De små minnenas mästare och mitt hjärtas förlorade slag Petter Lindblad Ehnborg
Väntrummet är kalt. En nummerautomat på det råa betonggolvet; röda siffror betas långsamt av. En kvinna i vit rock skymtar bakom dörren då människor kommer och går. När det blir min tur känner jag samma nervositet som då läkarens blick blir frånvarande. Ändå är detta inget sjukbesök: jag har kommit för att donera något, besläktat med blod men betydligt flyktigare. Metallen är kall mot huden där den känns som tunnast, punkten där hjärtslagen läcker ut. När jag lämnar rummet har jag förlorat några slag, men i gengäld fått fyra siffror. Försett med nummer ”2501” har ljudet av mitt hjärta officiellt upptagits i Les archives du cœur, hjärtarkiven. Flera år har förflutit sedan höstdagen då jag donerade mina hjärtslag. Under tiden har insamlingsarbetet fortgått – antalet donatorer är nu över åttiotusen. Hjärtljuden lagras i en anspråkslös stuga vid strandbrynet på ön Teshima i Japanska innanhavet. Den som besöker ön kan själv bidra till arkivet eller lyssna till något av de tiotusentals hjärtan som redan bevarats. Bakom projektet står den franske konstnären Christian Boltanski. Les archives du cœur är ett av de mest omfattande verken i ett konstnärskap som alltsedan slutet av sextiotalet, då Boltanski övergav måleriet, på olika vis kretsat kring spelet mellan minne och glömska, liv och död, ljus och skugga. Många gånger har han iklätt sig rollen som en själens arkivarie, skapare av arkiv över svunnet liv. Verken utgår ofta från spänningsfältet mellan nödvändigheten att minnas och det nödvändigas omöjlighet. I intervjuer återkommer Boltanski till en insikt han fick i unga år, att människor i hans närhet – och i förläng-
–
25 –
