Sven-Olof Nordin kallas av sina medspelare för ”den gamle mästaren”. Han tävlade i SM på 1970-talet.
Biljard
D
et är måndag kväll och på gatan längs Skeppsbron leder en gatupratare in mig till Härnösands biljardklubb, som är öppen alla kvällar i veckan utom på söndagar. Ur högtalare strömmar countrymusik. Vid ett av borden spelar en pojke för sig själv. Det har precis öppnat för kvällen och vid kassan, som serverar läsk och kaffe, sitter klubbens ordförande Lacke Jonsson. Han har hängt med klubben, som just nu består av ett 50-tal medlemmar, sedan 80-talet. Han blev inslussad i biljardspelet genom skolan som 13-åring. – Det fanns en kurs som kallades fritt valt arbete och gjorde att jag under två timmar varje vecka kunde spela biljard genom skolan. På den tiden låg lokalerna på Köpmangatan, förklarar Lacke Jonsson. Han fastnade direkt för sporten och började tävla. – Jag gillade koncentrationen och precisionen som krävdes för att bli bra. Det här är världens svåraste bollsport och den kräver att du har fullt fokus genom hela matchen, fortsätter han. På grund av en gammal ryggskada kan han inte träna så mycket som han vill, men ibland åker han ändå iväg på tävlingar. – Nyligen var vi elva spelare från klubben som tävlade i Interpool Open i Gävle. Dit kom spelare från hela Europa för att spela, Y IP P IE H Ä RN Ö S A N D
37