SM I MOUNTAINBIKE
EFTERJOBB FÖR ANNA.
SM-DELTAGARE FRÅN HÄRNÖSANDS CYKELKLUBB:
OLA THELBERG ÄR GENERALSEKRETERARE FÖR SM-TÄVLINGARNA OCH PAPPA TILL KAJSA.
Pojkar 11-12: Axel Lindh Flickor 13-14: Anna Högström, Emma Roos Lindberg Pojkar 13-14: Emil Roos Lindberg, Andreas Sahlin, Thomas Kristoffersson, Linus Öberg Flickor 15-16: Kajsa Thelberg, Emmy Thelberg, Lina Öberg Pojkar 15-16: Joakim Burholm Juniorer: Filip Enander, Henrik Saarela Seniorer, herrar: Henrik Nordström, Henrik Andersson Seniorer, damer: Emma Johansson
”När mountainbike slog ige-
VÅRDKASEN, ETT ALLAKTIVITETSBERG PÅ PROMENADAVSTÅND FRÅN STAN.
sätt. Och så är det ju bra att hakar i varandra tidsmäsnom i början av 1990-talet ställdes eld- de sigt, säger Kajsa. själarna inför ett val. De kunde ha valt att Hon och Anna är alltså sura och muttra om att ”det där är inte ute i skogen för det mesta, riktig cykling”. Men det gjorde de inte.” det är bara utrustningen som byts ut. Nu är det cykel som gäller. – Det roligaste är att åka säger Kajsa. Då blir det halt på klipporna. Men på tävlingar, säger Anna. Allt folk, nervositedet är tekniken på stigarna som är roligast. ten innan, att testa banorna och sedan få tävla. – Och farten, säger Anna. Eller kombinatio- Särskilt om det är soligt och fint. Fast regn och nen av att köra uppför och utför. lera hör ju till sporten också. Kajsa kom femma i förra årets SM. I år blir et är alltså andra gången som Härdet svårare. Hon fyller 15 och flyttar upp en nösands Cykelklubb arrangerar SM. åldersklass. Större chans har förmodligen Anna Det gick bra förra gången, men nu i Flickor 13-14. – Jag har kapacitet för pallen, det vet jag. ska det bli ännu bättre. – Då hade vi ett start- och målområde med Samtidigt brukar jag vara som bäst i början provisoriskt el och vatten, säger Peter Högav säsongen. Båda har cyklat i många år och liksom ström. Nu har vi all logistik färdig uppe vid många cyklister kombinerar de med längd- skidstadion och den är intrimmad sedan JSM skidåkning på vintern. Både Magdalena Fors- på skidor i vintras och andra tävlingar. Och så berg och Emelie Öhrstig har till exempel varit är banorna bättre och svårare rent tekniskt. – De håller världsklass, säger Ola Thelberg. framstående i mountainbike. Han är generalsekreterare under SM och – Sporterna ligger nära varandra på många ordförande i cykelklubben. När mountainbike slog igenom i början av 1990-talet ställdes han och de andra eldsjälarna inför ett val. De SÅ TÄVLAR MAN kunde ha valt att sura och muttra om att “det I MOUNTAINBIKE där är inte riktig cykling”. Men det gjorde de Cross Country: Terrängcykling. Kan liknas vid längdskidåkning, fast på cykel. Tävlas inte. individuellt eller stafett och sker med - Vi insåg att mountainbike skulle attrahera gemensam start. ungdomar. Bandyn borde ha gjort likadant Tempo: En blandning av Cross Country när innebandyn kom. och landsvägscykling. Sker med individuell Det har också visat sig att många ungdomar start. gärna provar att cykla landsväg så småningom. Downhill: Motsvarigheten till utförsåkning. Klubbens stora stjärna just nu, Emma JohansKan gå i upp till 80 kilometer i timmen. son, började med mountainbike men är proBanan är cirka 700 meter lång. fessionell landsvägscyklist i ett spanskt stall. Dual: Downhill två och två, eller som paral– Men hon kommer hem i sommar och
D
lellslalom. Banan är cirka 200 meter lång.
24
Härnösand
MAGASINET
KAJSA THELBERG, HÄRNÖSANDSHOPP.
cyklar tempoloppet i SM, berättar Ola. Kanske ställer hon upp i downhill också, om hon får för sin arbetsgivare. Där kan det gå fort, upp emot 80 kilometer i timmen, och det kan bli långa och höga hopp. Downhill är helt enkelt en ganska riskfylld gren. Fartgrenarna är inte heller något som klubben i Härnösand håller på med. Det är för dyrt och komplicerat. En fartcykel kan kosta runt 50 000 kronor. – Det finns inga föräldrar som vill betala det, säger Ola. Det får vänta tills folk har egna inkomster.
M
ountainbike blir annars sakta men säkert en allt större motionssport. – Det är ett fint sätt att komma ut i naturen. Det går att cykla i vanliga skidspår och på skogsstigar, till exempel milspåret vid KA 5, säger Ola Thelberg. Vi har också cyklat längs den gamla Norrstigen, hela vägen från Häggdånger till Veda. Ja, det låter mer lagom än att försöka klara den tuffa SM-banan. Åtminstone för en sådan som mig. Jag väljer att titta på när Peter Högström snirklar över klipphällarna vid banans högsta punkt. Där kan man en klar dag se både Högbonden i norr och Brämön i söder. Om man nu har tid med sådant. Det är ett mycket svårt parti och till och med Peter tvingas ta stöd i marken vid ett tillfälle. – Man får aldrig tappa farten, säger han. En stund senare är det ingen risk för det. Det är dags att fullborda varvet med utförskörningen genom skogen ned till Solumsvägen igen. – Den här delen är riktigt rolig, säger Peter. Det går fort och innehåller mycket knixar utan att vara stenigt, säger Peter och försvinner. Jag står kvar och ser på. ✿