Masja

att köpa ett gökur på torget. Så nu sitter hon uppe halva nätterna för att väcka mig på morgonen. Och jag tycker synd om henne som inte får sova."

Det är dödstyst i salen då mannen talar. Alla sneglar mot varandra under rädsla och tystnad.

Streltsov: "Får jag först fråga: Vad heter du, kamrat? Vad är ditt yrke och vad har du för arbetsplats?"

"Jag heter Petrov och arbetar som svarvare på Kirovverken. Men svara på min fråga var jag kan köpa en väckarklocka. Jag vill inte sabotera femårsplanen, lika lite som någon annan av oss vill det heller. Men hjälp oss att vakna på morgonen."

"Inga provokationer, kamrat Petrov! Det kan hända, att det är en viss brist på väckarklockor. Men det beror på just dem som tillverkar klockorna! De saboterar produktionen! Men det ska vi råda bot på! Det kan jag lova er alla, för jag vet, att vår lärare, vår ledare, den främste bland de vise, Kamrat Stalin, står som garant för att det inte skall råda brist på någonting i vårt älskade fosterland!" Åter bryter applåderna fram som en åskstorm som på en given, självklar signal, och under deras dån lämnar Streltsov salen. Mötesdeltagarna börjar också lämna salen. De flesta skyndar sig ut, andra dröjer något och samtalar med varandra på väg mot utgången. Gårdskarlen står fortfarande vid dörren. Masja och Matti sitter kvar tills bara de och Petrov är kvar i salen. Petrov går fram till gårdskarlen och omfamnar honom. "Jag tror inte att jag ser dig mer, Stepan," säger han.

"Du skulle inte ha brusat upp så, din djävla idiot! Förra mötet var det bara du som klagade på att det inte görs några reparationer i huset. Du vet att vi har flera långöron här i huset. De för allting vidare. Minsta lilla klagomål noteras."

"Jag vet, Stepan, jag vet. Men fan, jag orkar inte mer. På jobbet har de infört ackord, normerna är så högt uppdrivna så man hinner inte gå på toaletten ens. Man ger oss bara månadslön. Går du under normen så får du avdrag. Går du över normen, ja, då kan du få en klapp på axeln, och så sätter de normen ännu högre. Två av mina arbetskamrater fick föras till sjukhus med blödande magsår. De spydde blod."

Så vänder han sig till Matti. "Matti, du har klarat dig så länge. Svensken, han Petersson, han bodde under mig, honom tog de förra månaden. Men det kanske du redan vet. På jobbet har de tagit sex-sju stycken och alla med utländska namn. Nu jagar de spioner i varje buske. Fy fan för ett sådant liv! En förman i gjuteriet, den stackaren, han hängde sig. I skrubben på en pappkartong skrev han att han inte orkade se arbetare drivas värre än galärslavar, och så bad han både Stalin och femårsplanen att dra åt helvete och brinna i all evighet."

Masja går fram till Petrov. "Har du druckit, din djävel? Vad angår det oss? Jag vill inte höra mer! Jag har tillräckligt med bekymmer! Druckit har jag gjort i hela mitt vuxna liv, annars hade jag hängt mig för länge sedan! Om du vill vara självmordskandidat, så gärna för mig, men bespara oss dina förbannade utgjutelser!" nästan skriker Masja, tar Matti under armen och lämnar lokalen.

Under hela denna scen hörs ledmotivet.

Nästa scen utspelas i köket.

Scen 2.

Masja kommer in i köket. Hon är klädd i ytterkläder. Matti sitter vid köksbordet iförd ytterrock. Masja kommer fram till Matti och tar på hans axel innan hon börjar sjunga: 31