Stravinskys Eldfågel

Söndag 3 februari 2013 kl 18.30 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Andrew Manze Solist: Lisa Larsson, sopran Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Fredrik Burstedt

Ottorino Respighi Gli uccelli (Fåglarna)

PAUS ca 20 min

Preludio La colomba (Duvan) La gallina (Hönan) L’usignolo (Näktergalen) Il cuccù (Göken)

Rolf Martinsson Orchestral Songs on Poems

by Emily Dickinson ca 25 min Songs of Love We Met as Sparks – What I See Not – If You Were Coming in the Fall Songs of Nature Nature – As Imperceptibly as Grief – A Soft Sea Songs of Life If I Can Stop One Heart from Breaking – Presentiment – Split the Lark – Fame Is a Bee

Samuel Barber Adagio (för stråkar)

ca 5 min

Igor Stravinsky Eldfågeln (1919)

ca 25 min

Introduction – L’oiseau de feu et sa danse – Variation de l’oiseau de feu Ronde des princesses Danse infernale du roi Kastcheï Berceuse – Final

Söndagsserien

Andrew Manze dirigent Andrew Manze är nu mitt uppe i sin sjunde säsong som chefdirigent för Helsingborgs Symfoniorkester. Sedan hösten 2006 har såväl hans energiskt vitala musicerande som hans osvikliga förmåga att till sin publik muntligen förmedla något av sina egna tankar om musiken stått i helsingborgarnas och det helsingborgska musiklivets tjänst.

Bland de cd-skivor Manze och orkestern producerat tillsammans för skivbolag som Hyperion, Harmonia Mundi och CPO ska kanske särskilt nämnas Beethovens tredje symfoni Eroica (Harmonia Mundi), och boxen med Brahms fyra symfonier (CPO).

Sedan 2010 är Andrew Manze Associate Guest Conductor för BBC Scottish Symphony Orchestra och han har varit, och är, en regelbunden gäst hos bland andra City of Birmingham Symphony Orchestra, Mahler

Chamber Orchestra, Oslofilharmonin och Kungliga Filharmonikerna.

Manzes bakgrund som en av världens ledande barockviolinister är dokumenterad i form av en rad inspelningar av violinmusik från Pandolfi och Vivaldi till Mozart och Schubert. Dessutom har han med sin sakkunskap bidragit till nya notutgåvor av Bachs och Mozarts sonater och konserter för några av världens ledande musikförlag.

I fjol tilldelades Andrew Manze det prestigefulla Rolf Schockpriset, ett pris som utdelas vart tredje år i fyra olika kategorier av Kungl.

Vetenskapsakademien, Kungl. Akademien för de fria konsterna och Kungl. Musikaliska Akademien. Bland tidigare pristagare i kategorin ”De musikaliska konsterna” hittar man namn som György Ligeti, Ann-Sofie von Otter och Gidon Kremer.

Lisa Larsson sopran Växjöbördiga sopranen Lisa Larsson började sin sångarbana vid Zürichoperan. Efter debuten vid La Scala under Riccardo Muti gjorde hon en rask internationell karriär, främst som Mozartinterpret. Hon har gästat betydande operahus (Londons Covent Garden, La Fenice i Venedig, Bayerische Staatsoper i München etc.) och festivaler (Salzburg, Glyndebourne, Luzern med flera).

Samtidigt har hon etablerat ett efterfrågat namn som konsertsångerska och har framträtt med orkestrar som Berliner Philharmoniker, Wiener Symphoniker, Hong

Kong Philharmonic Orchestra, NHK Symphony Orchestra och New Japan Philharmonic Orchestra i Tokyo under dirigenter som Claudio Abbado, Sir Colin Davies, Edo de Waart och Daniel Harding.

Hon samarbetar även med barockspecialister som Sir John Eliot Gardiner, Ton Koopman och Franz Brüggen. År 2012 släpptes hennes senaste cd - en lovordad tolkning av Strauss Vier Letzte Lieder under Douglas Boyd.

Ottorino Respighi (1879–1936): Gli uccelli (Fåglarna) Ottorino Respighi föddes i Bologna, utbildades i S:t Petersburg av Rimskij-Korsakov och i Berlin av Max Bruch, men som tonsättare är han nästan enbart förknippad med Rom. Hans Pini di Roma, Fontane di Roma och Feste Romane är ofta spelad orkestermusik.

Efter sina läroår fick han en tjänst i komposition vid Sankta Cecilia-akademin i Rom, där han 1912 bosatte sig för gott. Han var en flitig kompositör med opera, balett, en

mängd orkesterverk och kammarmusik på sin imponerande verklista. Gli uccelli kom till 1927 och de fem satserna är baserade på musik från 1700-talet. I tur och ordning av Bernardo Pasquini (Preludio), Jacques de Gallot (Duvan), Jean-Philippe Rameau (Hönan), Jacob van Eyck (Näktergalen) och Pasquini igen (Göken). Sviten är skriven för liten orkester och spelas relativt ofta.

Rolf Martinsson (f.1956): Orchestral Songs on Poems by Emily Dickinson Rolf Martinsson är en av Sveriges mest framförda tonsättare. Trumpetkonserten Bridge för Håkan Hardenberger banade väg för Martinssons internationella genombrott och konserten har nu framförts mer än 60 gånger. De senaste årens samarbeten inkluderar ledande solister som Lisa Larsson, Anne Sofie von Otter och Martin Fröst och dirigenter som Andrew Manze, Alan Gilbert, Andris Nelsons och Neeme Järvi. Martinsson samarbetar kontinuerligt med alla de stora orkestrarna i Norden samt orkestrar som BBC Symphony Orchestra, Wiens radioorkester och Cleveland Orchestra. Hans musik är bland annat framförd i Musikverein och Konzerthaus i Wien, Philharmonie i Berlin, Großes Festspielhaus i Salzburg, Carnegie Hall i New York och Suntory Hall i Tokyo.

Säsongen 2014–15 är Martinsson Composer in Residence i Concertgebouw, Amsterdam tillsammans med Nederländska Filharmoniska Orkestern och Nederländska Kammarorkestern. Rolf Martinssons samarbete med Lisa Larsson inleddes med Orchestral Songs on Poems by Emily Dickinson och har nu utökats till flera projekt. Tonhalle-Orchester

Zürich går säsongen 2015–16 samman med Philharmonia Orchestra i Royal Festival Hall, London, Nederländska Filharmoniska Orkestern i Concertgebouw, Amsterdam, Helsingfors Filharmoniker och Göteborgs Symfoniker, i en gemensam kompositionsbeställning, ett verk för sopran och orkester för Lisa Larsson. Rolf Martinsson är professor i komposition vid Musikhögskolan i Malmö.

Såhär skriver tonsättaren själv om Orchestral Songs on Poems by Emily Dickinson: ”Det som fascinerar mig i Emily Dickinsons dikter är de korta, subtila och precisa beskrivningarna av små ögonblick och händelser; skymningen som smygande lägger gräset i mörker, humlans sorglösa flykt i sommarvinden, sommarens omärkliga övergång till sensommar eller ett spänningsfyllt kärleksmöte symboliserat av gnistor som far iväg när flintan klyvs. De korta dikterna fokuserar ofta på en enskild känsla eller stämning varför det har varit naturligt och mycket inspirerande att komponera sångerna i flera korta satser. En sats för varje karaktär eller stämning. Satserna är grup-

perade i tre större delar: Songs of Love, Songs of Nature och Songs of Life. Trots att det är en ganska stor orkesterbesättning har jag valt att använda en transparent orkestrering där detaljer fokuseras snarare än tuttipartier. Vibrafon, celesta och klockspel har framträdande roller och jag har använt en

bred klangfärgspalett i orkestreringen för att ge de fina valörerna och schatteringarna i texten en klingande spegelbild. Verket – som i originalversion är komponerat för mezzosopran – är tillägnat sopranen Lisa Larsson och den höga versionen är komponerad direkt för och i samarbete med henne.”

Samuel Barber (1910–81): Adagio (för stråkar) Samuel Barber räknas som en av 1900talets mest framstående amerikanska tonsättare, och i kväll skall vi få höra hans kanske mest kända verk, Adagio for Strings, som skrevs 1937. Egentligen är verket identiskt med andra satsen i hans Stråkkvartett opus 11, men i utökat format för stråkorkester. Barber sände partituret till Arturo Tosca-

nini, som sände det tillbaka utan en kommentar. Det visade sig sedan att Toscanini lärt sig det utantill och den 5 november 1938 uruppförde han verket i direktsänd radio över USA. Adagiot fick först ett blandat mottagande, men har sedan dess placerat sig som en av den moderna amerikanska musikens hörnpelare.

Igor Stravinsky (1882–1971): Eldfågeln, orkestersvit (1919 års version) Det var Stravinskys stora lycka att den först tilltänkte kompositören av Eldfågeln till ryska baletten i Paris inte gitte ta itu med uppgiften.

I stället gick uppdraget 1910 till Igor Stravinsky, som nappade direkt. Det var Stravinskys första större verk, och det gjorde honom i ett slag berömd. Och det var framförallt orkestersviten ur Eldfågeln som gjorde verket känt. Musiken ligger fast grundad i den ryska musiktraditionen, med RimskijKorsakov i spetsen, men rymmer också impressionistisk påverkan samt glimtar av det kommande verket Våroffer. Eldfågeln anses av många vara den vackraste musik Stravinsky skrivit.

I korthet handlar sagan om prins Ivan som är på väg till sin fars hemland. På vägen hamnar han i en förtrollad trädgård. Plötsligt

dyker den stora färgrika Eldfågeln upp. Ivan bestämmer sig för att fånga den. Slutligen lyckas han men ångrar sig och släpper den fri i utbyte mot en gyllene fjäder. Längre in i trädgården får han se tretton tillfångatagna prinsessor som dansar med gyllene äpplen i sina händer. Ivan blir kär i en av prinsessorna. Man dansar en rysk dans. Vid gryningen försvinner prinsessorna in i slottet.

Ivan blir tillfångatagen av trollkarlen Kasjtjej, som håller prinsessorna fångna. Han bestämmer att Ivan skall förvandlas till sten.

Då höjer prinsen desperat fjädern i ett sista försök att rädda sig. Eldfågeln kommer till undsättning och tvingar trollkarlen att dansa en helvetesdans tills han är totalt utmattad.

Eldfågeln sjunger en vaggvisa som får Kasjtjej att somna. Ivan slår då sönder det magiska ägg som gjort trollkarlen odödlig

och Kasjtjej dör samtidigt som hans förtrollningar upplöses, palatset försvinner och prinsen kan få sin älskade.

kväll – från 1919 – är mindre till formatet men nog så klangfull. Ytterligare en version tillkom 1945.

Eldfågelns färgsprakande musik kräver stor orkester och så gör också den första sviten, som han skrev 1911. Den svit som spelas i

Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Tommie Ling, Rolf Martinsson

Rolf Martinsson - Orchestral Songs on Poems by Emily Dickinson Emily Dickinson (1830–86)

Songs of Love 1. We Met as Sparks (1865) We met as Sparks - Diverging Flints Sent various - scattered ways We parted as the Central Flint Were cloven with an Adze Subsisting on the Light We bore Before We felt the Dark We knew by chance between itself And that etherial Spark.

Vi möttes som gnistor - flintan flög splittrad åt olika håll.

Vi skildes så som när flintan klyvs av en yxa mitt itu.

Vi lever än på det ljus vi bar det ljus som blev vårt sista.

Död sten kanhända än i dag om ej för denna gnista.

2 . What I See Not (1864) What I see not, I better see Through Faith - My Hazel Eye Has periods of shutting But, No lid has Memory For frequent, all my sense obscured I equally behold As some one held a light unto The Features so beloved And I arise - and in my Dream Do Thee distinguished Grace Till jealous Daylight interrupt And mar thy perfectness –

När jag ej ser - jag bättre ser med tro. Mitt bruna öga har stunder då det blundar, men intet ögonlock har minnet.

Ty ofta tyckte jag det var när alla sinnen sov som någon höll ett ljus intill de drag jag älskar så.

Och jag står upp och i min dröm jag skyndar till din tjänst, tills svartsjukt dagsljus bryter in och suddar ut din bild.

(Övers. Ellen Löfmarck)

(Ellen Löfmarck)

3. If You Were Coming in the Fall (1862) If you were coming in the Fall, I’d brush the Summer by With half a smile, and half a spurn, As Housewives do, a Fly. If I could see you in a year, I’d wind the months in balls And put them each in separate Drawers, For fear the numbers fuse If only Centuries, delayed, I’d count them on my Hand, Subtracting, till my fingers dropped Into Van Diemen’s Land.

If certain, when this life was out That yours and mine, should be I’d toss it yonder, like a Rind, And take Eternity But, now, uncertain of the length Of this, that is between, It goads me, like the Goblin Bee That will not state - its sting.

Om du var väntad hit en höst fick sommarn knappt nog duga, den slog jag bort, halvt leende, som husmodern en fluga.

Jag lade alla månader i skåp till inbesparing med malpåsar, i skilda fack de klibbar vid förvaring Om du fördröjs århundraden jag räknar, räknar på min hand tills mina minusfingrar föll djupt i Van Diemans Land. (Tasmanien) Om efter detta liv vi två fick dela det som ingen vet så slängde jag min levnads skal och valde evighet Men nu, när om min väntans tid jag inte anar någonting, är det odrägligt, likt ett bi som ej ger uttryck åt - sitt sting.

(Sven Christer Swahn)

Songs of Nature 4. Nature (1863) ”Nature” is what We see The Hill - the Afternoon Squirrel - Eclipse - the Bumble bee Nay - Nature is Heaven ”Nature” is what We hear The Bobolink - the Sea Thunder - the Cricket Nay - Nature is Harmony ”Nature” is what We know But have no Art to say So impotent our Wisdom is To Her Sincerity -

Naturen är vad vi ser kullen - eftermiddagen ekorre - förmörkelse - humlan nej - naturen är himlen Naturen är vad vi hör Bobolinken - havet åska - syrsan nej - naturen är harmoni Naturen är vad vi vet men inte har förmåga att säga så maktlös är vår visdom mot hennes uppriktighet -

(Cecilia Emond Martinsson)

5. As Imperceptibly as Grief (1865) As imperceptibly as Grief The Summer lapsed away Too imperceptible at last To seem like Perfidy A Quietness distilled As Twilight long begun, Or Nature spending with herself Sequestered Afternoon The Dusk drew earlier in The Morning foreign shone A courteous, yet harrowing Grace, As Guest, that would be gone And thus, without a Wing Or service of a Keel Our summer made her light escape Into the Beautiful -

Så omärkligt som sorg sommaren vek alltför omärkligt till slut att likna vid svek.

Som i skymning fördröjd en stillhet blev kvar.

Ensam med sig själv begår naturen sin eftermiddag.

Främmande morgonen sken mörkret föll tidigt på en artig men brådskande frist en gäst som önskar gå.

Och så utan hjälp av ett skepp och utan en vinges slag gjorde vår sommar sin lätta flykt in i det sköna en dag.

(Ellen Löfmarck)

6. A Soft Sea (1871) A soft Sea washed around the House A Sea of Summer Air And rose and fell the magic Planks That sailed without a care For Captain was the Butterfly For Helmsman was the Bee And an entire universe For the delighted Crew -

Ett ljumt hav flöt omkring huset ett hav av sommarluft.

Det höjde och sänkte ett magiskt skepp som seglade utan förnuft.

Ty kaptenen var en fjäril vid rodret stod ett bi, och hela universum fanns för dem att segla i.

(Ellen Löfmarck)

Songs of Life 7. If I Can Stop One Heart from Breaking (1865) If I can stop one Heart from breaking I shall not live in vain If I can ease one Life the Aching Or cool one Pain Or help one fainting Robin Unto his nest again I shall not live in vain.

Kan jag ta bort en enda plåga, mitt liv en mening får - hindra ett hjärta från att brista, läka ett enda sår lyfta en enda fallen rödtrast upp till hans bo igen, mitt liv har mening än.

(Britt G Hallqvist)

8. Presentiment (1862) Presentiment - is that long shadow - on the Lawn Indicative that Suns go down The notice to the startled Grass That Darkness - is about to pass -

Föraning är den långa skuggan på gräset som förebådar solnedgång Beskedet till förskrämda strån att mörkret snart ska falla på

9. Split the Lark (1865) Split the Lark - and you’ll find the Music Bulb after Bulb, in Silver rolled Scantily dealt to the Summer Morning Saved for your Ear, when Lutes be old Loose the Flood - you shall find it patent Gush after Gush, reserved for you Scarlet Experiment! Sceptic Thomas!

Now do you doubt that your bird was true?

Klyv lärkan itu, och du finner musiken not efter not i silver rullad.

Toner knappt skänkta en sommarmorgon finns för ditt öra när lutorna tystnat.

Släpp floden lös, och du finner den öppen flöde på flöde för dig väller fram.

Blodrött försök! du skeptiske Thomas tvivlar du än att din fågel var sann?

(Cecilia Emond Martinsson)

(Ellen Löfmarck)

10. Fame Is a Bee (Odaterad) Fame is a bee.

It has a song It has a sting Ah, too, it has a wing.

Berömmelsen är ett bi.

Det sjunger det stinger och på vingar försvinner.

(Lennart Nyberg)