Rester från den 140 meter långa kajen där fraktbåtar lade till under tvåhundra år.
Vattenkraftverket förser Åvike Bruk med elenergi till bland annat sågverket.
– Han sålde alla kor och han sålde 1927 dessutom hela Åvike Herrgård som Murberget i Härnösand köpte (Den står kvar där än i dag, återuppförd 1935 och invigd av kung Gustav V). I dag skulle man nog kalla Svensson för en bolagsplundrare. Den tomma gigantiska ladugården byggd 1912 gick inte att sälja, men råkade brinna upp och en process om branden var anlagd eller ej började. Svensson fick ut hursomhelst försäkringspengarna och drog till Brasilien där han startade en kaffeplantage. När Lars berättar låter det nästan som början på en roman. – Ja, det finns många historier från en bruksmiljö som hade en så lång verksamhet. Det händer att folk som har läst i sina släkthistorier att någon förfader har varit verksam här har kommit förbi för att se på stället. En av patronerna som var verksam här var Karl-Gustav Nordin som i slutet av 1700-talet både var tillförordnad ecklesiastikminister åt Gustav III och satt på stol 15 i Svenska Akademien, och Pehr Löfling, vars pappa var bokhållare här ute. – Vet du vem sonen var, undrar Lars? – Öh, han var en av Linnés lärjungar? – Alldeles riktigt, han ingick i den första
En av de många byggnader som ingår i Åvike Bruk. I det här huset bodde Lars Holm under en del av sin uppväxt och här inne har han samlat information om brukets historia.
vetenskapliga expeditionen under 1700-talet till Venezuela i Sydamerika. Så bruket har omnämnts i skrifter, och efterlevande har sökt sig hit. En dag under tidigt 1970-tal stannade en bil till och en herre i stråhatt klev ut och knackade på dörren. Han presenterade sig för min mamma som bjöd honom in i köket. Det var sonen till Svensson som var på besök i Sverige. Kanske ville se vad han kunde ärvt istället för en massa kaffe? – Ja, det är väl möjligt, säger Lars och vi kommer ner till resterna av hamnen. Hamnen var en gång 140 meter lång och det var säkert en imponerande syn då ångbåtsbryggan fick ta emot den första ångbåten i mitten på 1800-talet. Men hamnen anlades ju redan under 1600-talet, och här var ju både mottagning av tackjärn och järnmalm och utskeppning av stångjärn, tackjärn och manufakturvaror. Härifrån gick materialet ända bort över Engelska kanalen. – Man ser här och var slaggrester från malmen, och går man in lite i skogen runt omkring ser man spår efter träkolsframställningen nästan överallt. Mot slutet på 1800-talet hade järnframställningen effektiviserats och andra energikällor än träkol
gjort på norrländskt trä kunde användas för att smälta järnet. Bruken dog ut och lämnades åt sitt öde. Spåren efter en industriepok ligger i
marken. Det gamla sköts om och bevaras av Lars och hans bror Per-Gunnar som köpte bruket av sina föräldrar och restaurerade åkermark och återställde lantbruket. Många av byggnaderna har de renoverat och lagt ner stora pengar på att välja tidsenligt material som gör platsen rättvisa. – Det hade nog blivit billigare med ett plåttak på den där byggnaden men känslan gjorde att det blev ett tegeltak, säger Lars och pekar på huset där han nu har samlat sin information om brukets histora. Ett par unga träd ser ut att vara relativt nyplanterade. – Platsen är inte K-märkt, så vi får ju göra vad vi vill, men alla våra intentioner är att bevara detta till eftervärlden. ”Den som har planterat ett träd har inte levt förgäves” säger ett kinesiskt ordspråk, och vi har återplanterat för att det ska vara träd här även om 150 år. Åvike Bruk ska fortsätta att leva och bära sina minnen från en epok i Sveriges historia då landet byggdes. j
Y IP P IE H Ä RN Ö S A N D
61