för ljus Självgoda ord från sweden. se – The official gateway to Sweden. Detta är en av

de första länkarna jag får upp när jag googlar ordet ”lucia”. “I dagens jämställda Sverige får alla barn vara Lucia i daghemmens lussetåg, inte bara de blonda söta flickorna. Pojkarna väljer dock oftast rollen som stjärngossar, pepparkaksgubbar eller tomtenissar, och en hel del flickor går med på att vara tärnor.” Sure.

35 • JULLOVSTIPS


Text: Hanna Backman och Jenni Tuovinen Bild: JEnni Tuovinen

Ungdomsbarometern 2008 Tisdagen den 14 november utgavs Ungdomsbarometern 2008 av Delegationen för ungdomsärenden. Ungdomsbarometern är resultatet av undersökningar kring värderingar och attityder hos finländska unga i åldern 15-29 år. Rapporten har publicerats sedan 1994 och resultaten kan därmed jämföras med tidigare år för att observera trender samt belysa hur de ungas attityder förändras. Hälften av frågorna i årets ungdomsbarometer kretsade kring kommunalvalet och ungas delaktighet. Jämför man resultaten med tidigare år kan man utläsa att ungas intresse för samhälleligt deltagande har ökat i flera avseenden och att unga i högre grad än tidigare är villiga att engagera sig i organisationer, något parti eller uttrycka sin åsikt genom adresser och dylikt. Trots att ungas intresse för politik har vuxit under de senaste åren, upplever en femtedel att påverkningsmöjligheterna inom den egna kommunen är marginella. Endast var sjätte upplever att beslutsfattare värdesätter ungas åsikter i alla eller nästan alla frågor. Det är viktigt att notera hur de unga upplever sina möjligheter att påverka samt hur de upplever sig bli bemötta av beslutsfattare eftersom detta sannolikt påverkar om de unga engagerar sig samhälleligt eller inte. Årets ungdomsbarometer och tidigare barometrar kan laddas ner här: http://www.minedu.fi/OPM/Nuoriso/nuorisoasiain_ neuvottelukunta

36 • NOTISER

Undervisningsminister Sari Sarkomaa föreslår att en skolhälsovårdslag utarbetas Höstens skolskjutningstragedi och påföljande våg av hot mot 200 skolor har åter igen lyft upp skolungdomarnas välmående på alla politikers prioritetslista. En av orsakerna till att så många finländska ungdomar inte mår bra sägs vara den varierande och ojämlika skolhälsovården. Undervisningsminister Sari Sarkomaa kräver nu att staten ger tillräckligt med pengar till kommunerna så att den bristande elevvården kan komma på fötter. Dessutom kräver hon att det stiftas en lag kring hur elevvården skall skötas i kommunerna. – Det står inte rätt till med elevvården i Finland. Det finns särskilt en avsaknad på kurators- och psykologtjänster, menar Sarkomaa. I dagsläget finns det endast rekommendationer för hur kommunen skall sköta elevvården och därför ser situationen mycket olika ut från kommun till kommun. Värst är läget i Österbotten där en kurator ofta ansvarar för närmare 1000 elever utspridda i tiotals skolor. Det är kommunen som ansvarar för elevvården. Enligt Social- och hälsovårdsministerier bör det finnas en skolhälsovårdare per skola, en psykolog och en kurator per 600 elever samt en skolläkare per 3000 elever. Enligt Statistikcentralen är det mycket få kommuner som lyckas uppfylla dessa krav. Teser ska göra skolan tryggare Alla elever ska ha tillgång till en sakkunnig lärare, klassrummen ska vara ändamålsenliga, mobbning måste stoppas och skolpsykolog- och kuratorstjänster ska

finnas tillgängliga för alla unga. Så lyder fyra av de tjugo teser för en säkrare skola som FSS tillsammans med tre finska skolungdomsförbund överräckte till svenska riksdagsgruppen i oktober (se bild). Det var en skara intresserade riksdagsledamöter som hade samlats i riksdagshuset för att ta del av resultatet av skolsäkerhetsdiskussionen För säkerhets skull – ett projekt där cirka 200 representanter för elevkårer och ungdomsfullmäktige runt om i landet i maj arbetat fram tjugo viktiga punkter för en säkrare och trivsammare skolmiljö. Med Kauhajokifallet i färskt minne betonade FSS:s ordförande Hanna Backman att teserna för en fungerande och trygg skola måste tas på allvar för att tragedier som den i Kauhajoki kan undvikas. Backman underströk också att skoleleverna måste få vara med och fatta beslut som berör deras skolgång. Samtidigt som teserna tacksamt togs emot av riksdagsgruppens representanter kom frågan gällande miljön utanför skolan upp till diskussion. – Det är lätt att hålla med om teserna, men samtidigt är det viktigt att förstå att det inte går att tillgodose trygghetskänslan med lagstiftning – mycket växer också fram i hemmiljön, konstaterade partiordföranden Stefan Wallin. Svenska riksdagsgruppen kommer att gå genom de framlagda teserna noggrannare för att se vilka frågor man har möjlighet att arbeta vidare på. Redan nu var riksdagsgruppen ändå ense om att alla elever måste få handledning. På så sätt ska det bli möjligt att se vilka individer som behöver ytterligare hjälp.

Aktuellt inom Finlands svenska skolungdomsförbund


Är din FSS-kalender rutig, förklädd med klistermärken eller kanske lik en regnbåge? Skicka in ett foto på din pimpade och snygga kalender till elevbladet@skolungdom.fi. Vinsten är något alldeles speciellt, nämligen en egen dag! Vinnarens egen födelsedag kommer nämligen att bli utmärkt i ungdomskalendern för år 2009/2010. Så, vad väntar du på? Bekänn din konstnärlighet och låt oss se ditt alster till kalender!

Hej du, Elevbladets läsare! Brukar du krafsa ner kråkfötter? // Skriver du blogg under täcknamn och vill få ett inlägg publicerat? // Är du en mästare på Haikudikter? // Har du skrivit en bra uppsats som ligger och dammar bland resten av skolpappren? // Har du upplevt något som fått dig att tappa hakan? // Ligger du och ruvar på bra idéer? // Är det något du saknar i Elevbladet? // Vill du få synlighet i det unga Svenskfinland? Det kryllar av frågor på Elevbladets redaktion och nu vill vi ha svar av våra läsare. Så kavla upp ärmarna och skriv så tangentborden glöder. Elevbladet suktar efter era texter – och era åsikter! Så har du något du vill dela med dig av? Skicka dina tankar, dina idéer och dina funderingar till adressen elevbladet@ skolungdom.fi så kan vi tillsammans se till att tidningen blir hela det unga Svenskfinland i smaken!

38 • RUDOLF DONNER

Euro<26-kortet är ett europeiskt ungdomskort riktat till alla ungdomar under 30 år.

samlade i EURO<26 –kortets Förmånsguide, som ges åt alla som beställer kortet.

EURO<26-kortet är i bruk i Finland och i 41 andra europeiska länder. Det finns över fyra miljoner kortinnehavare i Europa.

Enklast beställer du kortet genom webbsidorna för EURO<26 –kortet och Allians webbutik! www.euro26.fi

I Finland erbjuder Euro<26 –kortet förmåner och rabatter på cirka 1000 ställen. I hela Europa är förmånernas antal över 100 000. Förmånerna är knutna till kultur, idrott, resor, butiker och restauranger. Förmånerna i Finland finns

Aktuell information om kortet och förmånerna finner du på: www.euro26.org www.euro26.fi



Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.