Beethovens pastoralsymfoni

Torsdag 15 december 2011 kl 19.30 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Bramwell Tovey Solist: Elias Faingersh, trombon Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Fredrik Burstedt

Victoria Borisova-Ollas / Elias Faingersh Hamlet, drama för trombon och orkester

ca 50 min

Fanfare – March I – Ghost – Ophelia & Hamlet – Polonius & Hamlet – Gertrude & Hamlet – Claudius & Hamlet – Hamlet & friends – The Show – Gertrude’s chamber – Ophelia’s death – To Be Or Not To Be – Duel – March II

PAUS Ludwig van Beethoven Symfoni nr 6 F-dur ”Pastoralsymfonin”

ca 45 min

Glada känslors uppvaknande vid ankomsten till landet (Allegro ma non troppo) Scen vid bäcken (Andante molto moto) Lantfolkets muntra samvaro (Allegro) – Åskväder. Storm (Allegro) – Herdesång. Glada och tacksamma känslor efter stormen (Allegretto)

Stora torsdag, Klassisk torsdag

Bramwell Tovey dirigent Det är med stor glädje vi i kväll hälsar Bramwell Tovey välkommen åter till Helsingborgs Konserthus. Första gången Tovey dirigerade HSO var i mars 2009, då Brahms Rekviem och Paula af Malmborg Wards Il gallo cortonese stod på programmet. Hans andra gästspel hos HSO skulle egentligen ha ägt rum redan för ett år sedan, men den gången blev han tyvärr sjuk, och fick med kort varsel ersättas av Tobias Ringborg.

Bramwell Tovey är verkligen en mångsidig musiker, verksam som dirigent, tonsättare och jazzpianist. Han har under det senaste decenniet verkat som chefdirigent för Vancouver Symphony Orchestra, och han har tidigare varit chefdirigent för Winnipeg

Symphony Orchestra och Luxemburgs filharmoniker. Hans samarbeten med dessa tre orkestrar har alla präglats av hans kunnande inom opera-, kör- och samtida repertoar. Bramwell Tovey har dessutom under ett antal år verkat som förste gästdirigent för Los Angeles Philharmonic Orchestras utomhuskonserter i Hollywood Bowl.

På vår sida av Atlanten har han bland annat gästat London Philharmonic Orchestra, London Symphony Orchestra, Bournemouth Symphony Orchestra och Frankfurts radioorkester. För några år sedan debuterade han dessutom i Australien då han tillsammans med violinisten Christian Tetzlaff gästade Melbourne Symphony Orchestra.

Elias Faingersh trombon Elias Faingersh är född i Moskva, men har under större delen av sitt liv varit bosatt i Sverige. I dag har han sin bas i Malmö, där han också har studerat vid Musikhögskolan.

Han har även studerat i New York, både vid The Juilliard School och Manhattan School of Music. Sedan många år turnerar han över i stort sett hela världen som trombonsolist, och till Helsingborg kommer han nu efter att under de senaste veckorna ha konserterat i Moskva, Jerusalem och Pisa.

På sina turnéer ger han ofta sin unika soloföreställning Trombone Magic, i vilken

han blandar akustisk och elektronisk musik.

Trombone Magic har spelats in av tysk radio och filmats av såväl SVT som lettisk TV. Kvällens verk Hamlet, uruppfördes år 2008 tillsammans med Malmö Symfoniorkester, och i fjol fick detta verk ett slags uppföljare då Elias tillsammans med slagverksensemblen Kroumata framförde Romeo drömmer.

Elias Faingershs senaste projekt är en film, Soundtrack of my life, som han själv spelat in under sina resor. Filmen ska sedan visas samtidigt som Elias själv spelar och agerar.

Mer om Helsingborgs Symfoniorkester & Konserthus på internet: www.helsingborgskonserthus.se – www.facebook.com/konserthuset För stöd till HSO, gå med i Vänföreningen: www.hsv-vanner.se

Victoria Borisova-Ollas (f.1969) / Elias Faingersh (f.1967): Hamlet, drama för trombon och orkester Precis som kvällens solist kommer Victoria bras norska armé passera (March I), varpå Borisova-Ollas ursprungligen från Ryssland, faderns vålnad uppenbarar sig för Hamlet. men bor sedan länge i Sverige. Hon har stu- Detta parti, Ghost, inleds med det första av derat vid Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva, tre lite längre solopartier. Därefter dyker Musikhögskolan i Malmö och Royal College Hamlets älskade Ofelia, hennes far Polonius of Music i London. Hennes internationella och drottning Gertrude, Hamlets mor upp. De genombrott kom 1998, då hennes verk gestaltas i tur och ordning av engelskt horn, Wings of the Wind vann andra pris i den brit- fyra träblåsare och en solocello. Därpå följer tiska tävlingen Masterprize. Hennes verk har Claudius & Hamlet, som är det andra helt framförts av orkestrar som London Sympho- solistiska partiet i verket. ny Orchestra, BBC Philharmonic, Münchenfilharmonin och Pittsburgh Symphony Or- I Show skildras hur Hamlet låter iscensätta chestra, och år 2008 valdes hon in i Kungliga mordet på sin far, den gamle kungen, i hopp Musikaliska Akademien. om att provocera fram en skuldmedveten reaktion från Claudius. I slutet av Gertrude’s I det musikaliska dramat Hamlet, som Bori- Chamber sticker Hamlet av misstag ner sova-Ollas skapat i nära samarbete med Polonius, och avvisas av hovet. Satsen kvällens solist har den grundläggande tan- Ophelia’s Death börjar med Polonius ken varit att förutom att solisten givetvis ges- begravning, en tung sorgmarsch i dyster ctaltar dramats protagonist, prins Hamlet, låta moll som slutar i en kulmination, och följs av orkestern representera det övriga hovet, och Ofelias tragiska självmord, där en ensam publiken folket. Solisten använder sig i verket piccolaflöjt tonar ut i tystnad.

– särskilt i en rad solokadensliknande partier – av digital teknik, loopmaskiner vilka an- Hamlets världsberömda monolog, ”To be, or vänds för att kunna spela in (och upp) sig not to be”, är förstås även det ett helt själv i flera lager, samt effektboxar för att för- solistiskt avsnitt, och här får Faingersh vränga och förställa ljudet. verkligen ta ut svängarna för fullt. Härefter vidtar Duel, som givetvis skildrar den rasanI den inledande satsen, Fanfare, annonseras de fäktningsduellen mellan Hamlet och till Hamlets stora missnöje bröllopet mellan Ofelias bror Laertes. Avslutningsvis gör den hans mor Gertrude och hans farbror Clau- norske prinsen Fortinbras åter entré i den dius, den nye kungen. Därpå hör vi Fortin- avslutande March II. Ludwig van Beethoven (1770-1827): Symfoni nr 6 F-dur opus 68 ”Pastoralsymfonin” Trots att Beethoven vid 1800-talets början vis smög sig på honom. Han höll oåterkallevar ett aktat tonsättarnamn i hela Europa ligen på att förlora sin hörsel. Dessutom slet tvingades han under det nya seklets första år han med att skapa sin första opera. Fidelio – genomgå en rad hårda prövningar. Först och vilken Beethoven själv helst velat kalla Leofrämst tvingades han acceptera det oundvik- nore – hade premiär i november 1805. Lägg liga och fruktansvärda handikapp, som grad- därtill en komplicerad relation – vilken Beet-

hoven själv helst velat kalla kärleksrelation – med änkan Josephine von Brunsvik, så är det lätt att förstå att detta inte blev hans mest produktiva tid i livet.

Under tiden som följde, från sommaren 1806 till slutet av 1808, tycktes Beethoven begrava sig själv i arbete. Hans produktivitet är enastående, och det är inte vilka verk som helst som flödar från hans penna. De tre så kallade Razumovskykvartetterna, fjärde symfonin, violinkonserten, fjärde pianokonserten och två pianotrios (op 70), är bara några av alla mästerverk från dessa år. Under den här perioden tycks även två helt väsensskilda symfonier ha växt fram i mästarens sinne.

Den dramatiskt storslagna ”Ödessymfonin” skrevs huvudsakligen under sommaren 1807, och de första skisserna är från 1804.

Den milda och naturlyriska ”Pastoralsymfonin” färdigställdes 1808, men Beethoven skissade på den så tidigt som 1802. De båda symfonierna skulle dessutom komma att uruppföras vid samma konsert.

Trots denna oerhörda produktivitet, och trots att Beethoven egentligen inte hade några problem med att få betalt för sin musik (minst en handfull förläggare brukade köa för att få publicera hans verk), sökte han förbättra sin ekonomiska stabilitet med en fast inkomst.

Man ska inte glömma att han levde i Wien, en stad där det bara femton år tidigare varit möjligt för ett geni som Mozart att dö utfattig, åtminstone delvis på grund av att han saknade just en fast inkomst. Beethoven försökte förgäves få de kejserliga teatrarnas föreståndare att kontraktera honom för en ny opera årligen mot en ersättning på 2 400 floriner. Han försökte även få tillåtelse att årligen hålla en konsert på någon av teatrarna, där han själv fick behålla intäkterna.

Den 22 december 1808 ställdes så Theater an der Wien till Beethovens förfogande.

Programläggningen vittnar om höga ambitioner, möjligen även om en smula brist på omdöme. Det blev ett fyra timmar långt program, som förutom symfonierna nr 5 och 6 bl.a. innehöll en pianokonsert (nr 4 i G-dur), delar av C-durmässan (op 86) och körfantasin (opus 80). Mestadels ny musik, för såväl musiker som åhörare. Man hade alldeles för kort repetitionstid, och konsertlokalen var dåligt uppvärmd. Inte så konstigt att konserten fick ett ganska blandat mottagande. Vad det ekonomiska resultatet blev för Beethoven är tyvärr inte känt för eftervärlden.

Den sjätte symfonins fem satser försågs av Beethoven med titlar som lätt kan föra tanken till programmusik, och visst är det sådan.

Beethoven påpekade dock att – vilket den första satsens titel också antyder – musiken till största delen avser att spegla känslor snarare än ett konkret händelseförlopp. I den idylliska första satsen, vilken sägs innehålla blott ett enda mollackord (i slutet av genomföringsdelen), skiner solen över ett somrigt landskap. Scen vid bäcken, sats två, för tankarna till ett porlande vattendrag redan i de första takternas inledande stråkackompanjemang. I satsens avslutande coda, imiterar träblåsarna fågelsång. Den fågelintresserade åhöraren har förmodligen inga svårigheter med att artbestämma flöjtens näktergal, oboens ”vaktelslag” och de två klarinetternas gök. Scherzosatsens lantliga festligheter får ett abrupt slut. Några första regndroppar faller över andraviolinerna, och snart bryter musikhistoriens mest kända oväder ut. När stormen så småningom bedarrar, kan man nästan för sitt inre öga ana en regnbåge innan finalsatsens början markeras av en herdes hornsignal.

Artist- och verkkommentarer: Mats Persson