INGEGERD NORDIN
TORSTEN NORBERG
När vi rullar ombord på Vägverkets gula färja, som ska ta oss över Sannasundet, kommer de första raderna i Strindbergs Hemsöborna osökt upp i huvudet. ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.” Men när Carlsson kom till bokens Hemsön för att skapa sig ett nytt liv, och därmed ställde till en massa oreda på ön, är vi bara här på tillfälligt besök för att försöka ringa in Hemsöandan. Det är snarare: ”De kom helt lugnt och stilla en junimorgon med ett block, en penna och en kamera.”
D
e första vi ska träffa är Lars-Erik och Margit Viklund i Nordanö. Precis som alla andra på ön pratar de inte klockslag utan färjetider. ”Vilken färja kommer ni med?” Och kanske är vi Hemsöandan på spåret redan där. Bara böket att ta sig till och från ön skapar en stark sammanhållning. – Med vatten omkring sig blir det en genuin sammanhållning. Om något händer går vi ihop, särskilt om det handlar om hot utifrån. Färjan är allra mest ömtålig. Den kan vi gå i döden för, säger Lars-Erik Viklund. Han är född och uppväxt på gården där han fortfarande bor. När han var barn hade ön drygt 300 invånare. De flesta levde på jordbruk och fiske, och klarade sig hyfsat på det. Kustradiostationen, strax öster om Nordanö, gav några arbetstillfällen, liksom militären med sina fästningar. – Men militärerna såg man aldrig så mycket av, förutom på fredag eftermiddag när alla skulle hinna med färjan härifrån. Makarna Viklunds fastighet gränsar till den mindre fästningen vid
20
Härnösand
MAGASINET
MADELEINE BRANDER FRESTADIUS OCH JONNY HEDIN FRESTADIUS
Havstoudd och Lars-Erik fick lite uppdrag med traktorn och andra körningar när den byggdes. – Ändå hade jag aldrig sett den inuti förrän den öppnades för allmänheten för några år sedan. Sedan Lars-Erik var barn har dock det mesta gått nedåt. Fisket har i stort sett dött ut, jordbruket likaså, kustradiostationen och till slut även den militära verksamheten har försvunnit. Ungdomarna har flyttat från ön och invånarantalet har sjunkit. Botten nåddes 1980 med 116 invånare. Idag är det knappt 150 åretruntboende på Hemsön. Men hoppet har aldrig övergett Hemsöborna och idag finns en ny optimism. I många år har Hemsö Skärgårdsförening jobbat aktivt för att göra något av den stora fästningen i Storråberget och förra sommaren kunde den öppnas. Det har inte bara inneburit några nya arbetstillfällen, utan framför allt skapat möjligheter för nya verksamheter. Människorna som besöker fästningen, 17 000 förra året, kan ju tänkas vilja göra något mer på ön innan de åker hem. En av dem som fick jobb som guide på fästningen är Madeleine Brander Frestadius. Hon och Jonny Hedin Frestadius bor sedan ett drygt år tillbaka i ett hus i Hultom. De kommer från Ramseletrakten, men Madeleine har släkt på ön och har tillbringat många barndomssomrar här. – Som barn var jag ofta och letade efter fästningen, men jag hittade den aldrig. I år blir det förmodligen ingen guidning för henne. Hon och kompisen Christina Arebratt har startat företag och arrenderar den lilla fästningen vid Havstoudd. – Vi tänker arrangera konferenser, kick-off, teambuilding och sådant