FRÖKEN vildmaRK
långt från mediaelitens, releasefesternas och marknadschefernas stockholm har sveriges största friluftstidning sin redaktion. åre är perfekt för Utemagasinet menar chefredaktör ingalill forslund. Te x T Jörgen Vikström FoTo Fredrik BoBerg
— bara så där — så är ingalill Forslund uppvuxen på Bodens skjutfält i en familj bland sex tuffa bröder. — vi bodde tre kilometer från punkt 49, berättar hon och förefaller invänta min reaktion. Hon har nog varit med om det här förr. Jag trillar dit. Punkt 49? mina tankar vindlar tillbaks till krigarlivet på i 19/P5 anno 1981. minus 44 grader. minst. Sovjetiska brigader tränger in österifrån i täta led mot Punkt 49. Tio dagar med eldöverfall och myrsprängningar på Punkt 49. invasionen avvärjd och ryssen utslängd genom he roiska insatser av svenska beväringar med svårar tad permislängtan. Those where the days. — där växte jag upp. vi lekte i bunkrarna, på skjutfältet och i skogen. Skogen var mitt andra hem, säger ingalill dröjande och plirar med sina brun gröna ögon under luggen. Hon grubblar länge. — Jag tror att många barn i dag inte ser skogen på det sättet, säger hon sedan. Skogen är bara skog. Träd i massor liksom. men för mig var skogen en mångskiftande värld. Jag och mina tjejkompisar njöt av tryggheten och spänningen i skogens olika rum. vi låg på rygg i björksalen och såg upp i löv verket och undrade om inte davy Jones i The mon keys smög mot oss. det gjorde han förstås och så ballade allt ur, säger hon och skrattar. ingalill drar fingrarna genom sitt mörka hår. det har blekgula slingor här och var. — vi var som vildar, kan man säga. vi var smut siga, hade tovigt hår och var alltid ute på äventyr. Nu ansvarar jag för Utemagasinet som handlar om friluftsliv, om att vara ute, alltså egentligen det mest naturliga i livet. Fast för allt färre är det så. det är mindre livsstil och mer specialintresse, som i och för sig lockar allt fler. Apropå Arv och miljö
och får kämpa för att inte spoliera hela intervjun genom att berätta undertryckta lumparminnen, nu när man sitter med en person med fin detaljkännedom om den aktuella
jAg kAn inte riktigt släppA punkt 49
76
magasin åre
terränglådan. En kvinna dessutom som säkert kan förstå vidden av umbärandena och bli imponerad. ingalill borstar bort ett osynligt dammkorn på sin svarta skjorta. — Senare var jag skidlärare. i Paglabacken i Boden. Paglabacken? mjölksyraminnet nyper i låren. Tio långryck uppför backen med vita blixten, granat gevär och storradio. Paglabacken, helvetet på jorden. Och där har hon alltså lärt folk att åka utför. Sedan slog ingalill in på den journalistiska ba nan och hamnade så småningom i Stockholm, både på dN och Svenska dagbladet. Hon var förstasi desredaktör på Svenskan fredagen den 28 februari 1986. Klockan 23.21 mördades Sveriges statsminis ter Olof Palme. ingalill gjorde tidningens kanske viktigaste förstasida i modern tid. Hon flyttade till Umeå och jobbade bland annat på P1:s kvinnomagasin Freja som programledare, innan tjänsten som chefredaktör för Utemagasinet blev ledig. Hon fick den och började rumstera om. Ut med skäggiga 55åriga män i gröna fjällrävenkos tymer på ettan, in med rosiga, lockiga friluftskvin nor med sug i blicken. Bara armar? inget problem. — För tio år sedan skulle det inte ha funkat med stylade kvinnor, eller män för den skull, på ettan. men nu säljer det, även bland våra kärnläsare. Jag vill dock påpeka att de som är med på bilden utövar en aktivitet. vi tar inte en italiensk fotomodell som inte vet vad som är fram och bak på en ryggsäck. våra fotografer använder riktiga människor som älskar friluftsliv. men personen på som avbildas ska ge en ögonkontakt, det är viktigt, säger hon. utemAgAsinet är lAndets störstA och äldsta fri stående specialtidning om frilufstiv. Trots sin lite mossgröna framtoning har Utemagasinet alltid varit prylgalen. Förklaringen är att läsarna är prylgalna och står för ett aldrig sinande informa tionsbehov kring allt från membran och skosulor till avbärarbälten. Utemagasinets redaktionsmed lemmar har därför alltid gått in med liv och lust i