Viviane Du kommer att få mycket att göra. Morgana Jag skall binda Arthur hårdare till mig än någonsin. Och Guinevere skall jag linda runt mitt lillfinger. Viviane Gör det. Män kan erövra länder och skaffa sig rikedom och ära, men enbart vi kvinnor kan erövra själar. Och en själ är mera värd än hela världen. Morgana Trösta dig, mor. Vi skall klara detta. Viviane Jag hoppas det. Men det ser mörkt ut. Morgana Kristendomens mörker må vara överhängande, men vi har ljuset. Viviane Tror du det kan segra? Morgana Mörkret är till bara för att ljuset skall upplysa det. Kom, mor. Var tröstad. Viviane För tillfället. (De går ut med armarna om varandra.)
Scen 2. Camelot. Arthur Välkommen hem, syster. (omfamnar henne) Var har du varit så länge? Morgana Var tror du? Hemma hos de mina, förstås. Arthur Vi ser mindre och mindre av dig här i Camelot, vilket grämer mig. Morgana Din drottning tycker inte om mig. Arthur Hon är rädd för dig. Bara du kan befria henne från hennes fruktan. Morgana Vad har hon att vara rädd för? Vi har mer att frukta av hennes kristendom än tvärtom. Arthur Det är den nya tiden. Du måste acceptera den, syster. Vi kommer inte ifrån den. Morgana Men den är brutal, och den tolererar inte oss. Arthur Ni måste båda lära er att tolerera varandra. Allt är ju egentligen samma religion, det är bara olika former. Morgana Vi dyrkar naturen och allt levande liv med respekt och kärlek. De dyrkar en blodig misshandelsorgie till döds som ett människooffer. Vi höll på att växa ifrån sådana riter, och så kommer kristendomen och tvångsinför en ny vålds- och dödsdyrkan med tvångsanslutning på programmet och med avrättning och utrotning som påtryckningshot. Arthur Du har helt missuppfattat kristendomen. Morgana Jag har sett en alltför verklig sida av den. Kristendomen har aldrig ens försökt förstå druidismen. Arthur Jag ser var skon klämmer, syster. Det är bra att du är här, så att vi kan resonera om saken i lugn och ro så att vi slipper polarisera oss till inbördeskrig. Men försök bli vän med Guinevere. Det är den närmaste vägen till försoning. Morgana Jag försonar mig gärna med henne, om hon vill vara försonlig mot mig. Arthur Här är hon nu. (Guinevere inträder, ljus och i ljusa vackra kläder, som en ljusets drottning; till Guinevere) Försök vara snäll mot min syster, för min skull. Guinevere (räcker handen) Vad gör ni här, syster? Morgana Hälsar på, efter en formell inbjudan. Guinevere Och vem har då inbjudit er? Morgana Merlin. Guinevere (avsides) Alltid den där Merlin. (öppet) Ni måste vara omedveten om etiketten här. Vet ni inte, att en drottning böjer man knä inför och kysser på handen?
3