anden och kyrkan
viktiga sidor av kyrkans liv, som något som på något sätt är perifert i förhållande till uppdraget att vinna själar. Givetvis är det så att »frälsning« i det här sammanhanget består av ett smalt koncept som handlar om pånyttfödelse och inte ges den bredare innebörden av att också vandra frälsningens väg i och genom kyrkan till dess att man är framme i himmelriket. Hela identiteten ligger i det utåtriktade, som en aktivistisk betoning, och många gånger leder det till att man utvecklar en inte helt genomtänkt aktivistisk teologi där vad man gör blir viktigare än vad man är. Följden blir en svag ecklesiologi med en låg uppskattning av kyrkan och ett antal problem som väntar längs vägen. Det är underbart att surfa på väckelsens vågor så länge man inte kastas upp på land. Man ger i själva verket väldigt liten uppmärksamhet till livet i »Guds hus« – med gudscentrerad tillbedjan, dogmatisk undervisning och helgelse. Istället ligger betoningen på att snabbt träna den enskilde troende till utåtriktad verksamhet. Allt annat skulle upplevas som sidospår i förhållande till den viktigaste uppgiften och därför snarast ses som en slags kompromiss. För att ta en liten omväg här så tror jag det är viktigt att man frågar sig var denna starka betoning av mission på bekostnad av kyrkans identitet kommer ifrån. Det skulle ta för lång tid att gå igenom de teologiska influenser och de praktiska implikationer som kommer från förståelsen av det allmänna prästadömet och från betoningen av att utrusta de heliga för missionsarbete. Det finns helt naturligt en ökad betoning på lekmännen till följd av reformationen: att få läsa Skriften på folkspråken och att individuellt kunna förstå bibliska/teologiska keryx 1 2012
koncept, genom den helige Andes genomlysning av Skriften, är saker som helt klart får ökat fokus. Den helige Andes inre verk i människohjärtat vid omvändelsen, evange lisk mission till de förlorade, pingstutgjutelsen och olika väckelser som resulterat i personliga pingstupplevelser, samt en mobilisering till att vittna i Andens kraft i olika pingst-karismatiska rörelser idag; förekomsten av allt detta pekar på ett mycket mer omfattande och starkare lekmannaengagemang i Guds verk. Mobilisering av lekmännen
Det finns mycket mer att säga om denna enorma utveckling och Peter Hocken har ägnat sig åt detta i sina böcker. Det finns en massiv mobilisering av lekmännen, en förlösning till tjänst för vanliga troende, som har ägt rum de senaste århundradena. Om den karismatiska förnyelsen innebär, vilket jag tror, en mobilisering av lekmän, så är det bara följdriktigt att tänka att frågor som rör kyrkans natur som sådan, frågor om ledarskap och hierarki, dogmatisk undervisning, tillbedjan och liturgi mm, inte betonas särskilt mycket, annat än i helt grundläggande former. Om detta är fallet så är spänningen mel-
Det är underbart att surfa på väckelsens vågor så länge man inte kastas upp på land
lan lekmän och ledarskap, mellan lära och liv, mellan tillbedjan och mission, mellan att vara och att göra, mellan frihet och form, i viss mån helt onödig, även om spänningen som sådan är väldigt verklig. Det handlar
11