KulturKrock Student 2023

BOK REKOMENDATIONER

TEMA SOMMAR

Naomi är en bortsprungen fru som finner sig själv i en liten obekant stad medan hennes liv faller ihop. Singel, arbetslös, fattig, hemlös och den 11 åriga syskondottern hon precis fick reda på är nu hennes ansvar.

Things We Never Got Over av Lucy Score

Second chance of love. Består utav två tidslinjer och är om två personer som träffas och blir kära när det växer upp, som sedan 11 år sedan träffas igen.

Love & other words av Christina Lauren

En oväntad vänskap mellan gravida Parvaneh, som precis flyttat in med sin man och två barn, och Ove, som nyligen förlorat sin älskade fru. Genom boken får du även följa Oves liv.

En man som heter Ove Av Fredrik Backman

Du följer två brittiska konstnärer som möts av tillfällighet. Eller det kanske var öde. Tillsammans navigerar de vad det innebär att hitta rätt person vid fel tidpunkt.

Open Water

Av Caleb Azumah Nelson

Liv får en oväntad möjlighet att resa till Santorini, Grekland, under sommaren för att träffa hennes pappa som övergav henne när hon var 8 år. Där hon ska få hjälpa med en dokumentär om Atlantis. När hon kommer till Grekland så väntar en oväntad romans.

Love & Olives

Jenna Evens Welch

En ung kvinna lär sig att lita på sig själv och sina egna instinkter, och vågar ta risker för att följa sina drömmar. Boken handlar om ens inre styrkor och självsäkerhet.

The Confidence of Wildflower

Av Micalea Smeltzer

Dramakomedi. En bankrånare som misslyckas kapitalt genom att råna en kontantlös bank och som slutar med att åtta person tas som gisslan under ett öppet hus.

Folk med Ångest

Av Fredrik Backman

Allan Karlsson har precis fyllt 100 år. Politiker, journalister och massa vänner tänkte komma hem till honom och fira, dock Allan själv tycker inte om fester, så mitt på festen rymmer han från sitt egna kalas genom fönstret från äldreboendet.

100 åringen som klev ut genom fönstret och försvann

Av Jonas Jonasson

Porten till ett hjärta - Ett triangeldrama med fyra hörn

Av: Melker Sandberg

Plötsligt slogs fönstret igen av en kraftig vindpust. Ingen i rummet lade märke till det. Allas blickar var fanatiskt upptagna av de pistoler som den åtråvärda änkans båda beundrare riktade mot varandra. Svetten

rann från Mr Threshold’s panna när han med sin högra näve kramade sin pickadoll. Det var bra. Det hade varit mycket värre för honom om svetten koncentrerat sitt flöde till hans högerhand, då hade pistolen kanske glidit ur hans grepp. Den var ju redan svår att hålla stadig eftersom Mr Threshold ända sedan födseln varit vänsterhänt. Ett hånfullt leende tonade snart upp på Mr Doorframe’s läppar när han såg dropparna rinna från sin rivals pannlob. Han visste att han skulle vinna den här striden. Mr Threshold var ju bara ute efter den åtråvärda änkans väldigt stora förmögenhet, det var visserligen Mr Doorframe också men det hade inte kommit till allmänhetens kännedom riktigt än. Som om blixten slagit ner fick kammarjungfrun tvärt tillbaka sitt medvetande. Hon kastade en hastig blick mot rummets enda ljuskälla innan hon sträckte på sin långa hals och vände sig mot sin arbetsgivare; “Vill frun att jag åter öppnar fönstret?”

Den åtråvärda änkan, som från sin position i fåtöljen besatt hade stirrat på duellen som höll på att uppdagas framför hennes ögon, väcktes nu upp ur sin trans. Hon var tvungen att samla sig ett ögonblick innan hon kunde svara kammarjungfrun; “Låt det vara stängt Bonnie, blir det skottlossning kanske grannarna klagar.”

Kammarjungfrun tassade bort till fönstret för att regla det. Ett spydigt skratt signerat av Mr Doorframe’s stämma hördes i rummet. Han sade snart med lika hånfull ton; “Lämna det öppet, här blir ingen skottlossning. Om det finns någonting starkare än min kärlek och starkare än min vilja att obehindrad meja ned denna ynkrygg till människa så är det Threshold’s feghet och hans instinkt att oskyddat kasta sig ut genom ett öppet fönster och fly över en ödslig åker. Det tycker jag vi kan unna honom.”

Den åtråvärda änkan visste inte hur hon skulle reagera. Hon var visserligen mycket arg på Mr Threshold. Men å andra sidan hade han varit ett älskvärt och tillgängligt sällskap åt henne de senaste månaderna och hon ville inte att han nu skulle mista livet. Myndigt strök hon sina rödbruna lockar åt sidan innan hon lika myndigt höjde sin röst och sade; “Nåväl, som herrarna behagar. Låt fönstret vara öppet, Bonnie.”

Kammarjungfrun som fortfarande stod med fingrarna på fönsterhaspen gjorde en lätt nigning innan hon öppnade fönstret på nytt. En mörk skepnad klev då ut ur skuggorna i rummets bortersta hörn. Det var advokaten vars rynkiga, gråa anlete nu gjorde en ansats att dra till sig uppmärksamheten i rummet; “Med all respekt, frun. Här om dagen uttalade sig en meteorolog i tidningen om den kommande pollensäsongen. Det ser ut att bli extra snuvigt i år, och som ni vet så är jag särskilt känslig.”

Mr Doorframe slet blicken från Mr Threshold och vände sig mot advokaten; “Vad har egentligen ni att säga till om? Ni har ju inte varit en del av handlingen förrän nu.”

Advokaten blev något förnärmad men svarade Mr Doorframe med lugn i adamsäpplet; “Nej och det har inte Stewart heller.”

Tinningen pulserade på Mr Doorframe’s huvud. Han hade inget tålamod med att bli avbruten nu, allting skulle ju gå hans väg. Med raseri i både näsa och mun spottade han fram; “Vem fan är Stewart!?”

Teatraliskt och elegant stegade Stewart in i rummet. Han hade väntat i rummet bredvid i nästan trettio minuter på sin tur att träda in i den spännande handlingen. Hans uppsyn var som en örns med två vingar, omkring honom osade en doft av bränt smör. Med klar och konstlad röst gjorde han sig hörd i rummet;

“Det är jag som är Stewart, jag har inte varit med i handlingen tidigare men skulle hemskt gärna vilja säga ett par ord.”

Den åtråvärda änkan vred sig i sin fåtölj. Hon hade tålamod nog att acceptera Stewarts närvaro i rummet men hon tvivlade på att han skulle tillföra något vettigt till handlingen. Hon sade; “Jag är rädd att det får vänta kära Stewart, det finns betydligt viktigare karaktärer som ännu inte hunnit säga ett enda ord, Threshold till exempel. Men var är Threshold?”

Ja, var var Threshold? Hade han gått på toaletten? Hade han gått för att köpa mjölk? Hade han tvättid?

Hade han missat sin mammas födelsedag? Hade han vunnit på lotto?

“Mr Threshold har hoppat ut genom fönstret.” Det var kammarjungfrun som helt sonika hade öppnat sin mun där hon stod borta vid fönstret. Det var alltså sant det som Mr Doorframe hade sagt. Hans spydiga kommentar där han förolämpade Mr Threshold för hans brist på mod var alltså korrekt.

Vad hände sen? Jo, plötsligt föll den åttaarmade ljuskronan i golvet. Ingen i rummet lade märke till det. Allas synfält var febrilt sysselsatta med att studera advokaten som i detta ögonblick försökte kväva en ovanligt stor nysning. Varför fokuserade alla nu på detta fenomen? Hade de redan fullkomligt glömt bort Mr Threshold och den potentiella duellen? Naturligtvis inte, deras tankar hade bara flyktigt övernattat hos advokaten och hans rinnande tryne. De var måna om hans välbefinnande eftersom det var hans ansvar, som juridisk representant, att avgöra duellens utfall. När nysningen var kvävd återgick församlingen till sin ordinarie diskussion.

“Har jag vunnit?” frågade Mr Doorframe hetsigt.

“Har han vunnit?” frågade den åtråvärda änkan något lugnare.

“Vad tävlar vi om?” frågade Stewart smått intresserad.

“Ljuskronan har fallit i golvet!” utbrast kammarjungfrun som just upptäckt spillrorna av samma ljuskrona som Mr Threshold fyrtiofyra dagar tidigare skänkt sin käresta i namnsdagspresent. En fläkt av förståelse svepte genom rummet. Ljuskronans fall till golvet var en metafor för Mr Thresholds fall ut genom fönstret, tillika en metafor för hans känslor för den åtråvärda änkan som fallit platta i den sekund hans egentliga avsikter avslöjats. Det var tur för Mr Doorframe att han i present givit bort en persisk matta till deras svärmeri, en matta är visserligen platt men den faller inte lika lätt till marken.

”Attjo!”

Advokaten kunde inte hålla sig längre. Nysningen trängde sig ut ur hans näsa som när ett nyfött barn tränger sig ut i kylan. Under bråkdelen av en sekund kände han sig generad men snart kom han på bättre tankar, han hade ju trots allt varnat de andra och berättat om tidningsartikeln om den kommande pollensäsongen. Han hade ingenting att skämmas för, det är normalt att nysa.

“Prosit.” sade den åtråvärda änkan. “Kan advokaten nu vara så vänlig att besvara våra frågor?”

Advokaten torkade snoret från överläppen med sin prickiga näsduk. Sedan sade han; “Det är normalt att nysa.”

“Jag vet det.” sade den åtråvärda änkan.

“Det är absolut ingenting konstigt med att nysa.” upprepade advokaten. “Speciellt inte när det är pollensäsong. Jag varnade er för att jag kanske skulle nysa.”

“För i helvete, karl! Ta dig samman nu!” vrålade Mr Doorframe. “Och säg mig nu om jag har vunnit!”

Advokaten började snyfta obehärskat. Stewart och kammarjungfrun utbytte blickar eftersom de varit overksamma ett tag. Mr Doorframe tog ett fast grepp om advokatens axlar och skrek honom rakt i ansiktet;

“KAN JAG FÅ AVNJUTA SEGERNS SÖTMA!?!?!?”

“JAG VET INTE!!!!!!” skrek advokaten lika högt. Därefter slet han sig ur Mr Doorframe’s grepp, tog ett skutt över ljuskronan på golvet och kastade sig ut genom fönstret.

Hela skaran flockade sig runt den plats där två av deras medmänniskor nu hoppat ut och blivit en del av friheten som finns utanför varje rum. Nedanför fönstret såg de advokaten ligga i en oordnad hög med lemmar och leder i ett olösbart pussel. Han hade dämpat fallet med sin ena hand som nu blivit blodig av den steniga rabatten som löpte med husväggen. Klustret av människor uppe vid fönstret betraktade det kluster av människa som nu kravlade runt i rabatten. Kammarjungfrun yppade då några ord; “Han kunde visst aldrig flyga.”

För att följa den nya trend som kammarjungfrun skapat, en trend där de båda nu gör sig hörda i handlingen öppnade även Stewart sitt gap och sade; “Nog kunde gubben flyga, men idag var han ju sjuk.”

“Kära Stewart sluta prata.” sade den åtråvärda änkan. “Som jag tidigare sagt finns det viktigare karaktärer som måste få talartid, Threshold till exempel.”

“Mr Threshold har hoppat ut genom fönstret.” sade kammarjungfrun för andra gången.

“Var inte det advokaten?” frågade den åtråvärda änkan.

“De hoppade båda två.” sade Stewart.

“Mr Threshold är i alla fall inte kvar i rummet.” sade kammarjungfrun.

“Inte det?” Alla vände sig om. Vad i helvete? I dörrkarmen stod nu Mr Threshold med pistolen i högsta hugg, till skillnad från Mr Doorframe som inte stod i tröskeln med pistolen i lägsta hugg. Alla var helt övertygade om att det var Mr Threshold de såg eftersom blod droppade från hans vänsterhand och de alla var väl medvetna om att Mr Threshold var vänsterhänt och därför måste ha försökt dämpa sitt fall från fönstret med denna hand. Mr Doorframe som för tusen ord sedan skulle ha hånflinat vid åsynen av Mr Threshold insåg nu att rivalens enda ärende i berättelsen kunde vara att leverera historiens peripeti, därför kokade nu Mr Doorframe ännu en gång över av ilska.

“Inte du nu igen!” röt han till.

Mr Threshold såg sig hastigt om i rummet, han märkte att någon saknades.

“Var är advokaten?” frågade han.

“Advokaten har hoppat ut genom fönstret.” sade Kammarjungfrun.

“Var inte det Mr Threshold?” frågade den åtråvärda änkan.

“Nej, Mr Threshold står i dörrkarmen” sade Stewart.

“Och det gör mig förbannad!” vrålade Mr Doorframe.

"Varför har du kommit Threshold?” frågade den åtråvärda änkan.

“Skulle inte ni fly?” frågade kammarjungfrun.

Mr Threshold sänkte pistolen. Han stod inte ut längre.

“Jag står inte ut längre!” tjöt Mr Threshold. “Jag måste säga sanningen.”

“Vi har redan hört sanningen.” sade kammarjungfrun.

“Du älskar mig inte, du vill bara ha mina pengar.” sade den åtråvärda änkan.

Mr Threshold’s röst blev plötsligt len: “Jag låtsades bara vara ute efter dina pengar. Jag ville förlora duellen så Doorframe kunde få dina pengar. Sedan skulle jag återvända från min flykt och fly på nytt, i Doorframe’s sällskap. Hans ögon är som varuhus, öppna på dagtid.”

Stämningen i rummet blev helt galen. Den åtråvärda änkans hjärna fick kortslutning och hon svimmade i Stewart’s armar. Stewart själv svimmade nästan eftersom han, försjunken i sina egna tankar, börjat tänka på sin största rädsla, brysselkål. Kammarjungfrun satte potatisen i halsen (Hon hade just börjat snaska på en). Advokaten var som bekant inte längre kvar i rummet, men de övriga kunde känna en bris av hans själ sväva in i deras medvetande, de förstod att han hade nyst om han varit där. Mest chokad var kanske Mr Doorframe, men han svimmade inte, han var inte ens nära på att svimma.

Ingenting hände på fyra timmar, nåja, tillsammans placerade Stewart och kammarjungfrun varsamt tillbaka den åtråvärda änkan i hennes fåtölj. Det var dock ingen som funderade på att försöka återuppliva henne. När atmosfären i rummet var som stelast försökte kammarjungfrun lätta upp stämningen. “Hade inte du något du ville säga, Stewart?”

“Jovisst.” sade Stewart. “Jag ville säga samma sak som Mr Threshold sade för fyra timmar sedan.”

“Jaså.” sade kammarjungfrun. “Men snälla Stewart, säg inte det. Mr Threshold har ju redan sagt det.”

“Kan Bonnie vara så vänlig att visa Stewart ut ur huset.” befallde Mr Doorframe.

I brist på andra tankar löd kammarjungfrun Mr Doorframe’s order och eskorterade en mycket besviken Stewart ut ur huset. Stewart blev aldrig insläppt igen trots att han knackade på varje dag i resten av sitt liv och periodvis tillochmed var bosatt utanför det fina husets port.

Kvar i rummet stod nu bara Mr Doorframe och Mr Threshold, nåja, den livlösa men ännu lika åtråvärda änkan fanns visserligen kvar och det skänkte klimatet en viss esprit, men det är en annan historia. De båda herrarna närmade sig varandra. Mr Threshold’s svettiga och panikslagna anlete var som förbytt medan Mr Doorframe nervöst blickade på mannen som uttryckt starkare känslor för honom nu än vad någon människa gjort på fjorton år. Vad skulle hända härnäst?

“Vad kommer hända nu?” Mr Doorframe darrade på rösten.

Mr Threshold svarade: “Ingenting kommer hända nu.”

Och ingenting hände sen

Kultisbingo

Kryssa i det du hittills gjort under din tid på Kulturama!

Fuskat på ett prov

Tappat en tallrik i matsalen

Sovit i ett klipprum

Behållit skorna på i en teatersal

Ramlat i trappan Haft sönder en dator

Varit emo Fått en hissblipp

Stulit från cafét Blivit en del av HBTQ +

Av: Charlie Billet

Begått/velat begå

klassincest

Lämnat in en uppgift mer än en månad sent

Crushat på någon i vux

Färgat håret på skoltoan

Behövt

klippa upp

skåplås

Förlorat studiebidraget

Tappat bort en lärobok Blivit skriven om på kultiscrushes

Sovit på lektionen Blivit nikotinberoende

Ätit lunch på Fryshuset

Gått till skolan bakis

Gråtit under ett prov Klottrat på skoltoan

Haft fler än ett halway-crush

Info för att resa

säker i Europa

Studenttider och dags för intresserad av att göra något nytt och rolig, se världen och bemöta nya kulturer. Här får du info, kostnader och säkerhetstips gällande tågluffning.

Att resa mellan länderna behöver inte vara dyrt. Med SJ kan du resa med 37 olika järnvägs-och färjebolag i över 33 europeiska länder. Kostnaden för en resenär i 2 klass i 3 månader är 8 309 kr. Under samma period men med 1 klass ligger kostnaden på 10 467 kr Om du vill fördjupa dig i kostnaden gällande resor gå in på Europarunt.se

I vissa länder kan man behöva reservera sittplatser innan, dubbelkolla det innan.

För lite över ett år sedan nu har Ryssland och Ukraina legat i krig, och därmed bör man avstå att åka till de länderna och man borde hålla sig från deras gränser. Det finns länder i Europa som UD avråder: Belarus (Vitryssland)

• Ryssland

• Ukraina

• Turkiet

Viktigaste att tänka på när du är i ett annat land är att respektera dem, deras folk och deras kultur. Gå inte emot deras lagar och var inte otrevlig. Gör inte saker svårare för dem eller dig själv.

Säkerhetstips:

Om du reser själv och hyr ett hotelleller motellrum så ska du; öppna dörren, lämna den öppen och använd din väska som dörrstopp, kolla igenom rummet noggrant, se till att ingen är där innan du tar in din väska och stänger dörren. Se till att det bara är du i rummet.

När det kommer till värdesaker och pengar, göm det lite här och var. Ha inte allt samlat på en och samma plats! Exempel på detta är då, i strumpan, bh.n (om du är bh bärande), gömda fickor i väska/byxor/jacka/tröja. Om du då blir rånad så har du en chans att ta dig där ifrån.

Säg aldrig till en främling vart du bor/stannar eller vart du ska. Berätta aldrig att du är ensam om du reser själv. Säg att du åker i grupp att du har vänner som väntar på dig runt hörnet. Ha en historia om det behövs, så länge du inte berättar att du är ensam resande.

BRA SAKER ATT PACKA MED SIG

En bra väska med mycket packutrymme

Portabelt dörrlås

Våtservetter

Microfiber handduk

Powerbank

LITE SMÅ TIPS

TOP 15 PLATSER

ATT BESÖKA

• Knäbäckshusens strand, Skåne

• Tavolaro, Sardinia

• Bledsjön, Slovenia

• Amalfikusten, Italien

• Elafonissi, Grekland

• Sacré-Cœur, Frankrike

• Berlinmuren, Tyskland

• St Michael’s Mount, England

• Blå lagunen, Island

• Trinity collages bibliotek, Irland

• Akropolis, Grekland

• Sagrada família, Spanien

• Lissabons spårvagn, Portugal

• Saltgruvan i Wieliczka, Polen

• Transsylvanien, Rumänien

7 SAKER ATT GÖRA

Segla/åka båt

Surfa

Dyka

Kolla in museum

Testa ny mat

Åka hästvagn/ridning

Gå på någon festival

SAKER MAN KAN GÖRA

UNDER EN LÄNG FÄRD

• Sova

• Läsa

• Skriva brev till familjen

som du kan sedan posta när ni är framme

• Pyssla, ex, sticka osv.

• Rita/måla

• Lyssna på musik

Om du åker med vänner/familj tänk på att ge er själva egen tid. För det är jätteviktigt om ni är länge med varandra!

Av Saga Jakobsson Björnö

Quiz: vilken linje är du?

Av: Charlie Billet

Vad äter du �ll frukost?

a. Gårdagens rester

b. Energidricka, helst monster

c. Cigg

d. Pannkakor med sylt och strösocker

e. Et glas mjölk

f. Overnight oats

g. Hinner inte äta hemma, köper en macka på vägen

h. Kvarg eller något annat balanserat

Hur ser din väska ut?

a. Vadå väska?

b. Axelremsväska täckt av pins

c. Tote bag/tygväska

d. Kånken-rygga

e. Tygväska på gränsen at kollapsa

f. Handväska som inte har plats

för datorn eller bara datorfodralet

g. Prak�sk ryggsäck med 17 olika fack

Vad är dit stjärntecken?

a. Oxe (taurus), skyt (sagitarius)

b. Skorpion (scorpio), fisk (pisces)

c. Krä�a (cancer), vatuman (aquarius)

d. Vädur (aries), tvilling (gemini)

e. Lejon (Leo)

f. Våg (libra)

g. Stenbock (capricorn)

h. Jungfru (virgo)

h. Duffelväska med träningskläder i Vilken av dessa fraser hade du kunnat säga?

a."Jag relaterar �ll Jokern"

b."Kan jag få en cigg?"

c."Gud vad jag fryser"

d."AAAAAAAAAAAAAAAAA"

e."Tame lmpala är inte et band"

f."Jag har träningsverk"

g. ”Måste…sova…”

h. ”Everything’s legal in New Jersey”

Vad lyssnar du på?

a. "Vad som helst" (top 50 globala hits)

b. Indierock

c. Klassisk rock

d. Disney-soundtrack

e. Metal

f. Svensk pop

g. Midwest emo, math rock

h. Lin-Manuel Miranda

Vad har du för jacka?

a. Din pappas gamla

jacka

b. Svart läde�acka

c. Ingen

d. Jeansjacka

e. Brun läderjacka

f. Dunjacka

g. En alldeles för varm

h. Bara huvtröja

Favoritämne?

a. Historia om du måste välja, men

helst vill du bara vara hemma

b. Engelska

c. Profildag/gymnasiearbete

d. Filosofi/ skrivande

e. Konstarterna och samhället

f. Svenska/samhällskunskap

g. Mate

h. Mentors�d

Vad ska du göra i sommar?

a. Stanna inomhus och vända

på dygnet

b. Gå på museum

c. Åka �ll Berlin

d. Vara med vänner

e. Kröka

f. Försöka få en glow-up

g. Vila ut dig rejält

h. Gå på konserter

Vilket individuellt val valde du?

a. Programmering

b. Psykologi + filosofi

c. Psykologi + psykologi

d. Skrivande

e. Entreprenörskap

f. Något av språken

g. Engelska

h. Idrot och hälsa 2

Vilken personlighets typ har du?

a. ENTJ, ESTJ.

b. INFP, ISFP.

c. INTJ, INFP.

d. ESFJ, ESFP.

e. ENTP, ESTP.

f. INFJ, ISFJ.

g. INTP, 1ST J.

h. ENFJ, ENFP.

Vad är et problem med dig?

a. Du är eli�st/preto

b. Folk kallar dig emo

c. Du har inga pengar �ll cigg

d. Andra klasser klagar på dig

e. Dit band saknar medlemmar

f. Du är för snygg

g. Du har ingen fri�d

h. Dina vänner utanför skolan vill inte �ta på Hamilton med dig

Vad vill du bli i livet?

a. Patrick Bateman

b. Lärare på Kulturama

c. Kulturtant typ

d. Cirkusdirektör

e. Nästa Ozzy Osbourne (men du mår illa av snus)

f. Influencer

g. Du har ingen aning

h. Broadway-kändis

Resultat

Flest a: Film

Som filmare är du väldigt engagerad i dit arbete och strävar e�er at bli nästa Spielberg, så pass at du ibland ses som bossig, men det är okej - en fram�da regissör behöver kunna styra!

Flest b: KD

Du är an�ngen emo eller motsatsen �ll emo, inget däremellan. Som

KD:are är du nästan Kulturamas ansikte utåt och defini�onen av estet; vilket är varför vi andra är avis på er.

Flest c: Foto

Även om ni öppet motsäter er konformitet är det Lät at känna igen en fotoelev på s�len och er tendens at röka utanför skolan på rasterna. Med andra ord är ni äkta ikoner;)

Flest d: Teater

Som teaterelev är du ökänd för at vara otroligt högljudd, speciellt om du går i etan. Oroa dig inte dock! Vi andra förstår at du i grunden bara vill dela med dig av din glädje…

Flest e: Musik

Trots at du genuint är cool tror jag at många börjar trötna på at bli ifrågasata om de verkligen är rik�ga fans av sina favoritband ... ja, jag kan nämna fem Nirvana - Låtar.

Flest f: Dans

Som danselev är du förmodligen en av de mer normala på Kulturama. Ni ser all�d trendiga ut där ni går hela klassen i samlad trupp, inga klasser har Lika bra sammanhållning som ni.

Flest g: Natur

Jag är förvånad at du ens orkade göra deta quiz som utbränd naturare. Är du säker på at du inte ska ta den här �den för at ta igen Lite sömn och fri�d i stället?

Flest h: Musikal

Ni musikalelever är som den perfekta blandningen av dans och teater -este�ga nog at smälta in med resten av oss, men tysta nog at inte störa.

Ska man gå av om man inte ska åka längre?

Vuxtvåorna har kanske svaret!

Måndagenden15/5hadeKulturKrockäranattfåträffa

AnnaochEllen,tvåstudenterfrånKulturamavuxen skådespelarutbildningår2.Dettaårhardeblandannat sattuppOfeliaregisseradavMickeKlingvall,somockså åktepåturnéisödraSverige.Senasteproduktionenhar varit“Skajaggåav...Om

jaginteskaåkalängre?”Skrivenochregisseradav PatrickBergner.

Hur kommer det sig att ni valde just Kulturama

vuxenutbildning?

Anna: Jag gick faktiskt här i gymnasiet och var väldigt nöjd med det och trivdes otroligt bra, när jag sedan tog studenten 2017 så gjorde jag några andra saker tills jag kände att jag verkligen ville göra något med teater. Så sökte jag hit eftersom jag visste att det fanns flera bra lärare och så.

Ellen: Jag sökte till typ alla scenkonstskolor som fanns i Stockholm och Kuturama var den första som jag fick ett ja ifrån, så jag tog det första bästa och det blev ju väldigt bra.

Är ni nöjda med er tid

här?

Anna: Ja! Jag kan ju säga att om man har gått

gymnasiet här så är det hundra procent värt att fortsätta på

vuxenutbildningarna, eftersom det ger en annan nivå på det.

Pedagogiken blir annorlunda än med en gymnasieklass eftersom alla verkligen då är här för att lära sig. Jag var också väldigt nöjd med att det inte bara var samma saker som man lärde sig på gymnasiet.

Ni har jobbat en del i grupp bland annat med “Ofelia” och

“Ska jag gå av.... om jag inte ska åka längre?” Har ni jobbat något individuellt också

Ellen: Ja, första projektet vi gjorde var en monologföreställning och det sista vi gör nu kommer också att vara en monologföreställning. Nu kommer vi få välja helt fritt vad vi ska göra men också skapa eget material om vi vill det.

Anna: Hela utbildningen handlar väldigt mycket om samspel och att jobba i en ensemble. Vi fick t.ex tidigare i år åka ut på turné med vår uppsättning av Ofelia, vilket är en otroligt häftig chans! Där fick vi lära oss om hur det är att jobba med varandra och inte bara hur man arbetar på scen utan också i själva produktionen.

Om jag går in lite på slutproduktionen, hur var processen från att regissören och manusförfattaren Patrick tog fram manuset till premiären?

Ellen: Vi läste manuset första gången på teams och vi tyckte om det, därefter några gånger i klassrummet. Först visste vi inte att det var han som skrivit

manuset “Vad tyckte ni?” och sen när vi sagt var vi tyckte så sa han jätteexalterat “Det var jag som hade gjort det!”.

Anna: VI hade också haft dissektionen innan om vad vi ville göra, så vi pratade om olika dramatiker och pjäser. Sedan hade klassen varit och sett “BRINN” på Unga Klara, och då var klassen bestämda om at vi ville göra något i den stilen. Så det ar det som Patrick utgick efter när han skrev pjäsen.

Var det något annat som fick er att fastna för just det manuset?

Ellen: Vi tyckte att det var väldigt roligt och det var så skruvad dialog. Patrick har sätt när han uttrycker sig när han skriver som är helt sjuka.

Anna: Men också att det finns dessa väldigt mörka teman och att det är en seriös historia som levereras på ett väldigt komiskt sett. Det gör att pjäsen blir väldigt komplex.

Scenen var uppdelad i två halvor, hur tolkade ni det?

Anna: Det står faktiskt redan i manus att det fans både subjektiva och objektiva versioner av de flesta karaktärer. Så en var alltså objektiv som den “Sanna” versionen eller den verkliga personen, den andra subjektiva skulle vara som en förhöjd version av personen eller så som huvudkaraktären Ella uppfattar dem som.

Ellen: Det blev ju jättekrångligt eftersom hela pjäsen är ju bara som Ella berättar “Såhär var det”. Så det har varit väldigt svårt att tolka när vi spelade med det att veta vilka som skulle titta på varandra, är något av det ens på riktigt, eller har Ella bara ljugit ihop allting? Så det är inte ens säkert att de objektiva karaktärerna verkligen är objektiva utan allt är egentligen bara en blandning vad Ella kommer ihåg, vad hon fått berättat och hennes drömmar och mardrömmar.

Anna: I början av processen så var det mer självklart om vad som var de subjektiva och objektiva, men ju längre in i processen man kom desto mer oklart blev det vad som var sant och inte.

Nu när er tid på Kulturama börjar lida mot sitt slut, vad kommer ni ta med er mest?

Ellen: Får man vara så klyschig att man säger människorna?

Jag känner att vi har gått igenom så mycket tillsammans, vi är väldigt bra vänner och har nästan blivit som en lite dysfunktionell familj. Men också att det har blivit vårt första riktiga kontaktnät, vi spånar väldigt mycket om ideér om vad vi vill göra efteråt, så det som händer här är ju svinhäftigt, men det är ju för att vi ska ut och då förhoppningsvis med varandra.

Anna: Det var ett väldigt bra svar tycker jag, känslan att man är en del av något större. Men också såklart allting som lärarna lärt oss, det är väldigt mycket kunskap vilket man nästan glömmer bort.

Vi gick in lite på det, men har ni några planer nu efteråt?

Anna: Jag kan säga att jag är väldigt taggad på att sätta igång med egna projekt, det känns så kul. Men också att man har kommit in i att det går att göra saker själva. När vi gjorde turné så märkte vi att vi klarade det. Vi fick handledning av Micke men det var vi själva som satte budget, planerade och lade upp logistiken för allting.

Ellen: Sen har vi lite tankar och idéer om någon kortfilm och lite utbildningar hit och dit. Någon har tänkt att plugga statsvetenskap så det är väldigt blandat. Vi har nu också tankar upp frigrupper.

Av Norma Grede

Tips på låtar till utspring

Fler låtar på spellistan här: Tid att springa ut på:

”Skisser för sommaren” av Kent, 3:16

”Everlong” av Foo Fighters, 0:21

”Jag Kommer” av Veronica Maggio, 2:40

Av: Charlie Billet

”Estet i vuxen livet”

Om du vill jobba med något estetiskt efter studenten så är det här jobb du kan få efter att ha gått på Kulturama med din speciella inriktning!

Bild & formgivning:

bildlärare

formgivare fotograf konstnär

industridesigner

modedesigner

slöjdlärare kulturvetare

Dans:

webbdesigner

dansare koreograf danspedagog

Estetik & media:

fotograf

filmregissör animatör

filmklippare ljudtekniker

filmfotograf

Musik:

artist

musiker kantor studietekniker

musikpedagog

producent

filmkompositör

ljudtekniker

låtskrivare

Teater:

dramapedagog

skådespelare

regissör mimare

musikalartist dramatiker

Naturvetenskap:

biomedicinsk

analytiker

läkare optiker

tandläkare arkitekt

veterinär

+ yrkena

inom sitt

estetämne

Av: Ingrid Arnberg

Faller vi inte alla, åtminstone litegrann, för Hugh Grants charm?

Kvinnan och mannen möts, och det är genast ”kärlek vid första ögonkastet”. Åtminstone från mannens sida medan kvinnan är ointresserad, eller framstår som det i varje fall. Det är först bara en slump att de stött på varandra, men plötsligt tvingas de till att umgås. De faller hjälplöst för varandra men stöter på en rad problem som stoppar deras kärlek…

Oj, förlåt jag somnade bara. …slutligen tar de sig igenom alla bekymmer och slutar lyckliga tillsammans i alla sina dagar!

Visst har du sett den här filmen förut? Kanske mer än en gång? Det har iallafall jag, säkert flera hundra gånger, trots bristen på underhållning. Just så här är varenda romcom mer eller mindre uppbyggd. Men varför dras jag till filmer jag inte tycker om? Det känns som ett mysterium jag aldrig kommer lösa.

Först och främst – i romcoms är allt tillåtet! Jag menar, vart finns det realistiska? Trots att kvinnan visar att hon verkligen verkligen inte vill ha mannen, så kommer han alltid undan med att tjata – tills hon på något vis magiskt faller för honom. Att den manliga karaktären kan bete sig hursomhelst har normaliserats så pass mycket att det nu anses som charmigt. Så är det, för till ock med jag faller för Heath Ledger i ”10 Things I Hate About You” när han sjunger Can’t Take My Eyes Off You för att vinna över den kvinnliga huvudrollen. Ja! Allting är okej, så länge det är för kärlekens skull. Ryan Gosling anses inte som påhoppade eller irriterande när han i ”The Notebook” kättrar upp i en karusell, högt upp i luften. Här ber han kvinnan, som är på dejt med någon annan, att gå ut med honom. Och då anses det i stället attraktivt att hon tvingas tacka ja i rädsla för att han ska ramla ner. Dessutom förlöjligar det kvinnan. Inte bara för att hon gång på gång förlåter beteendet, utan för att hon sällan får en egen roll. Precis som den manliga huvudrollen, är den kvinnliga en stereotyp oavsett om den spelas av Kate Winslet, Julia Roberts eller Angelina Jolie. Det är i romcoms, helt naturligt att så länge mannen tjatar tillräckligt länge, så kommer han att vinna över kvinnan. Även om hon från början inte vill, så kommer hon helt enkelt att tvingas vilja leva lycklig i alla sina dagar med honom. Det beror kort sagt på, hur kvinnan upplever mannen. Ingenting upplevs obehagligt eller konstigt, så länge kvinnan i filmen inte anser att han gör något motbjudande. Lika absurt är det därför att Hugh Grant kan bete sig hur arrogant och sliskigt som helst, men ändå så vill Bridget Jones (vars dagbok ger namn till filmen) ha honom, fastän Colin Firth finns där, framför näsan på henne. Colin Firth porträtteras

som det tråkiga, till ock med töntiga alternativet när Hugh Grant kommer undan med att vara hur dryg som helst. Jag har svårt att få förståelse för varför det är så här vi vill se män på film. För nu, tack vare dessa filmer så framstår det löjliga beteendet som charmigt även i verkligheten.

Bidragande till att män i romcoms tillåts begå miljarder misstag utan konsekvens, är deras förtjusande utseenden. Det är inte direkt heller en slump att skådespelarna alltid ser bra ut, och självfallet gäller detta inte bara den manliga huvudrollen. Det är ingen hemlighet att människor som följer särskilda skönhetsideal attraherar en större publik. Men varför är det så? Det är överhuvudtaget inte alls realistiskt och ger oss bara en förvrängd bild av vår egen vardag. Så om jag får vara dramatisk, är det plötsligt filmbranschen som styr över våra liv eftersom det är vad vi ser på filmduken som styr vår verklighetsuppfattning. Jag kanske begår ett misstag i att beskylla filmbranschen, för det är inte filmbranschens fel att vi vill se ”vackra” människor på filmduken. Men vems fel är det egentligen? Oavsett så är det just det, som gör att huvudrollen i en romcom kommer undan med att vara hur sliskig eller motbjudande som helst, bara han ser bra ut. Cora-Laine Moynihan skriver i artikeln ”From stalking to unrealistic ideals of beauty: The toxicity of Rom-Coms” om problemen med dessa ideal. Här menar Moynihan på att det här porträttet av människan dessutom är skadligt för oss som konsumerar denna media. Hon skriver att ett underliggande budskap blir att endast kvinnor som stämmer överens med standarden för skönhet kan finna kärleken. Eller att filmerna visar på att den smarta flickan måste täcka sig själv i tonvis med smink för att anses fin. Eller att om man inte är tillräckligt feminin är man inte vacker. Moynihan skriver också att idealen självfallet även gäller män, och att porträtteringen ger oss felaktiga förväntningar. Jag vill säga att jag inte faller för dessa trick. Jag vill säga att eftersom jag finner Hugh Grant raka motsatsen till attraktiv så gäller detta inte mig. Och jag vill säga att jag är helt ute och cyklar. Men det är inte sanningen. Sanningen är att det här är hur dagens samhälle fungerar. Styrt av skönhetsideal.

Många romcoms visar också på att den enda lösningen på misär eller sorg, är en kärlekshistoria. För det löser ju alla världens problem! Inte sant? Eftersom allting förbises om det är för kärlekens skull, så är det klart kärleken kan läka alla sår. Nu vet jag att jag låter som någon som avskyr bara tanken på kärlek, utan anledning. Men romcoms visar också på att så länge kärleken finns där så är allting frid och fröjd, och så fort den försvinner faller världen i kras. Det är en försköning av en verklighet som egentligen inte finns. I dessa filmers värld finns det i stora drag inte ett enda samhällsproblem, alternativt tonas dem ner. Exempelvis i filmen ”På spaning med Bridget Jones”, uppföljaren till ”Bridget Jones Dagbok” hamnar Bridget Jones i ett kvinnofängelse i Thailand. Scenerna får mycket fokus, men i det stora hela så skämtas det mesta bort, eller självfallet, handlar om Bridgets kärleksliv. Det döljs inte att

kvinnorna sitter fängslade, men det är ett uppenbart problem att problemet inte framhävs. Det syns att kvinnorna är där under dåliga förhållanden, exempelvis genom att de alla bor väldigt tätt, men det läggs inget fokus på. Det tolkas som helt naturligt, för det verkar i filmen knappast vara ett besvär. Ytligare ett exempel är ”Me Before You”, filmen från 2016 som jag upplevt många beskriva som något av det vackraste och sorgligaste de sett. Jag vill knappt ens nämna ”Me Before You” för att jag har så mycket agg och åsikter mot filmen, för kom igen! Kliv ut ur bubblan! Det är inte realistiskt och främst extremt problematiskt att filmen har ett underliggande budskap om att livet inte är värt att leva om man är funktiosnedsatt. För när det äntligen kommer en film som väljer att uppmärksamma problem, så blir det som i ”Me Before You” motsatt effekt. Dessutom blir det ännu mer problematiskt, eftersom filmens avslut går emot romcomens uppbyggnad och inte visar på att kärleken övervinner alla problem. Inte ens kärleken är i detta fall är värd att leva för. Utöver att skönhetsideal är ett uppenbart samhällsproblem som påverkar oss genom romcoms, som Cora-Laine Moynihan skriver i sin artikel så finns det alltså mängder med fler samhällsproblem, som kanske alla inte är lika uppenbara. Och jag menar inte att ”På spaning med Bridget Jones” i stället skulle ha handlat om kvinnofängelser i Thailand. Jag menar inte på att filmerna borde visa mer misär och olycka. Jag menar inte ens att romcoms borde ta upp fler samhällsproblem. Utan jag menar bara att de borde sluta förminska dem och sluta porträttera dem absurt.

Ärligt talat så vet jag alltså fortfarande inte varför jag kontinuerligt ser på romcoms. Kanske är det för att det helt enkelt är en tröst i vardagen. Av någon anledning är det trevligt att låtsas som att det är helt naturligt att alla ser ut som supermodeller, att totalt absurda saker är attraktiva eller att den enda lösningen på sorg, är en kärlekshistoria. Faller vi inte alla, åtminstone litegrann, för Hugh Grants charm? Därav har jag i varje fall inte svaret och därav återstår mitt mysterium olöst. Kanske kommer jag heller aldrig att hitta svaret, eftersom även om jag ifrågasätter att jag är på väg att återigen se en romcom, så trycker jag ju trots allt play på fjärrkontrollen. Så börjar det om igen. Kvinnan och mannen introduceras, det är genast ”kärlek vid första ögonkastet”. Först är det bara en slump att de stött på varandra, men plötsligt tvingas de till att umgås. Så faller de hjälplöst för varandra, men hindras av en rad problem som stoppar deras kärlek. Sedan tar de sig igenom alla sina bekymmer och slutar som alltid, lyckliga tillsammans i alla sina dagar!

TEXT: HANNA ANKERSJÖ LINDQVIST

Foto

Galleri

Tack till: Charlie Billet, Hanna Ankersjö Lindqvist, Thea Katsoulaki, Klara French, Wilma Tesslin, Nora Rosenström, Aliyah Gawell och Felicia Schröder, för alla fina bilder!

Av: Ingrid Arnberg