Lära5 2015 enkelsidig

Page 1

15 a d a 20 er k t i n ns e m ve ris o N l S gP l in ti i sh bl

Pu

LÄRA

#5/2015 STOCKHOLM

Andy Hargreaves:

Lita på lärarna! |

Nyväckt teknikintresse på Grimstaskolan ”Låt eleverna korsa språken”

|

Vetenskapligt vetande lyfter lärandet Alice Härdin om ett tårögt farväl


Gymnasievalet har blivit lättare. Även för dig som lärare. Nu kan dina elever enkelt få en överblick över Stockholms stads 26 gymnasieskolor och information om hur det är att plugga på de olika programmen. Tipsa dem om valetärditt.se – årets bästa utbildningssajt 2014.

valetärditt.se


FOTO: ulrica zwenger

I N SP I RATION OCH I N FO RMATI O N F RÅ N U T B IL D NINGSFÖ RVA LT NINGE N I STO CK H O L M S STAD

STOCKHOLM #5/2015 Vinnare av Svenska Publishingpriset 2009, 2011 och 2013.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings­förvaltningen i Stockholms stad och utkommer med sex nummer per år. Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F. Chefredaktör: Sofia Oliv, 08-508 33 331, sofia.oliv@ stockholm.se. Redaktör, projektledare: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@stockholm.se. Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen, Calle Hedrén, Agneta Berghamre Heins, Alice Härdin, Helene Lumholdt, Marianne Hühne von Seth, Monika Sidén, Annebritt Ullén och Ingela Ösgård.

20

Ansvarig utgivare: Tony Mufic.

Upplaga: 15 900 exemplar. För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

10

Bokmässan bjöd på många spännande seminarier. Litteraturen rymmer stora möjligheter att ge eleverna nya perspektiv.

22

Flerlärarsystemet på Blackebergsskolan har medfört en professionalisering av skolan och högre resultat på de nationella proven.

FOTO: BJÖRN TESCH

ISSN 1654-7330.

FOTO: ulrica zwenger

Tryck: Edita, Falun, 2015.

På Grimstaskolan har eleverna fått bygga och flyga med quadrokoptrar. Det har lett till ett ökat teknikintresse och förbättrade resultat i årskurs 9. Dessutom har det gett stora möjligheter att arbeta över ämnesgränserna. illustration: mia nilsson

Grafisk form: b-e-r-g.se

34

Rålambshovsskolan har haft besök av lärare och elever från sin partnerskola i Indien — ett utbyte som gav mersmak för alla.

Dessutom ...

Omslag: Professor Andy Hargreaves fotograferad av Ulrica Zwenger.

Prisad lärare har hittat hem

4

Ny konferens lockade 1 500

26

Korsspråkande stärker lärandet

9

Hargreaves vill se lärarna blomma

28

Han får alla att trivas på rasterna

12

Antony Chammout, 12, gillar Solhemsskolan

30

Alice Härdin: ”Saknaden blev för stor”

13

Stor satsning på matematikämnet

32

Vetenskapen lyfter lärandet

14

Möt våra tre nya handledare

35

Hon har världens viktigaste yrke

19

Nämnd & Nytt

36


PROFILEN

Lusten framför allt Vad är det för likhet mellan en programledare på teve och en lärare? Försteläraren Lotta Dessen Jankell vet. Hon tog med sig sina erfarenheter från tevevärlden till skolan och blev nyligen utnämnd till Årets lärare. Text: Marianne Hühne von Seth FOTO: ulrica zwenger

4

LÄRA #5/2015


PROFILEN

D

et är torsdag eftermiddag och snart ska geografilektionen börja på Globala gymnasiet högt uppe på berget vid Hornsgatan. Det vanliga surret hörs i korridoren, och Lotta Dessen Jankell har hunnit ta en kopp kaffe i farten innan det är dags. Hon har förberett dagens lektion med att spela in en film där hon på några få minuter går igenom hur man ritar en skalenlig karta, något som ska bli uppgiften för klass NA1:5A den här dagen. De har kunnat förbereda sig genom att se hennes film i förväg på Youtube. Det var eleverna på Globala gymnasiet som nominerade henne till priset Årets lärare, instiftat av Kunskapens väg, ett elevinitiativ som vill lyfta fram läraryrket. En professionell jury utsåg den slutliga pristagaren med mo­ tiveringen: ”Lotta utstrålar ett engagemang som smittar av sig på eleverna. Hon ger varje enskild individ tid och uppmärksamhet. På lektionerna väcker hon nyfikenhet samt enga­ gerar, inspirerar och motiverar eleverna.” I fjol tilldelades hon också Kungliga Vitter­ hetsakademiens pris ”för berömvärd lärar­ gärning inom skolväsendet”. Nu är det upp till bevis för lektionen har börjat.

Sorlet har tystnat men eleverna pillar fort­ farande med sina bärbara datorer tills Lotta Dessen Jankell ber dem fälla ner locken. Hon skojar med klassen och säger att hon hört att de har spelat upp hennes film i slow motion och undrar hur det kan ha låtit. Stämningen är avslappnad men koncentre­ rad. Hon beskriver syftet med lektionen och vilka krav som gäller. >> LÄRA #5/2015

5


PROFILEN

– Glöm inte att skalan är jätteviktig, annars förstår man inte, och det är begripligheten jag ska bedöma. Sätt en bra rubrik, och den ska helst vara rättstavad, påminner hon. Lotta Dessen Jankell talar avundsvärt ledigt utan att en enda gång staka sig eller hamna på stickspår, kroppsspråket är positivt med gester och leenden när hon går igenom olika sätt att skapa kartan, på papper eller digitalt. Uppkopplad på nätet manövrerar hon till ett program där man kan skapa en karta och på duken på väggen bakom sig pekar hon ut verk­ tygen som kan göra halva jobbet med några enkla klick. Instruktionerna är tydliga och snart ­jobbar klassen flitigt medan hon går runt och ger goda råd. Eleverna är vana vid att hon följer deras arbete fortlöpande eftersom hon oftast arbetar med delade dokument. – Många kan tycka att det är jobbigt i bör­ jan, att jag när som helst kan gå in i deras pågående arbeten och kommentera. Men eleverna inser snabbt fördelen med att få hjälp medan de jobbar.

>>

Lotta Dessen J­ ankell Aktuell: Utsedd till Årets lärare 2015. Gör: Gymnasielärare i naturkunskap, biologi och geografi på Globala gymnasiet, där hon också är förstelärare. Bor: Stockholms innerstad. Gillar: Lyxig husmanskost tillagad av min man. Ogillar: Felaktig kritik mot ungdomar för dåliga kunskaper. På lediga stunder: Vara med familjen, cykla, springa. Läser: Senast ”Galen i humlor” av Dave Goulson, en naturvetenskaplig bok som är läsvärd för vem som helst. Lyssnar på: Allt som går att dansa till, helst med mycket trummor. Bästa lärarminne: När eleverna hyllade skolans lärare i aulan på Internationella lärardagen den 5 oktober.

6

LÄRA #5/2015

Hon har varit gymnasielärare sedan 2009

och det finns inget bättre yrke, tycker hon. ”För mycket att göra, för låg lön och jobbig arbetsmiljö” tycker Lotta Dessen Jankell är en alltför generaliserande beskrivning av lärar­ yrket. Hellre vill hon tala om utvecklings- och ­karriärmöjligheter, både vad gäller lön och specialisering. – Jag är fel person att fråga om arbets­ tidsproblem, eftersom jag kommer från en bransch där man jobbar mer än i skolan. Jag förstår att det är som att svära i kyrkan och inte heller jag tycker förstås att man ska jobba mer än man har betalt för. Men hon har inga problem med att en sön­ dag sätta sig och göra en film till sina elever för att förklara något som de inte har förstått riktigt. – Det tar kanske en halvtimme, men jag slip­ per att ha 64 oroliga elever som inte förstår nästa lektion, så det sparar tid för mig i andra änden. Lotta Dessen Jankell sadlade om till lärare efter att ha arbetat med teve och medier ända sedan hon gick ut gymnasiet. Hon började på TV4 när kanalen startade 1990, jobbade som scripta, producent, projektledare och bild­ producent, och även som programledare och reporter. – En tid i mitt liv började jag klockan tre på morgonen för att arbeta med Nyhetsmorgon. En annan period kunde det bli tolv timmar om

dagen på nyhetsredaktion, så jag vet att det finns en växel till. Att kliva upp i ottan på helgerna är än i dag inget problem, tvärtom. För då kan hon ut­ veckla idéer för sin undervisning, medan man och två sjusovande tonårsbarn ligger kvar i sina sängar några timmar till. Tevebranschen blev med tiden otryggare och

Lotta Dessen Jankell började längta efter fasta arbetstider, regelbundna inkomster och möjlighet att fördjupa sig på jobbet. Dess­utom hade hon små barn och ville ha ett vettigt familje­liv. Hon läste in naturvetenskapligt basår och sökte till Lärarhögskolan och det visade sig vara en fullträff. Läraryrket hade mycket gemensamt med att vara producent och reporter: man ska sätta sig in i ett ämne och presentera det på ett pedagogiskt sätt.


PROFILEN

Viktor Åryd resonerar med Lotta Dessen Jankell om hur han ska angripa uppgiften att göra en skalenlig karta. Fortlöpande återkoppling under pågående arbeten är en av hennes styrkor, tycker eleverna.

– Under den första praktiken upptäckte jag att jag hade något med mig från teveåren. Att hålla en lektion är lite som att göra ett teve­ program: det går ut på att ha en bra start och en röd tråd och att presentera ämnet spän­ nande. Men det fanns också mycket som Lotta Dessen Jankell inte förstod när hon var färsk i yrket, som att man måste avgränsa sin lektion. – Tiden räcker inte alls så långt som man har planerat. Om jag pratar en himla massa är det inte säkert att eleverna lär sig för det. Det är viktigt att variera och lägga in övningar. Man måste också hjälpa eleverna mer än jag gjorde i början. När möjligheten att söka en förstelärar­ tjänst kom tog hon den och blev en av Globala gymnasiets tre första förstelärare. Då fick hon anledning att fundera över sina styrkor och

vad hon behövde förbättra, vilket ledde till att hon bestämde sig för att satsa på en Arete­ meritering (en individuell certifiering utifrån lärarens kompetens och skicklighet). – Jag genomförde Areteprogrammet på eget initiativ för jag kände att det skulle vara ett bra verktyg för mig, eftersom forskning lig­ ger till grund för kriterierna som utmärker en skicklig lärare.

Det finns en gammal bild av att vi ska ha svar på allt.

I tider då allt fler lärare kroknar under arbets­

bördan och en del till och med lämnar yrket, tycker Lotta Dessen Jankell tvärtom att j­ obbet bara blir roligare. Men hon poängterar att arbets­förhållandena ser oerhört olika ut på olika skolor, och utan bra ledarskap blir situa­ tionen en annan. För hennes egen del innebär stor arbets­ börda inte stress utan är en stimulerande >> LÄRA #5/2015

7


PROFILEN

Lärka Nordberg (till vänster) och Fredrika Jonsson Blume arbetar i ett kartprogram som Lotta Dessen Jankell har tipsat om inför valet mellan att göra kartan på papper eller digitalt.

>> ­utmaning. Stressad blir hon i stället av sådant

hon inte kan styra över själv, som att de egna barnen har haft en dålig dag i skolan. – Min inställning är att man själv måste hitta det som är roligt. Det är fantastiskt när mitt arbete leder till att eleverna får äga kun­ skapen. Vi lärare kan bara bana väg för den, vi kan inte ge eleverna kunskap. Hennes bästa medicin mot svackor är att ha ett intensivt samarbete med kollegerna, då hushållar man med tid och krafter plus att man utvecklas och lär något nytt. Hon delar nästan alla sina kurser med någon kollega, och tvärtom. Det finns inget prestigetänkande lärarna emellan. Fungerar inte undervisning­ en i en klass känns det tryggt att kunna råd­ göra med kolleger som har samma klass. Lotta Dessen Jankell framhåller också att det stora ansvaret ligger i att ta hand om ung­ domar som är på väg ut i livet, och det kräver en egen mognad och lyhördhet som ger för­ måga att möta eleverna där de befinner sig. 8

LÄRA #5/2015

Jag vill vara lärare resten av mitt yrkesliv.

– Det finns en gammal bild av att vi lärare ska ha svar på allt och förmedla allt perfekt. Sådan är ju inte verkligheten och långt ifrån alla mina lektioner lever upp till mina egna krav. Den som vill få höra att hög lön är vägen till lycka har alltså vänt sig till fel person. För ­Lotta Dessen Jankell är det utvecklings­ möjligheterna som är drivkraften, och hon skulle gärna locka över personer från andra yrken. – Skolan behöver människor som är ­kreativa och nyfikna. Hon låter som en entusiastisk skolpolitiker, eller kanske åtminstone en rektor, men skol­ ledare är det sista hon skulle vilja vara, trots att hon lyfter fram sin egen rektor som ett före­döme när det gäller ledarskap och visio­ ner. – Jag vill vara mitt i produktionen och göra jobbet. Därför vill jag vara lärare resten av mitt yrkesliv, säger Lotta Dessen Jankell. n


vi var där

Korsspråkande stärker lärandet Flerspråkiga elever använder resurser från alla sina språk hela tiden. Genom att medvetet och strukturerat dra nytta av det i undervisningen kan lärare stärka elevernas lärande. Det menar professor Ofelia García, som inledningstalade på konferensen Symposium 2015 i oktober.

Över 900 personer från hela landet kom till Stockholms universitet för att delta i symposiet, som arrangeras av Nationellt centrum för svenska som andraspråk vart tredje år. Första talare var Ofelia García, professor vid City University of New York i USA. – Buenos dias, inledde hon på spanska för att sedan övergå till engelska. Hennes mix av språk gestaltade ­perfekt den banbrytande forskning om flerspråkiga personers språkbruk som hon bedriver. Hon vänder sig mot synen på språk som autonoma system som kan ­separeras från varandra. – Den synen leder till en språkunder­ visning som bygger på separation mellan språk och där andra språk än målspråket ska hållas borta. Världen har förändrats men språkundervisningen har inte gjort det. Vi måste ta oss ur lådan som den va­ rit fångad i! Ofelia García beskriver flerspråkiga in­ dividers språkkunskaper som en enda helhet och menar att språkinlärning handlar om att integrera nya språk i en befintlig språklig repertoar. Ett samtal mellan en lärare och en femårig elev får stå som exempel. ”The tree is bigger” sä­ ger läraren och eleven härmar: ”The tree is grander”. Eleven placerar det span­ ska ordet grande i det engelska språkets struktur. – Det är inte kodväxling, alltså att gå från ett språk till ett annat. Det är att använda alla sina språkliga resurser och utvidga sin repertoar.

För att beskriva flerspråkiga perso­ ners språkliga praktiker har man inom engelskspråkig språkforskning myntat begreppet translanguaging. Ännu sak­ nas en svensk motsvarighet, men korsspråkande ligger nära till hands. Beto­ ningen ligger på språk som handling och normen är just flerspråkiga individers mångfasetterade språkbruk. Korssprå­ kande är även ett pedagogiskt förhåll­ ningssätt där flerspråkighet ses som en resurs. – Inlärare använder sig alltid av hela sin språkliga repertoar, även om det inte syns. Alla som undervisar måste känna till det. De här eleverna har inte be­ gränsningar eller hål som ska fyllas. De är människor vars röster växer fram. De senaste fyra åren har ett utvecklings­

projekt om korsspråkande pågått i staten New York i USA. Skolor med många fler­ språkiga elever har fått stöd från forska­ re för att utveckla undervisningen. Kate Seltzer, lärare i engelska som andra­ språk och doktorand vid City University of New York, delade med sig av exempel och gav råd till svenska lärare. – Titta noga på de elever du har i ditt klassrum. Titta på vad de gör med sina språk. Där börjar det. Enligt Kate Seltzer är det nödvändigt att eleverna får dra nytta av alla sina språkliga resurser när de ska förstå det komplexa innehåll som de möter i sko­ lan. – Om vi bara lät dem använda engel­ ska skulle de aldrig klara av det som för­ väntas av dem. Det första steget för lärare är att ac­ ceptera elevernas flerspråkighet som en tillgång och uppmuntra dem att använ­ da alla sina språk. – Säg till eleverna att deras moders­ mål är välkomna och värdefulla för att de ska lära sig ett nytt språk. De behöver

inte glömma det de kan. Vi ska lägga till, och det de redan vet kommer att hjälpa dem. Nästa steg är att använda sig av elever­ nas språk på ett medvetet och strate­ giskt sätt i klassrummet. Det kan vara så enkelt som att låta dem läsa en text på svenska och diskutera den på moders­ målet. Eller att göra en laboration med någon som har samma modersmål, sam­ tala på modersmålet under labben och sedan skriva en labbrapport på svenska. Att skapa begreppskartor i ämnet där eleverna bidrar med sina olika språk är ett sätt att synliggöra och erkänna fler­ språkigheten som en tillgång. – Processen är flerspråkig även om produkten är på svenska. Vi ska strate­ giskt använda oss av de resurserna så att alla eleverna blir mer framgångsrika, sa Kate Seltzer. En av deltagarna i symposiet var ­Matilda von Bahr som är lärare i svenska som andraspråk på Globala gymnasiet. Hon kallar teorierna om korsspråkande för omvälvande. – Det som gjorde starkast intryck var tanken att vi inte lär oss ett andraspråk skilt från det vi redan kan, utan att språ­ ken utvecklas tillsammans och skapar nya grunder för förståelse. Någonstans har jag alltid känt detta och försökt för­ medla till mina elever hur deras tidigare språk berikar och utvecklar deras språk­ förmåga. n Annelie Drewsen

Flera föreläsningar filmades och kommer att publiceras på www.andrasprak.su.se. Kate Seltzer har skrivit guiden ”Translanguaging” som finns att ladda ner gratis på nätet.

LÄRA #5/2015

9


VI VAR DÄR

Mässa till l­äsandets lov De sista dagarna i september vallfärdade författare, lärare och bibliotekarier till Göteborg för att delta i den årliga Bokmässan. Under fyra dagar presenterades många idéer på hur man kan få unga människor intresserade av läsning i och utanför skolan. Läsrörelsen lanserade kampanjen Läs­ lovet, som går ut på att göra höstlovet till en vecka fylld av lustfyllt läsande, berät­ tande och skrivande. En mängd läsfräm­ jande aktiviteter ska ge unga människor nya ingångar till litteraturen. Läraren och gatukonstnären Tony Lorenzi beto­ nade att det finns många referenser till litteratur i de textvärldar som unga män­ niskor vistas i. – Vi som förmedlar texter behöver ha en förståelse för att det finns textvärldar i de forum där barn och unga vistas, som i hiphop eller datorspel. Det är viktigt att inte förkasta populärkulturen. 10

LÄRA #5/2015

Han nämnde sin egen favoritfilm ”Donnie Darko” som har många litterära referenser. För den som är intresserad av filmen kan dessa referenser bli en väg in i litteraturen. – Vi får inte heller glömma de munt­ liga kulturerna, där man traderar berät­ telser. Det viktigaste är att man rör sig i tid och rum genom berättelsen, sa Caro­ line Liberg, professor i utbildningsveten­ skap vid Uppsala universitet. Det muntliga berättandet i skolan var ämnet för ett eget seminarium med bland andra Per Gustavsson och Mikael Thomasson som skrivit boken ”Värde­ fulla sagor”. De 35 sagorna i boken kommer från hela världen och passar för att arbeta med frågor som allas lika värde, solidaritet och demokrati utifrån skolans värdegrund. Mikael Thomas­ son arbetar till vardags på Sagomuseet i Ljungby och är ofta på skolor för att

arbeta med muntligt berättande. Han börjar alltid med att sätta upp regler för lyssnandet. – Om inte det fungerar kan berät­ tandet göra mer skada än nytta. Vi låter eleverna arbeta i små grupper med be­ rättande och förklarar att det är något man har nytta av i livet. Vi inriktar oss väldigt mycket på lyssnandet. En lärare som själv vill använda sig av muntligt berättande bör sträva efter att göra berättelsen till sin egen. – Det är hemligheten, att göra det på sitt eget sätt. Läs den en eller två gånger och berätta sedan din egen version, sa Per Gustavsson. Mikael Thomasson fyllde i: – Du är den bästa berättaren för din elevgrupp. Du känner dem bättre än nå­ gon annan. Litteraturen som grund för att diskutera samhällsfrågor i klassrummet var temat för att annat seminarium. Gymnasie­


VI VAR DÄR

illustration: mia nilsson

läraren och läroboksförfattaren Ann-Sofie Lindholm menade att texter som får elev­ erna att förstå sin omvärld kan ligga till grund för givande samtal i klass­rummet. – Litteraturen hjälper eleverna att få ytterligare bilder och perspektiv på vad som händer i världen. Unga i dag har mycket på sina axlar och man måste bygga in en hoppfullhet. Vi kan gå till lit­ teraturen och säga att saker och ting har hänt förut och då löste man det på det här viset. Vi kan fortsätta att förändra världen. Samtidigt är litteraturen ett sätt att gå in i andra människors tankevärldar, nå­ got som hänger samman med förmågan att känna empati. – Litteraturen är den enda konstform som man inte kan ta del av passivt. Litte­ ratur kräver en aktiv handling. Läsning är att göra en annan persons tankar till sina egna. Precis det handlar empati om, att ta del av en annan persons tankar,

känslor och erfarenheter, sa författaren Jens Liljestrand. Ann-Sofie Lindholm gav exempel på hur skönlitteratur kan erbjuda fler per­ spektiv i ämnesundervisningen. – I litteraturen kan vi möta människor som inte finns längre eller besöka plat­ ser dit vi inte har möjlighet att gå. I flera år har jag arbetat med olika textutdrag kring migration. Det är intressant att ställa dessa mot de fakta som samhälls­ kunskapsboken ger, sa hon och nämnde bland annat Primo Levis bok ”Är detta en människa?” och Art Spiegelmans serieroman ”Maus” som båda gestaltar Förintelsen. Unga läsares förhållande till skönlitte­ ratur berördes i det forskningsprojekt som utmynnat i boken ”Litteraturen på undantag? Unga vuxnas fiktionsläsning i dagens Sverige”. Där framkom bland annat att unga läsare i allmänhet förstår

de grundläggande dragen i skönlitterära texter, men att de har svårt att applicera dem på sig själva. – Kombinationen av att göra en text­ analys och föra vidare det till sitt eget liv – där brister det, sa Torsten Pettersson, professor i litteraturvetenskap vid Upp­ sala universitet. Forskarna såg också att urvalet av lit­ teratur i skolan ofta var reducerat till ungdomsböcker och en underförstådd föreställning om vad unga är intresse­ rade av. Flera av deltagarna efterlyste en större bredd i litteraturundervisningen, där eleverna får en chans både att analy­ sera texterna och spegla sig i dem. – När elever säger att de inte förstår lit­ teraturen menar de inte att de inte förstår vad som händer, utan att de inte kan ta det till sig. De kan inte ta till sig rikedomen i symbolspråket. Den dimensionen öppnar skönlitteraturen, sa Torsten Pettersson. n Annelie Drewsen

LÄRA #5/2015

11


TRYGGHET I SKOLAN

Han får alla att trivas Redan kvart över sju på morgonen dånar Ned Millers gamla svängiga 60-talshit ”From a Jack to a King” över Mälarhöj­ dens skola. På gården står en man och tar emot tidiga elever och deras föräld­ rar. Det är Lasse Berglund, ansvarig för skolans rastverksamhet. – Alltså, man blir så glad när han står där och tar emot. Ibland i kostym, ­ibland i clowndräkt, eller i sydväst. Och så blir man så glad av musiken, b ­ erättar Anna Bolin som har sin yngste son i skolan. Innan Lasse Berglund startade rast­ verksamheten arbetade han som fritids­ pedagog på skolans fritidshem. Det var han själv som kom med förslaget om att han skulle ”ta rasten”, som han säger. Ledningen lyssnade på förslaget och gav honom chansen. – Jag vet hur en rast ska vara. Den ska vara rolig. Och trygg. Både elev­ erna och deras föräldrar ska känna sig trygga. När föräldrarna lämnar ifrån sig det viktigaste de har till oss måste det ­kännas bra. Både de och barnen ska känna att det är något positivt som ­väntar, säger han. Många föräldrar nynnar på sin väg från skolan. Lärarna nynnar på sin väg över skolgården. Det berättar de själva och är lika lyriska som föräldrarna över det som Lasse Berglund har åstadkommit. ”Det han gör är helt magiskt” och ”Lasse är grym!” är bara två exempel på vad lärare spontant kommer fram och säger när LÄRA Stockholm är på besök. Under ett par timmar är han ganska ensam på skolgården. Medan eleverna har sina förmiddagslektioner möblerar han skolgården, plockar fram basketbollar och rockringar, landhockeymål och karaoke­ maskiner, solstolar och strandtält. 12

LÄRA #5/2015

Foto: Lars Nyman

Raster ska vara både roliga, trygga och trivsamma — precis som på Mälarhöjdens skola. Här har Lasse Berglund byggt upp en rastverksamhet som är något långt utöver det vanliga. Och kränkningarna och mobbningen har minskat dramatiskt.

Lasse Berglunds rastverksamhet på Mälarhöjdens skola har blivit en stor succé. Karaokescenen är bara en av alla populära aktiviteter.

Vid tiosnåret ändras bilden på bara några sekunder. Plötsligt kryllar skol­ gården av elever. – Heeej Lasse! En flicka rusar fram och kramar om honom. Hårt. Sedan kommer de andra: – Lasse vad håller du på med? – Lasse vet du var Anders är? – Lasse kan jag låna en boll? – Lasse vi vill sjunga! – Lasse kan du ta tid? – Lasse jag blöder! Mälarhöjdens skola är med sina när­ mare 1 200 elever Stockholms största grundskola. – Det gäller verkligen för oss att skapa en personlig och trivsam tillvaro på sko­ lan, säger skolans rektor Anne-Marie Julin. Och det är just vad Lasse Berglund har gjort. Han har skapat en rastverksamhet som ingen annan! Rektorn öser ur sitt för­ råd av superlativer när hon ska beskriva vad han åstadkommit under det dryga år som han drivit rastverksam­heten. – Han är galet, fantastiskt underbar! Med sitt engagemang, sin kreativitet och

entusiasm har han skapat en miljö som välkomnar och inspirerar alla elever från förskoleklass till niondeklassare, säger hon. Skolgården sjuder av aktivitet. Först ut

är sexåringarna som sedan avbyts av låg- och mellanstadieelever. – Det händer att högstadieeleverna också kommer hit. Då blir det lite andra låtar i karaokemaskinen, berättar Lasse Berglund. Inte en enda overksam elev syns till på skolgården. Inte en enda som står ensam i ett hörn heller. En del kör två och två, en del på egen hand, andra i större grup­ per. Alla är ivrigt sysselsatta med något, och det finns att välja på: pingisbord, rockringar, kalahaspel och jätteschack, styltor, basketbollar, läshörna med mjuka kuddar, biljard och ett gammalt fotbollsspel som Lasse Berglund hittade i källaren. Visst har inköpen kostat en slant, men rektorn betecknar det som ”små­ potatis”. Mycket är också framplockat ur förråd och källare eller inhandlat


krönika

signerat: ALICE HÄRDIN

för symboliska summor i någon andra­ handsbutik. Mest är det leken som står i fokus på skolgården. – Leken är så viktig! Den förebygger mycket, säger Anne-Marie Julin. Men Lasse Berglund har även annat i rockärmen. Han har högläsning för et­ torna och matematikundervisning i den mattepark han byggt upp på skolgården. Där samsas bland annat en kubikmeter, ett stort svart klot, en meterstock, en avståndsvisare och en kompassros om utrymmet. – Jag tänkte att om jag var lärare i matte, hur skulle jag göra då? Hur skulle min undervisning se ut? Och så skapade jag matteparken utifrån det. Nu skickar lärarna sina ettor under lektionstid för att de tillsammans med honom ska mäta avståndet till Bredängs­ skolan eller jordens mitt, fundera över begrepp som radie och omkrets och så förstås mäta sig själva och varandra med hjälp av den stående måttstocken. Den ger för övrigt besked i både centimeter, tum och famn. Så många elever som når upp till en famn

på måttstocken finns det inte. Till Lasse Berglunds famn når de däremot alltid upp. För sina insatser fick han i våras Lärar­ förbundets stipendium för lärare ”som gör skillnad” – och det råder det ingen tvekan om att han har gjort. – Det är tack vare honom som vi har fått den trygghet och trivsel som elever­ na känner i dag, säger Anne-Marie ­Julin. Vi har mindre bråk och tjafs mellan eleverna och anmälningarna om kränk­ ningar och mobbning har minskat med mer än 75 procent sedan han startade rastverksamheten. För många av eleverna verkar det vara en härlig självklarhet att ha en Lasse på rasten, att kunna hoppa upp på bordet, greppa mikrofonen och sjunga karaoke, att slänga sig i vilstolarna på Playa del Inglés och bara ta det lugnt en stund el­ ler spela ett parti biljard. De vet liksom inget annat längre. n Helene Lumholdt

Herregud, är det här n ­ ormalt?

J

ag slutade som lärare i som­ ras. Det var ett tårögt farväl, men när jag kom hem kändes det bra. Jag var stolt över min insats men ville gå vidare och läsa klart min master i stats­ vetenskap. Under sommaren kopplar jag helt bort skolan, jag nöjer mig med att skicka ett vykort inför starten. Jag tänker på andra saker och börjar en an­ nan sorts liv. Ett liv med sovmorgnar och obetydligt ansvar för någon annan än mig själv. Två månader senare kryper det i mig: Vad gör de nu? Hur har de det? Tycker de om den nya skolgården? Gör de läsläx­ orna? Jag kollar upp deras nya lärare på Facebook och googlar hennes förra ar­ betsplats. Jag går in på klassbloggen och läser varje dag. Jag avslöjar mig nästan när jag råkar godkänna en kommentar från en förälder via adminpanelen. Herregud, är det här normalt? Jag drar samma anekdoter om och om igen för min pojkvän. Jag berättar om när en av killarna skulle visa hur man flirtar med tjejer genom att snurra hän­ derna runt varandra väldigt snabbt. Jag etablerar det som en standardgest i mitt hem. Jag berättar om när jag kom på att vi skulle skriva noveller i skogen och samtliga elever blev myggstuckna, myr­ bitna, nedkylda eller blöta. Varje gång vi ses får mina vänner höra om olika roliga uttryck som eleverna uppfunnit. Jag kan inte längre äta svamp utan att kalla det svampinjoner. Jag märker att jag börjar bli rastlös och funderar på om jag kanske ska börja jobba deltid någonstans. Något enkelt som ändå betalar räkningarna. Jag fun­ derar på att söka mig tillbaka och ta ett vikariat som lärare. Men skolan är inget bekvämt jobb. Det tog flera månader innan det var läge att börja ta fikarast. Uppgiften krävde total

koncentration mellan klockan 08.00 och 14.00. Minsta tanke på vad man skulle äta till middag kunde sabba hela lektio­ nen. En arg och ledsen elev gav mig blå­ märken på vänstra benet. Långa samtal med två oroliga föräldrar lämnade tan­ kar i huvudet. Ändå kan jag inte släppa tanken. Det är något mycket specifikt som drar mig. Det är inte utmaningen, även om det onekligen är en del av lärar­yrket. Det är inte kreativitet, även om jag ald­ rig haft ett jobb som varit så öppet för olika lösningar. Det är inte heller under­ visningen i sig även om jag saknar att fundera ut hur man ska förklara jordens rörelser eller varför vissa tror på Allah och andra på Gud. Det är de såklart. Eleverna. Jag förstår att det låter larvigt, men vissa klyschor är klyschor för att de är sanna. Hur ska jag kunna lämna dem bakom mig? Vi har ju gått igenom allt. Från ettans första dag när ingen av dem visste hur man sitter på en stol till sommar­avslutningen då de suckade åt att barnen i förskoleklassen inte kunde bete sig. Vi tillbringade mer tid tillsammans än vad jag gjorde med min familj, vi redde ut svårare konflikter än jag haft med mina närmaste vänner. Jag var viktig för dem och de var viktiga för mig. Och om någon som läser det här vet hur man går vidare så får ni gärna kontakta mig via LÄRA:s redaktion. Tills vidare har jag ­tagit ett opraktiskt och obekvämt del­ tidsvick i klassrummet bredvid deras.

Alice Härdin läser masterprogrammet i statsvetenskap och vikarierar som lärare

LÄRA #5/2015

13


samtalet

Vetenskapen lyfter Precis som läkare ska lärare ha en vetenskaplig grund att stå på i sitt jobb, säger didaktikprofessor Per-Olof Wickman. Vetenskapen ger ett professionellt språk, gör yrkets syften tydliga och ger ökad makt. Och makt är vad lärarna behöver, menar han.

TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: Ulrica zwenger

14

LÄRA #5/2015

H

an har ett mörkt arbetsrum, Per-Olof Wickman, profes­ sor i didaktik med inrikt­ ning mot naturvetenskap vid Stockholms universitet. Huset renoveras och presenningar täcker fönstret sedan två år tillbaka. Nu har han bestämt sig för att inte städa förrän ljuset släpps in igen, men som så ofta finns det en ordning i oordningen – när fotografen blir ny­ fiken på en bok om fjärilar som han har skri­ vit hittar han snabbt ett exemplar i röran av ­didaktiska storverk och oöppnad post. Per-Olof Wickman utsågs nyligen till ord­ förande i den nationella Skolforsknings­ nämnden. Han är också föreståndare för den ämnesdidaktiska forskarskola för lärare som universitetet driver i samarbete med Stock­ holms stad och några andra kommuner, sam­tidigt som han skriver på en bok om vad didaktik är. Boken skriver han på engelska ­eftersom han tror att den kan få större genom­ slagskraft då. För didaktiken är en disciplin som han menar jobbar i motvind.

Vad är didaktik? Hur skiljer sig didaktiken från pedagogik?

– Pedagogik är ett grundforskningsämne medan didaktik är lärarnas professions­ämne. Ämnet är unikt för lärarutbildningen på samma sätt som medicin är unikt för läkar­ utbildningen. Det handlar om att producera kunskaper som är viktiga för att utöva lärar­ yrket specifikt. Och didaktiken har alltid ett ämnesinnehåll. Du som är didaktiker inom naturvetenskap, kan du förklara varför svenska elever halkar efter i naturvetenskapliga ämnen och matematik?

– Om jag ska svara som en politiker … Nej, hellre som en forskare.

– Då kan jag säga att det är ett stort problem att insikterna om elevernas kunskaper i så hög grad genereras via summativa tester och till så liten del av lärarprofessionen själv. Pisaunder­ sökningarna fokuserar extremt mycket på vis­ sa typer av kunskaper. Jag har jobbat i Kina, de får ju enormt bra resultat på Pisa, men det är en helt annan typ av undervisning där. Man kan lätt att tro att det bara är en fråga om un­


samtalet

lärandet dervisningsmetod, men det är ju en hel kultur. Pisatesterna visar att vi har ett problem med att resultaten sjunker, men det kanske finns saker som är bra i svensk skola som Pisa inte mäter. yftar du på sådant som förhållandet till auktoS riteter, där svenska elever är mycket mer ifrågasättande?

– Det kan vara en sak, men man vet inte. Risken är att man bara tittar på vad man gör i olika framgångsrika länder och tänker att det finns en metod som ska rädda oss. Det finns en idé om att undervisning ska vara evidensbase­ rad, att man kan forska fram en ”bästa metod”, best practice. Det är en väldigt lustig idé för det är inga andra vetenskaper som håller på med sådant. Jag kommer ju från biologin och där är det aldrig någon som har forskat om vilket som är det bästa sättet att göra experiment på. – Det finns en risk att man slår sönder den kunskap som lärare faktiskt besitter. Man gör stora förändringar och så kanske eleverna ändå bara blir ”dummare” och ”dummare” och ”dummare” för varje Pisatest som görs. >>

LÄRA #5/2015

15


samtalet

>>

– Tänk igen på läkarprofessionen: om in­ ternationella tester visar att svenska patien­ ter mår sämre än andra så frågar man ju inte grundforskare – biologer och kemister – vad det beror på. Då litar man på att läkarna har kunskaperna, att de kan peka på vad som be­ hövs. Men i skoldebatten är det annorlunda. Kruxet är att lärarprofessionen har en så svag vetenskaplig förankring.

de kan och det de ska lära sig. Kan du berätta hur det fungerar?

Så hur kan det ändras?

– Vi försöker göra didaktik till en veten­ skap som ska hjälpa lärarna att se vilka olika alternativ som finns för hur man utvecklar en undervisningssituation, hur man planerar för den, vad som är viktigt att tänka på i genom­ förandet och hur man kan se elevernas läran­ de inom undervisningen och stödja det. – Ett problem är att lärare inte har ett pro­ fessionellt språk och inga egna begrepp när de talar om utbildning. De talar samma språk som elever och föräldrar. De säger ”det är svårt, det är lätt, det är roligt, det är tråkigt”, de använder begrepp som ”katederundervis­ ning” och ”grupparbeten”. Det skulle behövas andra begrepp som hanterar interaktionen mellan läraren och eleven – ett språk som hjäl­ per lärarna att analysera vad som händer i un­ dervisningen och beskriva metodförändringar för andra lärare som delar den begrepps­ apparaten. En modell som ni har utarbetat för att stärka lärarna kallar ni ”organiserande syften”. Tanken är att hjälpa lärarna att strukturera undervisningen så att eleverna ser samband mellan det

Jag har jobbat i Kina, de får ju enormt bra resultat på Pisa, men det är en helt annan typ av undervisning där.

– Undervisning handlar ju mycket om att lärare kan försätta eleverna i aktiviteter som leder fram till att de lär sig någonting nytt. Vi var intresserade av hur lärare gör det. En dok­ torand studerade klassrum där man jobbade med NTA, Naturvetenskap och teknik för alla (en modell för skolutveckling inom biologi, fy­ sik, kemi, teknik och matematik). NTA är upp­ byggt så att eleverna gör undersökningar och experiment som det är tänkt att de ska lära sig naturvetenskapliga begrepp ur. – Undersökningarna och experimenten kallar vi för ”närliggande aktiviteter” eftersom de ligger nära eleven. Och vi ville se om akti­ viteterna också ger eleverna ett ”närliggande syfte”, till exempel om de tillåter dem att an­ vända sitt eget språkbruk, och om de fyller ett övergripande syfte, så att eleverna förstår en process eller mekanism. – Ett exempel handlade om friktion. Elev­ erna prövade leksaksbilar med gummisnodds­ motor och med och utan däck. Sedan pratade de om vad som hände – ”den bara sladdade runt när den inte hade några däck”. Det var tydligt att eleverna hade ett mål i sikte. Men ofta blev det sedan så att när läraren skulle introducera de naturvetenskapliga begreppen så glömdes det närliggande syftet bort – att bilen sladdade runt och språkbruket kring det. Läraren gav bara eleverna den rätta förkla­ ringen, introducerade begreppet friktion och talade om vad friktion var. – Organiserande syften handlar alltså om hur en lärare kan skapa kontinuitet. Till ex­ empel genom att använda elevernas språk­ bruk och förbinda det med naturvetenskapens språk. Eller genom att försöka urskilja vad som är vad i aktiviteten – vad är det som är friktion i bilens sladdande och vad är annat, teknik eller så? – Sedan bearbetar vi det här tillsammans med lärarna. Vi tar fram en begreppsapparat och försöker förstå hur den kan bli till hjälp för lärarna. Det blir extra tydligt när lärarna plockar upp begreppen och börjar använda dem när de planerar undervisning som vi forskare inte är inblandade i. Eller när de an­ vänder dem i lärarrummet eller i lärarlaget. Det är då man märker att det hjälper dem att urskilja sådant som är väsentligt för elevernas lärande. Är detta användbart även när det gäller bedömning och betygssättning?

– Det är en väldigt bra grund för formativ be­ dömning, att följa elevernas lärande. Men vårt 16

LÄRA #5/2015


samtalet

vet är sant om vad som sker i naturen”. Ett an­ nat svar var ”därför att det är roligt för dig att kunna förklara själv”. I det ena fallet, ”det här är sant”, nöjer sig läraren med att smälta om kunskapen i en form som man hinner med och som är naturvetenskapligt rätt. I andra fallet är det viktigt att kunskapen blir användbar för eleven. Det är viktiga distinktioner eftersom de handlar om syftet med undervisningen. Det andra syftet är bättre, kan man väl säga?

– Ja, jag tror att många lärare skulle säga det. Men det är en svår kompromiss, för ­lärare får ju inte koka ihop en naturveten­ skap som inte har någonting att göra med den natur­vetenskap som finns i andra samman­ hang. Och det som är typiskt för sådana här ­didaktiska modeller är att de inte nödvändigt­ vis behöver svara på vad som är det bästa och sämsta. Vad de gör är att de öppnar upp för ­lärarna att träffa kritiska val. De ger en sär­ skild lärarkunskap. perspektiv är att man långsiktigt bör utveckla själva betygssättningen även i relation till en ak­ tivitet. Ett exempel: man har en laboration där eleverna ska lära sig hur insekter är uppbyggda. De tittar på riktiga insekter och försöker förstå hur en vinge ser ut på den ena och den andra – de ser väldigt olika ut på en fjäril och fluga och en skalbagge. Och sedan på testet får de en sche­ matisk skiss av en insekt där de ska skriva in vad de olika delarna heter. Men forskningen visar att bara för att eleverna kan delarna på en sådan skiss så betyder inte det att de har förstått hur delarna ser ut på de riktiga insekterna. Kan man göra ett test med riktiga insekter, som under laborationen?

– Det kan man tänka sig, om det är det som är det viktiga. Och det skulle i förlängningen också kunna göra att tester som Pisa ser lite annorlunda ut. Det verkar som om det skulle vara mer resurskrävande?

– Jo, det är ju en forskningsuppgift också att skapa verktyg som lärarna kan hantera i sin dagliga praktik – annars är de inte mycket värda. Har du fler exempel på hur ett mer vetenskapligt perspektiv kan lyfta lärandet?

– Det som kallas kunskapsemfaser. Det var en kanadensisk forskare, Douglas Ro­ berts, som lanserade det begreppet redan på 1980-talet. Han tittade på en fråga som elever ofta ställer, ”varför ska jag lära mig det här?”, och på svaren de får. De svaren kategoriserade han och hittade sju olika betoningar. Han såg att det inom till exempel biologi fanns fall där läraren svarade ”därför att det här är vad vi

Inga andra veten­ skaper håller på med sådant. Jag kommer från biologin och där är det aldrig någon som har forskat om vilket som är det bästa sättet att göra experiment på.

Så om vi kopplar tillbaka till behovet av ett professionellt språk så kan kunskapsemfas kanske vara ett begrepp som fyller en sådan lucka hos lärarna?

– Ja, och för att man som lärare ska kunna argumentera gentemot politiker, föräldrar och elever. Men vet de vad kunskapsemfas är?

– Nej, men det är ungefär som med läkare i mötet med patienter. Lärare kan översätta be­ greppet i mötet med till exempel föräldrar och förklara varför de undervisar på ett visst sätt och inte på ett annat. Parallellen till läkare är intressant. Läkare använder ju ibland ett språk som patienten inte förstår och det kan man som patient uppfatta som ett problem, en form av maktutövning. Bör inte lärare undvika det överläget och i stället befinna sig i ögonhöjd med föräldrar och elever?

– Jo, men då tar man bara hänsyn till en ­ spekt. Det är ju också så att den som har mak­ a ten kan göra någonting som de andra inte kan. Vad ska de göra med makten?

– Det är ju inte nödvändigt att de missbru­ kar den. Vad de saknar är det professionella urskiljandet, att utifrån en vetenskaplig grund se vad som kan hjälpa eleverna. Som det är nu finns alltid de som vet lika bra eller bättre än lärarna. Jag vill problematisera fokuset på forskning inom skolan. I till exempel 2010 års skollag har ju uttrycket ”vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” fått ökad tyngd. Men är det kanske så att den vetenskapliga grunden har vunnit terräng på bekostnad av den beprövade erfarenheten? >> LÄRA #5/2015

17


samtalet

känna att ”ja, det här gjorde att min undervis­ ning blev bättre”. Om det inte finns så struntar lärarna i det. Har ni några belägg för att er praktiknära forskning och de metoder som den genererar ger sådana klara resultat?

– Vi har inte gjort den typen av studier. Vad vi gör är att vi tittar på processerna i klass­ rummet, och det är väldigt tydligt att det hjälper lärarna att få eleverna aktiva och in­ volverade i innehållet. Man ser också att det blir en väldig skillnad i kontinuiteten mellan olika lektioner – det man har talat om under en lektion kan bli ett nytt samtalsämne under en annan. Glömskan hos eleverna blir mycket mindre. Det ser vi, men jag tycker att det vore spännande att se om det här långsiktigt också gör att lärarna får en större kontroll över hur kunskaper testas och vad eleverna faktiskt lär sig i skolan. Till sist: vad kännetecknar en riktigt bra lärare i framtiden?

>>

– Ja, jag tror det. Vad vinner lärare och elever på det?

– Jag tror att de vinner något på den ökade vetenskapligheten om den verkligen blir en vetenskap som är förankrad i erfarenheten. För den beprövade erfarenheten är det som den vetenskapliga grunden måste leva i. All mänsklig verksamhet bygger på beprövad erfarenhet, även de mest avancerade fysikers forskning. Det är därför vi har didaktik – för att elever har så svårt att förstå hur man gör fysik. Så man får vara rädd om den beprövade erfarenheten. Det här fokuset på praktiknära forskning har funnits i kanske tio eller femton år. Parallellt med det har skolresultaten fallit. Är det då så stor nytta med forskning i klassrummet?

– Det måste finnas vad de australiensiska forskarna David Clarke och Hilary Hollings­ worth kallar för salient outcomes, alltså klara resultat, konsekvenser som lärarna kan se och 18

LÄRA #5/2015

Jag tror att det händer saker nu, det är väldigt spän­nande tider. Någonting händer med lärar­ professionen.

– Vilken svår fråga! Jag tänker mig att vad som är en bra lärare kommer att förändras. I dag menar man att det mycket är en fråga om begåvning, men i framtiden tror jag att vi, på skolorna och inom lärarutbildningen, kommer att veta mycket mer om vad som k ­ ännetecknar en bra lärare och att vi kan lära lärare det i mycket större utsträckning. Vad skulle det kunna vara?

– Att man har ett språkbruk som gör att man kan träffa bättre val i undervisningen så att eleverna, som hela personer, lär sig bättre och finner skolan mer meningsfull. Och jag tror att det händer saker nu, det är väldigt spännande tider. Någonting händer med ­lärarprofessionen. Vad är det som händer?

– Till exempel har en stor del av lärarna plötsligt blivit lärarutbildare. Det har att göra med förstelärar- och lektorsreformen. Plöts­ ligt måste många inom lärarkåren ställa sig frågan: ”Hur ska jag vara ett stöd för mina kol­ leger i deras professionsutveckling?”. Det är jätte­bra för det bidrar till en professionalise­ ring av lärarkåren. n


därför är jag lärare

”Jag har världens viktigaste yrke!”

Foto: Ulrica Zwenger

— Vårt uppdrag i samhället kan inte överskattas. Det är nyckeln till demokratisk, politisk och ekonomisk framgång!   Det säger Maria Aspfors, lärare på Södra Latin, som i våras utsågs till Årets gymnasielärare i Stockholms stad. Det var under en tre månader lång praktikperiod i Togo i Västafrika som det stod klart för Maria Aspfors att det var lärare och inte biståndsarbetare hon ville bli. – Jag upptäckte att ämnena religion och historia intresserade mig mer än något annat. Tillbaka i Sverige föll det sig na­ turligt att börja studera dessa ämnen och söka in på gymnasielärarpro­ grammet. Eftersom det var svårt att få en heltidstjänst på enbart historia och religion kompletterade hon med

svenska. Nu har hon varit gymnasie­ lärare sedan 2001 och anser hon att hon har världens viktigaste yrke. – Läraryrket är demokratibevaran­ de och värnar om mänskliga rättighe­ ter. Det handlar om mycket mer än att lära ut fakta, kunskaper och förmågor. Hon tänker att det egentligen borde vara dränerande att ständigt stå och lära ut, men i stället sker en växelver­ kan mellan henne och eleverna där hon tycker att hon lär sig lika mycket själv. – Jag älskar planeringen, undervis­ ningssituationen och bedömningen lika mycket. Man sår ett frö och följer resultatet från ax till limpa. Det gör yr­ ket utvecklande och inspirerande. På Södra Latin arbetar man i pro­ gramlag och ämneslag. Både det infor­ mella umgänget med kollegerna och arbetslagens mer formella möten sti­ mulerar och utvecklar. Maria Aspfors skulle gärna se mer av samarbete kol­

leger emellan inom staden, inte minst när det gäller bedömning. Positiv återkoppling från eleverna hör till vanligheterna för Maria Asp­ fors. – Man får se upp så att det inte är det man livnär sig på. Men jag känner mig stolt när de kommer och berät­ tar att de tycker att de lär sig mycket, även om jag vet att jag jobbar på en skola där eleverna är vetgiriga, moti­ verade och engagerade. I våras utsågs hon till Årets lärare. Vad är det då som gör Maria Aspfors så bra? Vilken är hennes hemlighet? – Jag tror eleverna märker att jag brinner för mina ämnen och för un­ dervisningen. Visst, jag försöker varie­ ra metoderna med rollspel, debatter och annat, men jag tror att det framför allt handlar om mitt brinnande enga­ gemang. n Annebritt Ullén

Maria Aspfors är lärare i historia och svenska på Södra Latins gymnasium.

LÄRA #5/2015

19


Foto: Ulrica Zwenger

TEKNIK I SKOLAN

Studie- och yrkesvägledaren Stefan Nysköld och åttondeklassaren David Slyngstadli granskar quadrokoptern som David har byggt tillsammans med Noah Tewolde.

Flygfarkoster väcker teknikintresse Hur gör man för att väcka det slumrande teknikintresset? På Grimsta­skolan i Vällingby har lärarna låtit eleverna bygga och flyga med quadrokoptrar. Intresset för teknik har ökat och niornas resultat förbättrats — och lärarna har fått större möjligheter att arbeta över ämnesgränserna. Som en jättemygga surrar quadrokoptern högt ovanför huvudet på oss åskådare i Grimstaskolans aula. Vinddraget får det att fladdra i fotografens blus när hon för­ söker fånga farkosten i kameraögat. Det är omväxlande läraren Peter Sö­ derström och åttondeklassarna David 20

LÄRA #5/2015

Slyngstadli och Noah Tewolde som skö­ ter fjärrkontrollen. Så småningom sän­ ker sig quadrokoptern långsamt ner och landar mjukt på golvet. Vi går ner i verkstaden, en källar­lokal på kanske 20 kvadratmeter, fylld av hyllor och lådor med byggmaterial till quadrokoptrar och till modellflygplan som var det tidigare projektet. Här har åtta pojkar och två flickor från årskurs 7–9 tillverkat quadrokoptrar på elevens val under överinseende av Peter Söder­ ström, i grunden SO-lärare men med ett mycket stort teknikintresse. Han plockar fram små delar, nödvän­ diga för att styra farkosten, som gyro,

små motorer och ett litet rektangulärt kretskort – quadrokopterns hjärna. Men det behövs också andra delar som får den att flyga och landa, till exempel ­”armar”, propellrar och landningsställ. – De flesta elever är vana vid spelkon­ soler till virtuella tevespel och de skiljer sig inte så mycket från quadrokoptrarnas fjärrkontroll. Men här blir det verklighet i stället, konstaterar Peter Söderström. – Det svåraste med att bygga var att löda och sätta ihop kablarna från krets­ kortet rätt. Då fick Peter hjälpa till, säger David Slyngstadli från klass 8C. Och Noah Tewolde från 8B håller med.


TEKNIK I SKOLAN

Grimstaskolan är diplomerad teknik­

skola och Peter Söderström samarbetar med skolans tekniklärare som kan ut­ veckla de ämnesområden eleverna kom­ mer in på när de bygger sina farkoster. – De lär sig ellära, lödteknik, material­ kunskap, limsorter, mekanik, hållfast­ hetslära, aerodynamik, verktygslära och så vidare. Byggandet av quadrokoptrarna griper över flera ämnen och skolan har en pro­ jektgrupp som arbetar med att integrera lärare. Peter Söderström ser möjligheter för flera lärare att vara med: slöjdlärarna samarbetar med tekniklärarna och där kan eleverna lära sig löda, på svenskan får de lära sig läsa bruksanvisningar och följa instruktioner. Flera lärare på fritidshemmet är intresserade och vill också haka på. – Och det handlar inte bara om teknik. Det här är bra också för entre­ prenörskap där det är viktigt att vara kreativ och kunna samarbeta för att lösa problem. Beroende på elevernas ålder går pro­ jektet att bygga ut hur mycket som helst, menar Peter Söderström. Quadrokop­ trar, eller drönare som de också kallas, har ett stort användningsområde när de förses med kamera. – De förknippas ofta med fjärrstyrda farkoster som släpper bomber, men de an­ vänds också till exempel av brandförsva­ ret, av bönder som behöver se över sina grödor, av mäklare som vill visa husets omgivningar och vid filminspelningar.

Han visar också en hel låda med små kretskort, sensorer, stegmotorer och sladdar, grunden till en så kallad Arduino­plattform för hård- och mjukva­ ra – det är ytterligare en idé för de äldre eleverna som kan få lära sig att bygga och sedan programmera en cnc-fräs, det vill säga ett slags svarv som kan skära ut förut­bestämda figurer. – Vi hoppas att få in dataprogramme­ ring på schemat och det kan börja redan på lågstadiet, säger Peter Söderström och berättar om programmet Scratch ju­ nior som fungerar på surfplattor och där eleverna kan styra små figurer. – Då lär de sig programmeringslogik, att saker måste göras i en viss ordning för att man till exempel ska få grodan att hoppa. Det finns gott om korta under­ visningsprogram om detta på Youtube, säger han. – I grunden handlar det om samma ­logik som i avancerade programmerings­ språk som till exempel C++. Stefan Nysköld är teknikintresserad studie- och yrkesvägledare på Grimsta­ skolan. Han berättar att skolans satsning på teknikämnet har inneburit att fler söker till gymnasieutbildningar inom teknik och naturvetenskap.

– I åttan och nian tar vi med elever på studiebesök till de skolorna. Många elever kommer numera också in på de program de sökt till. Det visar sig också i statistiken där Grimstaskolans genomsnittliga merit­ värde i årskurs 9 har ökat på senare år. En stötesten är dock att få flickorna in­ tresserade av IT och teknik. – Lärarna har tagit med sig tjejer på satsningar som KTH och universitetet gör. Där kan de få förebilder och se att det finns andra tjejer som är intresserade av teknik och kanske har doktorerat i ämnet. Stefan Nysköld berättar att även många pojkar har en väldigt snäv bild av IT; de förknippar det med datorspel och att utveckla datorspel. – Det är till Stefan Nysköld eleverna kommer för att prata om sina framtids­ planer. På sitt rum har han en quadro­ kopter, en inkörsport för samtal om IT och teknik och vad det kan leda till för utbildningar och jobb. – Området är jättestort och det tror jag att många elever kommer att upptäcka med Grimstaskolans tekniksatsningar. n Ingela Ösgård

Foto: Ulrica Zwenger

– Men det är inte så lätt att styra hel­ ler. Man måste vara känslig på spakarna, säger han. Det är populärt att flyga, och när det har varit som mest intensivt har eleverna kommit ner på lunchrasterna eller efter skolan tillsammans med sina kompisar för att låna quadrokoptrarna.

Det finns gott om framtidsplaner kopp­

lade till Peter Söderströms projekt. Till våren ska han tillsammans med andra lärare bygga quadrokoptrar med alla elever i årskurs 6. – Också de yngre eleverna i tvåan och trean har blivit nyfikna och kanske kan det finnas möjligheter för dem att lära sig flyga mindre quadrokoptrar i aulan.

Fjärrkontrollen som styr quadrokoptern påminner om en spelkontroll, något som nästan alla elever känner till. Här David Slyngstadli och Noah Tewolde tillsammans med läraren Peter Söderström.

LÄRA #5/2015

21


FLERLÄRARSYSTEM

Mer lärande med fler lärare B Blackebergsskolan 2013: resultaten på de nationella proven i årskurs 3 är bland de lägsta i Stockholm. Skolledningen sneglar på en skola som lyckats vända utvecklingen genom att ha fler lärare i klassrummet — och bestämmer sig för att ta efter.  LÄRA Stockholm åkte dit för att se hur det gick. TEXT: Annelie Drewsen

lackebergsskolans expedition är fylld av det typiska morgonsorlet. Glada hälsningar med inslag av praktiska spörsmål. Lärarna Johan­ nes Berggren och Anna Weinander ska strax ha lektion tillsammans. Men en fritidspedagog är sjuk och vikarie ­behövs. – Jag kanske måste vara i den gruppen, i så fall får du klara dig själv, säger Anna Weinan­ der. Johannes Berggren nickar och går genom den stora ljushallen mot klassrummet. Blackebergsskolan har sedan hösten 2013 ett flerlärarsystem. Det innebär att flera lärare tillsammans ansvarar för en hel årskurs, i stäl­ let för att vara lärare och mentor för en klass. I årskurs 1 arbetar fyra lärare och fem fritidspedagoger med 67 elever. På lektions­ tid är eleverna indelade i tre grupper, men mentorskapet är fördelat på alla fyra lärare. För ­Johannes Berggren innebär det att han undervisar alla grupperna i matematik och är mentor för omkring 16 elever.

Foto: Ulrica Zwenger

Han låser upp dörren till klassrummet.

– God morgon! Eleverna studsar in, hämtar böckerna och landar på sina platser. Strax därefter kommer även Anna Weinander i sällskap med sin VFUstudent Matilda Myrman. Det löste sig i den andra gruppen. Lektionen inleds med att Johannes ­Berggren drar ett namn ur en burk. – Georgina, du är dagens morgonvärd. Med lite hjälp från sin lärare skriver Georgina Tan Tan dagens datum på tavlan. Sedan är det 22

LÄRA #5/2015

dags att kolla närvaron. Georgina Tan Tan läser upp namnen från listan. Under tiden ser Anna Weinander till att eleverna behåller fokus. En hand på en axel, en viskning eller att bara vara nära räcker ofta. En pojke går ut i korridoren och Anna Weinander följer med. Det var bara en tröja som skulle lämnas på hyllan. I klassrummet fnissar morgonvärden åt nästa namn på listan. – Mig själv? – Är du här? frågar Johannes Berggren. – Ja. – Är du säker? Georgina nickar och fortsätter att läsa upp sina klasskamraters namn. Hittills har eleverna arbetat med begreppen

större än och mindre än. Johannes Berggren skriver de två tecknen på tavlan. Eleverna har lärt sig att det är en skata som öppnar munnen åt det håll där det finns mest mat. Men vad händer om skatan inte vet vad den vill äta? Likhetstecknet introduceras. – Det här tecknet har ett speciellt namn, sä­ ger Johannes Berggren. Likhetstecknet. Flera säger lika med, men vi ska öva på att säga lik­ het eller lika mycket. Resten av lektionen arbetar eleverna med uppgifter på papper och med tärningar, indivi­ duellt och i par. När det behövs finns två lärare och en VFU-student som kan stötta och förklara. Johannes Berggren är både förskollärare och grundskollärare. Han kom till Blackebergssko­ lan för tre år sedan och tog över ansvaret för en klass i årskurs 3. Under våren lanserade skol­ ledningen idén om ett flerlärarsystem, efter ett besök på Hässelbygårdsskolan. >>


FLERLÄRARSYSTEM

Lärarstudenten Matilda Myrman stöttar när Malcolm Nilsson ska sätta ut rätt tecken mellan tärningarna. I bakgrunden syns läraren Anna Weinander.

LÄRA #5/2015

23


FLERLÄRARSYSTEM

– De hade anställt fler lärare och höjt sina resultat mycket. Vi hade däremot bland de lägsta resultaten på nationella proven i års­ kurs 3 i hela Stockholm, säger rektor Henrik Nöbbelin.

>>

Redan till hösten samma år infördes det nya

systemet. De befintliga klasserna slogs ihop och lärarna fick ett gemensamt ansvar för un­ dervisningen. Fler lärare anställdes och perso­ nalutrymmena gjordes om för att möjliggöra samarbete. Johannes Berggren var positiv, men det för­ sta läsåret blev inte som han hade hoppats.

24

LÄRA #5/2015

– Det blev rörigt för våra elever, med lärare som hade helt olika förhållningssätt, pedago­ gik och sätt att skapa relationer. Det är en av svårigheterna. I efterhand hade han önskat mer stöd från ledningen kring de svårigheter som uppstod. – Men nu fungerar det mycket bättre, kon­ staterar han. Att ta emot en ny årskurs har blivit en om­ start. För Johannes Berggren betyder det att han kan inrikta sig helt på matematik, medan kollegerna undervisar i övriga ämnen. – Jag kan verkligen grotta ner mig och foku­ sera på att göra väldigt bra ämnesundervis-


FLERLÄRARSYSTEM

Lärarna fick ett gemensamt ansvar för under­visningen.

Vilken stapel är störst? frågar sig Anna Weinander och eleven Lucas Huotari. I bakgrunden syns läraren Johannes Berggren och lärarstudenten Matilda Myrman.

ning. Eftersom jag har samma lektion tre gånger kan jag finjustera, ta bort och göra om uppgifter. Det blir som en individuell lesson study. På lektionerna finns även en annan lärare i klassrummet. – Den andra läraren kan se saker som jag inte ser. Jag uppskattar det. Målet är att vi ska jobba ännu mer välplanerat, kanske dela in eleverna i mindre grupper utifrån deras indi­ viduella behov. Han får medhåll av Anna Weinander, som poängterar att sådan flexibilitet kräver tid för planering. – Vi har gemensam planeringstid, men det känns som om den aldrig är tillräcklig. I den årskurs jag arbetade i förra året gjorde vi ofta mindre undervisningsgrupper. Målet med att ha fler lärare på lektionen är att ge eleverna ännu bättre förutsättningar att lära sig. Men även i ett flerlärarsystem kan en lärare känna sig otillräcklig. Enstaka elever med väldigt stora behov kan ta mycket av den extra lärarresurs som finns i klass­ rummet. – Jag har tidigare arbetat i särskola och dras till elever med stora svårigheter, men även de andra eleverna har rätt till min tid. Åt vilket håll ska jag gå? frågar sig Johannes Berggren. I sin nuvarande tjänst har han relativt många timmar resurstid, där han inte själv ­leder undervisningen. I samråd med arbets­ laget lägger han den tiden på ett fåtal elever med väldigt stora behov. – Det är bra för de eleverna, på det viset är det positivt. Samtidigt vill man göra mer i klassrummet när man är två kompetenta ­lärare. Henrik Nöbbelin håller med om att detta är en av de stora utmaningarna med flerlärar­ systemet. Genom att öka lärartätheten profes­ sionaliseras skolan och det behövs därför inte lika många elevassistenter. Men helt överflö­ diga blir de aldrig. – Målet är att lektionerna ska bli mer ut­ vecklande för elevernas lärande, men det finns en risk att lärare blir assistenter i stället för lärare. Det har vi pratat mycket om. Här spelar skolans elevhälsoteam en viktig roll genom att ge stöd och föreslå lösningar. – Vi ska inkludera alla elever i undervis­ ningen. Ibland är det väldigt svårt att möta alla elevers behov trots att vi är så pass många lärare. Då behöver vi anställa assistenter, sä­ ger Henrik Nöbbelin. Han vill även ha fler speciallärare på skolan, särskilt i de yngre åldrarna.

”Vi kommer att få bättre och bättre resultat”, säger rektor Henrik Nöbbelin, här tillsammans med ­biträdande rektor Sara Fransson.

– Det är viktigt att snabbt komma till rätta med till exempel läsinlärningen så att alla elever som slutar trean kan läsa. Då behöver vi minst en speciallärare, kanske två. Det är nästa steg. När han ser tillbaka konstaterar han att fler­

lärarsystemet varit positivt för skolan. Han är dock försiktig med att lyfta fram högre måluppfyllelse, även om det går att se vissa effekter. – Förra årets sexor hade ökat sina resultat på de nationella proven från årskurs 3, och de­ ras meritvärde låg relativt högt i förhållande till det socioekonomiska indexet. Johannes Berggren tror att flerlärarsyste­ met kan vara en del av förklaringen till att den grupp han följde höjde sina resultat. – Kanske gjorde flerlärarsystemet att vi kun­ de sätta rätt ämneskompetens på de klasser som behövde det. Henrik Nöbbelin är övertygad om att resul­ taten kommer att förbättras ännu mer fram­ över. Lärarna är inte längre ensamma i sina klassrum utan möts i kollegiala diskussioner. – Jag är helt säker på att vi kommer att få bättre och bättre resultat när vi pratar mer om undervisningen. Vi har jobbat med att ha kunskapsperspektivet i fokus. Våra elever har samma rätt till höga betyg som alla andra elever. Att kunna utveckla undervisningen i sam­ spel med kolleger är något som Johannes Berggren uppskattar. – När jag inte är uppslukad av en elev stude­ rar jag mina kolleger. Jag ser hur han eller hon gör, talar, använder verktygen. Då ser jag vad jag själv vill plocka upp. Jag lär mig mycket, särskilt av dem som jobbat länge som lärare. n LÄRA #5/2015

25


Foto: Ulrica Zwenger

LEDA LÄRANDE 2015

”Det kollegiala samtalet” var ett av de mer välbesökta seminarierna på konferensen Leda lärande, där deltagarna hade mer än 30 olika seminarier att välja på. Från vänster Katarina Ericsson, Anna-Lena Ebenstål och Ylva Modig, alla lärarcoacher.

Större fokus på uppdraget Leda lärande. Så heter den årligen återkommande konferens som i ­mitten av september ordnades för första gången. Cirka 1 500 skolledare, förstelärare och lektorer samlades på Stockholm Waterfront för att ta del av föreläsningar och seminarier och utbyta erfarenheter kring ­didaktiska och organisatoriska ­utmaningar. Helene Ärlestigs seminarium om ledar­ skap, tid och samspel mellan rekto­ rer och förstelärare lockade många av konferensdeltagarna. Hon är docent i pedagogik på Centrum för skolledar­ utveckling vid Umeå universitet. 26

LÄRA #5/2015

– Hur får vi en skola där vi litar på dem som är yrkeskunniga? undrade hon och menade att förstelärarna kan bidra till att skapa den stabila skola alla längtar efter. – Men i värsta fall kan det bli kontra­ produktivt. Det beror på vad vi gör av det, konstaterade hon och framhöll rek­ torernas och förstelärarnas viktiga roll att stödja lärarna i deras undervisning. Helene Ärlestig hänvisade till Talis 2013, en internationell studie om under­ visning och lärmiljöer för årskurs 7–9. Den visar bland annat att Sverige är ett av de länder där störst andel rektorer uppger att de aldrig vidtar några direkta åtgärder för att förbättra lärarnas under­

visningsfärdigheter. Svenska lärare upplever mindre effekter av kompetens­ utveckling och få upplever att de får återkoppling i undervisningen. Studien visar också att lärarnas självtillit

samvarierar med arbetslust och graden av återkoppling och att svenska lärares arbetstillfredsställelse ökar när de får agera mentor. – Så det är en utmaning för rektorer och förstelärare att lärarna får stöd i sin undervisning. Det är viktigt med kolle­ gial återkoppling och att våga prata om undervisningspraktiken. I utredningen ”Rektorn och styr­ kedjan” (SOU 2015:22) har Helene Ärle­


ENKÄT

stig analyserat hur rektorerna använder sin arbetstid. Utredningen visar att rek­ torerna i genomsnitt arbetar 47 timmar i veckan. Även denna analys visar att rektorer lägger förhållandevis lite tid på lärarnas undervisning. – En stor del av rektorernas tid går till akuta vardagsproblem. Minst tid läggs på föräldrakontakter, möten med elever och individuella samtal med lärare om undervisning och lärande. Bara nio pro­ cent av rektorerna pratar med lärarna om brister i undervisningen, konstate­ rade hon och betonade samtidigt att det finns stora individuella skillnader. Helene Ärlestig pekade också på könsskillnader i rektorernas egen upp­ fattning om möjligheter att styra sin tid: 75 procent av männen ansåg att det är möjligt, men bara 40 procent av ­k vinnorna. Hon underströk också att det är ­viktigt att veta vem som gör vad på skolan och noterade att på Stockholms skolor har åtta av tio förstelärare en roll­ beskrivning. Vid ett panelsamtal under rubriken ”Karriärreformen i en skola på veten­ skaplig grund” deltog utbildningsförvalt­ ningens direktörer och fackliga före­ trädare. De var eniga om att lärarna är viktigast för elevens lärande. – Det var egentligen också det som alla dagens seminarier handlade om, konstaterade Inger Pripp, nyutnämnd grundskoledirektör. Hon såg det också som en viktig utma­ ning för skolan att återta makten och tolkningsföreträdet över vad som händer i skolan från medierna. Vad gäller förestelärarnas roll konstate­

rade Jan Holmquist, gymnasiedirektör, att legitimitetsfrågan är viktig. – En utvärdering av hur förstelärarna ser på sin legitimitet är på gång. Stock­ holms stad har tillsatt 1 000 förstelärare på kort tid, nu måste det bli ett större fokus på uppdraget och mindre på tjäns­ terna. Ragnar Sjölander från Lärarnas Riks­ förbund underströk att förstelärarna inte ska utföra skolledningens uppgifter. Han fick medhåll av Johan Törnroth från Lärarförbundet som inte heller ansåg att förstelärarna ska tala om för lärarna hur de ska undervisa.

Dagen avslutades av Tony Mufic, nyut­ nämnd utbildningsdirektör i Stockholm. Han underströk vikten av att skolledning och förstelärare är klara över hur det pedagogiska ledarskapet är delat dem emellan. – En inventering av de viktigaste ut­ vecklingsfrågorna måste också göras. Och när det väl är gjort måste någon göra en prioritering. Anna Karlsson, förstelärare och speciallärare i matematik och NO på Rålambshovsskolan, var mycket nöjd med dagen. Hon valde bland annat ett seminarium om forskningens roll i skolutvecklingen som leddes av Glenn Hultman, professor vid Linköpings uni­ versitet. – Det blev en intressant diskussion bland annat om risken för att forsknings­ resultat blir alltför förenklade genom kunskapsspridning via kanaler som Fa­ cebook. Det blir ett slags parallellt ”light­ läromedel”. Hon uppskattade också möjligheten att träffa kolleger och knyta nya kontak­ ter. – Jag har mött flera förstelärare som jag kommer att ha vidare kontakt med. Staffan Rådelius, förstelärare på Blommens­­bergsskolan, uppskattade ett seminarium om elevmedverkan och skol­utveckling. Forskare från Institutio­ nen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet redogjorde för ett samarbete med elever i Kista om hur IT kan användas för att öka deras delak­ tighet. – Ett bra format och intressant att de forskar på verkligheten tillsammans med elever. Det blev dynamik i fråge­ ställningarna och när det finns flera tolkningar och olika sanningar är ton­ åringar ofta med på banan. Staffan Rådelius uppskattade också konferensen som en satsning på förste­ lärare, som sinsemellan kan vara väldigt olika. – Vi är så olika så det är inspirerande och det finns möjligheter att tänka nytt. Konferensen Leda lärande ska åter­ komma varje år och ha fokus på att leda utvecklingen av undervisning och ­lärande. n Ingela Ösgård

vinjett

Hur är lärarnas ­karriärmöjligheter i Stockholms stad? Kina Geijer, förste­lärare, Bromstensskolan — I jämförelse med andra kommuner är de väldigt bra, men det skulle kunna bli ännu bättre. Det finns många möjligheter till kompetensutveckling, men det gäller att kunna komma loss och ha tid att gå. Mycket handlar om skolans ekonomi. Ann-Christin Hagman, förstelärare, Stockholms hotell- och restaurangskola — Förstelärare, arbetslagsledare och skolledare är några spår. Det är inte givet att man vill bli rektor eller skolledare, så därför är det bra att kunna utveckla sig som lärare. Vår skolledning är mycket positiv till kompetensutveckling för alla lärare. Dagar som denna (Leda lärande) och Settmässan är viktiga! Eva Lundström, förstelärare, Trollbodaskolan — Jag var tidigare arbetslagsledare och är nu inne på det pedagogiska spåret. Men jag tycker att det kunde finnas ännu fler möjligheter. Det finns mycket kompetensutveckling, men det gäller att själv vara aktiv. Amara Rabhi, förste­ lärare och modersmålslärare, Språkcentrum — Möjligheten att bli förstelärare är bra, men annars är det lite för begränsat. Vi skulle behöva ta vara på de många intresserade och engagerade lärare som vill göra karriär och erbjuda dem fler möjligheter. Heydar Taras, förstelärare, Hässelbygårdsskolan — Att satsa på förste­ lärare och lektorer som karriärvägar för lärare är ett bra steg och ett lyft för lärarrollen som höjer statusen. Annars är det lite begränsat, även om det finns mycket fortbildning och nätverk som är bra. Text och foto: Monika Sidén

LÄRA #5/2015

27


INTERNATIONELLT

Låt lärarna blomma! Professor Andy Hargreaves rev ner applåder från förstelärare, lektorer och skolledare efter sin föreläsning på konferensen Leda lärande i september. Han levererade sin kritiska analys av det svenska skolsystemet med humor och lockade till skratt. Som fastnade i halsen. – Hela världen brukade titta på Sverige och hur ni arbetade med skolan. Nu har ni hamnat långt efter. De kommande fem åren kommer världen att hålla ögo­ nen på er för att se om ni lyckas vända utvecklingen. Bittert att svälja. Andy Hargreaves påpekar att det rör på sig i Sverige men att det gäller att behålla styrfarten efter­ som vi har mycket arbete framför oss. Intresset för ledarskap och organisa­ tionsfrågor inom skolan tar honom över hela världen från professorstjänsten på Boston College i USA, och nu hade han klämt in en mellanlandning i Sverige på sin föreläsningsturné i Europa, Austra­ lien och Asien. En stor del av sin karriär har Andy Hargreaves ägnat åt att studera olika skolsystem och vad som gör dem fram­ gångsrika. – Det finns många länder som preste­ rar bra i Pisa, men det finns också andra sätt att mäta framgång, till exempel välbefinnande och hälsa, både mental och fysisk, för barn och ungdomar. Ett effektivt skolsystem lyckas kombinera resultat med likvärdighet och har elever som mår bra. Vilka ”system” lyckas med det?

– Det finns länder som lyckas bra resultat­mässigt men som inte är så bra 28

LÄRA #5/2015

på välmående, speciellt när det gäller värden som trivsel i skolan. Det gäller för många asiatiska länder som lyckas bra i Pisa. Det finns länder som lyckas bra på välmående och lycka, som Italien, men som inte lyckas med skolresultat eller likvärdighet. Nederländerna lyckas bra på båda, det är ett diversifierat samhälle som ofta ligger i topp när det handlar om både skola, familjeliv och barns välbefin­ nande. Även Kanada lyckas kombinera höga resultat och välmående elever. Andy Hargreaves säger att vi inte ska jämföra oss med länder som skiljer sig för mycket från Sverige. – Det är till exempel svårt att jämföra Sverige med icke-demokratiska länder eller med ett land som inte engagerar sig i de mänskliga rättigheterna. Vi ska titta på länder som liknar vårt men som pre­ sterar bättre inom vissa områden. En av de viktigaste förändringarna som måste genomföras i svensk skola är enligt Andy Hargreaves att höja lärar­ yrkets status. Vilka är de viktigaste stegen för att lyckas med detta?

– Det ena är hur samhället ser på lära­ re, undervisning och lärares status. Det baseras på hur medierna och politikerna framställer lärare. Den andra para­ metern är hur lärarna ser på sig själva. Om lärare känner att de arbetar inom ett yrke där de inte har mandat eller hand­ lingsfrihet kommer statusen att sänkas inom den egna kåren. Lärare måste få använda sin expertkunskap till att hjälpa elever att lyckas i skolan – utan en massa byråkratiska regler som tar ifrån dem deras handlingsutrymme. Hur förändrar vi bilden av läraryrket?

– På samhällsnivå handlar det om att lärare får tillräckligt hög lön så att yrket kan konkurrera med andra högavlönade yrken och inte väljs bort. Jag vet att Sve­ rige arbetar på detta efter att under lång tid inte ha betalat sina lärare så bra. Poli­ tiker bör tala mer positivt om lärare och läraryrket, vilket jag också förstår håller på att ändras. – Inom lärarkåren måste arbetsvillko­ ren förbättras med minskade byråkratis­ ka krav och ett större samarbete mellan lärarna om elevernas lärande, innehål­ let i undervisningen och bedömning. Professionalitet innebär att man arbetar tillsammans, inte ensam. Lärarkåren måste samarbeta mer och inte fokusera ensidigt på den egna undervisningen. Andy Hargreaves sa under sin före­ läsning att många studenter väljer bort läraryrket, inte för att de tror att de skul­ le vantrivas med att arbeta med elever, utan för att de är oroliga för att de andra vuxna ska vara tråkiga att umgås med. Tidigare hade lärare ganska hög status i Sverige, vad hände?

– Det fanns en politisk rörelse i början av 1990-talet vars agenda var att minska investeringar i offentlig sektor inklusive skolan. Det gjorde att ni fick mindre mo­ tiverade och mindre effektiva lärare, till­ växten i yrket blev lägre och lärare blev ett genomgångsyrke. Många som utbil­ dade sig till lärare arbetade bara några år innan de sökte sig vidare. När många oerfarna lärare slutar innan de blir verk­ ligt yrkesskickliga krävs fler funktioner för kontroll och ansvarsutkrävande för att upprätthålla kvaliteten. Ett system med yrkesskickliga lärare som är motiverade, känner arbetsglädje


”När människor tar ansvar och får agera professionellt behöver de inte kontrolleras lika mycket”, säger Andy Hargreaves.

Foto: Ulrica Zwenger

INTERNATIONELLT

och sätta mål för hela skolan som gyn­ nar eleverna. En bra ledare måste förstå pedagogik men behöver inte vara den skickligaste pedagogen. Hen ska veta vilka som är de duktigaste pedagogerna och se till att de arbetar tillsammans och med andra lärare. Ledare ska inte tillbringa tiden på kontoret eller med eleverna. I stället ska de ägna sig åt att bygga starka lärarlag. Starka samarbeten är mer effektiva för eleverna än om lärarna är inriktade på den egna prestationen. Förstelärarnas uppgift som ledare är att vara experter på undervisning och att ha färdigheten att hjälpa andra lärare att bli effektiva pedagoger. Och Hargreaves betonar att det rör sig om olika färdig­ heter. – På bra skolor cirkulerar kunskaper och expertis så att alla lärare kan utveck­ las. För att lyckas med detta behöver vi lä­ rare som trivs med att arbeta med andra vuxna, kan dela med sig av sin kunskap utan att mästra eller bli ängsliga. De ska kunna stödja både lärare som är nya i sin roll och som har lång erfarenhet, lärare som är mycket kompetenta och lärare som kämpar med sin undervisning. Ska förstelärarna själva undervisa?

och tillsammans tar ansvar för eleverna är mycket mer effektivt. När människor tar ansvar och får agera professionellt behöver de inte kontrolleras i samma utsträckning. Andy Hargreaves anser att lärare mås­ te ha en lång och grundlig utbildning, både inom sina ämnen och i pedago­ gik. Samhället måste komma bort från idén att den som har ämneskunskaper men saknar pedagogisk utbildning kan

under­visa med lika stor framgång. Det ska finnas goda arbetsvillkor och struk­ turer för samverkan mellan lärare, med bra villkor för professionsutveckling och en stark samverkanskultur ledd av effek­ tiva rektorer. Vad krävs av en bra skolledare i dag?

– En bra skolledare måste vara mer än administratör. Hen ska känna sina medarbetare för att kunna skapa och hålla samman en engagerande vision

– Det finns en stor hunger bland lärare efter pedagogiskt ledarskap och många är intresserade av att arbeta med detta – så länge som det inte tar dem ut ur klassrummet. Om de vore redo att göra det offret skulle de bli rektorer. Men förstelärarna behöver tid och resurser för att arbeta med de andra lärarna och utveckla undervisningen. Då kommer förstelärarreformen att bli effektiv. n Calle Hedrén

LÄRA #5/2015

29


min skola

” Skolan är mycket bättre nu”

30

LÄRA #5/2015


Foto: marc femenia

min skola

Antony Chammout, 12 Solhemsskolan i Spånga ”Det roligaste i skolan är naturkun­ skap. Där måste jag lära mig mycket för att få svar på olika saker, till ex­ empel om människokroppen. Lärarna är noga med att ge oss ut­ maningar samtidigt som de är tydliga med vad vi ska lära oss. Jag tycker skolan är mycket bättre nu än när jag gick i fyran. Då var det stökigt och svårt att få arbetsro. Nu är vi äldre och det är lugnare i klassen. Det är också tryggt att gå här. Ing­ en mobbning eller så. En annan sak som är bra på min skola är att vi vissa veckor får vara rastvärdar och hjälpa till på skolgården. På rasterna spelar vi mycket fotboll, nu i sexan får vi lämna skolgården på långrasten. Vi brukar gå till en park som ligger intill skolan. När jag kommer hem pluggar jag ofta en stund och på lördagarna repe­ terar jag lite och förbereder mig inför veckan som kommer. Mitt mål är att bli läkare och orto­ ped, som min pappa. Han är min förebild och hjälper mig mycket med skolarbetet. Jag har tre yngre systrar. Ibland önskar jag mig en bror som man kunde spela fotboll med. Många av mina släktingar bor i Syrien eller har flytt därifrån. De har det svårt. Jag tänker ofta på att det är krig där och att jag är lycklig som får växa upp i Sverige.” n Berättat för Agneta Berghamre Heins

LÄRA #5/2015

31


MATEMATIKLYFTET I STOCKHOLM

” Matte­lyftet gör oss ­bättre” Matematiklyftet är den största fortbildningen som gjorts i ett enskilt skol­ ämne någonsin i Sverige. Och nu börjar resultaten av det kollegiala lärandet märkas ute på skolorna.   I höst har 1 000 Stockholmslärare startat den sista omgången av satsningen. I klass 7M på Vasa Real är det matema­ tiklektion. På tavlan har läraren Tove Åkesson skrivit upp fyra uppgifter som eleverna ska lösa. – Det är EPA som gäller, säger hon och skriver förkortningen som alla känner till: först enskilt arbete, sedan diskussion i par och därefter pratar alla tillsam­ mans om uppgiften. – Får man räkna med procent också? undrar en av flickorna och läraren nickar. Sedan följer några knäpptysta ­minuter då eleverna funderar en och en. Tystna­ den avlöses av ett sorl när Tove Åkesson ger dem tillåtelse att samtala två och två om vad de kommit fram till. Slutligen diskuterar hela klassen. Flera av elever­ na hinner presentera sina olika lösning­ ar på tavlan. ”Vilket tal ligger mellan –5 och 2?” lyder

en av uppgifterna. Tove Åkesson ber en av eleverna att gå fram och presentera sin lösning: – Jag tänkte att det är sju steg och så dividerar jag det med två, förklarar hon och skriver 7 i täljaren och 2 i nämnaren och lösningen blir 3,5. En annan elev kommer fram och ritar upp en tallinje från –5 till 2. – Sedan är det bara att hitta mitten på linjen. Det är –1,5. Ytterligare en elev skriver ett bråktal: 2+(–5) i täljaren och 2 i nämnaren. – Det vill säga –3 dividerat med 2 är lika med –1,5. 32

LÄRA #5/2015

– Ni har löst det lite på olika sätt och det går ju bra att använda tallinjen när det är så små tal. Men när det blir större tal är det enklare att beräkna medel­ värdet genom att addera siffrorna och dividera med två, säger Tove Å ­ kesson och konstaterar att även den första ­lösningen: att ta medelvärdet av sju steg var rätt tänkt. Innan lektionen är slut frågar hon om någon kan komma på något speciellt som de lärt sig av uppgifterna. – Att det går att förkorta både i tälja­ ren och nämnaren, säger någon. En annan elev tycker att Tove Åkes­ sons tips var bra om att först se efter om det går att göra något åt nämnaren så att det blir enklare att räkna ut talet. – När eleverna får arbeta med pro­ blemlösning finns inget bästa sätt att lösa uppgiften på. Som lärare känner jag också att det är viktigt att låta svaren få ta lite tid och att jag får med varje indi­ vid, inte bara dem som räcker upp han­ den, summerar hon efter lektionen. Vasa Real är inne på sitt andra år med

Matematiklyftet. Det här året är Tove Åkesson, som också är förstelärare i ­matematik, samtalsledare för sina ämnes­kolleger. Förra läsåret, när mer tid var avsatt för det kollegiala samtalet, var hon handledare. – Mattelyftet har vidgat vyerna. Jag tror att det gör både oss lärare och elev­ erna bättre. Jag som lärare har blivit mer uppmärksam på hur elevernas process ser ut när de löser problem och hur de ställer sina frågor. Kollegan Annika Kihlström, förste­ lärare i NO, håller med. – Den största skillnaden sedan vi star­ tade Mattelyftet är att eleverna har fått en mycket mer positiv inställning till matten. Prov och betyg känns inte som det viktigaste. Vi har fått in vardagen

och en meningsfullhet i matematiken, eleverna tycker att det är roligt med pro­ blemlösning. – Ibland kan det man först löser fel, och sedan förstår vad man gjort för fel, vara det som man kommer ihåg bäst, på­ pekar Tove Åkesson som numera ägnar mer än halva sina matematiklektioner åt gemensam diskussion med eleverna. Metoden att låta eleverna först tänka själva och sedan diskutera lösningar två och två fyller också en viktig funktion, påpekar lärarna. – Om det är ett ”vi” som kommit fram till ett svar är det lättare att våga före­ slå en lösning. Vi som lärare kan också under­lätta genom att tala om att det inte


”Om eleverna får diskutera ett matte­ problem två och två har de lättare för att våga föreslå en gemensam lösning”, säger Tove Åkesson, här tillsammans med Rebecka Fjällbrant (till vänster) och Isabel Cornelius.

Foto: hans alm

MATEMATIKLYFTET I STOCKHOLM

Matematiklyftet ■■En nationell satsning som startade hösten 2013 och stöds av Skolverket. Stockholms stad deltar med alla sina kommunala skolor. Samtliga matematiklärare deltar i två år. ■■Bygger på kollegialt lärande där lärarna först förbereder sig genom att läsa en text eller se en video. Därefter diskuterar de tillsammans och bestämmer sig för att pröva något moment i klassrummet som de sedan reflekterar över gemensamt. ■■I höst har cirka 1 000 lärare startat den sista omgången av satsningen som totalt omfattar 2 400 Stockholmslärare i matematik.

är fel att göra fel, men att det däremot är fel att kritisera den som gör fel, säger Tove Åkesson. Hon sammanfattar det viktiga i matema­

tiken: att få med alla, att göra det roligt, att prata matte och begrepp och vrida och vända på problemet och sätta in det i ett sammanhang. Annika Kihlström vill också betona att matte är ett redskap för att vässa sin hjärna. – Du måste öva dig på olika moment och i logiskt tänkande. Det går faktiskt att jämföra med idrott. Om du vill bli en bra tennisspelare måste du kanske stå och slå en forehand gång på gång för

att få in slaget. Och när det fungerar så känns det i hela kroppen. Huruvida Matematiklyftet ­kommer att avspegla sig i bättre resultat i ­nationella och internationella mätningar är dock för tidigt att säga, menar Mait ­Adegård, en av organisatörerna bakom Matematik­lyftet i Stockholm. – Betygsresultaten börjar vi titta på först läsåret 2016/17. Men hon berättar att ett externt utvär­ deringsföretag följer satsningen och ger löpande rapporter som visar att lärarna är nöjda med satsningen. – De uppskattar att det är struktu­ rerat, att det finns en handledare som leder diskussionerna och att de har fått

möjligheter att diskutera ämnet, som ofta får stryka på foten i arbetslaget. De uppskattar också innehållet i modulerna på Skolverkets lärplattform, där det finns intressanta artiklar och lektionsförslag att utgå ifrån och problematisera kring när de träffas i utvecklingsgruppen. – De tycker att det är spännande att lyssna på sina kolleger och de besöker varandras lektioner mer än tidigare. Även elever intervjuas och de uppskat­ tar att det är mer gemensamma diskus­ sioner kring problemlösningsuppgifter och inte bara tyst räkning. Sedan gäller det förstås att få Matema­ tiklyftet att leva vidare också efter själva satsningen. – Vår förhoppning är att arbetssättet kommer att institutionaliseras på sko­ lorna och att de fortsätter att jobba med matematikutveckling på det här sättet. Det har visat sig att också i andra ämnen har man börjat arbeta efter samma mo­ dell, säger Mait Adegård. n Ingela Ösgård

LÄRA #5/2015

33


global citizen

Indiskt utbyte med mersmak Modern teknik och uråldriga traditioner samsades på scenen när de indiska eleverna presenterade sig själva, sitt land och sin kultur i Rålambshovsskolans kombinerade aula och bibliotek. Och utbytet gav mersmak för alla inblandade. Sju elever och nästan lika många vuxna från Global Indian International School i Bangalore i södra Indien besökte under september Stockholm och sin partner­ skola Rålambshovsskolan. I februari blir det dags för ett gäng elever och lärare härifrån att åka österut. Utbytet sker inom ramen för The Global Citizen Programme, som är ett samarbete mellan Stockholms skolor, universitet och företag och syftar till att knyta band mellan utbildning och näringsliv. Men också, och framför allt, att minska avståndet mellan länder. I programmet som tidigare enbart om­ fattade gymnasieskolor ingår nu också åtta grundskolor. Rålambshovsskolan är en av dem, och rektor Gunilla Olsson betonar att läro­ planen föreskriver att skolan ska arbeta med internationalisering. – Det är oerhört värdefullt att eleverna får ta del av olika kulturer. Ett utbytes­ projekt ger saker som vanlig undervis­ ning inte kan ge. Att utbytet sker just med en indisk skola

är ingen slump. – Indien är ett framtidsland som an­ tagligen kommer att vara världens näst största ekonomi år 2050, säger Gunilla Olsson. Skolan i de båda länderna skiljer sig åt på flera plan. I Indien är klasserna större och kraven på både lärare och elever strängare. – Vi drillar eleverna hårdare. De får träna mer och lärarna går igenom och rättar elevernas arbeten varje dag, berät­ tade Sunita Jaisingh, matematiklärare och författare av läromedel i ämnet. 34

LÄRA #5/2015

vinn biobiljetter

I egenproducerade presentationer berättade de indiska eleverna om sina intressen som basket och datorspel, men också om vilka gudar de tillber och om det flera tusen år gamla skriftspråket sanskrit. Den svenska kulturen fick gästerna möta både i Gamla stan och på Skansen men också i hemkunskapsköket där de parades ihop med sina svenska kamra­ ter. Under en slöjdlektion fick de också möjlighet att tillverka en smörkniv och prova på både virkning och stickning. – Vi tänkte att hemkunskap och slöjd var typiskt svenska ämnen, säger läraren Marie Julin, som tillsammans med kolle­ gan Simonette Schwartz har arbetat hårt för projektet. Det är på hennes elevens val-lektioner som de svenska eleverna har yogat, skaj­ pat och gjort filmer om sig själva och om Stockholm. Medan eleverna fick en dos av var­ andras vardag och verklighet passade lärarna på att bland annat mötas i en workshop i matematik. Sunita Jaisingh beskrev hur de indiska eleverna tränas i ”mental matematik”, alltså huvudräkning, samtidigt som de flitigt använder olika datorprogram i ­undervisningen. – Vi använder oss också av vedisk mate­matik, ett urgammalt sätt att snabbt kunna göra beräkningar. Många länder i väst har visat ett allt större in­ tresse för denna skatt. Men medan de indiska lärarna lär ut ett eller möjligen två sätt att lösa mate­ matiska problem på, konstaterade Sunita Jaisingh att de svenska lärarna har en annan undervisningsstrategi. – I Sverige får eleverna i stället söka efter och upptäcka att det finns flera ­olika vägar till lösningen. Det är en ­bättre metod. Den tar jag med mig hem, sa S ­ unita Jaisingh. n Helene Lumholdt

Läs tidningen och var med och täv­ la. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får ett present­ kort på två biobiljetter vardera. Lycka till! 1. Vad heter det internationella utbytesprogram som Rålambshovsskolan deltar i? 1. The Global School Programme. X. The Global Citizen Programme. 2. The International School ­Programme. 2. Vad har professor Per-Olof ­Wickman blivit utsedd till? 1. Rektor vid Stockholms ­universitet X. Ordförande i Skolforskningsnämnden. 2. Direktör vid Skolforsknings­ institutet. 3. Vad vill Antony Chammout bli när han blir stor? 1. Pilot. X. Ortoped. 2. Lärare. 4. Var ägde konferensen Leda lärande 2015 rum? 1. På Stockholms universitet. X. På Stockholm Waterfront. 2. I Blå hallen. 5. På vilken skola är Maria Aspfors lärare? 1. Vasa Real. X. Södra Latin. 2. Norra Real. Skicka din tipsrad senast den 18 november till ­tomas.bannerhed@stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Ange var du arbetar och din postadress så att vi kan skicka biobiljetterna om du vinner.   Vinnare i förra numret blev Claes Björnbom, Avdelningen för uppdrag kring lärande och elevhälsa, Per Johansson, Spånga gymnasium och Spånga grundskola, samt Pia Marin, Gymnasieavdelningen. Rätt rad var 2, 1, 1, 2, 1.


HANDLEDNING

Få syn på dina resurser

Tillsammans med Claudia Banares, psy­ kolog på Ålstensskolan, och Vivi Helm­ bold, kurator på Björkhagens skola, har hon gått en utbildning i handledning på Ersta Sköndal högskola. Handledningen ska kunna fungera som stöd för pedago­ gerna både i undervisningen, i kontak­ ten med föräldrarna och när det gäller att hantera ”svåra” elever. – Det är lätt att bli uppgiven när man har svåra elever i klassrummet. Då kan handledning hjälpa läraren att få syn på sina egna resurser för att hantera eleven, säger Karin Langlet. – Man kan hamna i negativa samspels­ processer med elever som har beteende­ svårigheter. I handledning kan det som sker bli tydligare, säger Claudia Banares. Hennes erfarenhet är att pedagogerna ofta vill att hon kommer och observerar en elev under lektionen för att hon ska kunna ge råd och tips om vad läraren ska göra. Eller så önskar man stöd för att få gehör hos ledningen för ökade resurser. Men det är svårt att uppfylla lärarnas önskemål. – Några genvägar eller färdiga lös­ ningar finns inte. Det behöver komma i gång en reflektion över eleven och undervisningssituationen. För att hitta lösningar som fungerar måste pedago­ gen utgå ifrån sina egna erfarenheter, attityder och förväntningar på eleverna, säger Claudia Banares. Och i stället för att ge svar handlar det för handledaren om att ställa frågor och hjälpa lärarna att komma vidare i processen. – Eftersom läraren är den som ska job­ ba vidare med eleven, behöver läraren komma fram till sin egen lösning, tilläg­ ger Vivi Helmbold.

I handledningen kan läraren få hjälp med att titta på elevens framsteg. När läraren kan se att eleven gör framsteg – även om eleven inte gör exakt det lära­ ren planerat – blir det lugnare även för eleven. – Läroplanen är skriven för normal­ fungerande barn i en skola som även ska fungera för barn som behöver särskilt stöd. Och läraren har det svåra uppdra­ get att individualisera undervisningen inom ramen för elevgruppen. Ambitio­ nen med handledningen är att den ska vara ett stöd för pedagogerna i att hante­ ra en svår arbetssituation så att det inte ska behöva sluta i exkludering av någon elev, säger Claudia Banares. Många rektorer köper in handledning i

krissituationer. Men på nystartade Sjöviks­ skolan har Karin Langlet byggt in kontinu­ erlig handledning i verksamheten. – Alla tre arbetslagen får handledning i en och en halv timme var tredje vecka. Det är kompetenshöjande och ett bra sätt att lära känna varandra i en ny skola, ­säger Karin Langlet. För att handledningen ska ge önskat resultat är ramarna viktiga, samtidigt som lärarens tid ska räcka till mycket.

– Man behöver ledningens stöd för att få till regelbundenhet. Tid behöver frigö­ ras för att pedagogerna ska kunna med­ verka. Och det behövs förståelse för vad handledning kan ge och vilka förutsätt­ ningar som krävs för att det ska fungera, säger Claudia Banares. Nu efter avslutad utbildning är Clau­ dia Banares, Vivi Helmbold och Karin Langlet redo att ta handledningsupp­ drag. Men att handleda på den egna ar­ betsplatsen kan vara svårt. – Det kan vara svårt att vara så utma­ nande som man behöver. De dubbla rol­ lerna, med en fot i elevhälsoteamet, kan leda till att förväntningarna blir oklara och att man hamnar i diskussioner om befintliga resurser och organisatoriska frågor. Det blir svårare att hålla fokus på den pedagogiska situationen och dess möjligheter till utveckling, säger Claudia Banares. n Annebritt Ullén

Vill du veta mer om handledning? Mejla claudia.banares@stockholm.se, viveka.helmbold@stockholm.se eller karin.langlet@stockholm.se.

Foto: robert blombäck

Nu finns tre nyutbildade handledare inom utbildningsförvaltningen — en resurs som kan hjälpa lärare runtom i staden att klara sitt komplexa uppdrag ännu bättre.   — Handledning ger enhetlighet kring eleverna. När vi blir sampratade gynnar det alla elever, säger Karin Langlet, rektor på Sjöviksskolan i Årstadal.

Tre nya handledare som kan stötta pedagogerna i deras komplexa uppdrag — ­ från vänster Vivi Helmbold, Claudia Banares och Karin Langlet.

LÄRA #5/2015

35


Guldäpplejuryns särskilda pris till Stockholmslärare Micke Kring, IT-pedagog på Årstaskolan, fick Guldäpplejuryns särskilda pris för 2015. Priset går till en eller flera personer som ”uträttat långvariga och betydelsefulla insatser för främjande av lärande med stöd av IT och medier”.   — Micke Kring är en i hela landet välkänd representant för den pedagogiska och tekniska utvecklingsfunktion som skolor och skolhuvudmän idag har stort behov av och bidrar till att växla upp och synliggöra elevernas arbete i nya nätbaserade former. Han har i samarbete med kollegorna på Årstaskolan starkt bidragit till att många klassrum idag öppnar sig, till att elevernas arbete möter en publik och får respons, säger juryordföranden Peter Becker.

Nämnd & Nytt Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se

Foto: björn tesch

Nämnd & Nytt

Om svenska skolan för ­nyanlända Skolverket har tagit fram en fler­ språkig webbplats för dig som möter nyanlända elever och vårdnadshavare. På webbplat­ sen förklaras kortfattat på 14 olika språk hur det svenska skol­ systemet är uppbyggt. Adressen är www.omsvenskaskolan.se.

Ny IT-upphandling för skolan I dag har staden ett avtal för de 45 000 datorer och 28 000 surfplattor som finns i våra förskolor och skolor. I nästa leverans ska tjänster för digitala enheter och support upphandlas. Dessutom ska avtal upphandlas för digitala enheter som till exempel smarta telefoner, surfplattor, bärbara och stationära datorer samt kringutrustning — laddare, datormus, tangentbord, skärmar, dockningsstationer och lokala skrivare. Staden kommer även att upphandla tjänster för stöd och utbildning för pedagoger om IT, till exempel införandestöd, handledning och kompetensutveckling. Införandet sker 2017—2018. Nuvarande avtal går ut i december 2018.

36

LÄRA #5/2015

Större satsning på fritidshemmen I början av oktober presen­ terade Lena Hallengren, ordföran­ de i riksdagens utbildningsutskott (S), och skolborgarrådet Olle Bu­ rell (S) en fritidshemsreform. Pre­ sentationen ägde rum på Tallkro­ gens skolas fritidshem i Enskede. Ambitionen med reformen är att sätta Stockholm på kartan med en innovativ fritidshemsverksamhet.   Satsningen på fritidshemmen be­ står i ett särskilt program som ska

tas fram för fritidshem och fritids­ klubbar i Stockholms stad. Stödet till innovationsutveckling ska ökas och kontakten mellan hem och skola stärkas. Den sammanhållna skoldagen ska ge eleverna en livs­ rytm som är hälsosam och kun­ skapsbefrämjande. Kopplingen till idrotten och kulturen ska stärkas. Resurserna inom skola och fritids­ hem ska samordnas så att elever kan få hjälp med läxor och fördjupning.

På valetärditt.se presenteras stadens samtliga gymnasieskolor, deras program och öppet hus-tider inför gymnasie­valet 2016 i februari.

Gruppstorlekarna ska minskas och fler pedagoger anställas. Målet är att alla skolor ska ha gemensamma utvecklingssamtal där både lärare och fritidspedagog deltar.   Utmaningar finns i form av brist på utbildad personal, ändamålsen­ liga lokaler och svårigheter med att få fler elever i socioekonomiskt ut­ satta områden att ta del av fritids­ hemsverksamheten.

78%

av lärarna i landets grund- och gymnasieskolor har legitimation i de ämnen de undervisar i.


Nämnd & Nytt

Stockholm satsar på IT-pedagogik

Foto: björn tesch

Elever med den högsta internetoch datoranvändningen i och utan­för skolan presterar sämst på Pisaprovet, konstaterar OECD i en analys av Pisastudien från år 2012. Skolverket säger i en kom­ mentar att det är viktigt att ha en genomtänkt strategi för ITanvändningen i skolan om man ska få ut maximal nytta av inves­ teringarna. Likaså behöver man känna till lärarnas behov av kom­ petensutveckling i hur man an­ vänder modern teknik på ett pe­ dagogiskt sätt.   I Stockholms stad satsar vi rätt, menar Charlotte Dingertz på IKTenheten.   – Vi ser en tydlig utveckling i po­ sitiv riktning i gymnasiernas själv­ skattning nummer två. Kunskaps­ nivån hos lärarna är högre, vi har förbättrat det digitala innehållet och den digitala användningen har ökat.

Snart har även alla lärare i grundskolan genomfört själv­ skattningen.   – Självskattningen är en tempe­ raturmätare av IT-mognaden och avgör vilka insatser som ska sättas in, säger grundskolechef Adelinde Schmidhuber.   – I dag ska en lärare kunna an­ vända sig av modern teknik i under­ visningen. Kunskaperna utvecklar man tillsammans med kollegerna på skolan, säger Gunilla Larsson, biträdande gymnasiedirektör.   Det är också viktigt att tänka på att vissa elever har större behov än andra.   – När det gäller barn i behov av särskilt stöd kan IT-pedagogik av­ göra om de ska lyckas under sin skoldag eller inte. Därför är de prioriterade med tillgång till spe­ cialpedagoger och all utrustning de kan behöva, säger Adelinde Schmidhuber.

Gymnasiemässa 19—21 november

” Kunskapsnivån hos lärarna är högre, vi har förbättrat det digitala innehållet och den digitala användningen har ökat.” Charlotte Dingertz, IKT-enheten

Tony Mufic i Skolforsknings­nämnden Regeringen har utsett ledamöterna i den nationella Skolforsk­ ningsnämnden vid Skolforskningsinstitutet. Bland de elva leda­möterna finns utbildningsdirektör Tony Mufic och Attila Szabo, fil lic och forsknings- och utvecklingskoordinator på utbildningsförvaltningen. Nämnden beslutar om institutets sammanställningar av forskningsresultat och utlysningar av forskningsmedel.

Regeringen satsar på skolan I budgetpropositionen för år 2016 föreslår regeringen bland annat höjda lärarlöner och stärkt fortbildning. Satsningar ska göras på mer personal på fritidshemmen och i skolbiblioteken. Läraryrket ska göras mer attraktivt genom höjda löner och kompetensutveckling — ett lärarlönelyft ska ge cirka 60 000 lärare i genomsnitt 3 000 kronor mer i månaden. Det ska finnas snabbare vägar in i läraryrket och möjligheterna att få legitimation ska utvidgas. Pågående kompetensutvecklingsinsatser som till exempel Läslyftet

och Matematiklyftet förstärks, liksom den specialpedagogiska kompetensen.  Ersättningen till kommuner för asylsökande barns skolgång ska höjas för att förbättra kommunernas förutsättningar att ordna ett bra mottagande.  Ett yrkesprogramspaket innehåller satsningar på yrkeslärare, samverkan med arbetslivet och utveckling av det arbetsplatsförlagda lärandet. Regeringen vill även öka intresset för tekniska yrkesutbildningar.

68%

av ­utbildningsförvaltningens anställda svarade på årets ­medarbetarenkät.

76%

Gymnasiemässan i Stockholm är Sveriges största gymnasie­ mässa och vänder sig till elever i årskurs 9 i Stockholms län. På mässan har elever och föräldrar möjlighet att tillsammans träffa representanter från skolor och olika stödfunktioner för att dis­ kutera val av gymnasium, pro­ gram och inriktning. Mässan har öppet torsdag 9–17, fredag 9–16 och lördag 9–16 och platsen är Stockholmsmässan i Älvsjö.

Schack bryter barriärer Under rubriken Chess Mate används schack för att vidga elevers vyer och bryta barriärer mellan barn med olika bakgrund och förutsättningar. Bakom Chess Mate står organisationen Utsiktstornet.  Vid regelbundet återkommande tillfällen, exempelvis en gång i veckan eller en gång i månaden, genomför eleverna aktiviteter som är kopplade till schack och designade för att utveckla samarbete, kommunikation och relationer. Chess Mate kan integreras med skolämnen som matematik, engelska, svenska och idrott. Skolan väljer själv om Chess Mate ska genomföras av Utsiktstornet eller av pedagogerna på skolan.  Vill du veta mer? Kontakta Lennart Berglind, rektor på Kvarnby­skolan, 076-124 36 12, eller ­Johanna Valentin på Utsiktstornet, 0700-90 91 31, johanna@ utsiktstornet.se.  Läs mer på www.utsiktstornet.se.

Kista gymnasium byter namn Stockholms byggtekniska gym­ nasium blir det nya namnet på Kista gymnasium. Skolan har i huvudsak byggtekniska pro­ gram och med namnbytet vill skolan skapa en tydligare profil i konkurrensen om eleverna.

av stadens anställda svarade på samma enkät.

LÄRA #5/2015

37


Anne-Marie ­Körling ny ­läs­ambassadör Sveriges nya läsambassadör heter Anne-Marie Körling. På uppdrag av Kulturrådet ska hon under ett år öppna barns och ungdomars ögon för litteraturen. Anne-Marie Körling har arbetat som lärare på olika grundskolor i Stockholmsområdet. År 2006 fick hon Svenska Akademiens svensklärarpris. Hon har även varit med och skrivit kursplanerna i svenska.  Läs en längre intervju med ­Anne-Marie Körling i LÄRA Stockholm 5/2014. Du hittar den via www.pedagogstockholm.se.

 Broschyrer, foldrar och ­rapporter På webbplatsen www.publikationer.stockholm.se hittar du alla broschyrer, foldrar och rapporter som Stockholms stad tagit fram. Allt material går att ladda ned som pdf-filer. Här finns till exempel samtliga brukarundersökningar och resultatrapporter som kan vara intressanta för vårdnadshavare att ta del av.

13

Stockholmslärare nominerades i år till tävlingen Guldäpplet som delas ut till lärare som förnyat undervisningen med stöd av IT. På diu.se/guldapple kan du se vilka som vann. 38

LÄRA #5/2015

Foto: Henrik Engström

Längre anställning för natur­vetare I syfte att minska lärarbristen ­föreslår regeringen att fysiker, kemister och biologer får an­ ställning som lärare under tiden de läser in en lärarexamen. Tan­ ken är att möta behovet av kom­ petenta lärare genom att skapa fler vägar in i läraryrket för dem som redan har ämneskunska­ per. Skolor får endast tillsvida­ reanställa legitimerade lärare, medan obehöriga lärare kan få vikariat på högst ett år i taget. Samtidigt är lärarbristen stor, inte minst i de tekniska och na­ turvetenskapliga ämnena. I re­ geringens proposition föreslås att skolorna under en försökspe­ riod ska kunna anställa akade­ miker i sådana bristämnen i två eller tre år, under förutsättning att personerna under tiden läser en kompletterande pedagogisk utbildning (KPU). Lagändring­ en föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.

Foto: Ola Eriksson

Nämnd & Nytt

Danny Glover delade ut diplom på Vasa Real Vasa Reals elever har samlat in 143 917 kronor till Unicefs vattenprojekt i Tanzania — mest pengar av alla skolor i Sverige. Pengarna har de bland annat fått in genom att baka och sälja kakor och städa sina rum. För prestationen belönades eleverna med tårta, cider och ett diplom som delades ut av Unicef­ambassadören och Dödligt vapen-skådespelaren Danny Glover, som överraskade eleverna med ett besök.   — Jag är så imponerad. Ni har gjort något väldigt speciellt och det känns hedrande att vara här, sa Glover.   — Jag kände igen honom och har sett många av hans filmer. Det var coolt att han var här, tyckte Nathalie Holmström, elev på Vasa Real.

Fransk minister i skolbänken Frankrikes premiärminister Ma­ nuel Valls besökte i september Sprintgymnasiet i Liljeholmen. (Sprint = språkintroduktion). På skolan undervisas i huvudsak i svenska som andraspråk för nyan­ lända asylsökande ungdomar. Alla elever erbjuds individuell under­ visning.   Premiärministern besökte oss för att få veta mer om hur Stock­ holms stad tar emot ensamkom­ mande flyktingbarn och ungdo­ mar och hur staden jobbar med integration. Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) och läraren

Cecilia Rosengren tog emot besö­ ket.   – Manuel Valls var imponerad av att vi snabbt fått in nyanlända ungdomar i skolan så att de kan skapa positiva nätverk och sätta nya mål för utbildning och yrkes­ liv i Sverige, sa Cecilia Rosengren.   Valls berättade att man i Frank­ rike precis som i Sverige ser språ­ ket som nyckeln till god integra­ tion och lyfte också fram hur viktigt det är att lära sig vilka vär­ deringar som finns i det nya sam­ hället och hur det fungerar.

Är fortfarande uppfylld av dagen igår #ledalärande Funderar på vad jag ska göra av det jag hört. Natasha Nanos, @natashananos

Idag gick jag till jobbet lite stoltare som lärare och förstelärare #ledalärande #kollegialtlärande #hejdåjante Jessica, @jessicafidani


Nämnd & Nytt

Lärarförbundet rankar Stockholms stad som 11:e bästa kommun för ­niornas meritvärde 2014.

Podd höjde m ­ otivation och resultat Special- och förstelärarna Markus Nyman och Kia Senneryd har skri­ vit utvecklingsartikeln ”Podcast i undervisningen skapar motiverade elever: Ett inkluderande arbetssätt där elever lär av varandra vid in­ spelandet av strukturerade samtal” på Skolporten.   De använde sig av poddar i svenskundervisningen i två klasser i års­ kurs 8 under drygt tio lektioner. Först lyssnade eleverna på olika pod­ dar och pratade om samtalsteknik. I grupper om tre fick eleverna spela in samtal på tio minuter vardera i ämnet kemi samt ett egenvalt ämne. Eleverna utförde uppgifterna med stort engagemang och ansvarstagan­ de och alla elever nådde högre mål än de annars brukade. Elever som har svårt att uttrycka sig i skrift visade sig vara duktiga på att prata med­ an vanligtvis tysta elever fick lättare att prata i den lilla poddgruppen.   De båda lärarna tycker att podden utvecklade elevernas förmåga att delta i och föra samtal. Eleverna lyssnade, lät varandra prata till punkt och använde sig av spegling som teknik i samtalen. Podden är dessutom ett verktyg som kan användas i alla skolämnen, anser arti­ kelförfattarna.

Vad jobbar du med? Foto: annebritt ullén

fokusområden som är aktuella för avdelningen. Det innebär spännande uppdrag som exempelvis rör mänskliga rättigheter och projektet ”från nyanländ till nyanställd lärare”. Jag bidrar också till arbetet på förvaltningens programkontor och skriver tjänsteutlåtanden i samverkan med andra avdelningar. Vad händer under din arbetsdag? — Just nu är medarbetarenkäten i fokus, ett otroligt viktigt verktyg för alla medarbetare och chefer. I veckan träffade jag stadsledningskontorets kansli för mänskliga rättigheter för att diskutera hur vi tillsammans kan utveckla våra arbetssätt. Syftet är att skapa en arbets- och skolmiljö som är välkomnande och inkluderande för alla. Vad är det bästa med ditt jobb? — Att jag ständigt får lära mig nya saker av alla mina trevliga kolle-

Johan Eriksson vikarierar som verksamhetssekreterare på avdelningen för personal och kompetensförsörjning. Vad gör du på jobbet? — En del av mina arbetsuppgifter följer förvaltningens budget- och planeringsprocess med verksamhetsplan, verksamhetsberättelse och tertialrapportering för min avdelning. Den andra delen av min tjänst är beroende av de prioriteringar, projekt och

ger på utbildningsförvaltningen. Omväxlande arbetsuppgifter skapar nya möten och nya kunskaper varje vecka. Vilka är utmaningarna? — Vår största utmaning är kompetensförsörjningen. Vi behöver anställa lärare till alla skolformer framöver men också se till att lärarna trivs och har utvecklingsmöjligheter och det stöd som de efterfrågar. Personligen är dock morgonmöten en stor utmaning för en ganska morgontrött byråkrat. Vad gör du helst på fritiden? — Jag har ett stort intresse för foto­grafi och för tvåhjuliga fordon. Dessa intressen går utmärkt att kombinera, men jag är tyvärr sedan något år tillbaka utan motorcykel. Därför blir det mer tid till att titta genom ett objektiv än ut genom ett visir. Annebritt Ullén

Klimatsmart och ekologiskt på menyn Temat för Matmässan i Globens annex i september var klimat­ smart mat. Förutom att de som lagar maten i våra skolor fick in­ blick i vad stadens upphandlade leverantörer kan erbjuda i form av klimatsmarta produkter, gavs en rad föreläsningar om hur man lagar mat med minskad klimat­ påverkan. Elin Röös, forskare vid Sveriges lantbruksuniversi­ tet, berättade att maten vi äter står för cirka 25 procent av kli­ matpåverkan och att vi i Sverige släpper ut 10 ton växthus­gaser per person och år, medan en hållbar nivå vore ett–två ton per person och år.   Utbildningsförvaltningen har i år satt fokus på klimatsmart mathållning.   – Vi har faktiskt redan uppnått målet för andelen ekologiska in­ köp, sa kostchef Linn-Linn Thun.   Kökscheferna i tillagnings­ köken kommer att gå en tvåda­ garsutbildning i klimatsmarta val, ekologi och ledarskap. Även de köksansvariga i mottagnings­ köken får en utbildningsdag i början av nästa år.

80 000 portioner mat lagas varje dag i Stockholms stads skolor.

I nästa nummer av LÄRA •S tor satsning på förändring och lärande med IT i Kista. •A nna Jobér har doktorerat på social klass i skolan.

Ring experter på nyanlända Skolverket har öppnat en telefonlinje dit skolor kan ringa för att få råd och stöd i frågor om nyanlända elever. Telefonnumret är 08-527 332 00. Gör knappvalet ”Att organisera utbildning för nyanlända elever”. Telefonlinjen är öppen vardagar klockan 09.30—11.30 och 13.00—15.00. Det går även att mejla till nyanlanda@ skolverket.se.

— Just nu kommer många nyanlända barn och ungdomar och det kan vara en stor utmaning för skolorna där flexibla lösningar kan behövas på kort sikt. Som en omedelbar insats öppnar vi därför telefonlinjen, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström.   Skolverkets experter kan exempelvis ge vägledning i hur man ska

par en organisation för att ta emot nyanlända elever, reda ut vad lagar och regler säger och vem som ansvarar för vad i arbetet med nyanlända.  Läs mer på www.skolverket.se om de olika stödinsatser som görs för nyanlända elever.

•N ya möbler ger tystare ­lärmiljö på Konradsberg. •V ilka är utmaningarna för Stockholms stads bästa skola?

… och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 4 januari.

LÄRA #5/2015

39


ENVISHET GLÄDjE OCH MOD Årets tema SORG i tävlingen och EN BOK I VÄRLDSKLASS

Årets tema i tävlingen Pedagoger och elever i EN BOK I VÄRLDSKLASS åk F-6 – var med och TÄVLA MED DIN KLASS! Pedagoger och elever i Alla åk tävlingsbidrag F–6 – var med och ställs ut på stadsdelsbiblioteken. priser TÄVLA MED DINFina KLASS!

delas ut i samband med Barn & Böcker på Skansen den 26 maj 2015.

Alla tävlingsbidrag ställs ut på stadsdelsbiblioteken. Fina priser delas ut i samband med Barn och Böcker påLäs Skansen den 24 maj 2016. mer på

www.pedagogstockholm.se Läs mer på www.pedagogstockholm.se


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.