Det offentligas stöd till konst och kultur Det nuvarande statliga stödsystemet till teatrar, museér och orkestrar i Finland tillkom 1994, som en del av kommunallagen. Den så kallade statsandelslagen (valtionosuusjärjestelmä, VOS) är ett kalkylmässigt system och beloppet av en statsandel grundar sig på antalet årsverken och på enhetspriset av ett årsverke. Statsandelarna betalas för teatrarnas driftskostnader. Huvudmannen kan vara en kommun, stiftelse, förening, aktiebolag. För närvarande omfattas 57 teatrar av systemet. (www.sitra.fi) För statsandelsteatrarna innebär systemet en säker grund för finansiering av verksamheten, avgörande är att antalet anställda inte minskar, utan snarare är fler än antalet beviljade årsverken. I vissa fall har teatrar tilldelats fler årsverken, men antalet i landet har varit konstant, vilket har medfört minskningar för andra teatrar. Städerna och kommunerna deltar också i finansieringen av teatrarna, till ungefär lika stor del som staten. Utöver dessa statliga och kommunala stöd söker teatrarna också mindre bidrag från fonder och stiftelser, samt sponsorer. I augusti 2016 inledde kulturminister Sanni Grahn-Laasonen ett reformarbete av den nuvarande statsandelsfinansieringen, som länge har ansetts vara föråldrad, oflexibel och orättvis. Fler årsverken har inte beviljats, vilket har inneburit att det nästan varit omöjligt för nya aktörer att ta del av systemet. Många av de nyare formerna till exempel dans och cirkus, samt de fria grupperna får förlita sig på andra stödformer. Kulturministern tillsatte en grupp av sakkunniga som för närvarande utarbetar ett förslag till reform. Gruppen har lett ett omfattande arbete med workshops, diskussioner och seminarier där alla teateraktörer har fått komma till tals. Finland har ett stort aktörsfält och stödsystemet kommer inte att räcka till allt som vore stödvärt, men utgångspunkten är att sträva till en större jämlikhet och ändamålsenlighet, samt att inkludera det fria fältet. Sakkunniggruppen har hittills presenterat åtta teser som presenterar nuläget och behovet av förändring. Man har också utarbetat fyra principer för finansieringen. (www.sitra.fi) Svårigheten för reformarbetet ligger i att mängden statliga beviljade medel till konst och kultur inte ökar, utan snarare minskar. År 2009 gjordes de senaste förhöjningarna av statsandelarna, sedan dess har de i praktiken
7
