42. När Judas kom tillbaka frågade honom Kristus: "Var har du varit?" Judas svarade: "Jag har gjort allt vad du har bett mig om. Du kan lita på mig ända intill min egen död." 43. Då visste Jesus att hans stund äntligen var kommen. 23. 1. Det var torsdag och det osyrade brödets högtid, och för att fira denna ämnade Jesus hålla aftonvard och äta påskalammet med sina lärjungar i högtidssalen i andra våningen i sitt värdshus. Och lärjungarna redde till påskalammet, och Mästaren lade sig till bords med sina lärjungar. 2. Men Jesus var upprörd, ty han visste att detta var den sista måltid han skulle få intaga med sina vänner. Han var orolig och reste sig plötsligt från bordet och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig som ett förkläde. Sedan hämtade han ett tvättfat och såpa och välluktande oljor. Så bad han Andreas att taga av sig sina skor. "Varför?" frågade Andreas. Jesus svarade: "Jag behöver tvätta dina fötter." Andreas var slagen av häpnad och lät honom göra det. Alla de andra var även förbluffade av detta Mästarens föga konungsliga handlingssätt. 3. Så tvådde Jesus alla lärjungarnas fötter, men ingen av dem såg att Jesus var bedrövad medan han gjorde det. Han tvådde även Judas Iskariots fötter som de övrigas, och Judas lät honom göra det utan att för de övriga lärjungarna förråda något av sitt samförstånd med Jesus och den förståelse han kände för den upprördhet som Jesus kände. 4. Men Petrus begrep att något var på tok, och när Jesus skulle till att börja tvätta även hans fötter ville inte Petrus genast, utan han sade: "Herre, skulle du två mina fötter?" Jesus svarade milt: "Vad jag gör förstår du icke nu, men i morgon skall du förstå det." Men Petrus svarade: "Aldrig i livet låter jag min herre tvätta sin tjänares fötter. Det är vi som borde tvätta dina i stället, fastän vi aldrig har gjort det." Jesus sade fortfarande lika ödmjukt och milt: "Om jag inte får tvätta dina fötter har du ingen del i mig." Då svarade Petrus genast: "Herre, två hela mig i så fall och ej endast fötterna." Och Jesus tvådde hans fötter och torkade dem efteråt på sitt förkläde, som han gjort med de övrigas. 5. När han tvagit Petri fötter och allas fötter var tvättade sade han, fortfarande vänd till Petrus: "Den som är ren hel och hållen, som du är, blir inte renare av att man tvättar hela kroppen på honom. Men den som har en gnutta smuts i själen blir inte renare fastän man tvättar och smörjer honom varje dag." 6. Men Johannes frågade honom: "Herre, förklara för oss varför du har nedlåtit dig till att tvätta våra fötter." 7. "Jag har icke nedlåtit mig utan upplåtit mig. Jag gjorde det för att försäkra mig själv om mitt förhållande till er och vad min plats är i förhållande till er. Man kallar mig herre, men jag säger er: ve den herre som icke tjänar sina tjänare! Och ve den tjänare som inte tjänar den som är under honom! Såsom jag har tjänat er, så skall ni tjäna varandra, så skall ni tjäna världen, och så skall världen tjäna sina undersåtar. 8. Den herre är högst och störst som står lägst och är minst. Den herre är överlägsnast som är underlägsnast. Den som lider under oket är förmer än den som pålagt honom oket. Den som kommer sist i mål skall kallas segrare, och den som världen förkastade och lät avrätta som en förbrytare skall upphöjas till dess ende evige konung." 9. Medan Jesus sade detta blev han alltmer upprörd. Fottvagningen hade ej avhjälpt hans upprördhet, och han var nu mera upprörd än tidigare. Några av lärjungarna såg det och gav akt därpå.
103