Eftermälet av en värld Jenny Ingridsdotter
Det ömtåliga inom oss Valentyna sitter mitt emot mig vid ett slitet köksbord i Buenos Aires. Hennes ögon är trötta och händerna skakar lite när hon ställer fram te. ”Det var så mycket mer än Tjernobyl” säger hon. Hon har bott femton år i Argentina och jag har bett henne berätta om Ukraina. ”Det var banditer också, banditer som kom in i vårt hus om natten när vi inte ville betala mutor. Det var banditer som stannade oss i vägkanten när vi kom från vår sista familjesemester vid Svarta havet. Banditer som nästan sköt vår hund.” Jag intervjuar henne för min avhandling om migration från Ukraina och Ryssland till Argentina efter Sovjetunionens fall. Hela vägen fram till hennes köksbord har jag kämpat med frågor om hur man undersöker en erfarenhet som inte är ens egen. Skönlitteraturen gestaltar, film- och bildkonst porträtterar, iscensätter. Men vetenskapen då? Vetenskapen dokumenterar. Men hur dokumenterar man något som man aldrig upplevt? När muren föll var jag sju år och det gick mig helt förbi. Jag har inte ens ett i efterhand rekonstruerat minne av mina föräldrar framför Rapport. Men för Valentyna och de andra som jag möter betydde Sovjetunionens kollaps att allt förändrades. Redan i ett tidigt skede av arbetet med avhandlingen tog författaren Svetlana Aleksijevitj mig i handen. En värld har gått i graven och en annan tar vid. ”Vi håller på att ta avsked av Sovjettiden. Av livet vi levde då” skriver hon i Tiden second hand, den avslutande delen i hennes väldiga svit om Sovjetunionens människor. När imperiet föll samman förvandlades den sovjetologiska forskningen till djupdykningar i allt det som plötsligt öpp-
–
37 –