Uranäsboden Erik Magmorn

Erik Magntorn

århundraden har jag stått, en bod av gammal fur. [] En smålänning, ofantligt stark 1 och seg till min natur.

Att skydda säd, att skydda mat, att vak~a allt för fara. Jag stod där som ett kassaskåp, jag stod för att bevara.

Jag minns när jag var nybyggd på Karl den Xlls tid. Hur bondens söner tog farväl och gav sig ut i strid.

Tre var de, bara en kom hem, två dog i fjärran slag. De föll för ryska kulor, vid Sveriges nederlag.

32 ERIK MAGNTORN

Byggdes omkring lir 17 IT,jlyttodes till K11/t11re11 1892.

Jag minns när missväxt rådde och djur och mänskor svalt. Då mina rum stod tomma och vinden blåste kallt.

Jag minns när solen lyste och allting stod i flor. Då folket sjöng på fälten och skörden blev så stor.

På sommaren, om nätterna, sov unga på mitt loft. Vid drängarna låg pigorna i höets friska doft.

De skrattade, de viskade, i julimånens sken. De var de bästa nätterna men det var länge sen.

Hur jag har blitt så gammal, det kan jag knappt förstå. Jag har väl rätta virket, det måste vara så.

34 ERIK MAGNTOR

Nu står jag här i Skåne bland många skilda hus. Min sjö och mina ängar har bytts mot gräs och grus. Men inte ska jag klaga, jag har det bra ändå. Om du är på Kulturen kom in och hälsa på.

URANÄSBODEN 35