Frankrike samman till varje pris genom att om och om igen befästa toleransen som landets ledstjärna. Hon ville aldrig något annat än fred, och hennes älsklingssons mord på katolikernas ledare för att befästa den kungliga makten såg hon som det slutgiltiga nederlaget för all hennes politiska fredliga strävan. ”Jag ber om ursäkt att jag inte kallat på er tidigare, vilket jag uppriktigt ångrar,” hälsade hon mig när jag kallades till hennes sista säng där hon låg i nedre våningen på slottet Blois. I våningen ovanför hade några dagar tidigare mordet på hertigen av Guise ägt rum. Efteråt hade hennes kunglige son kommit ner till henne och skrutit om mordet för henne. Det var det som hade förintat henne. ”För ni är kanske den som hela tiden hade kunnat hjälpa mig.” ”Jag skall gärna göra vad jag kan för att hjälpa er,” var allt vad jag kunde säga. ”Jag är döende, och allt är förstört. Kungens överlagda mord på all lag och rätt och rättvisa, fred och tolerans kommer att riva upp alla gamla sår igen och utlösa det värsta hugenottkriget av alla, och den här gången kommer jag inte att få se något slut på det, ännu mindre kunna bota det genom något fredsfördrag. Landet är förlorat, och jag kan inte längre rädda det. Det enda jag kanske ännu kan rädda, och det är därför jag har kallat på er,” sade hon stillsamt, ”är mitt eget rykte.” ”Vad kan jag göra för ert rykte, Madame?” ”Ni känner väl till det? Fastän jag varit familjens trognaste katolik hela tiden har Guiserna och deras katolska klick oavbrutet överansträngt sig för att ge mig landets värsta rykte som protestanternas och kättarnas beskyddare. Jag har aldrig beskyddat eller särbehandlat en enda protestant. Jag har bara till skillnad från den katolska ligan pratat med dem och försökt få dem att ta sitt förnuft till fånga, medan det katolska partiet alltid gjorde motsatsen och krävde folkutrotning. Hur kan man vara så urbota dum? Det undrade jag från början när jag kom till det här landet, när Guiserna till varje pris ville etablera inkvisitionen här för effektiv utrotning av all protestantism, precis som i Spanien, men som drottning med ansvar måste jag vägra. Det var väl det som utlöste Guisernas outsläckliga hat mot mig. Ändå kunde jag alltid tala med dem, och mitt sista samtal med den nu mördade hertigen av Guise ledde till en av de många freder som jag trodde att skulle bli varaktiga. De ledde bara till nya krig, varenda en av dem, därför att katolikerna aldrig tröttnade på idén att försöka få alla protestanter utrotade, världens sjukaste idé. Jag har ofta undrat hur jag alls kunde fortsätta vara katolik när jag måste bevittna hur sjuk den katolska mentaliteten var av sin ensidighet, maktfullkomlighet och girighet. Tror ni också att jag mördade tre av mina söner?” ”Absolut inte. Det har jag aldrig trott.” ”Jag kan inte förstå varifrån någon kunde få en sådan idé, den mest befängda av alla. För en mor att vilja mörda ett eget barn är det mest omöjliga och onaturliga av allt, i synnerhet om hon och barnen hör till en välbärgad
39