ANDREW LOUTH
uppenbarar sin vilja för Israel så att de kan leva i fred och harmoni med honom, ses av den bibliska författaren som något anmärkningsvärt: Gud, vars närvaro är så intensiv att den överväldigar ynkliga människor ( jfr.
perioden i öknen, få Mose inte »se« Guds ansikte. Senare i samma kapitel ber Mose att han skall få se Guds »härlighet«, men får svaret: »Men mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva« (33:20). Istället ställer Gud Mose i en klyfta i klippan och »när min härlighet går förbi Hans närvaro manifesteras istälskall jag … låta min hand vara över dig till let i en »svag stilla röst« eller dess jag har gått förbi. Sedan skall jag ta »ljudet av en svag susning«, bort min hand, och då skall du få se mig något som lätt skulle kunna mispå ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se« sas om det inte vore för öknens (33:22-23). tystnad Senare generationer, såsom Filon, den alexandrinske juden som nästan var samtida med Jesus, och efter honom många av 1 Mos 32:30; Dom 6:22f; etc.), låter männide kristna fäderna, såg Moses möte med skor äta och dricka i hans närvaro. Gud i vildmarken som en slags arketyp för Mose får höra hur han ska fira den alla mänskliga möten mellan Gud och män»närvaron«: flera långa kapitel beskriver de- niskor. Många, särskilt helige Gregorios, bikorationerna för uppenbarelsetältet (2 Mos skop av Nyssa i slutet av 300-talet, slogs av 25-27) och ytterligare kapitel förklarar ofhur Mose möte med Gud på samma gång är ferceremonierna (2 Mos 28-30). I det tältet, ett möte av stor intimitet och ändå ett möte utanför lägret, bortom samhällets mänskliga som blir ännu mer mystiskt. Ljuset från den angelägenheter, också för ett samhälle så brinnande busken ger vika för molnen och beroende av Gud som detta, uppenbarade mörkret på Sinai och kulmen tycks vara att Gud sin närvaro och talade till Mose: Gud vänder ryggen åt Mose helt och hållet. Gregorios själv tolkade detta som Guds Varje gång Mose kom in i tältet sänkte yttersta outgrundlighet: ju närmare vi kommolnstoden sig och blev stående mer, desto mindre tycks vi veta och desto vid ingången till tältet, och Herren mer förbryllande och överraskande blir talade med Mose. När allt folket såg Gud.3 Andra tolkade Guds »rygg« som hans molnstoden stå vid ingången till tältet kreativa verk – inte han själv, utan vad han reste sig alla och bugade sig till margör – eller de verk i vilka Guds uppenbaken, var och en vid ingången till sitt relse verkar hemlighållas, särskilt delarna tält. Och Herren talade med Mose av Kristi passion (2 Mos 33:11-23 är en av ansikte mot ansikte, som när en man läsningarna vid vesper på långfredagen i talar med en annan. (2 Mos 33:9-11) den bysantinska riten).
24
Intimitet och mystik
Förnyelsen av förbundet
Men trots att Gud talar till Mose »ansikte mot ansikte« som en vän, under den här
Berättelsen om de fyrtio åren i öknen är inte bara en berättelse om närhet till Gud KERYX 4 2013