I huset där Lars Holm bodde som ung, har han gjort i ordning ett litet rum för att kunna bygga en tidslinje över händelserna på bruket. – Det är en så lång tidsperiod, och det gäller att pussla ihop de fragment av händelser som finns dokumenterade. Det är tidsödande, men fantastiskt roligt!
och kanske kan vi plantera nya av samma art, men vi blir tvungna att såga ner alla. Bruket var en gång väldigt rikt. Kort sagt
kan verksamheten beskrivas som att tackjärn fraktades hit från i huvudsak Roslagen och Bergslagen med båtar, lastades av i hamnen och kolhalten i tackjärnet sänktes till en smidbar nivå. Detta kallas reducering och kvar blev stångjärnet som skeppades vidare ut i landet och Europa. Men det är svårt att kort beskriva utvecklingen på bruket eftersom verksamheten pågick under 213 år och järnbruket moderniserades under tiden. Dåtidens ”hightech”, masugnen, byggdes och eget tackjärn producerades till förädlingen. Malmen kom i huvudsak från Norbergs gruvor. Det är rofyllt nu, men då bruket var igång var det nog ett svavelstinkande helvete att vara här. Anledningen till att man anlade bruket här var egentligen tre. Det var det lämpligt för båtar att gå in i Åviken med sin last och skog behövdes för att framställa energi i form av träkol till förädlingen. Den tredje anledningen till att Åvike Bruk blev till var det vatten som rann i Norrån som kunde driva hammare och blåsmaskiner med mera.
60
Y I P P IE H Ä RNÖ S A ND
Hammarsalen.
Spår i marken syns efter de olika tidsepokerna lite här och var i landskapet. Men mycket saknas, och Lars nämnde ju något om plundringen? – Jo, anledningen till att så lite finns kvar är den sorgliga delen i berättelsen om Åvike Bruk, säger Lars. Lars farfar köpte bruket 1929. Då var det
bara ett skogs- och lantbruk på 650 hektar samt några väldigt förfallna byggnader. Det fanns ingen djurhållning här och köpeskillingen var inte särskilt hög. Den tidigare ägaren hette Svensson, och Lars berättar att han plundrade bruket på allt som gick att ta loss i maskinväg och alla järndetaljer som gick att ta bort.