Kyrk-Nytt

Ärret

Om jag hade sett henne på stan, hade jag kanske inte lagt märke till henne. Hon var en stilig kvinna i övre medelåldern, kanske på väg att bli pensionär. Säkert handlade hon sina kläder i någon av stadens bättre butiker. Hon verkade världsvan. En riktig dam.

Men nu handlade jag inte kläder utan jag var och badade och det var där i ett omklädningsrum utan kläder som jag mötte henne. Det var då fick jag se hennes ärr. På den platsen där det en gång funnits ett bröst fanns det bara ett vitt ärr.

Ett bröst som kanske gett mat en gång eller lockat till kärlek och närhet var nu borta. Bröstcancern hade hotat livet och bröstet fick offras.

Livet hade varit grymt mot henne och ändå kunde hon berätta om att livet kunde gå vidare trots allt, att döden inte vunnit.

Jag sa ingenting till kvinnan, men jag har tänkt på henne många gånger och hennes mod. Modet att visa sitt ärr. Modet att visa här är jag som jag är. Det här har livet gjort med mig.

Vi behöver inte heller gömma våra ärr för vi har alla våra ärr. En del ser vi på våra kroppar. Barnafödslar, olyckor, sjukdomar. Men vi har också ärr inombords. Från relationer, förhoppningar som slog fel, sorg och förluster. Det går inte att leva livet utan att få ärr. Men man kan försonas med dem. Livet ger nya möjligheter.

Vi har en Gud som inte döljer sina ärr. När Jesus på påskdagen möter kvinnorna vid graven finns hålen efter spikarna på korset kvar. När han möter lärjungarna får Tomas stoppa in fingrarna i hålen efter spikarna.

Vi har en Gud som dött, som verkligen dött på det mest brutala sätt, avrättad. Det märkliga är att man i kyrkan inte skylt över detta utan att korset fått bli ett segertecken. Svagheten blev styrkan. Ärren fick vara kvar även efter uppståndelsen.

Påskens berättelse om livets seger över döden men också om att ärren får vara kvar.

Påsken handlar om vem Gud är.

En Gud med ärr i sina händer mitt i livet.

Den kärlek du till världen bar ett evigt kors dig gav. Din kärleks smärta bar du än ut ur din öppna grav. Psalm 137

Sara Olofsson

Kyrkoherde

Kinda pastorat

Kyrk-Nytt ges ut av Kinda Pastorat.

Omslagsbilden Foto Musik till förmån för Fastekampanjen Tema Beatles Hycklinge kyrka

Redaktör Karin Svensson Ansvarig utgivare i detta nr: Sara Olofsson

Tryck: Lenanders 2023

Ladda din elbil vid Går’n i Horn

Nu kan man ladda sin elbil vid Går’n i Horn. Ett gemensamt projekt med kommunen har resulterat i att man nu ladda sin elbil i Horn. Välbehövligt eftersom det är svårt att hitta laddstolpar i Kinda om man är elbilsägare. Men nu finns två stolpar med sammanlagt fyra laddenheter. helt nya i Horn. Detta kommer många till gagn såväl biobesökare, kyrkbesökare som turister i sommar. Projektledare har varit, som när det gäller mycket i Horn, Börje Carlsson.

Tackar gör kyrkoherde Sara som var allra först att ladda elbilen och kunde intyga det gick utmärkt.

Varmt välkommen Melanie!

Mitt namn är Melanie Lipka och jag har precis börjat min tjänst som fastighets- och kyrkogårdschef i Kinda pastorat. Jag bor utanför Horn i ett trevligt samhälle som heter Finede. År 2006 flyttade jag med min familj från Tyskland till Sverige. Vi ville ge våra fyra barn möjligheten att växa upp som ”Barnen i Bullerbyn”.

Jag är utbildad landskapsarkitekt. Redan som 16-åring påbörjade jag en utbildning till byggritare och har sedan dess kontinuerligt jobbat i byggbranschen. Sedan 2008 har jag jobbat som byggnadsinspektör hos kommunen.

När jag är ledig är jag mycket ute i naturen med mina två hundar, sköter om min trädgård, besöker gärna historiska platser och byggnader samt intressanta trädgårdar och naturreservat, fotograferar och läser.

Jag ser fram emot att vara delaktig i att vårda och förvalta det kyrkliga kulturarv och kyrkogårdar som vi har i pastoratet.

30/4 Valborgsmässoafton i Hycklinge

19.30 Kyrkokören sjunger i Höganlid

20.30 Musikkåren och fackeltåg går ner till kyrkan ca 20.40 Hycklinge kyrka Ljuständning

Därefter traditionellt firande nere i hamnen