 Stopp! Min kropp

Kampanj om barns rätt att säga nej ger eko.

Text Lena Nyblad

Vuxenvärlden ska finnas till för att hjälpa och skydda barnen. Tyvärr är det långt ifrån alltid så. Ibland till och med tvärtom. Rädda Barnens kampanj ”Stopp min kropp!” handlar om rätten att säga nej. Vi mötte psykologen Anna Norlén och pratade om kampanjen, barns rättigheter – och Färila.

Anna Norlén är legitimerad psykolog och psykoterapeut. Hela sitt yrkesliv har hon arbetat med barn som är utsatta för våld i olika former. Hon är ofta gäst i tv:s nyhetsprogram när barnfrågor kräver en expertkommentar.

Hon är, kort sagt, en auktoritet i ämnet.

I dag är hon rektor och verksamhetschef vid Ericastiftelsen i Stockholm. Vi träffas på hennes kontor på Östermalm i Stockholm där Erica-stiftelsen huserat sedan 1940- talet med både utbildnings- och behandlingsverksamhet.

Själv har hon huserat där i sex år.

Innan det var hon verksamhetschef för Rädda Barnens behandlingsverksamhet i Sverige.

Det var då hon utvecklade och skrev ”Stopp min kropp!” i samarbete med Rädda Barnens kommunikatörer.

Psykologen Anna Norlén, ursprungligen från Färila, ligger bakom Rädda Barnens kampanj ”Stopp min kropp!” som sedan flera år används för att samtala med barn och vuxna om gränser. Foto Anna von Brömssen

– Inom socialtjänst och inom barn- och ungdomspsykiatri har jag mött barn som utsätts för våld och övergrepp. Genom åren hade jag sett att det saknades material om vad man kan göra som vuxen när barn har utsatts för övergrepp. Meningen med ’Stopp min kropp!’ var att lägga grunden för en kommunikation med barn om kropp, privata kroppsdelar, integritet och spelregler när det gäller fysisk kontakt och samspel överhuvudtaget.

Och förstås användas när det som inte får hända hänt.

– Rädda Barnens ledning i Sverige tyckte att det här var värt att prova. Det blev den mest framgångsrika kampanj som Rädda Barnen hade haft på länge. Boken, eller om man ska kalla den foldern, fick ett otroligt gensvar och många hörde av sig. Det visade sig att det fanns ett stort behov, berättar Anna Norlén. – Budskapet med ’Stopp min kropp!’ handlar egentligen inte bara om övergrepp utan också om hur vi ska ha det tillsammans. Det riktar sig lika mycket mot mobbning, fysiskt våld och trakasserier. Känns

det inte bra har man rätt att säga nej, det handlar om spelregler för samvaro.

Stopp min kropp! har fått mycket respons.

Materialet har utvecklats sedan den första boken kom ut. Det kom en reviderad upplaga förra året som Anna Norlén också var med och jobbade fram. Dessutom har Rädda Barnen kompletterat med material riktat till barn. – Det som har präglat hur materialet har utvecklats är att pedagoger har tagit emot det och sett att här har de en chans att jobba med barn i grupp om sådant som de ändå måste jobba med, säger Anna Norlén.

En dag satt hon på bussen i Stockholm. – Barn från en förskola klev på. En kille började hålla om en tjej, han ville kramas. Då säger tjejen till slut just ’Stopp min kropp!’ Det var precis det jag ville åstadkomma och den lilla händelsen blev verkligen ett kvitto för mig.

För Anna Norlén fortsätter arbetet som har gått som en röd tråd genom hela yrkeslivet.

Hon har bland annat varit med och skrivit en grundbok i traumateori och är i full färd med ett forskningsprojekt om en amerikansk behandlingsmetod, Child-Parent Psychotherapy, som importerats till Sverige. – Vi måste pröva om den metoden fungerar lika bra här och det är vad mitt projekt handlar om som doktorand vid Karlstad universitet, berättar hon.

Barn från en förskola klev på. En kille började hålla om en tjej, han ville kramas. Då säger tjejen till slut just ’Stopp min kropp!

Hon föreläser också för yrkesverksamma om hur barn och ungdomar påverkas av våld.

På hennes kontor står ett par längdskidor den här dagen.

De har nyligen kommit från Färila efter att hon efterlyst på Facebook om någon gammal bekant möjligen skulle åka från Hälsingland till Stockholm. Det var nämligen i Färila hon växte upp.

På den tiden hette hon Jansson, och hon har sin mamma – och alltså sina skidor – kvar där. – Färila och Hälsingland betyder väldigt mycket för mig, det är min utgångspunkt. Jag kommer nog inte att bo där igen men vill absolut inte förlora mina band dit. Jag har ständigt en längtan och vill alltid åka dit. Till ljuset och luften och träden och skidåkningen och bygden. När jag kommer söderifrån och närmar mig Bollnäs börjar det knipa i hjärtat. Det blir mer och mer tydligt med åren 