Jag hade inte väntat mig så mycket. Jag steg in och funderade på hur jag skulle lägga upp min strategi. När vi hade satt oss började jag: "Jag träffade henne när jag var här på ön senast för en vecka sedan. Jag gick på en promenad ut till den fridlysta Smithska udden och upptäckte där en grav. Det var då jag såg henne." Han teg och väntade på mera. "Vet ni något om den där graven?" "Ingen vet vem främlingen var som hittades där." "Någon i staden sade mig att det kunde ha varit Sonjas man." "Vad har ni för intresse av saken?" "När jag stöter på något overkligt eller mystiskt vill jag automatiskt alltid veta vad som ligger bakom." "Är ni medveten om att ni går och snokar?" "Får man inte göra det då för sin egen nyfikenhets skull om man ändå inte skadar någon därmed?" "Ni vet inte hur mycket skada ni skulle kunna vålla." "Nu gör ni mig nyfiken." "Det var inte meningen. Det är nog bäst att ni går nu." "Finns det ingen annan i huset?" "Vem skulle det vara?" "Jag känner tydligt en annan människodoft här än er egen." "Då är det väl ni själv som luktar." "Nej, själv luktar jag värre än ni, men denna andra doft är bättre än er." Han reste sig och ämnade nu utan tvekan köra ut mig. "Ni måste gå nu." "Är ni säker på att fröken Sonja Heed inte är här?" "Vad budskap kan jag meddela henne om hon skulle dyka upp?" "Ni kan hälsa från polisen." "Är ni från polisen?" "Nej, men hon vet att jag är polis. Jag sade det till henne när vi träffades." "Nåväl, jag ska hälsa henne det om hon dyker upp, vilket hon säkert inte gör." "Var bor hon?" "Hur skulle jag kunna veta det?" "Ni känner henne sedan gammalt." "Jag känner henne mindre än ni gör." Hans blick blev plötsligt en annan. Jag vet inte vad det var, men det var som om han ett ögonblick förlorade sig i en annan inre värld. "Nåväl, jag skall inte uppehålla er längre." Jag hörde alldeles tydligt några andra steg uppe i andra våningen när jag tog på mig i tamburen, men jag gjorde ingen min av att ha märkt dem. När jag var utomhus gick jag framåt mot skogen utan att se mig om och försvann in bland träden, var stigen gick ner till byn. Men när jag visste att jag var utom synhåll smög jag mig tillbaka några steg och kikade fram mellan två trädgrenar mot
10