Masja

Matti Men det ska du göra. För jag gör det. Jag tänker på dig.

Masja Vad menar du?

Matti Jag menar att du är ensam, och jag är ensam, och vi har inga släktingar, så då kunde vi göra dem själva.

Masja Nej, vänta nu, Matti, – menar du att vi ska ha barn? Jag känner dig inte.

Vi har bott här i tre veckor, jag vet inte vem du är, jag – jag har inte tänkt i sådana banor, jag – jag... vet att du är finne, det är allt... jag...

Matti Du ska inte hicka så, Masja. Du ska svara rakt på sak. Ja är ja, nej är nej...

Masja Ska detta föreställa ett frieri, Matti? Du har inte ens sagt att du älskar mig...

Matti Jag tycker om dig, lilla Masja, du är så ensam, Masja, det är därför som du är så arg på alla...

Masja Du kan väl åtminstone falla på knä, din envisa finne, när du ändå friar.

Matti Nej, inte på knä, men jag kan bära dig, Masja. (lyfter upp henne och går omkring i köket.) Nå, blir det ja eller nej?

Masja Släpp mig! Hör du, släpp ner mig!

Matti Nej, du får säga ja eller nej. Då först släpper jag dig. Men jag kommer inte att fråga dig fler gånger, Masja. Säger du nej så är det nej, men jag hoppas att du säger ja.

Masja Kan vi inte prata lite? Ha då inte så bråttom!

Matti Prata! Ni ryssar pratar för mycket. Ni pratar i ett, men inget resultat, bara en massa perkeles prat! (skrattar och släpper försiktigt ner henne men håller kvar hennes händer.)

Masja Varför kom du till Ryssland, Matti?

Matti Jag ville inte göra militärtjänsten. Jag har sett hur de dödar varandra, både de röda och de vita. Jag ville inte mörda mitt eget folk, så jag lämnade Finland.

Masja Du vet att jag var vid fronten. Du vet att jag har dödat?

Matti Ja, du sa det. Men det är din sak. Det angår inte mig vad du gjorde innan vi träffades. Jag var gift en gång och hade en son, men han dog, och min fru åkte till Finland. Och det angår inte dig heller.

Masja (skakar bedrövat på huvudet) Du är då också en filosof, Matti.

Matti Du kan inte ta någonting tillbaka. Bättre är att glömma och gifta dig med mig, Masja. Och när vi fått en liten släkting så glömmer du allt det gamla.

I detsamma kommer Annusjka in. Förvånad ser hon på dem. Masja rycker till sig händerna.

Masjas sång.

Denna träbock av rang har just friat till mig.

Han är träbock av den ädla sorten, ty hans språk är konkret utan fjäsk eller vett, och blytunga är orden som faller.

Lika orubbligt blytungt är JA eller NEJ. Här finns inte nån plats för ett kanske.

Och än mindre för pladder, att jag älskar dig och vill giva dig allt här på jorden, taga månen i pant, låta solen stå still eller springa i kapp över ängen.

Nej, här finns ingen plats att brodera med ord, väva skimrande sagor och drömmar av guld.

Nej, blott träbockens nakna och blytunga ord: För jag tycker om dig, lilla Masja.

22