3 minute read

Till läsaren

Till läsaren

Den här boken kan beskrivas som en utlöpare av projektet SpråKon – Förvaltningslösningars språkliga konsekvenser som finansierat av Svenska kulturfonden inleddes år 2008. Syftet med projektet var att analysera vilka konsekvenser de då aktuella reformerna skulle få för Svenskfinland och för det svenska språket i förvaltningen. Kommun- och servicesstrukturreformen hade nyligen inletts och regionförvaltningsreformen, som verkställdes 2010, stod inför dörren. Inte ens en inbiten reformskeptiker hade kunnat ana sig till de problem och ibland direkt osannolika vändningar som några år senare skulle komma att omge kommunreformen, social- och hälsovårdens organisering och metropolförvaltningen, för att nämna några av de projekt som dominerat reformpolitikens dagordning.

De senaste tio årens reformförlopp är intressant inte bara för den växlande och ibland litet thrillerartade dynamiken, utan också därför att det har en hel del väsentligt att berätta om samhällspolitiken och samhällsklimatet av idag. De många turerna och det ständiga sökandet efter lösningar är delvis naturliga inslag i system som det finländska. Bristen på självklara ideologiska färdvägar i kombination med ett starkt förändringstryck i största allmänhet gör att samhällsutvecklingen är allt svårare att styra på politisk väg. I reformpolitiken sammanflätas dessutom territoriella och partipolitiska intressen. Partiernas stöd är starkt territoriellt uppdelat. Konfliktlinjerna går antingen mellan stat och kommun eller olika typer av kommuner. Med breda koalitionsregeringar som spänner över traditionella blockgränser måste kompromisser sökas, antingen så att man lyckas bryta invanda konfliktlinjer eller genom att erbjuda flera handlingsalternativ. Den senare strategin har egentligen varit utmärkande för finländsk förvaltningspolitik ända sedan 1980-talet, och lett fram till den mångfald av organiserings- och styrformer som kännetecknar dagens förvaltning.

I ett sådant förnyelseklimat är reformer sällan definitiva. De genomförs stegvis, och gamla reformer föder nya behov. Förändring blir ett permanent tillstånd. Besvärlig blir situationen om samförståndet krackelerar under ett mycket starkt förändringstryck. Det rubbar förhållandet mellan politiken och de beredande institutionerna, och kan leda till ett sådant reformhaveri som är betecknande för läget när det här skrivs inför riksdagsvalet vårvintern 2015.

Trots det vore det alldeles för enkelt att enbart se de här problemen som en följd av överstora koalitionsregeringar eller mer eller mindre misslyckade reformprocesser. Stora samhällsstrukturella och ekonomiska förändringar leder inte bara till att trycket på politiken ökar. De ställer också allt större krav på enskilda individers och befolkningsgruppers handlingskraft. Det gäller även i det finlandssvenska sammanhanget. Svenskfinland är fortsättningsvis mycket resursstarkt. Det är nu som förr beläget i landets mest

5

livskraftiga regioner. Det finns all anledning att fråga sig om vi använder resurserna på bästa möjliga sätt.

I den här boken vill vi gå utanför ett snävt reformperspektiv och visa hur de senaste decenniernas förändringar påverkat handlingskraften i Svenskfinland i två avseenden; dels alternativen för den språkliga organiseringen, dels möjligheterna att överhuvudtaget driva finlandssvenska frågor utifrån gemensamma handlingslinjer.

Handlingskraft är förvisso inget entydigt begrepp men det betyder ungefär att man har nödvändiga resurser, att man kan fatta beslut och att man dessutom förmår genomföra sina beslut. Bokens kapitel behandlar fyra teman som samtidigt är viktiga beståndsdelar i den finlandssvenska handlingskraften både ur ett historiskt och i ett framåtblickande perspektiv. Det första elementet är vår egen självbild av den finlandssvenska gemenskapen, ibland kallad det finlandssvenska rummet. Gemenskapen har vuxit fram gradvis sedan slutet av 1800-talet, ibland med en större och ibland med en mindre uppslutning. Argumenten för och emot ett tvåspråkigt Finland har likaså växlat över tid. Många av dem är fortfarande aktuella. Särskilt i det här sammanhanget är historien en viktig utgångspunkt när man bedömer dagens handlingsmöjligheter.

Också det finlandssvenska landskapet, territoriet, har genomgått stora förändringar. Det gäller både den demografiska och den ekonomiska geografin. Dessutom har geografiska gränser idag en annan innebörd än för bara några decennier sedan. Det tredje viktiga elementet är verktygen för att driva och organisera gemensamma intressen. Verktygen är inte nödvändigtvis mycket annorlunda än de varit tidigare men den offentliga sektorns institutioner, som varit ryggraden i den språkliga organiseringen, verkar idag i starkt föränderliga sammanhang. Den fjärde beståndsdelen, arenorna för påverkan, har traditionellt formats i ett växelspel mellan offentliga strukturer och Svenskfinlands egna institutioner. Mycket talar för att den framtida handlingskraften är beroende av arenor som formas enligt nya mönster. Den finlandssvenska handlingskraftens fyra delar, rummet, territoriet, verktygen och arenorna disponerar bokens kapitel.

Inläggen är skrivna av forskare, samhällsdebattörer och personer med en lång erfarenhet av nyckelpositioner i finlandssvenska institutioner. Vi hoppas att boken kan bidra till debatten om framtiden i de tvåspråkiga områdena, och de reformer som otvivelaktigt fortsätter att vara en del av vår vardag också under kommande år. Vi vill tacka alla bidragsgivare för inspirerande diskussioner under arbetets gång. Ett särskilt tack riktas till Svenska kulturfonden som ursprungligen finansierade SpråKon-projektet, och även accepterat att ge ut boken. Slutligen tackar vi politices magister Isak Vento som bistått i redigeringsarbetet.

Helsingfors och Åbo i april 2015 Redaktörerna

6