TANKAR FRÅN VÅR STIPENDIAT 2011
Mitt livs resa
Den 25 juni flög jag över Atlanten för att tillbringa fem veckor i Texas, USA. Det jag inte visste då, var att de skulle komma att bli de fem bästa veckorna i mitt liv. I vintras ansökte jag om, och blev till min stora lycka uttagen till att få bli årets Lionsstipendiat i Upplands Väsby, och tidigt på morgonen den 25 juni mötte jag Louise, den andra svenska Lions-stipendiaten, på Arlanda, för att stiga på planet som skulle ta oss till vårt livs äventyr. Hela flygresan var som en oändlig väntan, men till slut landade vi äntligen, nervösa men väldigt förväntansfulla, i Dallas, Texas. När vi hade hämtat bagaget stannade jag och Louise upp, tog ett djupt andetag, frågade varandra om vi var redo, och klev tillsammans ut till ankomsthallen och mot vårt äventyr. Jag möttes av en underbar familj som tog emot mig med öppna armar, cowboyhattar och, med en bred Texasaccent, ett stort HOWDY (=hej på ”cowboyspråk”) och jag kände snabbt att jag verkligen skulle komma att trivas där! Min familj bestod av Diana, min underbara värdmamma, och mina tre rara syskon Daniel, Kate och Cole, 18, 17 och 11 år gamla. Jag delade även familj och rum med en tjej från Polen, Laura, och vi blev snabbt som systrar, då ingen av oss har några riktiga syskon hemma i våra länder. Vi blev otroligt tighta och efter fem veckor tillsammans kändes det som att vi verkligen känt varandra hela livet. Än idag är hon en stor del av min vardag, vi ser varandra som systrar utan blodsband, och vi har kontakt nästan varje dag. Det var alltså i denna underbara familj jag skulle komma att bo till större delen av min vistelse i Texas. Min äldre bror hade körkort, och våra kusiner, som var värdfamilj åt en stipendiat från Finland och bodde väldigt nära oss, hade också körkort. Vi hade ett intensivt schema med aktiviteter hela dagarna, och vi hade faktiskt inte en enda ”ledig” dag under de fem veckorna jag var där. Trots att våra föräldrar jobbade så kunde syskonen och kusinerna ta med oss ut på massor av roliga saker. Vi var på rodeo och tittade på tjurridning, åkte till en cowboystad och hälsade på ”riktiga” cowboys, vi gick på museer, var på poolpartyn, restauranger (faktum är att vi bara åt hemlagad mat tre gånger under fem veckor!), var på en av världens största nöjesparker, shoppade och gjorde mycket mycket mer! Vi var 29 stipendiater, i åldrarna 17 till
20, från 19 olika länder, som samtidigt befann oss i Texas. Flest stipendiater kom från Europa, men några länder som var representerade var bland annat Sydafrika, Indien, Brasilien och Algeriet. Vi skulle komma att umgås mycket under dessa fem veckor. Den tredje veckan i Texas åkte vi alla ”campers” till ett lägerställe strax utanför Dallas, där vi skulle bo tillsammans i en vecka med några ledare. Under den här veckan umgicks vi stipendiater dygnet runt, vilket innebar att vi alla kom otroligt nära varandra. Vi bodde i ett stort lägerhus, som påminde väldigt mycket om ett hotell, och vi hade en egen pool, en egen sandstrand och tillgång till vår egen båt, så vi njöt verkligen av livet när vi var på lägret. Vi besökte ungdomsfängelser, vanliga fängelser, var på Lionsluncher och middagar, lekte lekar, dansade, spelade musik, hade en talangshow, och var uppe hela nätterna och bara pratade! En dag hyrde vi sex enorma segelbåtar och var ute och seglade och åt god mat hela dagen, och det var nog den bästa dagen under hela min vistelse. Jag ska nämna att det var Texas varmaste julimånad sen 60-talet, och temperaturen låg på minst 43 grader Celsius varje dag. Under de varmaste dagarna kunde temperaturen stiga till en
Min fina syster Laura och jag! – 16 –
bra bit över 50-strecket. Det var verkligen otroligt hett, men det vande man sig vid. Regn och dåligt väder existerar inte i Texas, och jag såg faktiskt aldrig skymten av ett enda regnmoln. Tillsammans åkte vi även till Austin under fyra dagar. Där bodde jag och Martha från Österrike hos ett fantastiskt äldre par som hette Jody (hon påminde om min farmor) och Art. De planerar att komma till Sverige nästa sommar, och jag ser verkligen fram emot att få träffa dem igen. Vi åkte även till Lubbock under fem dagar, då vi bodde hos en tredje värdfamilj, och även där delade jag familj med två tjejer från England och Italien. Under våra fem veckor i USA blev vi otroligt väl omhändertagna av både Lionsklubbarna vi var på och av de som hade hand om oss. Allt var väldigt välorganiserat och det var verkligen fokus på oss stipendiater under alla de dagar vi var i USA. Man märker ganska tydligt att Texas är en väldigt välbärgad stat, och alla vi träffade var oerhört generösa, så vi fick verkligen känna på hur det var att leva ett liv i lyx. Den 1:a augusti skulle den bästa tiden hittills i mitt liv få ett slut. Jag har aldrig gråtit så mycket som när vi sa hejdå till alla stipendiater och till våra familjer. Det var otroligt jobbigt att krama hejdå till personer som kommit att betyda enormt mycket för mig, då jag inte ens vet när och om jag kommer att få träffa dem igen. Att jag skulle komma nära så många personer under fem veckor hade jag aldrig kunnat förvänta mig innan jag reste till Texas, och jag har definitivt fått vänner för livet. Under de här fem veckorna kom jag närmre ganska många på ett sätt som jag aldrig någonsin gjort förut. Dessa fem veckor innehöll mer än vad ett år i Sverige gör. Det här är utan tvekan det häftigaste jag gjort, och något jag alltid kommer att minnas. Jag upplevde så otroligt mycket roliga saker som jag aldrig kommer att få uppleva igen. Det här var verkligen en chans för livet och jag är oändligt tacksam över att Lions i Upplands Väsby gav mig möjligheten att få göra denna oförglömliga resa!! Kristina Byström