Åvike Herrgård återfinns i dag på Murberget i Härnösand. Herrgården såldes till Murberget i slutet av 1920-talet av den dåvarande ägaren till Åvike Bruk.
Å
vike Bruk är en vacker idyll med avtryck från en industriepok som satt stora spår i Sverige. Här föddes det stål som skapade välstånd i landet under en era som pågick under 213 år. Vi besökte platsen och träffade den sympatiske Lars Holm som tar med oss på en vandring. Lars har växt upp här på bruket, eller rättare sagt bland resterna av det, här i det allra nordöstligaste hörnet av Timrå, precis på gränsen till Härnösands kommun. Platsen är fortfarande hans hem och förutom fem studieår har han varit Åvike trogen. Här startades år 1684 bygget av Åvike Bruk som en av Västernorrlands tidigaste bruksmiljöer. Det finns idag inte särskilt mycket kvar av bruket, eller det beror kanske på med vilka ögon man ser. – Vi börjar i den här änden, säger Lars, och vi går över en åker och in i ett skogsparti. Man får använda lite fantasi för att se det Lars ser, men med hans entusiasm och förklaringar växer byggnaderna upp framför oss. – Här är en av platserna där vattnet drev ett manufakturverk som byggdes 1782. Här tillverkades bland annat spik och roderjärn och skeppsknän. Ett skeppsknä vet du väl vad det är? Öh, näe inte riktigt får man erkänna, men Lars berättar att det är ett järn vars funktion var att ta
upp krafter i ett fartygs grundkonstruktion. Det fanns även ett båtbyggeri här nere där det byggdes stora fartyg, så det producerades material dit men det mesta av skeppsdetaljerna såldes till Vivstavarvs och Härnösands båtbyggare. Övriga produkter – spik, verktyg, spishällar med mera exporterades över hela landet. Spikhammaren slog sitt sista slag 1901. Vi följer åkanten hundra meter norrut och kom-
mer till det som en gång kallades hammarsalen. Här låg stångjärnshammaren som var hjärtat i produktionen. Mäktiga stenmurar reser sig i landskapet. I anslutning till denna låg även ett bageri som använde spillvärmen från smältugnarna till baket. Vattnet porlar stilla genom den flera meter höga stenkonstruktionen som byggdes för 180 år sedan. Då fanns bara mannakraft att ta till för att baxa upp dessa stenbumlingar som skulle tygla Norråns strida strömmar. Men strida vattenströmmar är det inte i just nu. – Det har varit svår torka i sommar. Jag har aldrig sett så lite vatten i ån under hela mitt liv! I vanliga fall dånar det så mycket från vattnet att man inte kan föra ett samtal här utan att skrika, säger Lars. På platsen där bageriet låg växer nu stora tysta träd. Nog är de 100 år gamla där de står och gräver ner rötterna i stenkonstruktionen. Naturen kommer »
Y IP P IE H Ä RN Ö S A N D
57