Porträttet: Gunnar Sundqvist

VAD ÄR PROBLEMET?

– Hej, det är Gunnar! Rösten i andra änden avslöjar en tydlig nordsvensk dialekt. Han går också under smeknamnet Malå, efter staden han växte upp i..

Text: Eva Kynningsrud Dobbing | Foto: Erik Lundby / Kynningsrud / privat

Pandemin har begränsat vår intervju, som så mycket annat. Att skriva ett porträtt kräver ett optimalt personligt möte, men Gunnar är lyckligtvis pratsam på telefonen. – Min sämsta egenskap är att jag aldrig är tyst, säger han. Inga problem, Gunnar, det är bara att prata på! Din «dåliga egenskap» är ett stort plus för oss som vill lära känna dig. Han är på väg hem från jobbet i Göteborg och har en timmes dödtid att fylla i bilen. Han börjar berätta: – Jag växte upp i ett litet samhälle i norra Sverige. Det var 400 meter till slalombacken, så där tillbringade jag all min fritid. Jag kunde glida nästan hela vägen hem, så det blev mycket slalom och snowboard för mig. Och en snöskoter. Vi hade så mycket snö. Under de korta sommarmånaderna fiskade man.

Lösningsorienterad

Som barn var drömmen att bli elektriker, men ödet valde en annan väg – vilket han inte har något emot. – Jag ångrar inget, det här är mycket roligare! Att han började arbeta med tunggods var en tillfällighet. Han hade samma jobb på ett annat företag innan han började på Kynningsrud. Som det ofta är, var det slumpen och bekanta som ledde till att han hamnade hos oss. Han älskar jobbet och är särskilt förtjust i alla utmaningar han får. – Jag gillar att jag får göra så många konstiga saker. Jag får tänka så mycket. Ha egna idéer och vara lösningsorienterad. Ena dagen kan det vara en 50-tons transformator, nästa dag

en 150 kg kylmaskin, säger han. Att Gunnar är en lösningsorienterad kille kan kollegan Clas Ericsson skriva under på. Han har känt Gunnar i många år. – Gunnar har utfört de mest krävande jobben inom tunggods och riggning. Det du hör honom säga oftast är «Vad är problemet?», berättar han.

Överskottsperson

Det är svårt att missa att Gunnar är en överskottsperson med mycket energi. – Jag har alltid pratat för mycket och aldrig kunnat sitta still. Någon måste hålla i gång, säger han. Mycket av energin har fått utlopp inom idrotten, och han är fortfarande en aktiv person. – Cykling är ett av mina intressen. Både

mountainbike och racercykel. När man är ledig försöker man vara aktiv. Jag har överskott och energi, så jag försöker cykla till jobbet när jag har tid. Det är 7 mil. När vi är i Stenungsund är det bara två mil åt båda hållen, så jag försöker få det gjort några gånger i veckan. Dessutom gillar jag att simma med barnen Castor (15 ) och Winston (10) på sommaren. De älskar att bada. Som överskottsperson älskar han också att gå upp tidigt, helst klockan fem på morgonen. – Det är väldigt tidigt... – Man vänjer sig, och sen är det ganska mysigt. Det är trevligt att komma tidigt till jobbet, hinna ta en kopp kaffe och prata lite innan utrustningen och bilen ska packas för dagens arbete.

Pandemin

Gunnars jobb har inte påverkats nämnvärt av pandemin, men han ser fram emot att världen återgår till det normala. – Det känns konstigt när vi äter lunch i barackerna runt omkring. De vill inte släppa in folk. Det är svårt. Man vet ju inte – ibland känner man sig inte välkommen. När du arbetar två dagar här och två dagar där finns det olika regler överallt. Man blir galen på det. Privat har vi hållit avstånd till människor, varit försiktiga med vilka vi möter, sällan haft besök och sällan besökt. Särskilt på vintern. På sommaren kan vi åtminstone sitta i trädgården. Sverige har inte haft de strängaste reglerna, men det är inte som vanligt. Det kommer att vara jätteskönt när detta är över, säger han. – Vad är det första du ska göra när världen återgår till det normala? – Det pratas om att åka hit och dit, men det är vardagen och interaktionen med vänner och bekanta som jag saknar mest. Det ska bli skönt att åka till Medelhavet och bada, men det är inte lika viktigt, säger han. Det är nog en förnuftig attityd. Sannolikheten för att de som längtar söderut kommer att bli besvikna är hög. Då är det skönt att ha saker att göra och mycket järn i elden. Clas Ericsson berättade att du har solfångare och elbilar hemma. Är du väldigt miljömedveten? – Jag står inte på barrikaderna och skriker att folk måste sluta med det ena eller andra – men jag tycker att vi ska ta hand om den miljö vi har och inte göra mer skada än nödvändigt. Jag kör elbil för att jag kör 13 mil varje dag. – Det är billigare än bensin och diesel, men det är också miljövänligt och roligt att prova något nytt. Om du klarar dig med en elbil, kör den. Jag fick solpanelerna billigt, så jag satte upp dem. Nu värmer de upp vårt vatten, säger han. Det märks att vi pratar med en händig person. – Jag bygger ett växthus till frugan nu. Det ska jag hålla på med i sommar. Det kommer att bli riktigt fint. Isolerat, så att du kan sitta där på vintern också.

Ge och ta

«Frugan» är den älskade Camilla. De träffades genom en arbetskollega och har varit tillsammans sedan 1999. – 22 år! Tiden går fort när man har roligt. – Det låter fantastiskt. Varför tror du att ni fortfarande trivs så bra ihop? – Det handlar om att ge och ta. Det är inte alltid lätt med ett jobb där man aldrig vet när man kommer hem. Hon har offrat mycket för att få det att fungera. Alla som arbetar med detta har förmodligen samma dilemma, men det finns mycket positivt med det också. – Hur skulle hon beskriva dig? – Det beror nog på vilken veckodag du frågar, säger han och skrattar. Måndag är uppenbarligen en bra dag, för Camilla lovordar sin man. – Gurra är oftast glad, positiv och hängiven familjen. Han är lösningsorienterad, ambitiös, händig och har hjärtat på rätt ställe, vilket är en fin och uppskattad egenskap. Aldrig rädd för nya äventyr. Allt från isbad till grillning i skogen med barnen, eller besöka ett utflyktsmål som finns på Camillas lista. Nu

har vi bara tre år kvar till ett porslinsbröllop. Det ska vi fira ordentligt med bubbel, fest och guldkant. Han är också snygg när han är nyduschad och har fixat håret, säger hon och skrattar. Även om vi inte fick möjlighet att träffa Gunnar ansikte mot ansikte blev vi smittade av hans underbara attityd, och kan inte låta bli att upprepa «Gurres» a.k.a «Malås» favoritfråga: «Vad är problemet?» Med sådana lovord från både kollega och fru, samt flera trevliga samtal i telefon, har det varit inspirerade att få lära känna honom lite bättre. Vi vet nu mer än tillräckligt för att förstå att han är en bra kille.

Tittar på utrustning för tunggodshantering på Bauma-mässan i Tyskland.

På Bauma i Tyskland med verksamhetschef Morten HeliHansen och säljare från Liebherr. Särskilt snygg när han är nyduschad och har fixat håret!

GUNNAR SUNDQVIST

Ålder: 44 år Befattning: Tunggodsarbetare, Kran Sverige. Började i Kynningsrud: För ganska exakt fem år sen. Från: Bor i Ljungskile, uppvuxen i Malå Familj: Fru och två barn. Camilla, Castor och Winston, 15 och 10 år. Det bästa med Kynningsrud? Du får fundera på saker och hitta egna lösningar. Det gillar jag. Favoritmat: Svårt. När jag var liten var det piteåpalt – en rätt från Norrland. Dryck: En god öl – spelar ingen roll vilken sort, bara den är god. Bästa egenskap: Jag är lösningsorienterad, ser inga problem. Sämsta egenskap: Jag är aldrig tyst.