Kyrkposten nr 3 2023

Kyrkposten

En tidning om tro, hopp och kärlek i livets alla skeden från Svenska kyrkan i Ljungby, Ljungby Maria, Angelstad, Annerstad, Torpa, Lidhult, Odensjö och Vrå församlingar

TEMA: SJÄLAVÅRD, SORG, LEVA VIDARE

SJÄLAVÅRD

Vad handlar det om?

LEVA VIDARE-GRUPP

Kan jag prata om allt där?

BÄRARLAG

Vad är det och vad gör ett sådant?

Utseendet spelar en enorm roll i vårt samhälle. Vi bestämmer oss ofta för hur saker ligger till genom att se på utsidan. Är personen jag möter att lita på? Är affären jag handlar i bra? Är bilen jag tänkt köpa nåt att ha? Vågar jag äta maten på min tallrik?

någon som säger: ”Nu är det slut! Ni kommer aldrig att ses igen! Nu är det bara förmultning kvar.” Nej, vi människor vill ändå inte sluta hoppas.

DET FINNS HOPP I DEN KRISTNA TRON

Här kommer det fantastiska med att få bekänna sig som kristen in i bilden. Vi kan hoppas på ett evigt liv efter döden, med gott samvete. Vi kan säga ”Vi ses igen!”,

maskrosen bryter igenom asfalten, uppstår Jesus och bryter igenom den till synes ogenomträngliga döden. När vi dör blir vi frön som sås i jorden. Därför är kyrkogården inte bara en plats för sorg och saknad utan också en ljus plats, som innehåller samma förväntan som invid den tomma krukan du ställt i ditt fönster, där du precis sått ett blomfrö, och hoppas

I dödens närhet är det inte läge att vara utseendefixerad!

Allt detta tar vi ställning till genom att bara se på utseendet. Vårt samhälle är utseendefixerat. Vi bekymrar oss ibland över vad det gör med barn och ungdomar när utseende i så hög grad påverkar självkänsla och självbild. Det har också visat sig att utseendet spelar alltför stor roll vid anställningsintervjuer där kompetens egentligen skulle vara avgörande.

Men också när vi funderar kring döden, är vår utgångspunkt ofta hur det ser ut vid första anblicken. Då blir det i regel inte hoppfullt. Det ser ut som att allt är slut och att det inte finns något mer. Det finns inga vetenskapliga bevis på att det skulle ligga till på något annat sätt. Skulle vi bara gå på hur det ser ut när någon dör, verkar det inte finnas mycket som talar för att det skulle vara lönt att hoppas på en uppståndelse eller att få ses igen i ett liv på andra sidan tillsammans med Gud.

VI VILL HOPPAS

Samtidigt: Det är när döden kommer nära, när en anhörig avlider, som t o m den som aldrig velat tala om tro, hopp, evigt liv och Gud tidigare, plötsligt börjar tala om ”att ses igen” och livet efter detta. När man pratar med barn om döden, är det knappast

utan att behöva ljuga. Hoppet om att det ska finnas något mer lever i och med att Guds Son Jesus krossade dödens makt och uppstod, mot alla odds, från de döda. I Johannesevangeliet säger Jesus: Jag skall inte låta någon gå förlorad av dem som Fadern har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Dessa ord från Jesus får vi ha i åtanke när vi ställs inför hur det ser ut när vi dör. Då inser vi att allt här i världen faktiskt inte är vad det ser ut som vid första anblicken.

Tittar vi noga ser vi att Gud lagt ner ledtrådar i skapelsen som talar om hopp och uppståndelse.

Vem hade kunnat tro att ett litet dött sädeskorn kunde växa upp och bli en del av ett böljande sädesfält?

Vem hade kunnat tro att det i ett litet dött blomfrö, finns potential att bli en stor och vacker blomma?

Vem hade kunnat tro att en maskros kan bryta igenom asfalten på min gata?

Vem hade kunnat tro att det i det som ser dött ut finns en sådan potential till nytt liv?

JESUS VÄCKER OSS TILL LIV

Men detta är ett grundmönster i den värld Gud har skapat. Det är likadant med människan, visar Jesus. Vem hade kunnat tro att en människa som dör kunde uppstå till nytt liv efter döden? Men precis som

och tror på att få se hur något spirar fram ut jorden.

Bilden av oss alla som ett litet frö kan ge oss trygghet inför den framtid efter döden vi vet så lite om. Allt är nog inte vad det ser ut som vid första anblicken, trots allt.

SJÄLAVÅRD HANDLAR OM GODA MÖTEN

– ansikte mot ansikte. Så beskriver Berit Okkenhaug själavården i sin grundbok med just titeln ”Själavård”. Det är nog så vi skall se själavården, det goda mötet med en annan människa som vi vågar öppna upp oss för. Samtalet kan handla om mina relationer till mina medmänniskor, min relation till mig själv men också min relation till Gud. I församlingen så är det prästen men även diakonen som erbjuder det själavårdande samtalet och det går bra att kontakta någon för ett sådant samtal. Samtalet sker i en trygg miljö och det som sägs i rummet stannar i rummet. Det jag många gånger möter är människor

MIN RELATION TILL MINA MEDMÄNNISKOR

Många gånger möter jag människor som är bittra, eller om jag skall använda ordet besvikna, på sina medmänniskor och många gånger handlar det om familjen, föräldrar, släktingar och vänner. ”De hör aldrig av sig – det är bara jag som ringer”. Detta är ingen ovanlig problematik och den känslan måste man ta på allvar. Man kan ställa sig frågan vad som är rimligt, hur mycket

Själavård

som inte tycker att det är tillräckligt allvarligt det man ville säga eller också tycker man att de är alldeles för allvarligt för att våga säga det man behöver få sagt. Hur som helst, jag tycker att du skall prova att gå på själavård, vad är det värsta som kan hända? Min erfarenhet av själavården och bikten är att människor känner sig befriade efter ett själavårdssamtal.

Jag tänker nu lyfta fram de tre områden som själavården många gånger landar i:

1) Min relation till mina medmänniskor.

2) Min relation till mig själv.

3) Min relation till Gud.

skall man höra av sig? Ja, det ser ju såklart olika ut och man har olika behov vid olika tider i livet. Skall syskon ringa eller på andra sätt höra av sig varje dag? Det låter ganska orimligt, det kan man inte förvänta sig av någon. I det här samtalet måste man försöka komma fram till vad som är rimligt. När man kommit fram till det så kan man förhoppningsvis gå vidare. Många samtal handlar om barndomen, människor som på olika sätt har sårat en. I det här samtalet så är förlåtelsen väldigt viktig. Det är inte lätt men kan vara avgörande för att få bli befriad från sår. Jag mötte en person som bar på besvikelser mot sin far som sedan länge var död. Inte förrän personen förlät sin far för det som denne inte fick kom den verkliga befrielsen in i livet och personen kunde få en förståelse och en friskare syn på sin far. I detta avsnitt har

jag lyft fram några få exempel på hur ett själavårdssamtal kan förändra synen på min medmänniska.

MIN RELATION TILL MIG SJÄLV

Många gånger så är vi alldeles för hårda mot oss själva, så är det. Kraven som vi ställer på oss själva är många gånger orealistiska. Social media vill visa upp den ”lyckade” människan. Som någon sa: ”Jag är trött på alla lyckade middagar och alla goda viner” det syftar till alla bilder på Instagram. Jag såg en bild på en kvinna för ett par år sedan som lade upp bilder på sig själv i olika sammanhang, det gemensamma för alla bilderna var glaset med vin som hon höll i sin hand. Senare visade det sig att hon var alkoholist, var fanns lyckan i de bilderna? Vi har många gånger fått en vrångbild vad det betyder att vara människa och älskade för dem vi är. I själavården talar jag gärna om vilket värde vi har bara genom att vara människa. Att vi är älskade för just de vi är.

En bit på vägen är att man ändå kan inse att man är lika mycket värd som alla andra, fast man inte känner så.

FORTSÄTTNING FRÅN FÖREGÅENDE SIDA

Jag har sett att det är väldigt svårt att bryta dessa negativa bilder som man kan ha om sig själv, men en bit på vägen är att man ändå kan inse att man är lika mycket värd som alla andra, fast man inte känner så. Att min åsikt är lika viktig i lunchrummet som alla andras o s v. Vi underskattar oss själva och vår betydelse, så är det. Det goda samtalet kan göra det lättare att förstå och se som det är.

MIN RELATION TILL GUD

Den kan verkligen se olika ut, men en sak är säker att det är Han som kommer oss till mötes. Vi tror många gånger att vi skall prestera för att var förtjänta av Guds kärlek och nåd. Kanske kommer den synen från det vi kunnat läsa ovan. I själavården så möts man många gånger av det dåliga samvetet när det gäller just den egna andakten, man

Ett stiftsjubileum innebär att på väg mot framtiden medvetet se efter i backspegeln, tacka för det som varit, hämta lärdomar och ge rum för glädje och lovsång.

Det är ju ungefär det som sker varje söndag, då vårt nu kopplas samman med Kristi kyrkas fundament i Guds Ord och sakrament. Det förflutna är inte bara en räcka händelser. Det handlar om frälsningshistoria.

I backspegeln anar vi i fjärran den engelske biskopen Sigfrid, Smålands apostel, och hans missionsgärning. Legend och tradition för oss tillbaka till 1000-talet. I Erikskrönikans prolog benämns den engelske biskopen och missionären Sigfrid som ”den som kristnade Sverige”. När missionspräster och deras följen kom till trakterna runt Växjö, fick himmelens och jordens skapare ett ansikte i

S:t Sigfrids stift 850

Jesus Kristus. Altaren restes, enkla träkyrkor byggdes, och sedan mer stabila stenkyrkor. Människor kom till tro på ”Vite Krist”, människor döptes och mässan började firas. Gud blev känd under sitt sanna väsen. I backspegeln ser vi människor som i tro byggde kyrkor, till vilka bygdens folk sökte sig och sockenmönster lades över land och vatten.

ber för lite, läser bibeln för sällan och gudstjänstbesöken

är alldeles för glesa. Som med mycket är det jobbigaste att börja och skapa rutiner. Viljan finns men man har svårt att komma i gång. I själavården får man hjälp att prata om det och kunna få några idéer till att komma i gång.

AVSLUTNING

Jag har här försökt att ge lite frågeställningar som kan tas upp i själavården men såklart är det inte allt eller på något sätt ett försök att uttömma ämnet, det går inte. Men det jag försöker få sagt är att själavården är ett samtal mellan två personer och där Gud själv är med och att det är något positivt att komma på själavårdssamtal. Så känner du att detta är något du vill prova så kontakta gärna din präst eller diakon så kan ni komma överens om en tid. Må väl.

Men trots att Växjö stift knappast kan tänkas utan missionsbiskopen Sigfrids gärning är själva tillkomsten av Växjö stift inte knuten till honom utan till biskop Balduin, enligt källorna nämnd omkring år 1170. Då omfattade stiftet endast folklandet Värend. Det var en utbrytning ur det väldiga Linköpings stift och minst av alla i kyrkoprovinsen under ärkebiskopen av Uppsala. Hur det gick till, vet vi inte. Inte heller känner vi den exakta tidpunkten. Följaktligen är det avgörande med ett 850-årsjubiléum inte när det markeras utan att det markeras.

För några år sedan hittade arkeologer i arbete vid Växjö domkyrka ett mer än 600 år gammalt pilgrimsmärke som avbildar Sankt Sigfrid. Smålandsposten skrev om arkeologernas upptäckt: Fyndet i bly är i princip intakt och tros vara från mitten av 1300-talet. Tillsammans med helgonet syns Sigfrids klassiska kännetecken, tre huvuden liggande i en korg, placerad vid hans fötter. I Domkapitlets sigill från 1397 träder Sigfrid tillbaka till förmån för sina tre systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman, de som fick ge sina liv för den kristna tron. Mission och martyrium hör samman och gav identitet åt det unga växjöstiftet.

På 1550-talet och i början av 1600-talet fördes delar av Linköpings stift över till Växjö stift, så att det kom att omfatta större delen av Småland. År 1915 lades stiftet samman med dåvarande Kalmar stift, till vilket Öland också hörde. I jubileumsperspektiv vill man gärna lyfta fram kontinuiteten. Vid stiftets begynnelse och fram till reformationen var det en del av den romersk-katolska kyrkan, efter reformationen en evangelisk-luthersk nationell kyrka men med anspråk på att bära det katolska arvet vidare.

I Småland var man inte odelat positiv till förändringen. Nils Dacke var en av dem som stod för våldsam opposi-

år!

tion. Somliga menar, att här och var i bygderna har det funnits kvar ett slags frihetlig Dackeanda med distans till dem som bestämmer i såväl stat som kyrka. Enhetlighet har inte varit Smålands, de små ländernas, signum.

Växjö stifts historia har betecknats som ganska säregen (Yngve Brillioth). Till det säregna hör inte minst skillnaderna i kyrklighet eller fromhet i olika delar av stiftet. Andliga rörelser, först inomkyrkliga väckelser, sedan mer och mer eller mindre frikyrkliga, har satt prägel på breda lager i befolkningen. Så att man förenklat kunnat tala om de sentida länen som profilerade i frikyrklighet (F-län), gammalkyrklighet (G-län) och en äldre tids högkyrklighet (H-län).

Detta mönster försvagas alltmer men ligger ändå kvar som ett raster i stiftshistoriskt perspektiv.

Glödpunkter har genom seklerna funnits på vissa platser. Men stiftshistoriskt sett är det framför allt vissa människor som betytt mycket, biskopar

såsom – Petrus Jonae Angermannus, Olof Wallquist, Esaias Tegnér, Sam Stadener och Yngve Brilioth, präster såsom Anders Elfving, Peter Lorenz Sellergren, Pehr Nyman och Peter Wieselgren och lekmänniskor såsom Emilie Petersen (Mormor på Herrestad), Lina Sandell och Eva Spångberg. Listan kan göras lång … Men allra viktigast har varit de många för eftervärlden okända bärarna av kristen tro och tradition. Det var genom dem

som stiftet fick namn om sig att vara ett av landets mest kyrkliga.

Efter en blick i backspegeln måste vi konstatera: missionsuppdraget som en gång ledde den helige Sigfrid till Växjö är långt ifrån avslutat. Kyrkan är en pågående rörelse. På den nuvarande biskopens mitra finns ett stort S (som i Sigfrid) med tre kors (martyrerna Unaman, Sunaman och Vinaman). Missionen fortsätter!

Vill du läsa mer? Se Jubileumsantologin Växjö stift 850 (Lars Aldén, Oloph Bexell, Erik Sidenvall), Artos 2022.

LARS ALDÉN, PROST OCH ORDFÖRANDE I VÄXJÖ STIFTSHISTORISKA SÄLLSKAP. MARCUS LEJON, KYRKOHERDE I ÄLMHULT OCH KONTRAKTSPROST I ALLBO-SUNNERBO

Leva vidare-grupp – vad handlar det om?

Att mista en närstående, partner, barn, syskon, vän, är en erfarenhet som vi alla delar. Livet förändras radikalt, ingenting blir som förut. Att känna sig vilsen i att orientera sig efter en sådan händelse är naturligt, hur gör jag nu?

I Ljungby pastorat finns en Leva vidare-grupp (hette sorgegrupp förut) som träffas några gånger per halvår. Jag som leder gruppen heter Kerstin Blad och jobbar som diakon. Först skickar jag ut en inbjudan till närmast anhöriga. Där står datum, dag, tid och plats för träffarna som äger rum sex gånger under halvåret.

Träffarna inleds med en kopp kaffe/te och smörgås. Varje gång har ett tema som jag informerar om. Vid ett av tillfällena kommer en präst att leda samtalet.

Första gången berättar jag om två viktiga saker som ska prägla tryggheten i gruppen. Den första är tystnadslöftet, det som sägs i rummet stannar kvar där. Den andra är att låta personen tala till punkt utan att kommentera

det som har sagts. Ingen tanke eller känsla är farlig, fel eller förbjuden att nämna. Att älta sin sorg och förlust är normalt. Det är också normalt att känna ilska: ”hur kunde personen gå bort just nu, vi hade ju planerat att …” Kanske finns ett styng av dåligt samvete:

ta det lugnt. Gör inget förhastat, tids nog kommer du underfund med hur du vill ha det.

Så kommer ett längre uppehåll: sommar, alternativt jul och mellandagar. Då bestämmer jag ett datum, dag och tid samt en restaurang där vi träffas över en matbit. Tanken är att

varför sa/gjorde jag så. Varför såg jag inte vad som höll på att hända? Varför tog vi inte vara på tiden och varandra bättre?

I Leva vidare-gruppen vill jag uppmuntra deltagarna dels att sätta ord på sin förlust, dels på att inrikta sig på nuet och framtiden för det handlar om att kunna och vilja gå vidare i livet trots förlusten. En fråga som ställts ett antal gånger är: hur gör jag med huset? Då brukar jag svara ungefär så här:

första sommaren alternativt första julen är väldigt speciell och då tycker jag att det är viktigt att göra en fin avslutning på våra träffar. Min ledstjärna är att om man tycker om människor måste man också våga låta människor gå vidare med sina liv. Vill du veta mer får du gärna kontakta mig, Kerstin Blad, telefon 0372-671 54.

Foto: Josefin Casteryd/IKON

Ingen tanke eller känsla är farlig, fel eller förbjuden att nämna.

Att älta sin sorg och förlust är normalt.

Fredag 3 november

Kl 13.00-15.30 Kyrkogårdsförvaltningen serverar korv och bröd på Skogskyrkogården, Ljungby och på Lidhults kyrkogård.

KL 14.00–17.00 Kaffeservering i Angelstads sockenstuga.

Kl 14.00–17.00 Öppet i Annerstad kyrka samt kaffe- och korvservering.

Kl 15.00 Musik och tankar i allhelgonatid i Torpa kyrka.

Kl 15.00 Stilla orgelmusik i Annelundskyrkan.

Kl 17.00 Musik och tankar i allhelgonatid i Angelstads kyrka. Medverkan av Gunnel Andersson och Anne-Maja Hjalmarsson.

Alla helgon

Lördag 4 november Alla helgons dag

Kl 09.30 Högmässa i Mariakyrkan, Fors. Ljungby och Ljungby Maria kyrkokörer medverkar.

Kl 11.00 Högmässa i Ljungby kyrka, Mårtensson.

Kl 11.00 Högmässa i Angelstads kyrka, Fjellander.

Kl 12.00-15.00 Gravkapellet på Skogskyrkogården, Ljungby öppet för andakt. Kyrkogårdförvaltningens expedition öppen för besök.

Kl 15.00 Andakt på Skogskyrkogården.

Kl 16.00 Minnesgudstjänst i Odensjö kyrka, Hellström.

Kl 16.00 Minnesgudstjänst i Torpa kyrka, Fjellander.

Kl 19.00 Minnesgudstjänst i Vrå kyrka, Hellström.

Söndag 5 november

Alla själars dag

Kl 09.30 Högmässa med söndagsskola

i Mariakyrkan, Fors.

Kl 11.00 Högmässa i Ljungby kyrka, Eklund och Mårtensson.

Kl 15.00 Minnesgudstjänst

i Angelstads kyrka, Fjellander.

Kl 16.00 Minnesgudstjänst

i Lidhults kyrka, Hellström.

Kl 17.00 Minnesgudstjänst

i Annerstads kyrka, Fjellander.

Kl 18.00 Minnesgudstjänst

i Ljungby kyrka, Mårtensson och Eklund. Ljungby och

Ljungby Maria kyrkokörer medverkar.

Eventuella ändringar meddelas på vår hemsida svenskakyrkan.se/ljungby och i månadsbladen som finns att hämta i våra kyrkor och församlingshem.

När en gång vi dör och det ska vi alla, däri finns ingen orättvisa, där är vi alla lika. När det har inträffat ja då kan vi ju inte mer själva ta oss fram utan vi måste bli burna på något vis, oftast i en kista av någon eller av ett bärarlag.

VAD ÄR ETT BÄRARLAG?

Oftast så består det av män i mogen ålder och till antalet sex stycken som bildar ett bärarlag. I regel så är de svartklädda då de utför sitt uppdrag och på höst och vinter även klädda i hatt och överrock och svarta handskar. I vårt pastorat finns inget eget bärarlag så vi blir kallade av någon begravningsbyrå när det är dags

Efter att begravningsakten är över då blir vårt uppdrag mer synligt. Vi ställer upp oss nere i kyrkan och på ett givet tecken från begravningsentreprenören så går vi sakta fram mot kistan och samlas tre på var sida om kistan och gemensamt bockar vi mot kistan som ett tack och farväl. Sedan fattar vi tag i handtagen på kistan och börjar sakta gå mot utgången under det att de närvarande och sörjande är stående i bänkraderna och avskedsmusiken tonar ut från orgeln. Väl ute på kyrkbacken väntar en katafalk som kistan placeras på och så inväntar vi att alla kommer med ut från kyrkan. När alla kommit ut börjar den sista färden mot gravens vila. Efter att kistan sänkts tar vi så ett sista farväl av den avlidne och lämnar graven åt de sörjande. Så går det oftast till numera i våra dagar.

ETT UPPDRAG MED GAMLA ANOR

I min barndom, sedan längesen svunnen, så var det helt annorlunda. Oftast så dog man i hemmet och det blev hela byns angelägenhet att hjälpa till med alla göromål kring ett dödsfall. Man samlades i sorgehuset, man deltog i sorgen. Allt blev mer allvarligt man hade

Bärarlag –vad är det?

Ett bärarlag bär den avlidne den sista vägen. Ett allvarligt och hedersamt uppdrag. Bilden är tagen i samband med Begravningsmuseeets 15 års jubileum då seder kring död och begravning visades i praktiken. Foto: Anette Skogelind

för uppdraget att bära. Detta innebär att vi inte bara bär i vårt eget pastorat utan vi kan även bli kallade till något av våra angränsande pastorat vid behov.

UPPDRAGETS BETYDELSE

Att vara med i bärarlaget betyder för mig en stund av eftertanke på hur livet kan ta sig ut. Hur har det varit för den avlidne? Vilka öden har den fått vara med om?

Ja, i den korta stund som själva begravningsakten tar så hinner man se en hel människas liv framför sig och som nu inte längre är med bland de levande. Det är en kista omgiven av vackra blommor, fina psalmer och ibland även vacker solosång eller musik av olika slag. Den stunden i kyrkan är så rogivande, så stilla och vacker, man funderar mycket på sitt eget liv och ibland på vilket avtryck man själv kommer att göra när man är där.

stor respekt för döden och den döde. Tiden liksom avstannade, den var inte viktig längre, man hade tid för döden. Vid den tiden var det inte så ovanligt att man fick bära den döde ända från hemmet till kyrkan. Det var ett hedersuppdrag och blev man tillfrågad om man ville så kände man sig hedrad. Det var nog många gånger då det var både långt och tungt men det skulle utföras. Min farfar dog 1959. Redan innan själva dödsögonblicket så var flertalet av byns kvinnfolk hemma och byttes om att vaka och vara till tröst för oss. Han dog hemma och lades i kista som sedan förvarades i ladugården fram till själva söndagen för begravningen. Under de dagarna förberedde byn sig. Man iordningsställde en gravlund av enar, man hackade granris och lade runt kistan för att det skulle dofta gott och när sedan söndagen kom bars kistan fram till den iordningsställda lunden. Präst och kantor anlände och så kom likvagnen, denna sorgens vagn, körd av Fritz Linnér. Så började färden mot Angelstad och den sista vilan. Jag tror att min farfar var en bland de sista som transporterades med häst och likvagn i vår församling. Min farfar hade åtta barn, sex av dem bar kistan till hans grav.

Skulle du vilja engagera dig i ett bärarlag eller veta mer?

Kontakta mig, Lennart Hansson, på telefon 076-829 03 36.

LENNART HANSSON MED I BÄRARLAGET

Sensommarhälsning från Torpa

Nu nalkas hösten och med den startar våra aktiviteter upp i våra församlingar.

TORPA

I Torpa har vi kommit i gång med våra bibelstudier igen måndagar ojämna veckor kl 17.00 i Torpa sockenstuga. Vi fortsätter att fördjupa oss i Apostlagärningarna.

Fredagen den 29 september startade vi upp våra Cafékvällar i Sockenstugan igen. Då besöktes vi av Anita och Thomas Granath. Längre fram i höst, fredagen den 27 oktober kl 19, kommer Reneé och Roland Johansson från Eldsberga. Den 24 november kl 19.00 kommer Caroline och Thomas Boström (Glories) med dottern Nellie och sjunger adventssånger för oss och fredagen den 15 december kl 19.00 kommer Karin och Rickard Johansson att sjunga för oss och med oss.

Lördagen den 21 oktober kl 18.00 blir det orgelmusik i Torpa kyrka 'Nordiska klanger och färger' med Lisa Hesselbom.

Lördagen den 11 oktober kl 18.00 är det musikgudstjänst vid helgmål i Torpa kyrka med Mikael Järlestrand.

Lördagen den 9 december 18.00 kommer professor Hans Fagius till Torpa kyrka och spelar 'Romantisk orgelmusik när det lider mot Jul'.

Varmt välkommen till våra olika församlingar. Mer info finns på Ljungby pastorats hemsida och i Månadsbladen som finns att hämta i kyrkan. Gud välsigne oss alla.

Livsgnista och Vardagsglitter –musik och konst!

Tisdag 17 oktober i Lidhults kyrka

LIDHULT

Musik och konst blandas i höstkvällen. Svängiga och levnadsglada toner virvlar runt vackra och spännande konst- och hantverk när inbjudna musiker och konstnärer utforskar och tolkar temat ”Livsgnista och Vardagsglitter”! Kvällen inleds kl 18.30 med vernissage, mingel och ett glas cider sedan svänger musiken i gång kl 19.00. Fri entré – Varmt välkommen!

MEDVERKANDE:

Charlotte Polson, altsaxofon och sång samt Bo Hultsten, piano och orgel.

Cilla Persson, foto: www.instagram.com/Cillaibohult.

Martha Lindén, silversmide: www.facebook.com/BirchValleyStudio.

Blomsterverkstan, florist: www.facebook.com/profile.php?id=100052640087887.

GUNILLA MATTSSON DAHL TORPA FÖRSAMLING

Pyssel Pyssel

På hösten finns det mycket bär och svamp i skogen. Den lilla flickan har tagit med sig en korg att lägga dem i. Kan du se hur många bruna och gula svampar som finns att plocka?

Svar: 6 gula och 5 bruna

Av de inlämnade svaren kommer tre vinnare att dras. Lösning och vinnare presenteras i nästa nummer.

Vinster kommer denna gång att vara blockljus från Bornelings förlag.

Vilka ord bildas i de färgade rutorna?

Skicka in din lösning senast den 23 oktober till: Pastorsexpeditionen, Box 4, 341 21 Ljungby

eller e-post: ljungby.pastorat@svenskakyrkan.se

Märk ditt svar med ”Korsord 3/2023”samt ange namn, adress och telefonnummer. Lycka till!

Att erbjuda gemenskap är ett uppdrag som kyrkan haft i alla tider. Det finns olika sätt att skapa gemenskap mellan människor. Ett sätt är att bjuda in till öppet hus. Då skapas kontakt mellan människor och något nytt börjar.

Söndagen den 4 juni var det öppet hus i Arken i Ljungby församlingshem. Inbjudan hade gått ut till nya svenskar och deras

Öppet hus i Arken

familjer. Syftet var att mötas och skapa kontakt över gränserna. Jannica hade sångstund med barnen, Birgitta och Christer höll i lekarna (björnen sover, små grodorna), Kerstin, Anette och Marianne serverade fika och pratade med dem som sökte kontakt. Språken som hördes var svenska och arabiska, ett skolexempel på internationell prägel. Ungefär 20-talet människor i olika åldrar kom till Arken denna soliga söndag eftermiddag. Såvitt vi förstod blev detta arrangemang uppskattat och någon önskade att det skulle kunna upprepas fler gånger, gärna söndag eftermiddag.

Ett ord på vägen: ”vi behöver alla varann”. Citatet är hämtat ur sången ”Räck mej din hand”.

KERSTIN BLAD DIAKON

ANGELSTAD

Utställning med dopklänningar

Tacksägelsedagen den 8 oktober

Tacksägelsedagen 8 oktober är det familjegudstjänst i Angelstads kyrka, medverkar gör kyrkokören och Torsdagskul. I Angelstads församling kallar vi den här dagen för ”Kyrkans dag” och firar extra med efterföljande lunch och lite aktiviteter. I år har Svenska kyrkan haft fokus på dopet eftersom fler och fler väljer att inte döpa sina barn. Förr var det vanligt att alla barn döptes och därför tror vi att det finns en mängd dopklänningar i hemmen. Vår tanke är att vi ska kunna låna ihop dopklänningar som kan visas upp den dagen.

Trivselkväll

Fredagen den 20 oktober

Välkomna till Sockenstugan i Angelstad fredagen den 20 oktober kl 18.30. Då träffas och trivs vi tillsammans över en kopp kaffe med fralla. Kvällen fortsätter med film från församlingens kyrkokör som firar 40-års jubileum. Det blir blandade återblickar från olika tillfällen, både sorgen och glädjen kommer att vara med den kvällen. Varmt välkommen!

ANGELSTADS FÖRSAMLINGSRÅD

ANGELSTADS FÖRSAMLINGSRÅD

Vi arbetar med död och begravningar, men också med våra kyrkogårdar som skall vara gröna oaser för reflektion och minnen såväl som mötesplats där man kan sitta och läsa en bok, fika eller bara träffas. I vårt avlånga land är det inte vanligt

Vi på kyrkogårdsförvaltningen och pastorsexpeditionen finns för hjälp och råd, när någon dör. Så vad händer när någon dör?

DE NÄRMAST ANHÖRIGA FÅR DÖDSBUDET

Om ingen anhörig är närvarande när personen dör, kontaktas de anhöriga så fort som möjligt av exempelvis sjukhuset.

VÄLJ KISTBEGRAVNING ELLER KREMERING

Nu behöver de kvarlevande anhöriga planera för begravningen. Om det inte finns någon anhörig som vill ta hand om begravningen är kommunen skyldig att göra det.

Kyrkogårdsförvaltningen ansvarar för begravningsverksamheten

att man pratar om döden, och att samtal om olika saker brukar göra att man blir mindre orolig som exempelvis för döden. Någon har skrivit att det är farligt att leva, eftersom man kan dö.

Woody Allen ska ha sagt ” ”Jag är inte rädd för att dö, jag vill bara inte vara där när det händer.”

När vi föreställer oss hur det är att dö är det nog mest sorg och skräck vi tänker på, men behöver det vara så? Döden för de flesta är kanske ändå livets största prövning?

KROPPEN FÖRS TILL BÅRHUSET

När någon dör ska kroppen föras till bårhus i väntan på begravning eller kremering. Oftast är det sjukhuset eller servicehuset som sköter om det. Om dödsfallet beror på en olycka, ett brott eller liknande, så gör polisen det.

Längre fram transporteras den avlidne från bårhuset till en lokal för förvaring. Den ansvarar huvudmannen för begravningsverksamheten för.

TA REDA PÅ DÖDSBOETS TILLGÅNGAR

OCH SKULDER

Dödsboet består inte av några personer, utan är de tillgångar och skulder som finns kvar efter en avliden person. Tillgångarna kan till exempel vara pengar, bostad och saker. Tillgångarna i dödsboet ska först och främst användas för begravningen. Om pengarna inte räcker till, kan dödsboet ansöka om ekonomiskt stöd hos socialtjänsten i den kommun där den som har dött var skriven. Dödsboet upphör när den dödes eventuella tillgångar har delats upp mellan arvingarna.

SKATTEVERKET UTFÄRDAR INTYG

Innan en person kan begravas eller kremeras måste Skatteverket utfärda ett intyg om att den avlidne får gravsättas eller kremeras.

TA REDA PÅ DEN DÖDES ÖNSKEMÅL

Många har lämnat efter sig nedskrivna eller muntliga önskemål om hur de vill begravas, och hur de vill att en begravnings- eller minnesstund ska utformas. Ta i möjligaste mån hänsyn till önskemålen.

Man kan välja att begrava kroppen i en kista eller att kremera. Det måste ske inom en månad efter dödsfallet, med vissa undantag.

FORTSÄTTNING PÅ NÄSTA SIDA

Praktiskt kring begravning

ANLITA EN BEGRAVNINGSBYRÅ

Om du vill kan du dessutom anlita en begravningsbyrå. Du bestämmer själv om begravningsbyrån ska hjälpa till med några få saker eller om den ska hålla i helheten. Tänk på att du/ni bestämmer.

BERÄTTA OM DÖDSFALLET

Tänk igenom vilka du behöver informera om dödsfallet, till exempel släktingar, vänner, kollegor och grannar. Du kan ta hjälp av andra. Kanske ringa eller använda andra kontaktvägar, som sociala medier.

TA DIN SORG PÅ ALLVAR

SKRIFTEN OM BEGRAVNING

KONTAKTA SVENSKA KYRKAN OM BEGRAVNINGEN

Om den döde ska begravas enligt Svenska kyrkans ordning, finns det mycket hjälp och stöd att få i planeringen av begravningen. Kontakta pastorsexpeditionen i den församling där den döde ska begravas, så får du hjälp. Du kan också läsa mer om hur du planerar en begravning på Svenska kyrkans hemsida.

KOM ÖVERENS MED ANDRA ANHÖRIGA

Ibland kan det vara svårt att komma överens med andra anhöriga om praktiska frågor. Om det uppstår en tvist mellan er, som handlar om kistbegravning alternativt kremering eller om vilken plats den döde ska begravas på, kan ni be kyrkogårdsförvaltningen om att få hjälp med medling.

Under tiden som det pågår en tvist, får den avlidne inte gravsättas.

Använd tid till att känna och prata om sorgen. För några kan det ta timmar, för andra dagar, veckor eller månader innan det verkligen går upp för dem. Använd den tiden du behöver till att ta farväl. Om du har lust att ge den döde en kyss, en kram eller stryka vederbörande över kinden, så gör det. Om du önskar att delta i omvårdnaden och förberedelserna av den döde inför begravningen, så be om det. Var inte rädd för att be om professionell hjälp till att hantera sorgen, hör av d6ig till Ljungby pastorat när du vill prata med en präst eller en diakon. Du behöver inte vara kristen eller medlem i Svenska kyrkan och det kostar ingenting. Vi finns här för dig oavsett ålder och livssituation. Du kan också prata med sjukvårdspersonal och andra om hur du har det. Ta dina känslor på allvar. Våga känna på sorgen, ge den utlopp och prata om den.

Om begravning är en skrift som beskriver hur begravningar går till. Den finns på flera olika språk och innehåller information om bland annat gravplatser, ceremonier och aktuell lagstiftning. Den finns att ladda ned på Svenska kyrkans hemsida och att hämta hos kyrkogårdsförvaltningen, Donationsgatan 2 i Ljungby eller på Pastorsexpeditionen i Ljungby, Kyrkogatan 3.

KYRKOGÅRDSFÖRVALTNINGEN I LJUNGBY PASTORAT

TEXT: BERNT FRIDH OCH

HANNA LINDBLAD ROCHE

FOTO: HANNA LINDBLAD ROCHE

FORTSÄTTNING FRÅN FÖREGÅENDE SIDA

Just nu arbetar vi på kyrkogårdsförvaltningen inte bara med den dagliga skötseln på kyrkogårdarna, utan också med det långsiktiga perspektivet med hållbarhet, klimat och miljö.

I arbetet mot en hållbar framtid krävs det att vi gör förändringar, både i stort och smått. Vi vill att våra kyrkogårdar ska vara en oas för oss människor, men också vara en fristad för djur, fåglar och insekter. Vi vill bidra till en ökad artrikedom och biologisk mångfald.

I åratal har forskarna varnat för att Golfströmmen kan vara på väg att kollapsa. Nu visar en ny rapport i somras att det kan ske redan 2025, men troligen senare. På stenåldern drabbades Norden av en av de största naturkatastroferna i mänsklighetens historia. Golfströmmen saktade in, och det blev extremt kallt. Förmodligen svalt många människor ihjäl. Det vi gör är som en liten droppe på jor-

En hållbar framtid på våra kyrkogårdar

För att gynna den biologiska mångfalden har vi börjat att anlägga ängsmark på utvalda platser där det tidigare varit klippt gräsmatta. På andra ställen har vi släppt upp gräset och låtit det gå i blom för att ge mat åt våra hotade pollinatörer. När vi fäller träd på kyrkogårdarna låter vi ibland delar av trädet ligga kvar som faunadepåer som så många insekter är beroende av. För allas vår framtid måste vi tänka och bli klimatsmarta. Med ett förändrat klimat kommer också vädret att förändras med torka och skyfall, som med ovädret Hans i augusti månad. Vi har därför arbetat mycket med att undersöka dagvattenhantering –dricksvatten, och kommer inom en snar framtid att kunna ta tillvara på regnvatten, istället för att använda vårt värdefulla dricksvatten.

den. Klimatfrågor är en global utmaning, men att lilla Ljungby pastorat bidrar för vårt närområde, det är fakta.

Ta kontakt med oss om ni har frågor eller funderingar. Besök tar vi emot på Skogskyrkogården, måndag–fredag mellan klockan 10.00 och 12.00, eller ring till oss på dagtid, måndag–fredag, 0372-671 40. Välkomna!

Välkommen till Ljungby pastorats kyrkogårdar. Kyrkogårdsförvaltningen sköter de tio kyrkogårdarna och begravningsverksamheten – oavsett livsåskådning eller medlemskap i Svenska kyrkan. Och på våra kyrkogårdar rör sig våra vaktmästare, som också kan svara på frågor, så stör dem i arbetet om ni undrar över något så hjälper de till.

KYRKOGÅRDSFÖRVALTNINGEN

I LJUNGBY PASTORAT

TEXT: BERNT FRIDH OCH

HANNA LINDBLAD ROCHE

Kommer det en dag då vi inte längre kan vara tillsammans, bevara mig i ditt hjärta, där stannar jag för evigt.

Humlorna är en av alla viktiga pollinatörer som behöver vår hjälp. Genom att anlägga ängsmark på utvalda platser bidrar våra kyrkogårdar till den biologiska mångfalden. Foto: Hanna Lindblad Roche

Nalle Puh

TIDER...

för våra gudstjänster och sammankomster hittar du på vår hemsida svenskakyrkan.se/ljungby och i församlingarnas månadsblad. Månadsbladen finns att hämta i Ljungby pastorats kyrkor och församlingshem, kan läsas på hemsidan och du kan även prenumerera på och få dem via e-post eller fysisk post.

Appen Kyrkguiden är gratis och finns att ladda hem för Android och iPhone. Där kan du hitta gudstjänster här och i hela Sverige: www.svenskakyrkan.se/appen-kyrkguiden.

KORSORD

Högmässa

SÖNDAGAR KL 11

Regelbundet firas även Lovsångsgudstjänst kl 18.

Högmässa i Mariakyrkan

SÖNDAGAR KL 9.30 (under terminstid med söndagsskola)

KONTAKT

LJUNGBY PASTORAT

Kyrkogatan 3, Box 4, 341 21 Ljungby

Växel 0372-671 00

Telefontid måndag–fredag

kl 8.00–12.00 och 13.00–16.00

E-post: ljungby.pastorat@svenskakyrkan.se

Hemsida: svenskakyrkan.se/ljungby

Kyrkoherde Axel Fors

Telefon 0372-671 12

E-post: axel.fors@svenskakyrkan.se

PASTORSEXPEDITION

Bokning av lokaler och kyrkliga handlingar

Telefon 0372-671 10

Telefontid måndag–fredag kl 9.00–12.00

Besökstid måndag–fredag kl 9.00–12.00

KYRKOGÅRDSFÖRVALTNING

Gravskötslar, gravrätter m m

Skogskyrkogården, Donationsgatan, 341 35 Ljungby

Telefon 0372-671 40

Telefontid vardagar säkrast kl 10.00–12.00

E-post: ljungby.kyrkogardsforvaltning@svenskakyrkan.se

Hemsida: svenskakyrkan.se/ljungby/kyrkogard

Kyrkogårdschef Bernt Fridh

Telefon 0372-671 31

E-post: bernt.fridh@svenskakyrkan.se

Tack för alla svar som kommit in till oss. Denna gång gratulerar vi vinnarna: Vega Eriksson, Ljungby, Lars Larsson, Ljungby, Margareta Fredriksson, Ljungby. Vinnarna är meddelade och kommer att få varsitt ljus.

Swisha oss

Hos oss kan du betala och ge kollekt med Swish. Alla nummer finns på vår hemsida svenskakyrkan.se/ljungby.

svenskakyrkan.se/ljungby

Ansvarig utgivare: Axel Fors, kyrkoherde

Omslagsbild: Josefine Pettersson-Olsson

Tryck: Åtta.45 tryckeri

Jourhavande präst

Ring 112 Akutjouren är öppen varje natt 21–06 eller chatta direkt.

Chatten är öppen varje kväll

kl 20–24 på www.svenskakyrkan.se/ jourhavandeprast/chatta

Kyrkposten delas ut som samhällsinformation till alla hushåll i Ljungby pastorat.