tomas ledin ”Man får tänka på det klimat som rådde 1972. Det var väldigt ovanligt att svenska popartister släppte LP-skivor. Jag kommer ihåg att den vårens debutanter var Ted Gärdestad och jag. Det är klart att jag var tvåa på bollen så det sjöng om det.”
T
omas Ledin laddar just nu upp inför släppet av det nya albumet Hela vägen och den kommande turnén i sommar. Anders Enquist bestämde sig för att ta ett snack med mannen som lyckats hetsa upp vissa kritiker till den grad att ord som ryggradslös, karaktärslös och banal inte är helt ovanliga i omdömena om honom. Vi mötte en avspänd och ödmjuk Ledin som mycket öppenhjärtigt pratade om livet, familjen, karriären, musiken, recensenter och om pengarna. Ständigt dessa pengar… Det pratas ofta pengar i samband med namnet Tomas Ledin. Måste man vara affärsmässig för att överleva som artist? – Man vill ju inte bli blåst så förr eller senare måste man kanske ta hand om saker och ting. Men jag vet ju att när jag började min musikaliska bana struntade jag fullständigt i pengarna. Väldigt länge var jag överlycklig bara över att få komma in i en studio och förverkliga mina idéer. Jag var lycklig bara av att få chansen att turnera. Men sedan kommer verkligheten ifatt. Det ska fram mat på bordet, hyran ska betalas och annat. Kommer du ihåg exakt när det här förändrades för dig? När du blev ekonomiskt medveten så att säga. – Det var någonstans i slutet på 70-talet jag förstod att jag fick för lite av kakan. Att jag fick mindre än vad jag egentligen borde få. Så jag tänkte för mig själv att jag kanske skulle börja läsa igenom kontrakten innan jag skrev på. Om man kallar det för affärsmässig må så vara. Jag ser det som något positivt att man som artist drar lite slutsatser, lär sig lite av det och kanske blir lite mer ansvarsfull mot sig själv. Är det inte lite så att man får mindre trovärdighet om man som artist ses affärsmässig. Många verkar ju älska de här banden som bara kör på och jämt verkar skitiga, drogade och fattiga. – Det vet jag inte riktigt. Titta på U2, det är ju en miljardindustrigrupp och de verkar vara väldigt medvetna människor. Springsteen samma sak, omkring honom är ju allt ohyggligt välskött affärsmässigt och jag tycker väl inte att det äter på deras trovärdighet som artister. Du är ju väldigt framgångsrik, omsätter stora belopp. Är det någonting du inte gärna pratar om? – Det är ju inte därför jag turnerar och spelar in skivor, bara för pengarnas skull. Jag har gett ut fyra nya album på tolv år och jag har gjort fem turnéer under samma tid. Hade jag släppt flera plattor och turnerat varje år hade mina ekonomiska rådgivare helt klart tyckt det varit mycket trevligare. Men pengar är ett känsligt ämne, det är det, men det är väl mer en mediapryl. Jag märker att man gärna vill skriva om mig och dra en parallell till pengar och
80 | la musik
