EN BETRAKTELSE ÖVER EN PANDEMI I
ngen av oss i Bifrostorden har väl någonsin upplevt något liknande som den pandemi som drabbat oss och det vi snart i ett och ett halvt år har fått erfara av dess konsekvenser. Vi vet heller inte hur länge den kommer att påverka oss även om det tycks bli en del lättnader. En tillbakablick på effekterna säger att man kommer inte ifrån att de har varit djupt tragiska för mänskligheten. Vi kan bara titta in i vår egen verksamhet Ordenssällskapet Bifrost, som heller inte har gått opåverkade ur det slagfält som coronakriget orsakat. Restriktioner och rekommendationer som utfärdats från regering och myndigheter har efterlevts bland våra loger och de instruktioner som kommit från Ordensdirektoriet har varit klara och koncisa. Detta till trots har vi förlorat bröder i vår krets och som vi ska minnas för all framtid som de ljusbärare de var. Man kan heller inte komma ifrån att reflektera över konsekvenser och följdverkningar på våra loger när vi småningom kan summera den tid som pandemin styrt våra liv. Om vi ens någonsin kan det. Medlemstapp inte bara genom avlidna bröder men även bröder som helt enkelt har kommit ifrån den goda vanan att gå på loge. De nyinvigda bröderna som kom till vår krets alldeles i början av pandemin kommer att bli svåra att fånga upp och därför har det varit viktigt att från varje logedirektoruim kommunicera att Bifrostorden finns och vi väntar bara på att få komma igång igen. Kreativiteten bland logerna finns och ett hjälpmedel är de sociala medierna som är en ovärderlig tillgång att sprida budskap till de som är bekanta med den typen av aktiviteter. En annan är det som du just nu håller i handen. Vår tidning Bifrost som många bröder väntar på ska komma i brevlådan så att man åtminstone kan få sig lite till del om vårt Ordenssällskap. Det finns också bröder ute i logerna som arbetar med olika initiativ för att på något sätt hålla ihop kretsen. Brödravandringar, brödraluncher, brödragolf och liknande företeelser är exempel på vad som sker bland oss. Allt givetvis coronasäkrat. Det är ju det nya ledordet för all verksamhet och det har visat sig vara oerhört viktigt och har bidragit till positiva effekter. Det kommer säkerligen att prägla oss lång tid framöver och vi måste helt enkelt rikta in oss på att ”hålla avstånd”, ”tvätta händerna” och ”använda handsprit” som en del i vårt umgänge. Det viktiga är dock att det inte får fjärma oss ifrån varandra i vårt logeliv utan att vi ska inrätta oss att hålla kapitel som så lite som möjligt störs av
6
nödvändiga restriktioner. Det ska ändå vara hållbart sett från vår ritus men med omtanke på brödernas väl och ve. Alla loger tänker så klart till om dessa frågor och när vi kallar till logesammanträden igen görs det säkrat och med stor klokskap. Pandemin har medfört andra tankar på hur vi ska träffas fysiskt och socialt. På gott och ont. Det viktiga är att ta möjligheten som i Bifrostordens fall, motivera bröderna att besöka logerna när så är möjligt och ha förståelse för att det kan komma att vara ett begränsat antal bröder som får delta. Låt oss hoppas att vi slipper en sådan åtgärd. Vi ska komma ihåg att ett vaccin ger ett gott skydd om än inte helt. Vi kan fortfarande
som goda människor kunna hantera ”den nya situationen” om uttrycket tillåts. Om vi ställer i utsikt att vi under året kan börja starta upp våra verksamheter och blickar ut över landskapet likt Jätten Vist som enligt legenden är en jätte som skapade Visingsö, då han och hans fru hade varit på fest i Västergötland och skulle kliva över Vättern tillbaka till Småland. Han tog då en stor tuva och kastade ut den i sjön för att sätta foten på, och den tuvan återfinns numera som Visingsö. Tuvan han tog skapade då en sjö som fick heta Landsjön belägen mellan Huskvarna och Gränna. Sedan 1969 finns en skulptur av konstnären Calle Örnemark, föreställande
vara smittbärare. Vi är många sköra individer och kan bli drabbade även om vaccinartion är utförd. Ingen är immun. Låt oss slå fast det så länge den medicinska expertisen inte säger något annat. Alla påverkas.
Jätten Vist med sin tuva vid Grännavägen i Huskvarna. Nu gör vi likadant. Vi tar en tuva, lägger den framför oss och går försiktigt bland bröderna och visar aktsamhet om varandra. Vi ser framåt!
Det är säkert ingen munter läsning som varje Skattmästare kan se i sina böcker över den ekonomiska utvecklingen det senaste året. Inga intäkter – bara kostnader. Det förstår alla att det är förödande och inte befrämjande. Årsavgifter förstås, de måste komma in och det vet varje sann broder att sköta om.
Jätten Vist finns inte i Eddan eller Havamal men de historiska vingslagen ligger inte långt borta. I Västergötland ligger Sveriges vagga där allt en gång började, historiskt så det förslår. Låt oss förpassa pandemin till en annan historia och inte minnas den som något gott men en farsot som gjorde oss medvetna om vår bräcklighet.
”Livet är en fest” hette det i en sång av Nationalteatern från 1973. Ordenslivet är också till del en fest säger vi. Musik, sång, glädje och social samvaro. Det är tveklöst så men vi främjar också den enskilde individens utveckling socialt och personligt och bereder tillfällen till umgänge. Tankar om reflektion och perspektiv torde vi ha fått inte minst från den förfärliga pandemin men adderat med våra erfarenheter från ordenslivet torde vi
Jätten skulle kanske berett en plats även i Västergötland. Han kunde kanske ha skapat en ö i Vänern också och gett ytterligare perspektiv på historieutvecklingen. Tankar och funderingar från Jörgen Steén
